Varför ratades van gogh
Moderator: Moderatorgruppen
kort skrev:Sedan om mediciner skadar dem som äter dem eller inte, det är en svår fråga, men utifrån den erfarenhet läkarna har gör de ju bedömningen att mediciner har en positiv effekt och den bedömmningen gör jag med, helt klart.
När pencilinet kom såg de det som en frälsning, plötsligt kunde man bota sjukdomar som tog liv, men efter att ha överkonsumerat antibiotikan så blev bakterier motståndskraftiga och därmed än farligare vilket leder till jakten på än starkare botemedel, det är en ond cirkel där de resistenta sjukdomsalstrarna vinner i det långa loppet. På sikt leder till till att fler människor kommer att dö, än om man aldrig upptäckt medicinen. Min farmors första make dog i spanska sjukan, hon blev resistent och gifte om sig, fick barn, de ärver en viss resistens, detta är den naturliga vägen hur grymt det än kan låta.
- Skogsälvan
- Avslutat konto
- Inlägg: 5803
- Blev medlem: 28 jun 2005 18:54
Johan Ågren skrev:Skogsälvan,
Som du ser i mitt senaste inlägg så är det inte locket på helt, utan jag visar den problematik jag har att ta ställning till innan jag själv överväger att ta SSRI. Jag har ett utsatt filosofisk ställningstagande som gör att detta inte är så lätt.
/Johan
Jag vill inte råda dig hur du ska göra, men jag vill inte att du fördömer mig för hur jag gör på det planet. Jag har provat många mediciner och det är individuellt hur man reagerar och eventuella biverkningar. Jag är ju ett komplext fall, men av antidepressiva har Lyrica funkat bäst på mig. Benso är i särklass bäst mot ångest, men det är ju narkotikaklassat och de flesta läkare är restriktiva med att skriva ut det, men det är som t ex Auk ofta skriver om skillnad mellan bruk och missbruk.
- Skogsälvan
- Avslutat konto
- Inlägg: 5803
- Blev medlem: 28 jun 2005 18:54
Zokrates skrev:kort skrev:Sedan om mediciner skadar dem som äter dem eller inte, det är en svår fråga, men utifrån den erfarenhet läkarna har gör de ju bedömningen att mediciner har en positiv effekt och den bedömmningen gör jag med, helt klart.
När pencilinet kom såg de det som en frälsning, plötsligt kunde man bota sjukdomar som tog liv, men efter att ha överkonsumerat antibiotikan så blev bakterier motståndskraftiga och därmed än farligare vilket leder till jakten på än starkare botemedel, det är en ond cirkel där de resistenta sjukdomsalstrarna vinner i det långa loppet. På sikt leder till till att fler människor kommer att dö, än om man aldrig upptäckt medicinen. Min farmors första make dog i spanska sjukan, hon blev resistent och gifte om sig, fick barn, de ärver en viss resistens, detta är den naturliga vägen hur grymt det än kan låta.
Vill du med det säga att vi bör undvika mediciner?
Ja, åtminstone så mycket det bara är möjligt. Det är inte lätt att vara svårt sjuk och det är inte heller roligt att lida, men lidandet talar om för kroppen att någonting är fel och ger därför kroppen signaler att producera substanser för att underlätta läkningen och minska smärtan. Men givetvis finns det gränsfall, det är en sak med smygande smärta som man succesivt kan vänja sig vid och att råka ut för en svår olycka där allt kommer på en gång.
De flesta psykiska sjukdomar beror på arv och miljö, obalanser i kroppen som ger symptom, men så långt det nu är möjligt så borde man inrikta sig på att förändra det som går att förändra utanför kroppen hellre än att kemiskt lura kroppen att acceptera situationen.
De flesta psykiska sjukdomar beror på arv och miljö, obalanser i kroppen som ger symptom, men så långt det nu är möjligt så borde man inrikta sig på att förändra det som går att förändra utanför kroppen hellre än att kemiskt lura kroppen att acceptera situationen.
- Harald Davidsson
- Inlägg: 5897
- Blev medlem: 28 okt 2009 13:48
Då ju denna tråd heter varför ratades van gogh
vill jag säga att han ratades därför att hans nya världsbild
ej kunde assimileras av främst andra konstnärer, men
också kritiker, men för vanligt folk var han dels inte
viktig dels inte hotfull
så de som ratade honom bestod kanske av en liten grupp på
20 till 25 personer, en mix av betydelsefullla konstnärer och
kritiker,som blockerade viktiga gallerister från att göra hans konst världsberömd,
fast när han dog bröts detta motstånd ner och galleristerna
kunde börja tjäna pengar på hans bilder.
vill jag säga att han ratades därför att hans nya världsbild
ej kunde assimileras av främst andra konstnärer, men
också kritiker, men för vanligt folk var han dels inte
viktig dels inte hotfull
så de som ratade honom bestod kanske av en liten grupp på
20 till 25 personer, en mix av betydelsefullla konstnärer och
kritiker,som blockerade viktiga gallerister från att göra hans konst världsberömd,
fast när han dog bröts detta motstånd ner och galleristerna
kunde börja tjäna pengar på hans bilder.
- Johan Ågren
- Administratör
- Inlägg: 3368
- Blev medlem: 15 jan 2003 00:58
- Ort: Gävle
Harald och Zokrates,
ni är mer eller mindre lika knäppa båda två. Jag tycker dessutom att ni stundtals brukar vara ungefär lika elaka. Jag gillar er båda. Känn era riktiga fiender. Trots er vidsynthet så beter ni er samtidigt som småungar. Det gör jag också, men det kan vara bra att bli påmind då och då om vad som egentligen betyder något.
J R Auk frågade mig vad jag egentligen vill, vad jag vill med det här forumet. (ignorerar dig inte Auk, har haft fullt upp och dessutom tyckte jag din fråga var värd att reflektera över, tar med mig den). Jag har ingen agenda, jag bara ramlar vidare i en blandning av vilja att överleva och utveckla potential. Jag är ingen idealist, inte i den bemärkelsen att jag har en utstuderad moral jag vill befästa. Jag har ingen religiös eller politisk struktur att förhålla mig till. Jag famlar, och förhoppningsvis så famlar jag i en riktning som lever vidare och för något gott med sig. Ja, jag kan se mycket tillkortakommanden i världen. Logiska strukturer som i sin hävdelse saknar de rötter som själva hävdelsen vittnar om. Jag är främst reduktionistisk. Jag är i sig inte intresserad av huruvida universum är ändligt eller oändligt, eller av fallande träd i skogen. Jag är intresserad av hur det påverkar mitt och andras sätt att leva. Det här är ingen hobby, eller lek, inget jag gör för att ragga, eller jag gör för att framställa mig eller mina åsikter i en bättre dager. Jag lever på den här jorden med en hel del andra människor och jag har noterat att andra människor har liknande problem som jag har. Till synes är vi utlämnade i ett liv som tycks skratta åt oss, och det är på tiden att vi lägger ned våra vapen och berättar om våra erfarenheter. Det är inte människorna som är våra fiender, utan det är omständigheter i livet som utmanar oss till den grad att vi till slut inte kan urskilja några förhållningssätt.
Så ni som har samlat på er erfarenheter; berätta, lyssna, se samstämmigheterna. Vad jag främst vill säga: Vi är långt hemifrån, och kartan måste vi lägga tillsammans. Och jag har tillräckligt med erfarenheter för att se att varken du Harald, eller du Zokrates har en hel karta, och det har inte jag heller. Så vad vill jag? Ja det är nog hjälp jag vill ha. Innerst inne så är det nog det.
ni är mer eller mindre lika knäppa båda två. Jag tycker dessutom att ni stundtals brukar vara ungefär lika elaka. Jag gillar er båda. Känn era riktiga fiender. Trots er vidsynthet så beter ni er samtidigt som småungar. Det gör jag också, men det kan vara bra att bli påmind då och då om vad som egentligen betyder något.
J R Auk frågade mig vad jag egentligen vill, vad jag vill med det här forumet. (ignorerar dig inte Auk, har haft fullt upp och dessutom tyckte jag din fråga var värd att reflektera över, tar med mig den). Jag har ingen agenda, jag bara ramlar vidare i en blandning av vilja att överleva och utveckla potential. Jag är ingen idealist, inte i den bemärkelsen att jag har en utstuderad moral jag vill befästa. Jag har ingen religiös eller politisk struktur att förhålla mig till. Jag famlar, och förhoppningsvis så famlar jag i en riktning som lever vidare och för något gott med sig. Ja, jag kan se mycket tillkortakommanden i världen. Logiska strukturer som i sin hävdelse saknar de rötter som själva hävdelsen vittnar om. Jag är främst reduktionistisk. Jag är i sig inte intresserad av huruvida universum är ändligt eller oändligt, eller av fallande träd i skogen. Jag är intresserad av hur det påverkar mitt och andras sätt att leva. Det här är ingen hobby, eller lek, inget jag gör för att ragga, eller jag gör för att framställa mig eller mina åsikter i en bättre dager. Jag lever på den här jorden med en hel del andra människor och jag har noterat att andra människor har liknande problem som jag har. Till synes är vi utlämnade i ett liv som tycks skratta åt oss, och det är på tiden att vi lägger ned våra vapen och berättar om våra erfarenheter. Det är inte människorna som är våra fiender, utan det är omständigheter i livet som utmanar oss till den grad att vi till slut inte kan urskilja några förhållningssätt.
Så ni som har samlat på er erfarenheter; berätta, lyssna, se samstämmigheterna. Vad jag främst vill säga: Vi är långt hemifrån, och kartan måste vi lägga tillsammans. Och jag har tillräckligt med erfarenheter för att se att varken du Harald, eller du Zokrates har en hel karta, och det har inte jag heller. Så vad vill jag? Ja det är nog hjälp jag vill ha. Innerst inne så är det nog det.
- Harald Davidsson
- Inlägg: 5897
- Blev medlem: 28 okt 2009 13:48
- Harald Davidsson
- Inlägg: 5897
- Blev medlem: 28 okt 2009 13:48
- Harald Davidsson
- Inlägg: 5897
- Blev medlem: 28 okt 2009 13:48
Återgå till "Kultur - konstarterna"
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 5 och 0 gäster