Vad skulle ni personligen fråga en Mästare?

Traditionella religionsriktningar, men även andlighet ur ett mer generellt perspektiv.

Moderator: Moderatorgruppen

Användarvisningsbild
Logos
Inlägg: 1823
Blev medlem: 23 nov 2008 23:32
Ort: Stortån och uppåt
Kontakt:

Inläggav Logos » 18 aug 2010 21:22

Vad skulle ni personligen fråga en Mästare?


Ska du ha stryk eller?
What's the ugliest
Part of your body?
Some say your nose
Some say your toes
But I think it's YOUR MIND

Användarvisningsbild
sydman
Inlägg: 160
Blev medlem: 13 dec 2007 04:45

Inläggav sydman » 18 aug 2010 21:38

Var gör jag för fel?
Den som inte finns, den syns inte.

Användarvisningsbild
Anna Sara
Inlägg: 2001
Blev medlem: 14 apr 2009 15:31
Kontakt:

Inläggav Anna Sara » 19 aug 2010 17:52

Andreas skrev:En mästare ber jag om vägledning. Alla har en mästare inom sig. För att tydliggöra sin mästare för sig kan man förankra den genom helgandet av symboler som man vill ge sin tillit till. Evige himmelske Fader, Drottningen av skogen, Jungfru Moder, Jesus Kristus ljusbringaren, Patriarken Sankt Josef är symboler jag helgar och vänder mig till. Detta har jag förankrat under en längre tid och nu leder Mästaren mig. Den säger åt mig att lyssna, lukta och titta. På mig själv, på ansikten, på andningen, på handlingar och hållningar. Och på så vis får jag hjälp att navigera mig fram på den väg jag vill gå.



Exakt, du försöker förvirra för att du är förvirrad.

Användarvisningsbild
Anna Sara
Inlägg: 2001
Blev medlem: 14 apr 2009 15:31
Kontakt:

Inläggav Anna Sara » 19 aug 2010 17:54


Justin Case
Inlägg: 3552
Blev medlem: 31 mar 2007 17:46

Inläggav Justin Case » 19 aug 2010 21:21

Anna Sara skrev:Vad skulle ni personligen fråga en Mästare?


Om frågan istället hade varit "Vad skulle du personligen fråga en allsmäktig varelse", skulle jag fråga exakt hur - alltså maximalt detaljerat beskrivet exakt hur - det skulle kännas för mig, från början till slut, att från och med nu vara så lycklig som det överhuvudtaget är möjligt att vara från och med nu och i all evighet framöver. Den frågans formulering innebär nämligen att den allmäktige, för att besvara den, inte kan svara enbart med ord, bilder eller andra informationsmässigt bristfälliga "approximationer av verkligheten", ty ord eller bilder eller liknande kan aldrig exakt beskriva hur ett sådant liv skulle kännas. Det enda sättet för den allsmäktige varelsen att besvara min fråga vore alltså att låta mig verkligen genomgå ett sådant evigt, ständigt maximalt lyckligt liv (med början nu).

Vid närmare eftertanke skulle jag modifiera frågan till "hur skulle det kännas för mig att vara hela universum om universum skulle vara ständigt maximalt lyckligt i evighet från och med nu"? För att svara på den frågan måste den allsmäktige nämligen göra hela universum så lyckligt som möjligt. På det sättet skulle jag få den allsmäktige att rädda inte bara mig, utan även alla andra varelser från onödigt lidande och onödigt låga lyckonivåer.

Sedan är det förstås en annan sak om den allmäktige skulle välja att alls svara på frågan.

Om sannolikheten för att den allsmäktige kommer att svara på frågan står i omvänd proportion till hur mycket den allsmäktige skulle behöva gå emot sin egen hittillsvarande plan (om någon sådan finns) genom att svara på frågan, kommer saken i en annan dager. Men sannolikt är inte ens de största ändliga lyckomängder någon match för en allsmäktig varelse att skapa, och alltså inget som skulle få honom att vägra svara. I så fall skulle jag fråga: "exakt hur - alltså maximalt detaljerat beskrivet exakt hur - skulle det kännas för mig att vara det sammantaget lyckligaste (alltså sammantaget lyckligaste i fråga om både lyckointensitet och i fråga om lyckans utsträckning i tid och rum) möjliga universum som du, allsmäktige varelse, är villig att (i betydelsen kommer att) svara mig på hur det skulle kännas för mig att vara?"

Men om din fråga gäller en icke allsmäktig "Mästare", får du specificera hur pass mäktig eller kunnig den "Mästare" du tänker på skulle vara. Om jag inte vet det, är din fråga ungefär lika lätt att svara på som frågan "hur mycket väger ett föremål"?

Den "Mästare" du tänker på kanske inte ens är lika bra som jag på något enda område, givet att jag själv kan kallas för mästare på något obskyrt område (om så bara på till exempel området "förmågan att ställa frågor av den typ Justin Case på Filosofiforum brukar ställa")? En mästare som bara kan sådant som jag redan kan har jag inga frågor till. Jag behöver alltså veta dels hur mycket bättre din "Mästare" är än mig på det han är bättre än mig på, och framför allt vad han är bättre än mig på - innan jag ens kan veta om det finns någon anledning för mig att ställa någon fråga till denne "Mästare".

Användarvisningsbild
Anna Sara
Inlägg: 2001
Blev medlem: 14 apr 2009 15:31
Kontakt:

Inläggav Anna Sara » 21 aug 2010 18:17

Har inte tid att svara just nu eftersom jag tar det seriöst.


O Fortune,
just as the moon
Stands constantly changing,
always increasing
or decreasing;
Detestable life
now difficult
and then easy
Deceptive sharp mind;
poverty
power
it melts them like ice.

Fate—monstrous
and empty,
you whirling wheel,
stand malevolent,
well-being is vain
and always fades to nothing,
shadowed
and veiled
you plague me too;
now through the game,
my bare back
I bring to your villainy.

Fate is against me
in health,
and virtue,
driven on
and weighted down,
always enslaved.
So at this hour
without delay
pluck the vibrating string;
since through Fate
strikes down the strong,
everyone weep with me!

-Carmina Burana

Användarvisningsbild
Anna Sara
Inlägg: 2001
Blev medlem: 14 apr 2009 15:31
Kontakt:

Inläggav Anna Sara » 27 aug 2010 13:58

Är invaderad av massan men förlorat mitt intellekt eller för att vara rättvis; kommit över mina kroniska idéer... massan invaderar mig...


Jag vill att ni berättar för mig vad en hallucination är. Säg inte det jag redan sagt; att det är en självprojektion (av gudomliga döende fragment); dvs BILDER av skapelsemyterna; en produktion -i så fall; vems produktion?

Hur kan livet vara en lek? Det finns inget värre.


Jag gick igenom ett hemligt genombrott när jag gjorde 2 cancer-operationer när jag var 12/13.. först var det en cancertumör sen omvandlades den till en inflammation och läkarna tyckte det var spektakulärt. Antagligen tyckte jag synd om mig eftersom jag i och med min mentala natur utnyttjade en tjej som var 1½ år äldre än mig för samlag/onani när jag var ca 4-12... Mammas kristna väninnor som "kände mig redan som barn" gjorde ett "abortförsök", förböner i kyrkan osv... Hela mitt liv har handlat om det här; träffade "av en slump" för 1½ månad sen, en ren jävla kristen men mästarenergi som "helade" mig.. "-kopplar ner din gåva"... Jag har redan varit överflödig av den guds maskulina problematik i och med övergången när jag blev ett med Jimmys liv för 4 år sen (...)  i en privat våldsamt platonisk passion ..ska jag försvara det här?

Jag förstod vad konsten var... Det är enkelt; illusoriskt helande fragment är konst, det är konsten. Jesus är lidandet.. kan du inte bättre säger en tanke till mig just nu... fuckade upp en något i sinne och sen sa något "-du vet inte vad en sokratisk dialog är"...


Umgicks över internet med en surrealistisk kille i 5 år som behandlades som autistisk och "svarade mig".. vi pratade bara om astrologi hela tiden, det var första gången jag kom i kontakt med det..  


Blev TOTALT AUTISTISK i några timmar när jag förnedrades av medicin när min mamma påstod att jag fick min första mani när jag "blev till liv och död": okej; erkänn vad en psykos är då för helvete. Jag menar allvar. Jag behöver struktur.  Penetrerade vadå "eld" och skit".. jag är inte en man; det är min mask; världens stora problem, jag har ältat.


Jag vill ha ert raka svar.

Användarvisningsbild
Anna Sara
Inlägg: 2001
Blev medlem: 14 apr 2009 15:31
Kontakt:

Inläggav Anna Sara » 27 aug 2010 14:09

Själsdöden: erotik -aldrig något billigt (eller rött) - BÖRJA FLY

Användarvisningsbild
Anna Sara
Inlägg: 2001
Blev medlem: 14 apr 2009 15:31
Kontakt:

Inläggav Anna Sara » 27 aug 2010 14:13

Jag är "systern"; jag har plockat sönder varje energi privat. Jag blev guld, det är inte friskt.


Mina verkliga humörsvängningar som kommer rätt ofta är känslan av att män i min omgivning har tagit livet av sig.

Användarvisningsbild
freddemalte
Inlägg: 3392
Blev medlem: 04 mar 2006 20:04

Re: Vad skulle ni personligen fråga en Mästare?

Inläggav freddemalte » 27 aug 2010 17:07

Anna Sara skrev:Vad skulle ni personligen fråga en Mästare?
Jag hade frågat: "Är det något du anser att jag bör veta eller göra?". Om jag då hade fått ett jakande svar på detta hade min följdfråga blivit: "Vad och varför?".

Vänligen

Fredrik
"Jag drömde att jag var, vaknade och var den jag drömde."

För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.

Minded
Inlägg: 2129
Blev medlem: 19 mar 2006 19:50

Inläggav Minded » 27 aug 2010 18:36

En kille jag kände förut kallade det att ha utvecklats till en 'demon'. Han ansåg att jag var på samma väg som han tyckte sig ha gått. Förvisso är det en försvarsmekanism. Frånvaro av säkerhet, traumatiskt.

Ang avlivade killar, show me your teeth.. En betydande del av mig vill fortfarande benämna det löjligt.

Minded
Inlägg: 2129
Blev medlem: 19 mar 2006 19:50

Inläggav Minded » 27 aug 2010 18:41

Avgiftning är skärselden, resultatet av synd, är träning av teknik, ritual. I yoga sägs det att man inte föds 'god', utan att man kan bli det, främst via utövande av just yoga.

Jävla idioter därute.. barn. Kanske är det min plats att istället manipulera alla runt omkring mig, bara eftersom att jag skulle kunna om jag skulle vilja. Om jag inte någonstans fått för mig att det skulle vara 'fel'.

Minded
Inlägg: 2129
Blev medlem: 19 mar 2006 19:50

Inläggav Minded » 27 aug 2010 18:46

Fan, kanske skulle jag starta en sån där bloggpost som du introducerade för forumet för några år sen  :D

Användarvisningsbild
Anna Sara
Inlägg: 2001
Blev medlem: 14 apr 2009 15:31
Kontakt:

Inläggav Anna Sara » 29 aug 2010 14:49

...


Är inne på psyket pga av en överdos av amfetamin, kom hem och fick en tablett syntetiskt morfin på gatan.. mildrade min starka smärta i min kropp och förstod min "demon" (matätande)... en hallucination av en rådhårig maskulin varelse medvetslös med oren hud som låg och vrålknullade "för att bli vädur" i min barndomssäng med gavel från 1800-talet... ringde 112 för att jag blev av med minnet och förstod övergrepp som hakat upp mina jordemissbruk.. utanför mig själv min familj + psykvården + neuropsykiatrisk utredning (där överläkaren sa att jag inte ska få antipsykosmedicin för att det skulle göra mina problem värre)... Min mamma har t.ex. plockat med min lillebrors kuk för 4 år sen...... Polisen kom inte, gick ut med en köttkniv på stan (var hos min familj i en ort på 4-5000 invånare i roslagen eftersom min dator inte funkade, antaligen patetiskt).. Folk på Ica sa ingenting när jag "förstod ingenting" när jag stod framför dem, funderade på allvar på om jag tagit mitt liv för några år sen..


Skulle fått permission förra helgen och denna, men fick det inte, tänkte nästan fråga er att räkna ut varför, men varför inte?

Användarvisningsbild
Anna Sara
Inlägg: 2001
Blev medlem: 14 apr 2009 15:31
Kontakt:

Inläggav Anna Sara » 29 aug 2010 15:01

Meningen med livet och den sk kreativiteten "vill" vara påväg hem, instinktivt penetrerad av kvinnliga känslor/intentioner som behöver dö sexuellt för att komma i kontakt med sig själv allt ska förlåtas/transcenderas (genom ljuset) i medmänskligheten för förvirringen mellan andra och sig själv. Ljuset är vedervärdigt.

Osjälvständighet är det vi äcklas av, massorna tar livet av sig (!)




Människor som jobbar på psyket tar in mig ofta, säger att jag "ser arg ut", Jag utstrålar eller ser ut som en postorgasmisk förnekelse, vad fan TROR dem?




Jaget upplever ingen separering till människorna. Lever i framtiden, är allt(et) men ingenting, hjärtas sanning och mål är att vara progriderat till kentaurens själsdöd genom regridering, alltså distanserad ett med alltet, i relation till kärlek, som för "mig" i balans till min förståelse och självinsikt, ifred med det första slutet -intet.


Jaget vet att ni tror ni vet att jaget TÄNKER FEL, exakt. Man uttrycker er med "undermedveten" dedikerad slughet i försök att förstå närvaro.


Återgå till "Religion och andlighet"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 25 och 0 gäster