Att eftersträva ärlighet

Moderator: Moderatorgruppen

Användarvisningsbild
Cosmic philosopher
Inlägg: 597
Blev medlem: 24 jan 2007 20:42
Ort: Jämshög

Att eftersträva ärlighet

Inläggav Cosmic philosopher » 25 aug 2010 09:44

Lite frågot om ärlighet:

1) Vad vinner man mest på att vara ärlig?
2) Nämn någon/några situation/er där det är oerhört svårt, ja, där det nästan inte går att vara ärlig.
3) Eftersträvar du själv att vara ärlig och sann i livets alla  förhållande och situationer? I hur hög grad lyckas du med det i så fall?
4) Om person A frågar dig om vad du tycker om A:s tröja och du tycker den är ful - säger du då till A som det är att du tycker den är ful?

Undrar
Cosmic scientist

Användarvisningsbild
german.timofejev
Inlägg: 249
Blev medlem: 07 okt 2007 11:17
Ort: Lund
Kontakt:

Re: Att eftersträva ärlighet

Inläggav german.timofejev » 25 aug 2010 15:02

1. Om du är ärlig kan andra människor lita på dig.
2. Det är svårt att vara ärlig då man kan såra någon annan om man berättar sanningen
3. Jag försöker vara så ärlig som möjligt. Det är inta alltid möjligt att vara ärlig dock.
4. Jag tror att jag skulle svarat att tröjan passar inte istället för att säga att den är ful.
mvh
German Timofejev
e-mail:  germa.timofejev@gmail.com
www.rustravel.se

Användarvisningsbild
Cosmic philosopher
Inlägg: 597
Blev medlem: 24 jan 2007 20:42
Ort: Jämshög

Re: Att eftersträva ärlighet

Inläggav Cosmic philosopher » 25 aug 2010 15:32

german.timofejev skrev:1. Om du är ärlig kan andra människor lita på dig.


Det håller jag med dig om German, dessutom får man själv förtroende för sig själv.

german.timofejev skrev:2. Det är svårt att vara ärlig då man kan såra någon annan om man berättar sanningen


Jo,det kan jag hålla med om. Så man bör inte göra som Brad Blanton då i "Radical honesty"? http://radicalhonesty.com/faq.php
http://www.youtube.com/watch?v=A6kSUgvPpyQ[/quote]

Om man träffade på en seriemördare ute på gatan och han frågade vart person A gått som man tidigare sett hade det sannerligen varit svårt att vara ärlig...

german.timofejev skrev:3. Jag försöker vara så ärlig som möjligt. Det är inta alltid möjligt att vara ärlig dock.


Se exemplet ovan.


german.timofejev skrev:4. Jag tror att jag skulle svarat att tröjan passar inte istället för att säga att den är ful.


Ja, hur tänker ni andra. Vilket är den mest "goda handlingen" här: Säga precis som man tycker - eller linda in det i en "halvlögn"?

Användarvisningsbild
freddemalte
Inlägg: 3392
Blev medlem: 04 mar 2006 20:04

Re: Att eftersträva ärlighet

Inläggav freddemalte » 25 aug 2010 16:34

Cosmic philosopher skrev:Lite frågot om ärlighet:

1) Vad vinner man mest på att vara ärlig?
2) Nämn någon/några situation/er där det är oerhört svårt, ja, där det nästan inte går att vara ärlig.
3) Eftersträvar du själv att vara ärlig och sann i livets alla  förhållande och situationer? I hur hög grad lyckas du med det i så fall?
4) Om person A frågar dig om vad du tycker om A:s tröja och du tycker den är ful - säger du då till A som det är att du tycker den är ful?

Undrar
Cosmic scientist

Intressanta frågor!

1. Ärlighet varar långt i vissa sammanhang och riktat mot vissa personer, men har i sak inget värd mer än något annat här i världen. Låt säga att det finala värdet är lycka eller glädje, dvs att allt annat är instrumentellt (för att nå denna lycka), ja då är det ju inte i alla situationer bäst att tala om hur det ligger till, ty det genererar kanske alltid inte den eftersträvade lyckan. Oftast är väl ärlighet något som uppskattas ur ett samhälles- och socialt perspektiv så man kan säkert ha en väldigt stor fördel av att vara ärlig om vi pratar om att låta bli att luras, baktala eller ta saker från folk etc. Det är ju t.ex. ganska frustrerande att umgås med människor som man hela tiden riskerar att bli lurade av eller som man inte kan lita på etc. Så graden av ärlighet är nog också viktig att ha i tankarna om man ska värdera det hela. Så mitt svar är att man nog oftast vinner på att vara ärlig, men att man får använda sitt sunda förnuft, sin erfarenhet och sin magkänsla för att avgöra i vilka situationer man ska vara helt öppen med vad man känner till etc. Sen handlar det ju naturligtvis om hur man lägger fram saken för den andre. Jag tycker att det tillhör livet (ens egna privata liv) att få ha lite hemligheter som faktiskt ingen annan känner till och som skapar en extra tydlig skiljelinjer mellan en själv och omvärlden. Något som "bara jag vet" . . .  sen är det ju en annans sak hur ärligheten och förljugenheten etc manifesterar sig. Om t.ex. en person undanhåller för en person vad övriga människor i dess omgivning känner till, ja då är det ju oftast inte så trevligt. Så man kan säkert rota fram en hel del omständigheter då det är riktigt bra att vara ärlig och andra stunder då det kanske är smartare att faktiskt undanhålla sanningen etc.

Är dock autenticitet av finalt värde (och alltså inte lyckan) ja då blir ju ärligheten genast betydligt viktigare. Jag lutar nog mot att jag anser att lycka / välmående är viktigare än autenticitet! Med andra ord lever jag hellre i en värld där alla har lurat mig totalt men jag har mått riktigt bra än att leva i en 100% ärlig värld och där fått veta hur de egentligen låg till. Om dock effekten av att leva i både dessa scenarion är identisk (alltså att jag mår riktigt bra även i en ärlig värld), ja då anser jag inte att det autentiska är av vikt jämfört med lyckan (som fenomen i sig).

2. Det är i de stunder då någon eller något berör (frågar eller tar upp) just de där privata hemligheterna som ingen annan känner till. Då måste man ju helt enkelt svara något annat.

3. Jag eftersträvar inte detta i sak, jobbar inte med det och har det inte explicit i åtanke när jag utför olika handlingar eller säger olika saker. Dock, precis som jag skrev ovan, har jag ju märkt när det är mer eller mindre bra att referera till världen så som den synes mig vara, och då gör jag ju det. Jag ser inte heller någon fördel i att gå omkring och ljuga eller luras, oftast är helt enkelt dessa saker inte något direkt påtagligt i mitt liv. Man måste ju även detektera mot vem man ska vara sk ärlig. Det finns ju människor som inte kan hantera allt, och då är det kanske smartare att ligga lågt med just dessa människor i vissa situationer. Hänsyn vs. ärlighet helt enkelt.

4. Det beror på A.s personlighet, min relation till A och vad det är för situation (pratikulärism helt enkelt). Om jag verkligen tycker att tröjan är grymt ful så kan jag tänka mig att jag faktiskt hade sagt det men försökt att lägga fram det på ett något sånär trevligt sätt. Vet jag att det är en extremt känslig person som dessutom har letat efter denna tröja i flera år och nu hittat den i en lite mystisk affär flera hundra mil från dennes hem, ja då kanske jag säger "jävlar vilken snygg tröja" för enkelhetens skull.

Vänligen

Fredrik
"Jag drömde att jag var, vaknade och var den jag drömde."

För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.

Användarvisningsbild
Skogsälvan
Avslutat konto
Inlägg: 5803
Blev medlem: 28 jun 2005 18:54

Re: Att eftersträva ärlighet

Inläggav Skogsälvan » 25 aug 2010 16:35

Cosmic philosopher skrev:Lite frågot om ärlighet:

1) Vad vinner man mest på att vara ärlig?
2) Nämn någon/några situation/er där det är oerhört svårt, ja, där det nästan inte går att vara ärlig.
3) Eftersträvar du själv att vara ärlig och sann i livets alla  förhållande och situationer? I hur hög grad lyckas du med det i så fall?
4) Om person A frågar dig om vad du tycker om A:s tröja och du tycker den är ful - säger du då till A som det är att du tycker den är ful?

Undrar
Cosmic scientist


1) Genuin gemenskap, möjlighet att se och bli sedd, dvs. kärlek
2) Om man har en omtanke om sina medmänniskor finns det alltid flera parametrar att ta hänsyn till. Att anklaga någon för att hon gjort abort t ex om man inte samtycker till abort, men bryr sig om den kvinnan som gjorde abort och respekterar hennes val.
3) Ja, mot mig själv. Känns inte helt bra, men vissa saker har jag valt att behålla för mig själv. Direkta lögner har jag iallafall inte kommit med många gånger.
4) Hade det varit någon jag känner bra, eller med en allmänt prestigelös attityd, hade jag sagt rakt ut att den tröjan är asful och det blir liksom en källa till närhet också; när man säger att tröjan är asful, men det är tydligt att man gillar individen. Andra gånger har jag en modifierad variant, plockar upp något som jag gillar med tröjan, den ser mjuk ut, vilken fin färg osv.

Användarvisningsbild
Skogsälvan
Avslutat konto
Inlägg: 5803
Blev medlem: 28 jun 2005 18:54

Inläggav Skogsälvan » 25 aug 2010 16:44

Är det inte alltid svårt att ta en domarroll så här, eller tillhör jag en minoritet? Du frågar så mycket, Cosmic, och det är antagligen bra för du får mig att krackelera lite.

Användarvisningsbild
dokido
Inlägg: 1043
Blev medlem: 17 aug 2009 22:31
Kontakt:

Inläggav dokido » 25 aug 2010 18:27

det sitter ju där som ett dåligt samvete på axeln á la Herge
och den kanske har sitt berättigande
man blir ju sur på folk som inte är ärliga
eller som ljuger
å andra sidan blir man sur på folk som är ärliga också
och som inte ljuger

jag tror konsten att ljuga är underskattad
själv är jag förstås uppfostrad i motsatt kanal, men så tror jag

exv jag trodde jag var ärlig när jag ritade av folk
försökte ha ett ärligt uppsåt, eller vad man säger
tills nån undrade varför jag ritade så sura människor
och jag då insåg att jag projicerade min egen ilska
visst var jag ärlig, men det var ju väldigt subjektivt
och inte objektivt sannt som jag trodde

ärligheten är som den absoluta sanningen
den finns inte
eller den är subjektiv
och kan användas manipulativt
genom att man säger att någon är ärlig
i tron att han är objektivt sann
typ

är det då bra att vara subjektivt ärlig?
men låter det inte som en motsats...

Användarvisningsbild
Anders
Inlägg: 9354
Blev medlem: 23 mar 2006 01:44
Kontakt:

Inläggav Anders » 25 aug 2010 20:49

Oh the tangled webs we weave
when we practice to deceive
Min blogg över mitt filosofiska läsande --> http://ingenfilo.blogspot.com
Jonathan Haidt - A righteous mind
Juli 2026

tobiias
Inlägg: 64
Blev medlem: 17 okt 2007 05:34

Inläggav tobiias » 26 aug 2010 05:01

1) Jag tror att man av natur är ärlig och att kämpa mot det kan skapa problem i alla möjliga situationer. Man känner sig oärlig/ful och det blir svårt att bygga gemenskaper som baserar på tillit. Allt detta leder således i längden bort från lycka.

2) Denna punkt visar tydligt hur vi av natur drivs till att vara ärliga. När det behovet krockar med vetskapen av att ärligheten skulle göra någon ledsen, till exempel vid lämnandet av ett dödsbesked, så blir det väldigt svårt.

3) Jag försöker alltid att vara så ärlig som möjligt. Det känns mest naturligt för mig och jag tror att det leder till bättre tillit mellan människor. Det är dock en ständig avvägning mellan ärlighetens och oärlighetens konsekvenser.

4) Detta beror helt och hållet på relationen till A och vilken kontext det sägs i och med. Oftast är dock att en vit lögn inte skulle få med sig några särskilda konsekvenser. Men vad jag tycker om tröjan är egentligen helt oväsentligt.

Användarvisningsbild
Cosmic philosopher
Inlägg: 597
Blev medlem: 24 jan 2007 20:42
Ort: Jämshög

Re: Att eftersträva ärlighet

Inläggav Cosmic philosopher » 26 aug 2010 18:02

freddemalte skrev:
Är dock autenticitet av finalt värde (och alltså inte lyckan) ja då blir ju ärligheten genast betydligt viktigare. Jag lutar nog mot att jag anser att lycka / välmående är viktigare än autenticitet! Med andra ord lever jag hellre i en värld där alla har lurat mig totalt men jag har mått riktigt bra än att leva i en 100% ärlig värld och där fått veta hur de egentligen låg till. Om dock effekten av att leva i både dessa scenarion är identisk (alltså att jag mår riktigt bra även i en ärlig värld), ja då anser jag inte att det autentiska är av vikt jämfört med lyckan (som fenomen i sig).


Intressant svar freddemalte!

Att tycka motsatsen dvs att sanningen och ärligheten får komma först av allt och därmed före lyckan är en vanligare uppfattning i allmänhet bland speciellt vetenskapsmän tycker jag mig sett. Jag tror att t ex Carls Sagan gick ut med att han hellre ville se sanningen även om denna skulle göra honom mindre lycklig. Liksom Richard Dawkins.
Religionerna verka istället genomsyras av detta att tro på något som gör en mer lycklig känslomässigt även om deras världsbilder skulle vara falska. Som en drog. Eller ett opium eller berusning för folket. Jag är nog sjutsingen inne på din linje där freddemalte, att hellre leva på en lögn som verkligen gör en lycklig än leva på en sanning som gör en olycklig - lyckligt ovetande om detta förhållande. Om verkligheten vore så.

Så om det Tredje Testamentet/Martinus Kosmologi  skulle vara osant/falskt,  lever jag nog hellre i denna falska tron om det gör mig lyckligare - än utan... Kontentan är att jag är  en religiös person... Men samtidigt kan jag ju inte säga att jag inte eftersträvar eller ifrågesätter allt för att just komma fram till sanningen. Så jag är nog lite kluven där kanske. Men jag tror att sanningen gör en lycklig i slutändan... :)  "Slutet gott - allting gott".

Användarvisningsbild
Cosmic philosopher
Inlägg: 597
Blev medlem: 24 jan 2007 20:42
Ort: Jämshög

Re: Att eftersträva ärlighet (med empati/hänsynsfullhet)

Inläggav Cosmic philosopher » 10 aug 2012 13:55

Jag tycker det killen säger på videon låter klokt och bra =D> :



Invändningar? Eller övriga kommentarer eller reflektioner angående videon?
"Det är så kul och nyttigt att leka,fantisera och jollra som ett barn ibland. Man kan inte ta livet på allvar utan att leka. Ur allvaret föds leken och ur leken föds allvaret"

Hälsar
Cosmic philosopher

http://www.facebook.com/mikael.johnsson1

Användarvisningsbild
freddemalte
Inlägg: 3392
Blev medlem: 04 mar 2006 20:04

Re: Att eftersträva ärlighet

Inläggav freddemalte » 10 aug 2012 15:09

Cosmic philosopher skrev:
freddemalte skrev:
Är dock autenticitet av finalt värde (och alltså inte lyckan) ja då blir ju ärligheten genast betydligt viktigare. Jag lutar nog mot att jag anser att lycka / välmående är viktigare än autenticitet! Med andra ord lever jag hellre i en värld där alla har lurat mig totalt men jag har mått riktigt bra än att leva i en 100% ärlig värld och där fått veta hur de egentligen låg till. Om dock effekten av att leva i både dessa scenarion är identisk (alltså att jag mår riktigt bra även i en ärlig värld), ja då anser jag inte att det autentiska är av vikt jämfört med lyckan (som fenomen i sig).


Intressant svar freddemalte!

Att tycka motsatsen dvs att sanningen och ärligheten får komma först av allt och därmed före lyckan är en vanligare uppfattning i allmänhet bland speciellt vetenskapsmän tycker jag mig sett. Jag tror att t ex Carls Sagan gick ut med att han hellre ville se sanningen även om denna skulle göra honom mindre lycklig. Liksom Richard Dawkins.
Religionerna verka istället genomsyras av detta att tro på något som gör en mer lycklig känslomässigt även om deras världsbilder skulle vara falska. Som en drog. Eller ett opium eller berusning för folket. Jag är nog sjutsingen inne på din linje där freddemalte, att hellre leva på en lögn som verkligen gör en lycklig än leva på en sanning som gör en olycklig - lyckligt ovetande om detta förhållande. Om verkligheten vore så.

Så om det Tredje Testamentet/Martinus Kosmologi  skulle vara osant/falskt,  lever jag nog hellre i denna falska tron om det gör mig lyckligare - än utan... Kontentan är att jag är  en religiös person... Men samtidigt kan jag ju inte säga att jag inte eftersträvar eller ifrågesätter allt för att just komma fram till sanningen. Så jag är nog lite kluven där kanske. Men jag tror att sanningen gör en lycklig i slutändan... :)  "Slutet gott - allting gott".


Precis! Det är säkert en "fördel" att skilja på världsbilden man har ”till vardags” och den man kan glimta eller söka genom empiri (vetenskap) och ”abstrakta tankar”, ty även om det t ex är ontologiskt / objektivt (sant) korrekt att alla avskyr mig, hånar mig, bespottar mig och förnedrar mig men att jag inte på något sätt märker det eller kommer att märka det, då de gör det på ett sådant sätt som jag tolkar som beröm, kärlek, uppskattning och värme, ja då är det ju bättre att jag ”till vardags” tror att det sistnämnda är fallet, än att jag ”genom abstrakta logiska resonemang” och "fördjupade empiriska studier" slutligen når kunskap om de rådande sakförhållandet.

Hälsar Fredrik
"Jag drömde att jag var, vaknade och var den jag drömde."

För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.

Anne
Inlägg: 6423
Blev medlem: 18 maj 2012 12:30

Re: Att eftersträva ärlighet

Inläggav Anne » 10 aug 2012 16:49

Ett tillfälle där det är omöjligt att vara fullkomligt ärlig är när man tilldelas någons förtroende där denne ber en att låta detta stanna mellan oss, vilket man då lovar. Vi kan säga att det är Linda som efter upprepade missfall har blivit gravid. Senare träffar man en annan vän som över en kopp kaffe frågar "du, jag undrar om Linda inte är med barn, tycker att det verkar så - vad tror du?" Ja, då får man helt enkelt välja hur man placerar ärlighet. Jag tycker inte att förtroenden ska missbrukas så jag skulle hålla mitt löfte där.

Användarvisningsbild
cawi
Inlägg: 1131
Blev medlem: 18 mar 2012 17:03
Ort: `Folkdjupet´

Re: Att eftersträva ärlighet

Inläggav cawi » 11 aug 2012 00:42

lynx.. Trots ljuget i ditt i anslutning till slutraden ser jag denna din ärlighet som en duktigt okey grogrund för mäktiga tendenser Men, då vi alla hela tiden får vara vaksamma och glatt kritiska följer här Ok, naturligtvis gör du vad du kan för att vara kärleksfull mot din nära omgivning Men, en av riskerna med detta kan vara att du kanske håller inne med avvikande åsikter och då för att du inte vill verka gnällig eller kritisk och förstöra en ’trevlig stämning’.. Det är ju så att i ett sammanhang där kritiska tankar redan har stämplats som negativa eller kärlekslösa kan det uppstå ett slags känslomässigt förtryck, som på ett omedvetet sätt begränsar tankefriheten Ja, detta är något absolut just för dig att vara verkligt vaksam över Alltså, inget alls att vara rädd för och skämmas över, sug bara i dig..!
..~


Återgå till "Filosofi"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 37 och 0 gäster