spridda tankar

[axelsson]

Nej, jag tror inte längre på det. Jag VET att jag inte klarar av att skriva ner mina känslor istället för att prata med någon.. Man behöver öppna sig och prata med någon som kan lyssna! Någon som kan säga till mig vad som är rätt & fel.. Som kan markera mina fel och felvridna tankar! Skriver man bara ner känslorna så fastnar det inte i huvet längre, men man märker inte heller sina egna fel man gör och därför stannar kärnan till det som tynger än kvar. Men man känner det inte! Man behöver se sina egna problem för att det ska kunna bli bättre! Annars kommer tyngden inom sig tillbaka igen, av & till! Jag behöver prata med någon som jag kan öppna mig för. Jag tänker ofta på den dag jag får öppna mig själv. Vem är personen som kan ta sig tid att lyssna på en unge som bara tycker synd om sig själv? Är det någon jag känner eller är det någon där ute jag aldrig sett förut?
För att “lätta sitt hjärta” behöver man ha någon att prata med, annars kommer ens problem bara tynga en lång tid framåt!

Livet är konstigt..
Jag föds.. Hej världen! Vilken värld? Hur vet jag att det finns någon? Jag litar på mitt förnuft som får mig att tro på det jag lärt mig.. Men ska jag verkligen tro på det jag lärt mig? Hur mycket vet jag egentligen?
Hur ska jag veta om allt bara är en lögn?! Jag måste tänka så för att veta vart jag sitter just nu..
Till saken.. När jag var mindre än 12år såg jag mina föräldrar som de människor som visste allt! Vafan då för!? Jag trodde inte min brorsa hade några problem, utan att han var helt problemlös och njöt av livet. Varför trodde jag det? Hade någon sagt det eller? Nej.. Jag trodde att fastän man stängde kylskåpet så lös lampan där inne.. Jag såg ju inte in i kylen när den var stängd! Jag trodde bara på allt jag såg, och det jag inte såg antog jag att det var precis likadant!

Nu när jag är 15 år, så undrar jag.. Hur kommer det sig att jag lärt mig se bakom det jag inte ser?!
Eller rättare sagt.. Det där var tre exempel:
1. Mina föräldrar: Hur kommer det sig att jag inte såg bakom det jag ser NU? Var det för att jag var så korkad och dom verkligen var så smart som jag trodde, men nu när jag ser det så är jag smartare än dom? Skulle inte tro det va.. DÄR är ett av mina problem.. Jag ser inte att jag själv gör fel genom att tro att jag är smartare än dom!
2. Min bror: Hur kommer det sig att jag tror mig veta att han inte är problemlös?
3. Kylskåpet: Hur vet jag nu att kylskåpet släcks när jag stänger det? (här är det väl antagligen så att jag litar på det jag lärt mig.. Men jag fattar inte varför?)

Finns så mycket mer jag vill säga, men jag behöver hjälp av någon som kan hjälpa mig att få fram orden! Jag fattar inte hur världen fungerar.. Jag fattar inte hur jag ska få tankar till ord! Jag känner en massa, men jag kan inte få fram det i meningar! Jag vill ha hjälp till att öppna mig!

[PopJimmy]

Hjärnan utvecklas helt enkelt. Det finns ganska många personer som skrivit om hur hjärnan och tänkandet utvecklas, här kan du läsa lite:

Här var några länkar som dök upp när jag sökte på utvecklingspsykologi på google:

http://sv.wikipedia.org/wiki/Jean_Piaget
http://oldwww.cs.umu.se/tdb/kurser/TDBC ... /1-LABGRP/
http://utbildning.lhm.lu.se/student/exa ... i_lit.html


Vet inte om detta ger dig några svar på dina frågor, annars får du fortsätta fråga.