Varför dra gränsen mellan tankefrihet och yttrandefrihet?

[Justin Case]

Man oroar sig nu för att danska politiker ska avskaffa en paragraf som tycks vara Danmarks motsvarighet till Sveriges förbud mot "hets mot folkgrupp" (rätta mig gärna om jag missförstått). Huvudskälet för att avskaffa paragrafen är att den är en inskränkning i yttrandefriheten.

http://svt.se/2.22584/1.2163600/rasismp ... ar_danmark

Frågan är vad som ska vara okej att säga offentligt. Den borgerliga tankesmedjan Cepos sätter gränsen vid när man uppmanar till våld.

Jacob Mchangama, chefsjurist på Cepos:
-Om man är en revisionistisk historiker som anser att Förintelsen är en lögn, att alla muslimer bara väntar på att bli tillräckligt många för att skära halsen av alla européer och ta över Europa. Eller att det finns en gigantisk judisk konspiration. Då ska man kunna säga det om man gör det på ett fredligt sätt, säger Jacob Mchangama, chefsjurist på Cepos.

Vad är det som säger att sådana uttalanden är mer kränkande mot muslimer och judar än vad t.ex. en del svenska självutnämnda "antirasisters" uttryckliga förknippande av Sveriges invandringskritiker med Hitlertysklands nazister är kränkande mot Sveriges invandringskritiker eller vad en del fundamentalistiska religiösas påståenden att alla ateister och "hädare" kommer att brinna i helvetet är kränkande mot ateister och påstådda "hädare"? Om man ska tillåta de sistnämnda två sorternas uttalanden, ska man inte i konsekvensens namn då tillåta de förstnämnda också?

Abdul Wahid Pedersen, imam i Köpenhamn:
Om vi tittar tillbaka på 1930-talets Tyskland så startade judeförföljelserna faktiskt med ord. Man talade nedsättande om den här befolkningsgruppen tills man fick upp en sådan stämning bland folk att man kunde få dem med på de mycket grymma saker som sedan kom att hända.

Judeförföljelserna startade faktiskt inte med ord, snarare med tankar! Först tänkte folk nedsättande tankar om judar. Därefter uttalades dessa tankar i ord. Om man anser att det bör vara olagligt att yttra vissa ord om folkgrupper därför att judeförföljelsen "startade med ord" (vilket den alltså inte gjorde, tankarna kom före), är det väl logiskt att förbjuda nedsättande tankar om folkgrupper också?

Förvisso är det än så länge inte möjligt att bevisa att någon tänkt en nedsättande tanke, så länge han inte yttrat den. Men det är knappast det som är det viktigaste skälet till att det vore fel att förbjuda tänkande av nedsättande tankar om folkgrupper. Anta nämligen att det blir tekniskt möjligt att bevisa tankar. Bör man börja beivra nedsättande tankar om folkgrupper då? Vore inte det fortfarande väldigt orimligt? Vad är det som säger att gränsen för vad som ska vara lagligt/olagligt ska dras mellan tankar och uttalanden, snarare än mellan uttalanden och handlingar?

[hermit philosopher]

Inför alla nya elever på introduktionen till en grundkurs i filosofi, föreslog en gång, en ung men uppmärksam föreläsande doktorand, som med ens måste ha känt vissas iver att imponera med goda förkunskaper, något jag i sammanhanget fann häpnande klokt: "Innan ni säger något, fråga er om [och hur] det ni tänker säga, bidrar i/till samtalet i fråga."
Än idag, är det min absoluta övertygelse att klassen slapp många onödiga in- och utlägg tack vare denna tidigt uttryckta önskemål!

Jag ville med ovan, exemplifiera: a) hur riktigt goda råd är sådana som, även i de fall då de kontextuellt kanske antyder kränkande saker om särskilda individer, alltid generellt sett, bidrar positivt och; b) varför man trots rätten att tycka vad man vill, långt ifrån alltid bör ta sig rätten att säga vad man tycker!

För mig handlar yttrandefrihetsfrågor om vad som förmedlas i [mer eller mindre] offentligasammanhang.
Jag tycker att man i viss mån bör kunna ställa krav på att sådant som förmedlas offentligt ska ha någon offentlig/allmän relevans; ja, kanske till och med att det [för allmänheten] bidrar med något konstruktivt?

Hermit

[Mr.M]

Att uppmana till handling är mer än bara ord, det är propaganda, man påverkar.

En fundering ska alltid vara tillåtet att prata om,
privat som offentligt. Jag tror det är farligt för ett samhälle att censurera fakta och funderingar.

om jag exempelvis hävdar att en viss etnisk eller religiös grupp är kriminella,
Så är det inte längre information, jag försöker att propagera och påverka andra.

att diskutera om en religiös grupp bryter mot lagen är däremot inte propaganda utan vi försöker förstå problematiken runt det vi pratar om.

beroende på situation eller kontext,
så kan vi klassa ord som propaganda eller information.

[Justin Case]

Inför alla nya elever på introduktionen till en grundkurs i filosofi, föreslog en gång, en ung men uppmärksam föreläsande doktorand, som med ens måste ha känt vissas iver att imponera med goda förkunskaper, något jag i sammanhanget fann häpnande klokt: "Innan ni säger något, fråga er om [och hur] det ni tänker säga, bidrar i/till samtalet i fråga."
Än idag, är det min absoluta övertygelse att klassen slapp många onödiga in- och utlägg tack vare denna tidigt uttryckta önskemål!

Jag ville med ovan, exemplifiera: a) hur riktigt goda råd är sådana som, även i de fall då de kontextuellt kanske antyder kränkande saker om särskilda individer, alltid generellt sett, bidrar positivt och; b) varför man trots rätten att tycka vad man vill, långt ifrån alltid bör ta sig rätten att säga vad man tycker!

För mig handlar yttrandefrihetsfrågor om vad som förmedlas i [mer eller mindre] offentligasammanhang.
Jag tycker att man i viss mån bör kunna ställa krav på att sådant som förmedlas offentligt ska ha någon offentlig/allmän relevans; ja, kanske till och med att det [för allmänheten] bidrar med något konstruktivt?

Relevans enligt vem? Konstruktivt enligt vem? Enligt majoriteten av folket? Ska i så fall den enskilde som vill framföra en idé offentligt behöva gissa huruvida majoriteten av folket kommer att tycka hans idé är relevant och konstruktiv eller inte, innan han framför den offentligt? Är det inte bättre att majoriteten får höra idén och sedan ta ställning, istället för att den enskilde ska behöva hålla på att gissa i förväg om majoriteten kommer att tycka om det han har att säga eller inte? Vill du ha ett censurbaserat samhälle där bara sådana åsikter som majoriteten tycker om (d.v.s. som majoriteten tycker är konstruktiva och relevanta) får yttras offentligt?

Jag pratar om lagstiftning. Jag håller med dig om att alla tankar kanske inte bör yttras, om vi pratar moraliskt bör. Men när de trots det yttras, ska yttrandet av dem då beivras av staten? Människor kommer ju att fortsätta tänka som de tänker i vilket fall, oavsett om de hindras av lagstiftning från att uttrycka sina tankar eller inte. Är det inte då bättre att samhället får reda på vad de tänker? Än att det som tänks i stugorna tystas ned med lagstiftning så att samhällets bild av vilka tankar som försiggår i människor blir felaktig, alltså missvisande positiv? Om vissa rasistiska tankar inte får uttryckas offentligt, utan endast privat, leder det kanske bara till att dessa tankar sprids från mun till mun privat istället för offentligt - med konsekvensen att de som sprider de tankarna inte nås i tid av de kanske kloka motargument, som finns mot dem, och som skulle ha kunnat nå de här personerna om tankarna i fråga hade dryftats offentligt så att alla hade fått ta del av dem och så att de som besitter de bästa motargumenten mot dem hade kunna nå de här personerna med de motargumenten?

Man har försökt förbjuda bort rasismen i Sverige, och se vad som händer då, den växer sig bara starkare.

Vilken av nedan exemplifierade två attityder från statens sida mot rasistiska uttalanden känns mest konstruktiv:

1) Sven Svensson yttrar något som enligt Sveriges nuvarande lagstiftning är hets mot folkgrupp.
Staten svarar Sven Svensson: "Här är skälen till varför vi tycker att du har fel i din syn på den folkgrupp du riktar kritik mot: ..., ..., ..., ..., ... . Vi har hört dina skäl för din ståndpunkt. Har du fler, lägg fram dem, och låt oss diskutera med raka puckar. Varför tycker du så illa om den här folkgruppen?"

2) Sven Svensson yttrar något som enligt Sveriges nuvarande lagstiftning är hets mot folkgrupp.
Staten svarar Sven Svensson: "In i fängelset med dig. Nej, vi diskuterar inte med din sort. Du har fel, punkt slut."

Vilket av 1 och 2 leder troligast till att Sven Svensson ändrar uppfattning? Vilket av 1 och 2 leder troligast till att staten ändrar uppfattning om det mot förmodan är så att staten tänkt lite fel på någon punkt och kanske inte har en helt perfekt moral själv i frågan?

[Mr.M]

"Jag pratar om lagstiftning. Jag håller med dig om att alla tankar kanske inte bör yttras"

Vi kanske borde föra in en ny minister in i politiken,
Filosofi ministern, där alla tankar kan få existera fritt och publikt

[Justin Case]

Att uppmana till handling är mer än bara ord, det är propaganda, man påverkar.

Det är skillnad på 1) klar uppmaning till brott och 2) propaganda som inte klart utgör uppmaning till brott. Man kan låta yttranden av kategori 1 vara förbjudna utan att låta sådant som tillhör kategori 2 vara förbjudet. Idag kan man straffas för "hets mot folkgrupp" för yttranden som inte klart faller under kategori 1. Det är det som är problematiskt ur yttrandefrihetssynpunkt.

En fundering ska alltid vara tillåtet att prata om,
privat som offentligt. Jag tror det är farligt för ett samhälle att censurera fakta och funderingar.

om jag exempelvis hävdar att en viss etnisk eller religiös grupp är kriminella,
Så är det inte längre information,

Jo, det är information om hur du tänker, och det är en fundering och ska alltså med dina egna ord vara tillåtet att prata om, eller hur? Du skriver ju att du "tror det är farligt för ett samhälle att censurera fakta och funderingar" - alltså inte bara fakta utan även rena funderingar. Funderingar som kanske majoriteten av folket upplever som "propaganda" kan vara enbart funderingar enligt den som yttrar dem. Att förbjuda yttranden av sådana funderingar och samtidigt säga (som du säger) att "en fundering ska alltid vara tillåtet att prata om", är motsägelsefullt.

jag försöker att propagera och påverka andra.

Varför ska det vara förbjudet då? Det gör ju media hela tiden.

beroende på situation eller kontext,
så kan vi klassa ord som propaganda eller information.

Vilka är då dessa "vi" som ska klassa orden som propaganda eller information? Majoriteten av folket? De politiskt korrekta? Makthavarna?

[Justin Case]

Att uppmana till handling är mer än bara ord, det är propaganda, man påverkar.

Det är skillnad på 1) klar uppmaning till brott och 2) propaganda som inte klart utgör uppmaning till brott. Man kan låta yttranden av kategori 1 vara förbjudna utan att låta sådant som tillhör kategori 2 vara förbjudet. Idag kan man straffas för "hets mot folkgrupp" för yttranden som inte klart faller under kategori 1. Det är det som är problematiskt ur yttrandefrihetssynpunkt.

En fundering ska alltid vara tillåtet att prata om,
privat som offentligt. Jag tror det är farligt för ett samhälle att censurera fakta och funderingar.

om jag exempelvis hävdar att en viss etnisk eller religiös grupp är kriminella,
Så är det inte längre information,

Jo, det är information om hur du tänker, och det är en fundering och ska alltså med dina egna ord vara tillåtet att prata om, eller hur? Du skriver ju att du "tror det är farligt för ett samhälle att censurera fakta och funderingar" - alltså inte bara fakta utan även rena funderingar. Funderingar som kanske majoriteten av folket upplever som "propaganda" kan vara enbart funderingar enligt den som yttrar dem. Att förbjuda yttranden av sådana funderingar och samtidigt säga (som du säger) att "en fundering ska alltid vara tillåtet att prata om", är motsägelsefullt.

jag försöker att propagera och påverka andra.

Varför ska det vara förbjudet då? Det gör ju media hela tiden.

beroende på situation eller kontext,
så kan vi klassa ord som propaganda eller information.

Vilka är då dessa "vi" som ska klassa orden som propaganda eller information? Majoriteten av folket? De politiskt korrekta? Makthavarna?

[Justin Case]

"Jag pratar om lagstiftning. Jag håller med dig om att alla tankar kanske inte bör yttras"

Vi kanske borde föra in en ny minister in i politiken,
Filosofi ministern, där alla tankar kan få existera fritt och publikt

Hur menar du mer konkret, skulle vilka tankar som helst få yttras till denna filosofiminister, i direktsändning, av medborgare som får ringa in och prata med honom/henne? Skulle inte en sådan frizon för extrem yttrandefrihet missbrukas av samhällets allra ondaste människor, till uttalanden av mordhot, lejning av mördare och uppvigling till mord?

[Justin Case]

"Jag pratar om lagstiftning. Jag håller med dig om att alla tankar kanske inte bör yttras"

Vi kanske borde föra in en ny minister in i politiken,
Filosofi ministern, där alla tankar kan få existera fritt och publikt

Hur menar du mer konkret, skulle vilka tankar som helst få yttras till denna filosofiminister, i direktsändning, av medborgare som får ringa in och prata med honom/henne? Skulle inte en sådan frizon för extrem yttrandefrihet missbrukas av samhällets allra ondaste människor, till uttalanden av mordhot, lejning av mördare och uppvigling till mord?

[Mr.M]

Det är skillnad på 1) klar uppmaning till brott och 2) propaganda som inte klart utgör uppmaning till brott. Man kan låta yttranden av kategori 1 vara förbjudna utan att låta sådant som tillhör kategori 2 vara förbjudet. Idag kan man straffas för "hets mot folkgrupp" för yttranden som inte klart faller under kategori 1. Det är det som är problematiskt ur yttrandefrihetssynpunkt.

1 att uppmana till brott är negativ propaganda
2 En text som är snillrikt konstruerad kan tillsyns se ut som information men ha agendan att påverkan,
då får man analysera texten och personens motiv med varför den skrev det. är resultatet uppvigling så är det ett brott mot gällande lagstiftning.
Att uttrycka sig ska inte vara förbjudet, men rasism är inte åsikter, det är negativ propaganda med avsikt att skapa hat och klassad som ett brott.

man får helt enkelt avgöra från fall till fall.

Funderingar som kanske majoriteten av folket upplever som "propaganda"

Om jag upplever mig som sårad så är det inte det samma som att någon försökt göra mig sårad.
om jag upplever det som propaganda behöver inte betyda att det var propaganda från den som uttalade sig.

Vilka är då dessa "vi" som ska klassa orden som propaganda eller information? Majoriteten av folket? De politiskt korrekta? Makthavarna?

Vi är alla i samhället inklusive politiker, det är eller borde vara en mekanism som fungerar tillsammans.

[hermit philosopher]

Hej JC,
Du har rätt när du antar att jag tidigare talade om moral. Juridiskt, är jag absolut för yttrandefrihet och frihet överhuvud taget, faktiskt.
Men, som jag ser det bör ett demokratiskt samhälle, med tillhörande demokratiska rättigheter - för att fungera väl- samtidigt påpeka medborgares demokratiska skyldigheter. Det finns ett gäng sådana och tyvärr är vissa just av moralisk karaktär.

Sedan, vad gäller det relativa i en bedömning av uttalanden som "bidrar" på "konstruktiva" vis, menar jag snarare JC, att vi bör få kräva att man vid ett offentligt uttalande som av någon/några ansetts stötande, är beredd att lika offentligt redogöra för om och hur uttalandet bidrar i sammanhanget. För man ska ha tänkt på det och vara beredd på en jobbig offentlig sits [inte halshuggning, men du vet nog vad jag menar] om man inte kan övertala folk om relevansen i vad man säger; speciellt om det man säger är moraliskt förkastligt, gäller detta!

[Mr.M]

"Jag pratar om lagstiftning. Jag håller med dig om att alla tankar kanske inte bör yttras"

Vi kanske borde föra in en ny minister in i politiken,
Filosofi ministern, där alla tankar kan få existera fritt och publikt

Hur menar du mer konkret, skulle vilka tankar som helst få yttras till denna filosofiminister, i direktsändning, av medborgare som får ringa in och prata med honom/henne? Skulle inte en sådan frizon för extrem yttrandefrihet missbrukas av samhällets allra ondaste människor, till uttalanden av mordhot, lejning av mördare och uppvigling till mord?

Det var mest en rolig tanke som föddes fort,
men en politiker kan lätt tappa folkets förtroende med att framföra vissa typer av ideer.
Och dessa ideer kommer inte att finnas med på det politiska bordet för att politikern inte vill missa sitt jobb.

Tanken med filosofi minister var lite att, den ministern behöver inte vara rädd för att förlora sitt jobb på samma vis och med det kommer våga att uttala sig mer öppet.
Filosofi är kärleken till kunskap, och en filosofi minister som har som agenda att påverka kommer troligtvis bli hårt kritiserad som filosof och missa sitt jobb av dessa skäl.. Dvs lite granna som det motsatta till vanlig politik.

Detta kan vanliga politiker nyttja och framföra vad filosofin säger om saken, och vi har skapat en kanal med yttrandefrihet.


"skulle inte en sådan frizon för extrem yttrandefrihet missbrukas av samhällets allra ondaste människor"

allt kan missbrukas,  men att lejja mördare och mordhota är inget vad samhället tillåter ens idag och inte ett problem för yttrandefrihet. problemet har annan bas, kanske extremism eller fundamentalism.

[Justin Case]

Jag vet inte var gränsen för yttrandefrihet ska dras, men yttranden är egentligen bara information, och i möjligaste mån ska man väl främja att människor kan utnyttja sin positiva informationsbehandlingsförmåga, och odla denna, snarare än att utgå från att information får människor att agera sämre? Information är en tillgång. Anser man inte det, står det en fritt att stänga av sin tv, radio och/eller andra kanaler för informationsintag. En person A ska inte tvingas hålla tyst bara för att en annan person B inte vill höra på person A. Bättre är väl då att person B låter bli att lyssna på A, åtminstone i den mån detta står i B:s makt? Om du bor i höghus och din granne spelar trumpet på nätterna, kränks din rätt till tystnad på nätterna, men om någon skriver något du inte vill läsa är det bara för dig att låta bli att läsa det. Väldig skillnad, tycker jag.

Anta att det bor en person vid namn Sven Svensson i en blågulmålad stuga en bit ifrån min stuga. Utifrån det faktum att han målat sin stuga blågul sluter jag mig kanske till att han förmodligen är nationalist. Men kan jag därifrån sluta mig till att han är rasist, nazist, våldsam och allmänt farlig för Sverige? Nej. Men anta nu att han går ut med sina åsikter i den lokala radion, så att jag kan få reda på dem. Man kan då se det som att han erbjuder mig och andra lyssnare information om hur han tänker. Jag kan använda den informationen eller strunta i det. Jag kan stänga av radion så fort jag hör hans röst, om jag vill. Men förmodligen vill jag inte, förmodligen vill jag höra vad han har att säga. Informationen är en tillgång snarare än en nackdel för mig. Även om jag kanske är en av de invandrare han ogillar och propagerar för utvisning av. Då är det kanske rentav särskilt bra för mig att "veta var jag har honom".

Det är lite som med svampböcker. Om jag plockar svamp i skogen och hittar en svamp som är misstänkt lik en flugsvamp, kan jag skaffa information genom att slå i min svampbok. Anta att där står att det är en mycket giftig svamp. Den informationen kan då kanske få mig att rysa lite vid tanken på att det finns så farliga saker i skogen, men informationen är ändå mer av godo än av ondo, för den kan rädda mitt liv. Det positiva värdet av informationen är större än det negativa. Av liknande skäl som svampböcker kan vara tjocka och innehållsrika och ge svampplockare mycket nyttig information om svampar, menar jag att yttrandefrihet gör människor pratglada vilket kan ge oss nyttig information om dem och deras tankar (och när informationen inte är nyttig för oss utan bara obehaglig är det bara att rikta fokus på något annat istället), och att yttrandefriheten bland annat av det skälet bör vara väldigt långtgående, liksom mängden giftsvampsinformation i en svampbok bör få vara väldigt långtgående.

[Justin Case]

"skulle inte en sådan frizon för extrem yttrandefrihet missbrukas av samhällets allra ondaste människor"

allt kan missbrukas,  men att lejja mördare och mordhota är inget vad samhället tillåter ens idag och inte ett problem för yttrandefrihet. problemet har annan bas, kanske extremism eller fundamentalism.

Du skrev "Filosofi ministern, där alla tankar kan få existera fritt och publikt", och jag har förstått att det var förhastat, men jag tog dig på orden och utgick från att du med "alla tankar" verkligen menade alla tankar, vilka tankar som helst, och att du med "existera fritt och publikt" menade att vilka tankar som helst även skulle få uttalas (för redan idag får man ju faktiskt tänka precis vad man vill, så det vore ju inget nytt om det bara handlade om det!), och dessutom få uttalas offentligt (vilket väl är ungefär vad "publikt" betyder). Att leja mördare, uppvigla till mord och mordhota är absolut något man kan göra med enbart ord, och är alltså något man skulle kunna göra lagligt i ett direktsänt telefonsamtal med en filosofiminister eller liknande där verkligen inga yttranden är förbjudna.

mordhota är inget vad samhället tillåter ens idag och inte ett problem för yttrandefrihet. problemet har annan bas, kanske extremism eller fundamentalism.

Jag påstår att du har fel där. Det kategoriska förbud mot mordhot som råder idag är ett problem för yttrandefrihet. Exempelvis kan en människa nära nervsammanbrott i ilskans hetta i ett uppskruvat gräl råka häva ur sig något som uppfattas som ett mordhot utan att det alls var genomtänkt och menat som ett sådant. Det är inte alltid lätt för rättsväsendet att veta om ett sådant uttalande var överlagt eller ett slintande med tungan. Att människor måste vakta sin tunga hela tiden för att vara maximalt säkra på att inte begå lagbrott är ett problem, det hämmar människors kommunikation med varandra. Därmed inte sagt att mordhot borde tillåtas, men det är bra att vara klar över att förbudet mot mordhot, liksom alla andra förbud som begränsar människors yttrandefrihet, är ett problematiskt förbud som har sina avigsidor. Det finns inget som självklart säger att yttrandefrihetens gräns måste dras just där man i svensk lagstiftning dragit den. I många andra länder får man säga mindre än man får säga i Sverige. Jag vet inte om det finns länder där man får säga mer än man får säga i Sverige, men ett sådant land skulle kunna byggas, om inte annat, och skulle kunna ha en lagstadgad yttrandefrihet från vilken mordhot inte undantas. I relation till ett sådant lands yttrandefrihetslagstiftning vore Sveriges nuvarande lagstiftning yttrandefrihetsfientlig genom sitt förbud mot mordhot.

Vårdare på sluten psykiatrisk vård, som vårdar riktigt kraftigt psykiskt största patienter som verkligen inte har någon koll alls på vad de säger och som alltså kan häva ur sig precis hur olagliga yttranden som helst utan att kunna förstå att det skulle kunna vara fel, sådana vårdare har väl skyldighet att stå ut med att få höra vilka ord och ordkombinationer som helst från sina patienter utan att polisanmäla dessa - även om de får uttryckliga mordhot rakt i ansiktet? Det går alltså att träna sig till en sådan förmåga. Alltså borde vi i princip kunna ha en filosofiminister med uppgift att tjäna som "folkets spottkopp i Rosenbad", som folk fick ringa och säga precis vad de ville till - inklusive uttryckliga mordhot. Det skulle nog kunna ha en terapeutisk verkan för folk som håller inne med saker de skulle vilja säga till politiker. Att ha sådant i direktsändning är dock kanske inte så bra med tanke på att det vore svårt att hindra att det finns barn bland lyssnarna/tittarna. Och en filosofiminister med ett sådant uppdrag måste naturligtvis ha en lång och gedigen bakgrund som psykvårdare och vara väldigt psykiskt stabil. En sådan filosofiminister är kanske ingen dum idé alls, när man tänker efter! Han/hon skulle få veta vad folk verkligen tycker om politikerna, och skulle då i hög grad leva upp till betydelsen av ordet "filosofi".

Vad gäller filosofiministerns output till folket är jag också positiv, det vore bra att filosofiministern kan filosofera relativt fritt (i jämförelse med andra politiker) utan rädsla för att förlora jobbet. Men där får man nog lägga hårdare restriktioner än vid folkets kommunikation till filosofiministern, då vanligt folk kommer i alla möjliga stabilitets- och labilitetsgrader medan filosofiministern ska vara tränad att kunna ta emot precis vilka ordkombinationer som helst.