Inläggav Harald Davidsson » 15 okt 2010 05:34
En symptom med schizofreni är ökad kreativitet. skriver Mr M..
Det finns två olika typer av schizofrena, dels de som en psykiater jobbar med, han medicinerar, han tror att det är någon obalans i det hormoniella systemet, dels de som en kvalificerad psykoterapeut såsom Ronald David LAING jobbar med, terapeuten ser då en människa framför sig som saknar psykisk hud och är mycket rädd och som vägrar ljuga, att allt då handlar om en störning i relationen till andra, och faktiskt kan vi då säga att vi alla är mer eller mindre schizofrena, att vi alla har en störning i relationen därför att samhället inte är perfekt och att folk är olika och att folk är själviska i viss grad och då lurar varandra osv..
ifall en människa ofta känner rädsla inför andra människor, det producerar vissa hormon i hennes blodsystem och dessa hormon ändrar då balansen i hormnsystemet och denna obalans skapar problem i hela kroppen och dessutom på tänkandet. Så det är ju delvis sant vad psykiaterna säger, men terapeuten tror att problemets orsak bottnar i samhället och dess relationer mellan människor, så terapeuten försöker att göra relationen mindra full av rädsla, mera av vänskap, hugglighet, förståelse och lugn. försöker bygga upp en ny personlighet, så att den sjuke kan fungera utan att skada sig själv eller andra och ha ett så kallat normalt liv med andra människor, titta på teve, promenera i skogen, jobba på en fabrik osv.
nu är jag framme vid kärnfrågan, vad är detr för mening att säga att någon är SJUK som fungerar i samhället normalt
och utan att vara drogad av psykofarmaka, alltså ifall Van gogh målar fantastiskt fina tavlor, är han då sjuk, N E J,
för sjuk , vad menar vi, jo, att han inte fungerar normalt i samhället,
vi kan inte säga att en människa är sjuk, galen eller schizofren därför att hennes världsbild är en aning vackrare och skönare än andras, som i van goghs fall.
Jantarna är inte galna, för de sade väl aldrig axel sandemos, men de var avundsjuka på att det fanns folk som kunde ha en skönare upplevelse av världen och dem själva än jantarna
Och därmed vill jag bestämt hävda att van gogh var friskare och konstruktivare än den så kallade normala människan, för vi kan säga att van gogh var på väg emot en ny skapelse av sin egen personlighet, emot en ny människa, som Jesus kallade för Guds son och som johannes kallar för människosonen och som kallades horus-människan i gamla egyptien,
han var alltså en överkvalificerad människa, men samhället accepterar ej i dag att den så kallade Nya människan får
födas mitt i samhället, det var därför de alltid gick in i skogen eller upp i bergen, yogisar, lamas rishis osv för att försöka föda fram den nya människan inom dem, den hela människan som använder sina båda hjärnhalvorna maximalt,
och inte bara van gogh var på väg emot den nya människan, jag skulle vilja säga att alla former av psykiska problem härör från ett sökande och ett försöka att omskapa sin personlighet till en mera hel och harminsk människa, alla som knaprar psykofarmaka idag var en gång på väg emot det gamla paradiset, utan att de direkt kunde se den visionen inom sig själva, det var kanske rastlösa, nervösa osv, men det ville bryta upp från det normala livet i samhället och sluta upp att vara en sönderhiggen personlighet där delarna spretade och drog åt alla håll och kanter utan att det fanns något eget samordnande centrum som dom kunde säga var statiskt.