Syndernas förlåtelse. Omoraliskt?

[Zokrates]

Jag kom att tänka på dödsdömda som verkligen önskat få försonas med offrens anhöriga, de skall ju dö och de vet ju om det, så hur kan man med att neka? Är det inte bara att säga typ;- Jag förlåter aldrig handlingen du gjort, men jag förlåter dig som person idag?

[Marksa]

Jag tror alltså inte på älvor, änglar, tefat, utomjordiska väsen osv...och du säger
jag är inskränkt..jag har aldrig varit intresserad,

Älvan den skira sprider melankolins drömande ande.
Änglar är Guds budbärare.
(Tefat har du under kaffekoppen)
De utomjordiska blir ledsna om du inte erkänner dem.

Att mytogoliesera företeelser är en mänsklig sysselsättning. Som även du ägnar dig åt (i dina dikter), så vad finns att tro på?

[Marksa]

Att Jesus eller gud kan förlåta ens synder är någonting som är ganska centralt i kristendomen. Som jag ser det är det rätt att gud kan förlåta en om man missbrukar hans namn eller har andra gudar vid hans sida. Det jag tycker att är konstigt är att han verkar ha rätt att förlåta någon som stjäl från mig. Är det inte jag som har rätten att välja om personen i fråga ska bli förlåten eller ej? Vad tycker ni?

Att se sig själv som förlåten i Guds ögon är stort, ett bortlyftande av den själsliga bördan av en oförätt. Dock kräva detta först ett ånger.

Även att du förlåter din ogärningsman, benådar honom ses som en god Kristen gest.

[Skogsälvan]

Oavsett om man är troende eller inte har man ju ett samvete (utom extrema undantag), kalla det överjag, Gud, Prussiluskan eller vad ni vill. "Hur kunde jag?!" Är väl en högst normal tanke för de flesta ibland. Tror en hel del av livet går ut på att lära sig av sina misstag och försonas med sig själv.

[Marksa]

Oavsett om man är troende eller inte har man ju ett samvete (utom extrema undantag), kalla det överjag, Gud, Prussiluskan eller vad ni vill. "Hur kunde jag?!" Är väl en högst normal tanke för de flesta ibland. Tror en hel del av livet går ut på att lära sig av sina misstag och försonas med sig själv.

Men att försonas med sig själv är botten i afgrunden.

[Skogsälvan]

Försoning är väl förlåtelse?

[Marksa]

En accepstans, av varat.

Förlåtelsen essens.

[Harald Davidsson]

Sverige är i allra högsta grad sekulariserat, det kan inte längre klassas som kristet. skriver sydman






detta är ju bara subjektivt tyckande, utan någon objektiv kraft....
för om det fanns någon som helst objektiv sanningskraft i detta
påstående skulle ju vi kunna läsa i de objektiva kategoriseringarna,
som t.ex. förenta nationernas statistik att Sverige ej är ett kristet
land,, så det finns ej något ontologiskt bevis för att sverige ej är kristet mera
än i din egen lilla subjektiva värld.

[Harald Davidsson]

Att ge uttryck för personliga övertygelser angående tron, innebär alltid en viss risk för olika former av påhopp och just du harald, var ju inte sen att försitta chansen. Nu är ju ordet risk inte en synonym till rädsla, jag tar gärna risker utan att vara rädd särskilt i dessa sammanhanget, då jag inte har något att vare sig att vinna eller förlora gällande mina inlägg här på ff.   skriver Zokrates...



detta kan ej tydas på ett normnalt sätt, vad vill du säga,
risk är ju nåt man kalkylerar sig fram till i hjärnan, men rädsla sitter ju i nervsystemet
jag kan inte se det objeltiva budskapet, som du annars är så bra på att ge

[Harald Davidsson]

Säg att en ateist ligger för döden, har begått en del övertramp mot andra, hur viktigt är det för denne att bli förlåten för sina felsteg, alltså inte synder utan fel begågna mot andra?  skriver Zokrates



det finns inget ontologiskt bevis för att ateism verkligen existerar,
det måste mera klassas som en mental sjukdom som  kan
behandlas med objektiv samtalsterapi på ett vetenskapligt vis.
Men nauturligtvis kan mentala sjukdommar blossas upp till
masspsykos som kanske på vissa forum-plattformer plötsligt sker,
men denna subjektiva störning kommer då snart att lägga sig igen, som
Patanjalhi säger i sin yoga sutra om emotionaliteten, som bottnar i
kanske en djup besvikelse som vänts till hat därför att vederbörande inte kunna
kännt någon kontakt alls med Gud i situationer hon vädjat om hans hjälp.

men i varje samhälle finns ju missnöjesgrupper, men vem bryr sig.

[Harald Davidsson]

utan mer på grund av att jag inte kan se något direkt anledning till att vara 100% säker på hur världen är beskaffad, och om man inte kan vara det, tja då blir det ju per definition inte heller omöjligt att en gud rent teoretiskt skulle kunna vara lika möjlig som att t.ex. jorden egentligen är ett gigantiskt äpple, bara det jag jag inte har förstått eller sett det ännu etc.
skriver Fredrik..




Detta är ju väldigt begränsade subjektiva tyckanden, men du har ju objektiva ontologiska bevis för att Gud existerar, hur många gånger nämns inte hans namn eller hans väsen i Bibeln, rent statistiskt är det möjligt att doktorera på Guds objektiva existens endast genom den fakta som finns i bibeln,,nu talar jag inte om andra religioner än den kristna, för endast bibeln är nog för att bevisa Guds existens och jag är hundra procent säker på att de svenska universiteten skulle godkänna en sådan doktorsavhandling som ren objektiv vetenskap att Gud existerar


Fredrik....har du ett enda bevis för att Gud ej existerar??


På den mörka medeltiden kunde det kanske vara möjligt att hävda sådana ovetenskapliga subjektiva tyckanden som du kommer med här,,,men Fredrik...vet du inte att vi lever i ett modern upplyst sammhälle?????
och att den subjektiva vidskepligheten är död

[Harald Davidsson]

Älvan den skira sprider melankolins drömande ande.
Änglar är Guds budbärare.
(Tefat har du under kaffekoppen)
De utomjordiska blir ledsna om du inte erkänner dem.

Att mytogoliesera företeelser är en mänsklig sysselsättning. Som även du ägnar dig åt (i dina dikter), så vad finns att tro på?  skriver Marksa..



Jag älskar bilder av änglar och skulle gärna vilja ha en stor poster på en av väggarna på en mjuk och söt och vacker ängel, den skulle pigga upp i tillvaron, jag gillar Det Sköna, utan att vara beroende av det. Fast det finns en dansk bonde som heter Martinus, som plötsligt fyllders med kunskap , som han säger, och han skulle kanske rymma dessa väsen Ufo, änglar osv. i sin kosmologi, för han talar om en spiral-utveckling att människan kan evolutionera vidare till att bli en sol eller stjärna osv..och då kan man ju tala om utomjordiskt liv..  men Martinus har kopierat det mesta från Hinduismen, och blandat med egna subjektiva fenomen..men hur som helst..

Dan Andersson, som hade bagavadgita på sitt nattduksbord, i denna djupa finnskog, där flera frös ihjäl varje vinter, trodde denna unga pojken på Krishna.

[Harald Davidsson]

Att se sig själv som förlåten i Guds ögon är stort, ett bortlyftande av den själsliga bördan av en oförätt. Dock kräva detta först ett ånger.

Även att du förlåter din ogärningsman, benådar honom ses som en god Kristen gest. skriver Marksa





Då skulle du läsa Satyagraha av Mahatma Gandhi....han sa att vi måste älska våra fiender, han omsatte sin ide i handling, han förlät minst 100 personer varje dag, hur många gånger misshandlades han inte av polisen och hur många år fick han inte sitta i fängelse för att han älskade sina fiender, faktiskt mer än 8 långa år.

Sverige som är egoismens högborg och allt värde hänger ihop med ens saker och pengar..för är inte Sverige ljusår borta i rent personligt hat till sin nästa från Mahatma Gandhis sathya graha.

[Harald Davidsson]

Oavsett om man är troende eller inte har man ju ett samvete (utom extrema undantag), kalla det överjag, Gud, Prussiluskan eller vad ni vill. "Hur kunde jag?!" Är väl en högst normal tanke för de flesta ibland. Tror en hel del av livet går ut på att lära sig av sina misstag och försonas med sig själv. skriver skogsälvan


kan man ha Hitler som  personligt samvete?????

[Harald Davidsson]

En accepstans, av varat.

Förlåtelsen essens. skriver Marksa


yes, yes