Being and nothingness någon?

Konst, musik, litteratur, film, mat/gastronomi m.m. Estetik, konstens funktion/värde, konst-teori.

Moderator: Moderatorgruppen

kort
Inlägg: 529
Blev medlem: 21 maj 2010 20:18

Inläggav kort » 24 okt 2010 18:05

Det här är som att försöka lösa en rebus  :)

J R Auk skrev:Att vi kan inte en position av för-oss-själva pekar Sartre ut beror på att vi kan negera oss själva. Genom att vi "is what it is not and is not what it is" (objektifieringen beror på att vi i undersökningen sätter ett objekt, men vi gör det som subjekt).

Detta beror på att vi intar en temporal ställning, ekstatisk, vilket är en tidslighet som ryms inom vårt vara. Vi är vår forntid, vår samtid, vår framtid, och det allt i just varat. Här sker en reduktion för att inte behöva metafysiken bakom 'forntid', 'framtid'. Så han säger mer eller mindre att genom att vi negerar det vi var, när vi var var vi in-itself, i-sig, så blir vi for-itself, för-sig-självt. Men för-sig, är primärt, och i-sig, är kontingent. Detta att det är 'kontingent' beror på att för-sig upptäcker sig som i-sig i sin reflektion. Reflektionen är dock inte en enkel substans utan är en "dyad" reflektion-reflekterat. Det ena finns inte utan det andra utan det är ömsesidigt beroende.

Förra gången jag skrev hade jag inte samma insikt om vad du uttryckte, så tycks det mig nu i alla fall, ändå utrycker jag mig säkert mer felaktigt denna gång. Denna gång fastnade jag extra för detta stycke, därför att jag kanske lyckades dra en parallell till verkligheten. Jag fick en idé, det slog mig att man somnar först när man inte bryr sig om man somnar eller inte, när man lika gärna är vaken som sover, det är då det sker. Har detta någon relevans i din mening?


J R Auk skrev:
kort skrev:
J R Auk skrev:Det finns ingen absolut identitet som är sig själv lik. Det finns inte en "själasubstans", för själen för att vara måste ha "rummet" för att vara i. Så identiten bygger på negationen av det som den inte är.
Jag tror att det finns två olika identiteter som har "likadana åsikter" som en själv, dels ens spegelidentitet, dvs den som ser samma saker som en själv men från andra hållet, dels en motsatsidentitet, dvs den som ser allt som en själv inte ser och inte det som en själv ser.

Här syftar 'identitet' inte till något personligt utan gäller för alla saker som stipuleras som objekt. Det du beskriver tycker jag låter som olika rationella perspektiv och inte något som kräver olika identiteter. Jag menar är det inte samtidiga processer du talar om? Som om de inte består utan varandra? Om man antar det perspektiv Sartre gör så är det rationella ett slags spel som sker inom de ekstatiska tidsligheterna, och jag skulle gissa att han får gå med på att säga att rationalitet enbart är varat som lägger ut sig.

Jag är av en annan åsikt. "Det du beskriver tycker jag låter som olika rationella perspektiv och inte något som kräver olika identiteter." Delvis, jag menar nog att det finns helt olika slag av perspektiv, för det är sant som du säger, det kräver inte olika identiteter, men det kan vara olika identiteter. "Jag menar är det inte samtidiga processer du talar om?" Jo jag tror det. "Som om de inte består utan varandra?" Precis.

Jag tror att det finns en mening utöver det pussel vi tillsammans men samtidigt varförsig(för är det inte så att personerna var för sig lägger en bit i taget i din mening?) lägger.


Återgå till "Kultur - konstarterna"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 4 och 0 gäster