Lidandet och fientlighet

Moderator: Moderatorgruppen

Användarvisningsbild
Cosmic philosopher
Inlägg: 597
Blev medlem: 24 jan 2007 20:42
Ort: Jämshög

Lidandet och fientlighet

Inläggav Cosmic philosopher » 27 aug 2010 21:00

Hej igen! Hoppas jag inte blir tjatig med mina frågor - denna gång går frågeställningarna lite om lidandet och fientlighet:

1) Vilken inställning har du till lidandet,smärtan och det obehagliga i tillvaron? Ser du detta "mörker" som meningslöst att det överhuvudtaget existerar eller menar du att det finns en mening,ett syfte eller ett ändamål med detta lidande?

2) Om du inte accepterar lidandet fullt ut som en realitet som helt enkelt tillhör livet/tillvaron - hur mycket av allt lidande i procent hade du då tagit bort om du hade haft den makten och förmågan i din hand att göra det?

3) Om exempelvis 60 % av mörkret hade tagits bort - hade då inte automatiskt 60 % av ljuset också gått bort och blivit motsvarande 60 % "fattigare" av den följden? Av ren logik?

4) Om man räknar med precis allting av plus och minus - uppfattar du då att tillvaron är mer fientlig(minus) mot dig än den vill dig väl(plus)? Uppfattar du att du är mycket mer god mot tillvaron än vad tillvaron är mot dig?

5) Hur mycket fiender eller hot därute i tillvaron (både företeelser och levande varelser) uppfattar du att du har? Lite eller många? Ge exempel om du vill!

Användarvisningsbild
freddemalte
Inlägg: 3392
Blev medlem: 04 mar 2006 20:04

Re: Lidandet och fientlighet

Inläggav freddemalte » 27 aug 2010 21:31

Cosmic philosopher skrev:Hej igen! Hoppas jag inte blir tjatig med mina frågor - denna gång går frågeställningarna lite om lidandet och fientlighet:

1) Vilken inställning har du till lidandet,smärtan och det obehagliga i tillvaron? Ser du detta "mörker" som meningslöst att det överhuvudtaget existerar eller menar du att det finns en mening,ett syfte eller ett ändamål med detta lidande?

2) Om du inte accepterar lidandet fullt ut som en realitet som helt enkelt tillhör livet/tillvaron - hur mycket av allt lidande i procent hade du då tagit bort om du hade haft den makten och förmågan i din hand att göra det?

3) Om exempelvis 60 % av mörkret hade tagits bort - hade då inte automatiskt 60 % av ljuset också gått bort och blivit motsvarande 60 % "fattigare" av den följden?

4) Om man räknar med precis allting av plus och minus - uppfattar du då att tillvaron är mer fientlig(minus) mot dig än den vill dig väl(plus)? Uppfattar du att du är mycket mer god mot tillvaron än vad tillvaron är mot dig?

5) Hur mycket fiender eller hot därute i tillvaron (både företeelser och levande varelser) uppfattar du att du har? Lite eller många? Ge exempel om du vill!

Tjatig? Nä, är det någonstans man ska fråga dessa frågor så är det väl här?

1. Alla dessa tre har väl till funktion att få oss att akta oss för sådant som är farligt eller dödligt etc. Smärtan är ju en otroligt viktig signal för att skydda kroppen från skada. De som föds med CIPA(*) råkar ofta ut för att skada sin kropp utan att märka det, t.ex. bränna sig, peta sig för djupt i ögonen eller gå runt med något som åkt in i kroppen etc. Detta är självklart inte bra - så smärtan har en otroligt viktig funktion. Lidandet har en likande funktion, men har även en bredare betydelse och kan då även omfatta de som lever under svåra omständigheter etc. Om det har någon funktion eller inte vågar jag ej uttala mig om (möjligtvis den funktionen att få oss att avstå från sådant som leder till lidande). Obehag förkippar jag mer med lite lindrigare besvär så som skoskav, klåda och ömhet, eller att bo i ett riktigt kallt rum etc. Någon direkt funktion vid sidan av tidigare nämnda är svår att komma på, möjligtvis den att det för en själv ger livet en större variation och dynamik, om obehaget inte fanns skulle vi antagligen inte uppskatta motsatsen lika mycket. Som han som köpte för små skor bara för att det var så skönt att ta av sig dem. Av tidigare sagt kan väl utläsas att jag anser att dessa tre fenomens existens är av vikt och till viss del nödvändiga, men att det i sig inte är något som jag önskar min fiende eller som jag själv vill uppleva, men som det troligtvis är bra att både jag och andra kan uppleva.

(*) http://en.wikipedia.org/wiki/Congenital ... anhidrosis

2. I den stund jag upplever det för egen del 100%, när jag inte upplever det och kontemplerar över dess funktion 0% och när jag tänker på de som just nu lever i det i någon form 100% och när jag tänker på de som just nu inte lever i det 0%. Så jag skulle alltså inte vilja ta bort det i sak, men jag vill självklart inte att någon ska behöva utstå det.

3. Svårt att svara på! Kan inte förutse effekten av en sådan manöver!

4. Jag upplever för egen del 100% godhet (+ positivt) och 0% elakheter (- negativt), när jag ser på min omvärld förstår jag dock att båda dessa är allestädes närvarande i vårt samhälle etc.

5. Oj, det beror ju på vilken attityd man har till fenomenen i världen. Om jag t.ex. ser bilarna på gatan som ett hot, tja då är där ju mängder av hot varje dag? Men det är ju inte speciellt fruktbart att gå runt och vara rädd för att någon ska få sladd och köra upp på trottoaren precis där jag går etc. Så jag ser egentligen inga hot och möjligtvis potentiella situationer där det kan hända saker som leder till att jag bli skadad eller dör. Men där är det ju enbart att använda sunt förnuft, erfarenheten och intellektet och flyta med känsla så brukar det ordna sig. Visst tusan kan man ha otur, men man kan ju inte dö om man inte lever.

Vänligen

Fredrik
"Jag drömde att jag var, vaknade och var den jag drömde."

För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.

idi
Inlägg: 67
Blev medlem: 16 okt 2009 21:11

Inläggav idi » 30 aug 2010 01:26

Fan de här frågorna va rätt kul!

1: Vi lever men dör, är friska blir sjuka, är kära blir okära. Detta är realiteter, delar av livet i vilka iaf de flesta i nått stadie uppfattar lidande. Av lidandet lär vi om oss själv och om andra, alltså om viktiga delar av livet.

På grund av sanningens och frågan om meningen med livets natur, så tror jag på ett positivt skapande kaos, att friktionen oss individer emellan har ett värde och likaså lidande orsakat av friktionen. Sen ser jag iof onödigt mycket friktion i världen...

Brist på friktion, alltså nån form av omedveten acceptans av vissa saker, men även uppgivenhet inför sånt man egentligen inte accepterar, tror jag kan skapa meningslöst lidande.

En stor risk finns också i självömkan eller glorifierande, att fastna i lidandet. Jesus? Lyckan är också en lärare.

2: Allt onödigt lidande, som inte hör livet till enligt ovan. Hm %... Jag fegar! Men upprepning är lite onödigt, eller? minnet och förmågan att lära är ju iof lite som de är...

3: Vetskapen om ett evigt liv i friskhet, utan friktion, med evig kärlek, (till en, flera?) osv men utan kunskap om lidande... 100% ljus säger min kalkylator, men inte lika starkt. Däremot tror jag det går att minska % lidande orsakat av onödig friktion, brist på friktion och uppgivenhet inför friktion, utan att minska styrkan på den då större delen % lycka. Himlen ala Gud där erfarenheten av lidandet finns blir väll iaf 100% klart skinande ljus? Eller lider man då med de som ännu är kvar på jorden eller de som förpassades en våning ner?... Lycka = ljus? Nä lite frustrerande, kanske passar helt. Vet inte om jag fattat frågan eller ens ämnet :)

4: De jag omger mig med, liksom de flesta jag stöter på i min vardag, även när jag reser, uppfattar jag som överlag vänligt inställda tsk från "de andra"... Världen är konstig.. Jag fegar lite här med.

5: Terrorister, kriminella, pundare, politiker, myror, regn från ingenstans, den nya läsken som ger sken av att va god men som visar sig smaka diskmedel, massor! Men klart det finns hot... tänka för mycket, tänka för lite, uppleva för många hot, för få.

Sceptisk
Inlägg: 2520
Blev medlem: 15 dec 2006 00:33

Inläggav Sceptisk » 30 aug 2010 02:37

Stoikerna (och Cynikerna) ansåg (och anser) att njutning kan vara minst lika destruktivt som lidande om inte värre och att känslor är symptom som beror på irrationalitet. Stoikern sökte inte lycka främst utan sinnesfrid trots umbäranden och svåra omständigheter och den realiserade stoikern var därför immun mot olycka. Cynikerna ansåg att orsaken till lidande beror på alla sociala konventioner och felbedömningar av vad som är värdefullt.

Användarvisningsbild
Harald Davidsson
Inlägg: 5897
Blev medlem: 28 okt 2009 13:48

Inläggav Harald Davidsson » 30 aug 2010 05:13

Lidandet är den goda viljans kraft

Användarvisningsbild
Anders
Inlägg: 9353
Blev medlem: 23 mar 2006 01:44
Kontakt:

Re: Lidandet och fientlighet

Inläggav Anders » 30 aug 2010 09:32

1) Vilken inställning har du till lidandet,smärtan och det obehagliga i tillvaron? Ser du detta "mörker" som meningslöst att det överhuvudtaget existerar eller menar du att det finns en mening,ett syfte eller ett ändamål med detta lidande?

Det skall man minimera. Viktigare att slippa sånt än att få en massa extaser.

2) Om du inte accepterar lidandet fullt ut som en realitet som helt enkelt tillhör livet/tillvaron - hur mycket av allt lidande i procent hade du då tagit bort om du hade haft den makten och förmågan i din hand att göra det?

tagit bort så mycket lidande möjligt.

3) Om exempelvis 60 % av mörkret hade tagits bort - hade då inte automatiskt 60 % av ljuset också gått bort och blivit motsvarande 60 % "fattigare" av den följden? Av ren logik?

Livet är rikt nog utan att man skall hålla på och skapa en massa surrogatljus. Gå ut och se stjärnhimlen. Spöar alla himalayaresor eller knarkrus(tror jag).

4) Om man räknar med precis allting av plus och minus - uppfattar du då att tillvaron är mer fientlig(minus) mot dig än den vill dig väl(plus)? Uppfattar du att du är mycket mer god mot tillvaron än vad tillvaron är mot dig?

Upplever inte tillvaron som "fientlig", den bara är. Allt är väl inte inrättat för att vi skall ha det bekvämt, det får man se till. Förutom andra människor, andra medvetanden. I princip vill andra oss inte väl.

5) Hur mycket fiender eller hot därute i tillvaron (både företeelser och levande varelser) uppfattar du att du har? Lite eller många? Ge exempel om du vill!

Det bara kryllar av naturliga hot, meteoriter, räkningar och gud vet vad. Av de levande varelserna är Homo Sapiens de jag ser som det största hotet.
Min blogg över mitt filosofiska läsande --> http://ingenfilo.blogspot.com
Jonathan Haidt - A righteous mind
Juli 2026

Användarvisningsbild
Cosmic philosopher
Inlägg: 597
Blev medlem: 24 jan 2007 20:42
Ort: Jämshög

Re: Lidandet och fientlighet

Inläggav Cosmic philosopher » 30 aug 2010 23:47

Cosmic philosopher skrev:
1) Vilken inställning har du till lidandet,smärtan och det obehagliga i tillvaron? Ser du detta "mörker" som meningslöst att det överhuvudtaget existerar eller menar du att det finns en mening,ett syfte eller ett ändamål med detta lidande?


Lidandet väcker en och signalerar något när det inte står rätt till för att korrigera om riktningen tillbaka till det normala och lyckan.Jag försöker se en mening med allt lidande och även den som jag inte kan förändra. Möjligtvis utvecklas medkänslan av lidandet så att det blir till det positiva medlidandet - ja medvetandet utvecklas överhuvudtaget. Om man inte upplevt lidande som "bakgrund" så kan man nog inte förstå verklig lycka heller. Därav möjliggör lidandet upplevelsen av verklig lycka.

Cosmic philosopher skrev:2) Om du inte accepterar lidandet fullt ut som en realitet som helt enkelt tillhör livet/tillvaron - hur mycket av allt lidande i procent hade du då tagit bort om du hade haft den makten och förmågan i din hand att göra det?


Där jag inte kan förändra eller minimera lidandet i mitt eget eller andras liv övar jag mig att acceptera detta. Se föregående svar ovan. Vem vet - denna verklighet som vi lever i kanske inte är så tokigt uppbyggd ändå...Om man accepteran läran om karma,utveckling och reinkarnation verkar det bli lättare att acceptera lidandet och dess syfte.

Cosmic philosopher skrev:3) Om exempelvis 60 % av mörkret hade tagits bort - hade då inte automatiskt 60 % av ljuset också gått bort och blivit motsvarande 60 % "fattigare" av den följden? Av ren logik?


Jo, så ser jag det. Har man varit riktigt,riktigt djupt nere och högst olycklig på -1337 olycklighetsenheter så är betingelserna möjliga för senare bli riktigt,riktigt uppåt och jättelycklig på +1337 lyckoenheter... Tack vare kontrastprincipen blir det betydligt mera och starkare "färgupplevelser". Detta hade man inte upplevt om det bara hade rört sig lite grand runt 0...

Cosmic philosopher skrev:4) Om man räknar med precis allting av plus och minus - uppfattar du då att tillvaron är mer fientlig(minus) mot dig än den vill dig väl(plus)? Uppfattar du att du är mycket mer god mot tillvaron än vad tillvaron är mot dig?


Jag upplever att tillvaron vill mig väl. Men jag kan inte vänta mig att tillvaron och omgivningen är god mot mig om jag själv inte är det mot samma tillvaro och omgivning

Cosmic philosopher skrev:5) Hur mycket fiender eller hot därute i tillvaron (både företeelser och levande varelser) uppfattar du att du har? Lite eller många? Ge exempel om du vill!


Den enda fienden är den djuriska naturen i en själv, Mr Hyde. Men Mr Hyde blir allt mindre och mindre kraftfull i en...

Användarvisningsbild
Cosmic philosopher
Inlägg: 597
Blev medlem: 24 jan 2007 20:42
Ort: Jämshög

Inläggav Cosmic philosopher » 30 dec 2010 19:25

Exempel på hot:

http://www.ur.se/play/160857

Ikväll visas det andra avsnittet kl 20.00 i kunskapskanalen.


Återgå till "Filosofi"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 15 och 0 gäster