Gud var innan materian - eller tvärt om?

Moderator: Moderatorgruppen

Minded
Inlägg: 2129
Blev medlem: 19 mar 2006 19:50

Gud var innan materian - eller tvärt om?

Inläggav Minded » 14 okt 2010 09:15

Jag tror att det var Nuddle som jag diskuterade med för en tid sen, och som lämpligtvis (läraren uppenbarar sig när eleven är redo) påstod att gud förekommer materian. Det var en stund sen jag ifrågasatte mitt eget antagna, just att materian förekommer gud. Så det var dags.

Materian förekommer gud, eftersom att vi inte överlever utan mat (bevisa mig gärna fel).

Gud förekommer materian, eftersom att om jag inte känner till ordet/fenomenet 'död', eller om jag är övertygad om att döden (tex on the battlefield) är den största äran man kan nå, eller att man får 100 jungfrur uppe i himlen och allt det där. Olika varianter av samma tema - relationen till 'frånvaro av närvaro' (där närvaro skulle vara medvetande, vilket visst är liv). Om jag inte vet vad som händer, så kan det inte sägas hända. Trots att det i realiteten (men enbart för någon annan, en betraktare) just är.

Jag tror på det tidigare, eftersom jag benämner allting som går att benämna och relatera till för ett och samma fenomen. Gud är således materia (även om abstrakt eller tänkt sådan). När jag tränade att kunna slappna av i magen och andning (mentalt), så hade jag en period då jag upplevde det som en enda kvarvarande liten spänning, som faktiskt var svår att bli av med. Jag kommer inte ihåg exakt nu, men det kanske tog mig ett år eller så. Idag vet jag att det handlar om vilken riktning, vilket perspektiv, man antar. Vad man frågar efter. 'Hur kan jag utlösa spänningen?' vs '....'

Även om den här kopplingen kanske inte är helt uppenbar, så känns det vara av samma kvalite som min inledande frågeställning; gud vs materia. De två verkar vara ett. Gud, eller materia, skulle vara den sista spänningen - som man behöver släppa, för att komma vidare.

Användarvisningsbild
nuddle
Inlägg: 2685
Blev medlem: 24 jun 2010 20:27

Inläggav nuddle » 14 okt 2010 09:29

det är egentligen onödigt att tänka på sånt, om du känner gud, lev för gud, gudstankar är bortom din kropp

muhammed var en slav under guds-vilja, och muslimer ser ju positivt på detta, BLI EN GUDS-STÄLLFÖRETRÄDARE

det är en skön-resa minded, och muslimer vet allt om den i princip. . . . ifall vissa gör det

du kan också bli synkroniserad med ALLT och INGET, såsom harald är nu, såsom muhammed var

men jag förstår inte detta FOKUS på krig hos vissa muslimer, det viktigaste är att göra gott för guds-skapelse, sedan om det sker genom att du bajsar på en trotoar, BRA, eller dör på ett slagfält spelar ingen roll,,

TRAMS,

Användarvisningsbild
hermit philosopher
Inlägg: 85
Blev medlem: 13 apr 2010 17:20
Kontakt:

Inläggav hermit philosopher » 14 okt 2010 19:26

Ett ämne som ligger mig varmt om hjärtat!
Ogillar dock själva guds-begreppet och vill därför ersätta det med ett mer neutralt Det, som jag personligen uppfattar vara det "medvetande" som uppstår vid tudelningen av singularitet; d v s, vid astronomernas "Big-Bang".

Teoretiska fysiken antar ackumulationen av all existens resultera i en ytterst liten +/-0 punkt, där såväl energiska som materiella värden, alltså slagit ut varandra. Så länge existensen finns koncentrerad i en sådan punkt [singularitet] finns paradoxalt nog, varken fysiska lagstrukturer, materia eller medvetande (ja; det finns ju inget att vara medveten om, så sistnämnda är väl ej så konstigt). Samtidigt kan singularitet absolut inteförstås vara ingenting; det är ju tvärtom, precis ALLT - ihopsamlat!

Då ovanstående - som med så många andra rent abstrakta faktorer - matematiskt, faktiskt inte är ett problem, antar vissa (också jag) att Singularitet som sådan, just måste vara helt abstakt till sitt innehåll.
Vad jag anser detta innebära, måste jag få återkomma om, ty har uppgift jag måste ta tag i med detsamma här hemma nu!

Jo, just det: det kan iaf mkt väl va så att materia och "medvetande" uppstår samtidigt! Mer om det sen :)

Mr.M
Inlägg: 1254
Blev medlem: 17 sep 2010 20:12

Inläggav Mr.M » 14 okt 2010 21:04

"Gud var innan materian - eller tvärt om?"

vad säger att materia skapades ? materia växelverkar med energier. före begynnelsen fanns nog materia.
vårat universum är under en process- Den kan alltid ha funnits.

i big bang existerade egentligen både du och jag och materia gud och allt vad som nu kan ses i vår del av kosmos.

Mormonerna tror inte att universum är skapad av gud. Jag gillar deras syn på det.
Mer än så vet jag inte om mormoner.

Användarvisningsbild
hermit philosopher
Inlägg: 85
Blev medlem: 13 apr 2010 17:20
Kontakt:

Inläggav hermit philosopher » 15 okt 2010 14:56

Har en liten stund över, så tänkte fortsätta där jag slutade sist, om jag får lov...

Den positivt och negativt laddade energi som frigörs när väl singularitet splittras, rör sig sedan enligt den magnitism som ounvikligt uppstår. Det är nu som materialisering - genom att neuroner, atomer, etc, formas - överhuvudtaget kan diskuteras (här har även strängteorierna sin utgångspunkt, t ex).

Det är också nu som ett [eventuellt] Det, först kunna medvetna en distinktion mellan sig själv och sitt ännu högst abstrakta omgivning. Tror man på denna aspekt [min anledning att så göra, får jag ev. ta en annan gång, ty den är personlig och mycket omständig att formulera], kan man förenklat säga, att den "verklighet" vi neorologiskt förnimmar, är en evolutionär effekt av Detets försök att strukturera ett obegripligt kaos av "random data" [vilken typ av data man tror detta kaos bestå av, beror naturligtvis på vilken teori man tillämpar, men relativt vanligt är att man uppfattar den som numerisk; ja, t om binär, och oändligt kombinerbar]. M a o: Detet sammanställer hypotetiska ekvationer (vårt Universums fysiska grundlagar, t ex) och aktualiserar fram existens enligt dessa; allt i syfte att förstå sig själv...

Användarvisningsbild
Marksa
Inlägg: 1658
Blev medlem: 27 dec 2003 21:44

Inläggav Marksa » 15 okt 2010 16:45

Snygt resonerat hermit.

Och på sätt och vis räddade du tanken som jag hade som kritik till ditt förts ainlägg, där du påstod att allt fanns i singulariteten. För så kan ju inta vara fallet.

Tittar man på teorin lite nogrannare så rådde det en balans strax före big bang mellan materia byggstenar som vi känner dem och dess antipartiklar. Men sedan hände något som hastigt separerade dessa och orsakede "big bang"
Ser man någorlunda holistiskt på detta så var det då enegierna och de byggstenar som materian och sedenmera livet består av bildades. Men detta kan på intet sätt defieneras som "allt".

Vad jag menar är att det som är atomer, molekyler i en allt mer komplex struktur hela tiden omdefienerar vad allt ÄR. Det som är allt idag kan bara existera idag, den sammansättning av tillvaron materian och livet vi upplever har alldrig tidigare existerat. Och kommer alldrig mer att återkomma.
Om detta sedan är ursprunget som försöker defienera sig själv som du antyder, ja för mig är det så, även om jag inte förstå detta.

Att plocka ner detta till en mer personlig resa är då rätt enkelt, jag är här för att se vad jag kan åstakomma för att defienera mig själv, vad är jag, vem är jag och varför. Denna resa påbörjades för 48 år sedan och pågår fortfarande.
Och en av lärdommarna är att människan är knappt något, om hon bara är sig själv nog.
Varje dag är en resa.

Minded
Inlägg: 2129
Blev medlem: 19 mar 2006 19:50

Inläggav Minded » 15 okt 2010 19:53

nuddle skrev:det är egentligen onödigt att tänka på sånt, om du känner gud, lev för gud, gudstankar är bortom din kropp


Mmm.. Det verkar just vara nästa steg.

Minded skrev:gud vs materia. De två verkar vara ett. Gud, eller materia, skulle vara den sista spänningen - som man behöver släppa, för att komma vidare.

Användarvisningsbild
Marksa
Inlägg: 1658
Blev medlem: 27 dec 2003 21:44

Inläggav Marksa » 15 okt 2010 20:01

Minded skrev:[
gud vs materia. De två verkar vara ett. Gud, eller materia, skulle vara den sista spänningen - som man behöver släppa, för att komma vidare.


om du behöver medhåll, så får du mitt här och nu. Jag tror att du är helt rätt ute, Att se detta är svårt, men att dessutom leva detta, hur gör man det?
Varje dag är en resa.

Minded
Inlägg: 2129
Blev medlem: 19 mar 2006 19:50

Inläggav Minded » 15 okt 2010 20:05

Jag verkar inte behöva formen medhåll.. Om jag skulle behöva något åt det hållet, så vore snarare en reell implementation av det mer konkret :shock: Jag verkar mest skriva för att se vad som händer.. känner mig rätt drifting, utan speciellt fast punkt, för ögonblicket..

Hur man gör det? Man gör det inte. To bend the spoon is impossible.

Användarvisningsbild
Marksa
Inlägg: 1658
Blev medlem: 27 dec 2003 21:44

Inläggav Marksa » 16 okt 2010 14:18

Att leva utan fast punkt, lära eller dogm. Är lite virrigt men förmodligen det mest ärliga. Att tillåta sig att reflektera att inkorperera nya lärdomar och ta avstamp därifrån till nästa nivå (lika förvirrande där) torde vara en rolig och givande  del av livet. Att sedan inte ta i allt med allra största allvar ger distans till resandet på livet stig.   8)
Varje dag är en resa.


Återgå till "Filosofi"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 21 och 0 gäster