Auk
Egoism är även ett begrepp som förut rymde kärleken till andra som en del av mig, som en självklarhet.
Först när egoismen kombineras med individualismen, och framför allt det urbana samhället som den på allvar slår fel. slriver du..
Det är sant det du säger, och en bra reflektion. Fär även om vi når det högsta gudomliga har vi kvar en bit av vårt ego,
för det finns ingen ego -död, men vårt ego ska vara vad jag symboliskt kallar för ett SHIVA ego, och det är detta ego som inte västerlänningarna kan assimilera och begripa, det är därför de är så intresserade av vapen och våld. Och vad är ett Shiva ego? Det kanske du kan utveckla. För om vi utgår från att kärlek är människans normala och naturliga väsens uttryck, så måste kärleken HARMONISERAS med den separation hon ju utgör från varje grupp, från varje kollektiv, från varje civilisation, från varje samhälle genom att hennes kropp är separerad från de andra kropparna efter det att hon föds ut ur sin moders sköte
och denna kroppsliga separation skapar vårt ego, men bara en sådan enkel lag som att stora kroppar drar åt sig mindre kroppar gör oss förvirrade och det första vi kräver då vi upptäcker att vi inte kan få allting, att vi inte är universums centrum är alltså R Ä T T V I S A, så det som ska harmonisera kärlek och ego i varje relation till världen är alltså rättvisa. Men där krossas vi på grund av rådande värde-system i samhället, som säger att varje jobb ska värderas individuellt, så vissa får 15 000 för 6 timmars jobb medan andra får 50 000
Lev gräns-existentialistiskt
Moderator: Moderatorgruppen
- Harald Davidsson
- Inlägg: 5897
- Blev medlem: 28 okt 2009 13:48
Försök vara egoist i en grupp av 10 människor. Det funkar nog inte så länge till din fördel. skriver Auk
Jag har läst sociologi på universitetet, men fick aldrig någon bra grupp-psykologisk bild, för socilogin var emot psykolgin,
I varje grupp som börjar fungera regelbundet sker det alltid en makt-differentiering som mynnar ut i ett individuellt ledarskap och ledaren skaffar sig några rådgivare, så vi kan se hur konungs-samhällena utkristaliserades enligt denna enkla lag..
Jag har läst sociologi på universitetet, men fick aldrig någon bra grupp-psykologisk bild, för socilogin var emot psykolgin,
I varje grupp som börjar fungera regelbundet sker det alltid en makt-differentiering som mynnar ut i ett individuellt ledarskap och ledaren skaffar sig några rådgivare, så vi kan se hur konungs-samhällena utkristaliserades enligt denna enkla lag..
- Harald Davidsson
- Inlägg: 5897
- Blev medlem: 28 okt 2009 13:48
I staden kan man leva mitt bland människor och aldrig sörja för dem, annat än i utbytet som i en slags handel. Man köper sina vänner, sin mat, sitt boende, allt köps, och pengarna kan lika gärna komma från rån som från att man gjort en produktion. För i staden så finns det i mängden något att dölja sig i. skriver Auk..
det här är också bra, fast det är en skönlitterär sanning. Men du lyckas synliggöra
ett viktigt fenomen, nästan hela den moderna civilisationens fenomen. för detta
kallade Ronald David Laing för alienation, att vi mer och mer förfrämligas i samhället
och då också blir främmande för oss själva, för när vi sitter i tunnelbanevagnen i
stockholm mittemot varandra på våra grönaktiga plast säten, fast att vi inte sitter
mer än en meter från varandra varken ser vi varandra eller upplever vi
varandra som människor,
och att komma utanför lägenheten och se namnskylten i portuppgången, då har vi
någorlunda kontroll, men då vi stiger ut på trottoaren förvandlas allting till ett stort mörker,
vi blir blinda för vad som händer runt omkring oss i människors hjärta, vi förlorar kontakt
med oss själv, men vi har i vår hjärna redan programmerat oss som en robot för vad
vi ska göra några timmar ute på stan, först köpa ett par nya byxor, sedan betala några
räkningar på posten och sen träffa bäste kompisen en stund och snacka av sig.
När vi beger oss iväg emot byxaffären vadar vi fram i ett tjock mörker, vi vet ej vad som
sker i världen, vilka som styr eller om det finns en ondska eller en Gud, vi bara vadar fram
i mörkret på väg emot målet Olles byx-affär, vi befinner oss i det blinda riket,
ingen kan se, alla vadar fram i mörket, och då tänker jag på Paul Celans dikt, där han skriver Herre, fräls oss i från mörkret, och det är precis vad man i bästa fall kan tänka på då man passerar genom folkmassorna i city,
och detta är alienation, men när vi kommer hem, känns det som att ta sig upp på en egen ö dit vi har våra kärraste vänner och familjemedlemmar vistandes, och då kan vi korka upp en flaska, prata personligt och lyssna på musik, och glömma mörket..
med begreppet ...att dölja sig i...menas faktiskt den statiska upplevelsen, var någonstans kan vi komma undan och börja känna vår kropp integrerad igen efter att ha vadat i mörkret i 3 timmar, jo, på vår ö, som är vår statiska position, där vi kan vila upp från det dynamiska i samhället.
det här är också bra, fast det är en skönlitterär sanning. Men du lyckas synliggöra
ett viktigt fenomen, nästan hela den moderna civilisationens fenomen. för detta
kallade Ronald David Laing för alienation, att vi mer och mer förfrämligas i samhället
och då också blir främmande för oss själva, för när vi sitter i tunnelbanevagnen i
stockholm mittemot varandra på våra grönaktiga plast säten, fast att vi inte sitter
mer än en meter från varandra varken ser vi varandra eller upplever vi
varandra som människor,
och att komma utanför lägenheten och se namnskylten i portuppgången, då har vi
någorlunda kontroll, men då vi stiger ut på trottoaren förvandlas allting till ett stort mörker,
vi blir blinda för vad som händer runt omkring oss i människors hjärta, vi förlorar kontakt
med oss själv, men vi har i vår hjärna redan programmerat oss som en robot för vad
vi ska göra några timmar ute på stan, först köpa ett par nya byxor, sedan betala några
räkningar på posten och sen träffa bäste kompisen en stund och snacka av sig.
När vi beger oss iväg emot byxaffären vadar vi fram i ett tjock mörker, vi vet ej vad som
sker i världen, vilka som styr eller om det finns en ondska eller en Gud, vi bara vadar fram
i mörkret på väg emot målet Olles byx-affär, vi befinner oss i det blinda riket,
ingen kan se, alla vadar fram i mörket, och då tänker jag på Paul Celans dikt, där han skriver Herre, fräls oss i från mörkret, och det är precis vad man i bästa fall kan tänka på då man passerar genom folkmassorna i city,
och detta är alienation, men när vi kommer hem, känns det som att ta sig upp på en egen ö dit vi har våra kärraste vänner och familjemedlemmar vistandes, och då kan vi korka upp en flaska, prata personligt och lyssna på musik, och glömma mörket..
med begreppet ...att dölja sig i...menas faktiskt den statiska upplevelsen, var någonstans kan vi komma undan och börja känna vår kropp integrerad igen efter att ha vadat i mörkret i 3 timmar, jo, på vår ö, som är vår statiska position, där vi kan vila upp från det dynamiska i samhället.
Men då är jag ytterst tveksam till att vi bör dölja oss.
Jag börjar mer och mer förstå hur intimt förknippad jag är med min omvärld och hur jag tar och ger plats, och andra tar och ger plats från mig.
Jag vill inte skriva ner dig för jag vet inte riktigt vad du menar med dina begrepp 'dynamisk' och 'statisk'. Till viss del så känner jag mig sympatisk till det du skriver, jag ser det som om du talar om 'individuation'. Dvs hur vi genom vårt ego kan göra oss egolösa, eller med andra ord, genom att se vår belägenhet hur vi kan göra oss till en resurs för andra som genom denna resurshet för andra blir oss till det.
Alltså enligt den gamla 'egoismens' ideal.
Men just det du beskriver har jag sett hur jag har byggt upp. Men problemet är att även om jag bryter ner det så kan jag inte forcera mig på andra, utan man får jobba med att möta skygga blickar som söker ta sig ur belägenheten.
Detta just för att vi inte är så individuella, även om vi kroppsligen må vara så.
Jag börjar mer och mer förstå hur intimt förknippad jag är med min omvärld och hur jag tar och ger plats, och andra tar och ger plats från mig.
Jag vill inte skriva ner dig för jag vet inte riktigt vad du menar med dina begrepp 'dynamisk' och 'statisk'. Till viss del så känner jag mig sympatisk till det du skriver, jag ser det som om du talar om 'individuation'. Dvs hur vi genom vårt ego kan göra oss egolösa, eller med andra ord, genom att se vår belägenhet hur vi kan göra oss till en resurs för andra som genom denna resurshet för andra blir oss till det.
Alltså enligt den gamla 'egoismens' ideal.
Men just det du beskriver har jag sett hur jag har byggt upp. Men problemet är att även om jag bryter ner det så kan jag inte forcera mig på andra, utan man får jobba med att möta skygga blickar som söker ta sig ur belägenheten.
Detta just för att vi inte är så individuella, även om vi kroppsligen må vara så.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
Och för att förtydliga, det är inte något mystiskt över hur vi länkas samman, utan det kan ske utan någon supernaturlig förbindelse. Vilket jag i och för sig inte känner mig mäktig att förklara just nu hur jag föreställer mig.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
- Harald Davidsson
- Inlägg: 5897
- Blev medlem: 28 okt 2009 13:48
Dvs hur vi genom vårt ego kan göra oss egolösa, skriver Auk
Det stora vansinnet som alla bär inom sig är att vi ska länkas samman, anpassas,
passa ihop i gruppen, i samhället utifrån en och samma norm, då vi alla faktiskt
ör uppdelade köttsligt, totalt materiellt uppdelade och inte bara det men uppdelade
i OLIKA kroppar, en del vackra, en del fula, en del långa och grasiösa, en del
korta och knubbiga, en del med vackra ögon ,en del med tomma blickar osv,
och allt detta ska pressas ihop till en N O R M som vi kallar en normal människa,
bara för att politiker, myndigheter, rika osv, ska kunna kontrollera oss bättre, hålla
ordning på flocken, organisera gruppen, styra och leda den till det
mål-lösas helvete.
att vilja rycka loss sitt normala ego från denna skruvstäds-press som samhället gjort på våra tankar och känslor i sin NORM om normalitet, Vilka krafter fodras inte för det. Det är ungeför som att 9 millioner svenskar står på ens fot, hur orka ta dän foten från detta trycket.
Våra kroppar är utkastade in det svarta tjocka mörkret och utbytta mot en NORM om normalitet, hur kunna finna sin kropp på nytt ute i det svarta mörkret, för vi kan inte använda ögonen för de är redan förlamade i sitt normalitets-seende, för vi kan bara se det som är accepterat som normalt. vi måste börja använda fingrarna för att känna oss fram precis som blinda som går på gatorna med sin lilla käpp, och vårt hjärta måste kunna registrera det som är äkta och sant.
Det stora vansinnet som alla bär inom sig är att vi ska länkas samman, anpassas,
passa ihop i gruppen, i samhället utifrån en och samma norm, då vi alla faktiskt
ör uppdelade köttsligt, totalt materiellt uppdelade och inte bara det men uppdelade
i OLIKA kroppar, en del vackra, en del fula, en del långa och grasiösa, en del
korta och knubbiga, en del med vackra ögon ,en del med tomma blickar osv,
och allt detta ska pressas ihop till en N O R M som vi kallar en normal människa,
bara för att politiker, myndigheter, rika osv, ska kunna kontrollera oss bättre, hålla
ordning på flocken, organisera gruppen, styra och leda den till det
mål-lösas helvete.
att vilja rycka loss sitt normala ego från denna skruvstäds-press som samhället gjort på våra tankar och känslor i sin NORM om normalitet, Vilka krafter fodras inte för det. Det är ungeför som att 9 millioner svenskar står på ens fot, hur orka ta dän foten från detta trycket.
Våra kroppar är utkastade in det svarta tjocka mörkret och utbytta mot en NORM om normalitet, hur kunna finna sin kropp på nytt ute i det svarta mörkret, för vi kan inte använda ögonen för de är redan förlamade i sitt normalitets-seende, för vi kan bara se det som är accepterat som normalt. vi måste börja använda fingrarna för att känna oss fram precis som blinda som går på gatorna med sin lilla käpp, och vårt hjärta måste kunna registrera det som är äkta och sant.
- Harald Davidsson
- Inlägg: 5897
- Blev medlem: 28 okt 2009 13:48
Vägen från ego till ego-lös, består av att älska mer och mer,
för endast kärleken kan reducera vårt ego, förminska det,
men de som försöker blockera denna kärleks-process genom
att sätta sig på tvären och vara beredda att dö för att slippa få
känna kärlek stiga i samhället, de i sanning demoniska och onda
människorna som indirekt lever på att kunsumera andras sexualitet,,
dessa måste destrueras, förgöras med Lord Shivas kraftfulla väsen.
för endast kärleken kan reducera vårt ego, förminska det,
men de som försöker blockera denna kärleks-process genom
att sätta sig på tvären och vara beredda att dö för att slippa få
känna kärlek stiga i samhället, de i sanning demoniska och onda
människorna som indirekt lever på att kunsumera andras sexualitet,,
dessa måste destrueras, förgöras med Lord Shivas kraftfulla väsen.
- Harald Davidsson
- Inlägg: 5897
- Blev medlem: 28 okt 2009 13:48
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 9 och 0 gäster