Jag skulle tro att de flesta av de svenskar, som har invändningar mot att vissa länder utvisar romer, kastar sten i glashus. Även svenskar i allmänhet, inte bara Sverigedemokraterna, vill ha Sveriges gränser ungefär så stängda som de nu är, eftersom de vill ha kvar den trygghet det är att tillhöra Sveriges fantastiska välfärdssystem - ett välfärdssystem som för sin överlevnad (i den fantastiska form det är i nu) förutsätter upprätthållandet av Sveriges gränser. Även om alla Sverigedemokrater magiskt försvann, skulle säkerligen majoriteten av de återstående röstberättigade svenskarna (åtminstone de svenskar som har sina rötter här i Sverige sedan många generationer) ändå fortsätta ha denna uppfattning: Sverige tillhör, om inte svenskarna enbart, så åtminstone svenskarna
snarare än jordens alla människor urskillningslöst. Vi låter inte vem som helst komma hit till vårt land och som vilken arbetslös svensk som helst leva på bidrag på svenska skattebetalares bekostnad. Vi är egoister. Låt oss erkänna det. Vi försöker inte fördela våra resurser
tillnärmelsevis helt jämlikt över jordens befolkning. Genomsnittssvensken har, och vill behålla, och anser sig ha rätt att behålla, en
klart större del av jordens välfärdsbringande resurser än vad genomsnittsmänniskan har tillgång till. Sådan skulle nästan varje människa på jorden vara i vår situation. Vi människor är egoister. Vi, Sverige, sållar bland de som vill invandra till vårt land. Annars skulle vårt välfärdssystem antagligen braka samman, och Sverige bli som något fattigt land i Afrika. Hur skulle svenska skattebetalare klara av att finansiera socialbidrag, sjukpenning och a-kassa åt de åtskilliga miljoner av världens fattigaste människor som gärna skulle komma och leva på våra resurser om de fick, men som det inte finns jobb till, och som vi (bland annat därför) inte släpper in?
Som sagt: vi sållar. Även länder som utvisar romer sållar. Skillnaden är bara att vi väljer att fortsätta ha en folksammansättning i vårt land som vi (d.v.s. majoriteten av svenskarna) tydligen händelsevis råkar vara nöjda med, medan många andra länder tydligen
inte är nöjda med
sin folksammansättning utan därför försöker
skapa en folksammansättning som de är nöjda med - bland annat genom att utvisa en eller flera folkgrupper. Anta att x antal romer utvisas från Frankrike. På vilket sätt är detta värre än att Sverige vägrar ta in samma antal utfattiga och outbildade u-landsboende som vill flytta till Sverige men som inte kan hänvisa till någon politisk förföljelse eller liknande som asylskäl? Varför göra större affär av det förstnämnda sållandet än man gör av det sistnämnda?
Jag tror vi har att göra med status quo bias. Varje land som vill
ändra på något (till exempel sin folksammansätting, i en icke politiskt korrekt riktning, d.v.s. till fördel för västeuropéer och till nackdel för andra folkslag) ifrågasätter man. Varje land som bara
väljer att fortsätta som tidigare ifrågasätter man inte alls lika hårt, även om dessa i lika hög grad utövar samma favorisering av västeuropéer över andra folkslag - om än bara genom att inte
släppa in så många av andra folkslag.
Förändring är oundviklig, förutsättningar förändras, världen förändras - detta, att saker och ting förändras är en av de få saker som inte förändras. Varför skulle då ett land inte få förändra sin folksammansättning? Är det inte folksammansättningen, som den
är, i olika länder, som ska diskuteras, snarare än att fokusera på hur vissa länder väljer att
förändra sin folksammansättning och negligera hur andra länder väljer att
upprätthålla eller
hålla tillbaka förändringstakten av sin egen dito? Hur kan denna "diskriminering av förändringsbenägna snarare än förändringsovilliga aktörer" rättfärdigas? Är det inte förändrings
ovillighet, snarare än förändringsvillighet, som är diskutabelt, med tanke på att världen förändras vare sig vi vill det eller inte?
matahari skrev:Eget land ska vi ha men konsekvenserna får någon annan ta... (kitschig sionist slogan).
Samma sak kan sägas om oss.
Vart ska icke önskvärda exporteras i detta nyfascismens Europa?
Innan din fråga förtjänar ett svar, förtjänar ditt användande av ordet "nyfascism" att kritiseras. Om du anser att det är nyfascism - underförstått: förkastligt - att som infödd genomsnittsvästeuropé inte vilja ha inom sitt terrotorium en massa fattiga människor som allmänt brukar uppfattas (rätt eller fel) som stöldbenägna och/eller som helt enkelt på grund av fattigdom och desperation är relativt benägna att tillvarata ett obevakat tillfälle att parasitera på andras resurser, antar jag att du redan bjudit hem minst 50 sådana människor från främmande länder att bo gratis hemma hos dig och äta din mat. Har du inte gjort det? Anser du inte att du är moraliskt skyldig att göra det? Om du inte är moraliskt skyldig att acceptera 50 sådana människor på ditt territorium, är du då skyldig att acceptera 49? 48? 47? Och så vidare. Är du skyldig att acceptera att ha någon alls på ditt territorium som du inte vill ha där? Var går gränsen för hur mycket någon person eller nation är skyldig att acceptera i den vägen? Det hela kokar väl ned till den fråga socialdemokratin i Sverige försökt svara på i många årtionden: frågan om vad som är den rimligaste kompromissen mellan skyddandet av äganderätten och någon eventuellt jämlikhets-ökande tvångsomfördelning av människors egendom mot människors vilja.
Redan det faktum att du har tillgång till internet är förmodligen en ojämlikhet, med tanke på att många människor inte har råd med ens en sådan sak trots att de arbetar hårt 16 timmar om dagen och trots att du antagligen inte arbetar tillnärmelsevis lika mycket som de. Om man driver kritiken mot äganderätten tillräckligt hårt går det att ifrågasätta nästan alla svenskars beteende. Och då kan man undra vad svenskar har för rätt att kritisera Israel eller Frankrike, som bara är marginellt mer territorievärnande än vad Sverige är. Det är lite som om en som varannan dag slänger upp sina skitiga skor på sätet framför sig i tunnelbanan skulle kritisera en som
varje dag slänger upp sina skitiga skor på sätet framför sig i tunnelbanan, som om skillnaden mellan dessa två personers beteende skulle vara en självklart moraliskt avgörande skillnad. Det är inte direkt respektingivande, om man säger så.
Låt mig nu omformulera din fråga: "Vart ska icke önskvärda exporteras i detta nyfascismens Europa?" Om vi bortser från ordet "nyfascismens" är det en bra fråga, men den fråga jag ställer mig är: varför ska "de icke önskvärda" förbli just där de just
nu råkar befinna sig? Borde kanske det relativt rikaste av världens länder åläggas av FN att ta emot fattiga romer och liknande, tills det landet inte längre är det rikaste av världens länder, varpå det land som
därefter visar sig vara det rikaste åläggs att ta emot fattiga romer och liknande, och så vidare, tills alla länder i hela världen blivit lika fattiga? Eller är det bättre att låta de rikaste länderna hållas, så att de får lugn och ro att
utnyttja sin rikedom till att utveckla
teknik - alltmer avancerad artificiell intelligens till exempel - som på sikt kan ta
hela mänskligheten ut ur fattigdom och in i ett superlycko-himmelrike och extrem livsförlängning och gränslös expansion i universum? Jag röstar för det sistnämnda.
Det finns ca 12 miljoner Romer i Europa och vi kan inte importera alla till bananlandet Sverige.. (SD slogan)
Kan kan vi väl, men skulle du verkligen vilja att vi gjorde det?
Är det mindre skillnad mellan att exportera runt människor i all evighet än att faktiskt gasa dem?
Skulle du själv hellre bli ihjälgasad än tvingas flytta gång på gång? Personligen skulle jag föredra att leva, även om det innebar att behöva flytta runt hela tiden. Och romerna själva tycks ju föredra att leva, även om det innebär att behöva flytta runt hela tiden. Ditt jämställande av de två ödena "flytta runt hela tiden" och "bli ihjälgasad" tycks mig därför inte rimligt. I själva verket finns det många som trivs med att ofta byta miljö. Dock vill man förstås kunna välja själv när man ska flytta. Men ibland kanske även en ofrivillig flytt visar sig skapa välgörande variation och därmed inte enbart vara av ondo. (Det ska dock medges att jag skrev det där sista delvis för att lätta upp stämningen lite, även om det faktiskt inte helt saknar sanningshalt heller. Kanske borde även många av oss svenskar flytta mer, hit och dit? Det skulle kanske vidga våra perspektiv och på så sätt få oss att fatta bättre beslut för världens framtids del? Klimatpåverkan av förflyttandet av oss måste dock naturligtvis tas med i beräkningen...).
