En kulturell barbar frågar

[Okunnig]

Var går gränsen mellan konst och kladd? Som kulturellt outbildad undrar jag ibland varför vissa "verk" kallas för "konst". Att Leornado DaVinci var ett enormt geni, både inom vetenskap, innovation och konst, det förstår tillochmed jag, för jag ser den noggrannhet, den talang, som han måste ha haft för att kunna åstadkomma sina underverk. Men när en självutnämnd konstnär använder avföring för att illustrera pingviner, så börjar jag undra var gränsen går.

Eller även när redan etablerade konstnärer skapar "verk" som inte verkar visa någon form av talang, utan mer "Kladda in sig med färg och rulla sig runt" tendens....som nästan i ett försök att förlöjliga deras egen image inom konstvärlden...då börjar jag åter igen undra....

Var går egentligen gränsen mellan konst och talanglöst kladd?

[Johan Ågren]

Det visar sig till slut i konstnärens intentioner, och huruvida konstnären förmår att motivera sin handling till den nivå där den inte blir banal och underordnad den medvetenhet/person som ifrågasätter relevansen och bärigheten av ett verk. Varje människa har således en relativ relation till de konstverk som existerar, och i den mån betraktaren är "större" än det konstverk som betraktas, så förminskas naturligtvis konstverket till en nivå där det inte längre gör sig förtjänt att benämnas konst. Du måste således ibland gå bortom det första intrycket, och se om där finns något som du kan växa i. Sedan kan man också betrakta ett konstverks "nyttighet" i ett system/samhälle, och det blir då underordnat detta utifrån samma villkor som jag beskrev här.

Vidare utifrån ett objektivistiskt perspektiv så kan det existera konst som har potential att vara bra konst, men att det ändå inte finns någon som kan ta till vara denna potential. Som en bok innehållandes universums hemligheter, men som ingen har intelligensen att tolka. Ett dåligt konstverk? Ja så kan man se det, ur ett kommunikativt perspektiv, men det förringar inte relevansen hos verket, och de eventuella framtida uttolkare som genom mognad och erfarenhet når den punkt där verkets latenta potential utfaller i en konstupplevelse.

[Okunnig]

Låter som att allt handlar om retorik? Förmågan att motivera sin "konst"? I alla andra fall är det mer slumpen som avgör om man "ser" något värdefullt i kladdet?

[Zokrates]

Jag minns ett inslag på ABC för en sisådär 10 år sen, där en man målade med en sopborste som han doppade i en hink med svart färg över ett stort papper. Han svabbade ut färgen på måfå, skvätte och hade sig och medan han gjorde detta verk intervjuades han, varpå han samtidigt utbrast halvt skrattande att han skulle få 120.000 spänn för verket. Resultatet var groteskt, en slags antikonst som vem som helst utan begåvning kan åstadkomma om nu någon har lust att sänka sig så lågt att man kan med det utan att skämmas och har mage att dessutom sätta sin kråka på det, men för sådana ersättningar för den som väl lyckats göra sig ett känt namn inom konstnärsvärlden är det nog en mindre barnlek. Minns inte vad okonstnären hette, men kanske någon annan vet vem det var? Jag dristar mig till att påstå att till och med de skyddspappersunderlag som byggmålare använder, efteråt är vackrare, men det är ju förvisso ingen konst det heller.


På nätet hittade jag några av dessa så kallade moderna konstnärer på Grafikens Hus i Mariefred, bondfångare hade varit ett bättre namn.
http://www.grafikenshus.se/00528/00552/00634/

Det går att hitta vackrare verk på vilket dagis som helst, så vad är vitsen när vuxna målar sämre än småttingar?

[dokido]

det finns nog ingen gräns mellan kladd och konst eg.
speciellt som konstnärer alltid flyttar gränsen
så fort nån kommit med nån konst teori så har man sprängt den
jo det handlar nog mycket om retorik eller koncept konst nuförtiden inte bara måleri längre
inte sen 1910 ivarje fall

om man mot all förmodan skulle tycka om konst
så kan man glädja sig åt den irrationalitet som den inbegriper
ger mig åtminstonde en frihetskänsla bortom förnuftet

det är också så att även väldigt gammal och enkel konst, el måleri
kan vara svårt att förstå
därför man hade en annan livssyn förr i tiden
därför kan berätterlser runt konst ge en betydligt mer inlevelse och förståelse av vad man ser

[Johan Ågren]

Låter som att allt handlar om retorik? Förmågan att motivera sin "konst"? I alla andra fall är det mer slumpen som avgör om man "ser" något värdefullt i kladdet?

Vad gör en människa intressant? Är det hur snygg människan är enbart? Låter som många har en liknande förhållningssätt till konsten. DVS ytligt. "Kladdet" i sig har en betydelse, att det inte går att se någon mening eller självklar poäng, eller att det är "snyggt" är också en grund att utgå ifrån. En intressantare grund.

Sedan behöver inte alla ta en kvast och stänka svart färg, det blir ointressant, och detta medför också att vi inte kan visa upp två extremer av samma typ, utan att det är variationer. Dessa variationer är mycket större när man är konstkännare. Allt är inte bara "kladd". De flesta konstnärer kan också spotta ur sig "snygga" målningar om de hade lust, och alla skulle vara glada och nöjda. Jag skulle kunna säga det samma om jazzmusiken, men där har ni antagligen större kunskap. Lika larvig som jag skulle verka i om jag klankade ner på den hemska moderna musiken, lika larvigt tycker jag det är när människor klankar ner på all annan konst än den som ligger nära klassicismen. Mitt råd är att ni vidgar era begreppsvärldar en aning, och åtminstonde botaniserar och får förståelse innan ni avfärdar. Sedan kan ni välja ut den äkta konsten och hålla er till den.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Entartete_Kunst

Konst kan vara så mycket. Det är en gränslös rörelse som sammnstrålar i några lösa kriterier, nästan enbart att personen säger att det är konst. Det som ändå är fint är att det för det mesta är allvarligt menat och det ligger stor möda, på ett eller annat sätt, bakom.

[Okunnig]

Låter som att allt handlar om retorik? Förmågan att motivera sin "konst"? I alla andra fall är det mer slumpen som avgör om man "ser" något värdefullt i kladdet?

Vad gör en människa intressant? Är det hur snygg människan är enbart? Låter som många har en liknande förhållningssätt till konsten. DVS ytligt. "Kladdet" i sig har en betydelse, att det inte går att se någon mening eller självklar poäng, eller att det är "snyggt" är också en grund att utgå ifrån. En intressantare grund.

Sedan behöver inte alla ta en kvast och stänka svart färg, det blir ointressant, och detta medför också att vi inte kan visa upp två extremer av samma typ, utan att det är variationer. Dessa variationer är mycket större när man är konstkännare. Allt är inte bara "kladd". De flesta konstnärer kan också spotta ur sig "snygga" målningar om de hade lust, och alla skulle vara glada och nöjda. Jag skulle kunna säga det samma om jazzmusiken, men där har ni antagligen större kunskap. Lika larvig som jag skulle verka i om jag klankade ner på den hemska moderna musiken, lika larvigt tycker jag det är när människor klankar ner på all annan konst än den som ligger nära klassicismen. Mitt råd är att ni vidgar era begreppsvärldar en aning, och åtminstonde botaniserar och får förståelse innan ni avfärdar. Sedan kan ni välja ut den äkta konsten och hålla er till den.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Entartete_Kunst

Konst kan vara så mycket. Det är en gränslös rörelse som sammnstrålar i några lösa kriterier, nästan enbart att personen säger att det är konst. Det som ändå är fint är att det för det mesta är allvarligt menat och det ligger stor möda, på ett eller annat sätt, bakom.

"Vad gör en människa intressant?" Hur långt de har kommit i deras personliga utveckling, grundat på eftertanke, det är mitt personliga svar. Visst, den sexuella neandertalaren i mig ääääälskar kvinnor med smal midja och silikonbröst, men jag är inte enbart en neandertalare. Jag är också en modern människa som värderar förstånd. Helst vill jag ha en "något över normen snygg kvinna" med en "extremt över normen intelligens". Men det säger väl allt eller? Jag menar, det besvarar väl hur jag prioriterar utseende med intellekt? Hellre ett alldagligt geni, än en urblåst supermodell, det är iallafall en sak som är säkert!!!! Och med risk att vara naiv, så tror jag att alla män, som vill ha mer än ett one night stand, tycker likadant.

Faktum är att jag nog skulle rata den som är för extremt sexig...för det skulle distrahera mig från att uppmärksamma deras intellekt....Men möjligheten finns att jag lurar mig själv här, så jag ger inga garantier.

Angående jazz är jag osäker var jag står....du förstår, jag har aldrig blivit helt säker på hur musik klassifieras. Dock känns det som att Luis Armstrong sysslade lite med jazz? Jag älskar iallafall "A kiss to build a dream on" oavsett vilken klass den låten räknas som. Kanske du kan ge exempel på jazz låtar som jag kan ha en stor chans att känna igen?

Men i vilket fall som helst har jag hört talas om jazz entusiaster som anser att vissa former av jazz är rena löjan, och inte värt att prata om. Och då menar jag inte att de snackar om amatörer, utan erkända jazz musiker som, enligt dessa personer, gjort sällsynta dundertabbar inom jazzmusik. Det verkar för mig som att det finns en skillnad mellan konst och kladd.

När jag ser en tavla, funderar jag automatiskt på vad som krävdes för att skapa den. Mona lisa är ett underverk, helt klart, för den krävde en nästan övermänsklig talang. Men om jag ser en tavla som jag anser att jag skulle kunna kopiera perfekt.....då börjar jag tvivla på om den kan räknas som konst.

Ungefär som musik. Håkan Hellström och Thomas Di Leva är värdelösa på att sjunga. Jag avskyr deras låtar, då jag kan sjunga bättre själv. Och då jag anser att jag inte kan sjunga gott nog för att tjäna ett leverbröd av det, anser jag att alla som sjunger sämre än jag, borde inte heller kunna tjäna leverbröd av det. Men tyvärr är inte verkligheten rationalistisk. Jag blir tvungen att höra Håkan Och Di Leva på radion :/

[dokido]

vad har rationalism med att leva på sin sång att göra?

personligen tycker jag håkan lyckas förmedla en helt ny känsla med sin lite engelska stil
som är rätt ovanlig, om inte unik, i sverige, och jag tror du blandar ihop hans sångkapacitet med hans stil

[Okunnig]

vad har rationalism med att leva på sin sång att göra?

personligen tycker jag håkan lyckas förmedla en helt ny känsla med sin lite engelska stil
som är rätt ovanlig, om inte unik, i sverige, och jag tror du blandar ihop hans sångkapacitet med hans stil

Kanske jag gjorde ett felaktigt ordval där, jag borde nog sagt "logisk" snarare än "rationalistisk". Men oavsett semantik inser jag din huvudsakliga invändning, dvs, han kan ha andra egenskaper som väger upp.

Låt mig då förklara min kontakt med Herr Hellström. Jag har blott och enbart hört honom på radio, och därmed enbart haft hans röst att utgå ifrån. Och som sådan anser jag att han inte har tillräckligt god sångförmåga för att förtjäna ett leverbröd på att sjunga. Dock finns möjligheten att han förtjänar sitt leverbröd via andra egenskaper. Kanske han har en charm som jag har missat, eller en speciell publik-kontakt när han uppträder, värdefull och unik stil osv osv. Då blir det möjligt att han förtjänar att tjäna sitt leverbröd på att underhålla människor. Men om man skalar bort allt annat, och enbart behåller hans röst så står jag kvar vid min tidigare åsikt:

Håkan Hellström kan inte sjunga tillräckligt gott för att tjäna ett leverbröd på det. Jag kan sjunga bättre än honom, och anser mig fortfarande inte duktig nog på att sjunga, för att se ens en rimlig chans till att göra det till en karriär. Men om jag skulle räkna in mina andra egenskaper, så kanske även jag skulle kunna underhålla folk tillräckligt bra för att göra en karriär av det. Vem vet, kanske jag skulle bli en ännu större hit än Håkan Hellström

[dokido]

jag vet inte huruvida hans sångröst är god eller dålig
jag bryr mig heller inte om det
en skolad operaröst kan sabba min kväll om du förstår vad jag menar
vem gillar wagneropera nuförtiden?
stilar är ju tidsrelaterade

grejen är att han utvecklat en stil som ingen annan utvecklat i sverige
det gillar jag
och tydligen har en stor publik som gillar det också
sen insåg jag något häromdagen angående nån konstig sång han hade
jag vet inte riktigt vad han sjunger om
men jag tyckte att han gav något mer än vad man kan kräva av en artist
det där lilla extra var det som gav hans sång mening skulle jag vilja säga, unikt
den meningen tror jag att hans fans tar in undermedvetet utan analys

jag kom ihåg på 80-talet, då var det första gången jag hörde en svensk lyckas med engelsk frasering á la lou reed
han heter Freddie Wadling och sjöng då i fläskkvartetten tror jag
många skulle nog hävda att han inte kan sjunga heller
men eftersom man själv håller på med musik så blir man lite fack idiot
jag beundrar hans fraseringar väldigt mycket
och blev väldigt glad första gången jag hörde honom
utbrast ÄNTLIGEN skulle jag tro

jag skulle kanske säga 2 saker då angående ovanstående

1. som fackidiot ser man en utvecklingslinje som kanske inte andra ser
2. den utvecklingslinjen behöver ju inte vara populär, eller framgångsrik
exv.  många konstnärer blev ju inte kända förrän efter deras död

[Okunnig]

dokido

Självfallet kan han ha någon egenskap som balanserar upp för hans bristande sångförmåga, detta är jag helt öppen för. Men om så vore, skulle han enbart kunna sälja DVD och inte CD´s. För en sak står jag fast vid: När det gäller media som enbart visar en artist sångförmåga, så har Håkan Hellström inte där att göra!

Jag kan SJUNGA bättre än Håkan Hellström. Det betyder inte att jag kan UNDERHÅLLA lika väl som honom, men det har jag inte heller påstått. Jag antar att man kan sammanfatta min åsikt Om Håkan så som att han är en modern version av Eddie Meduza.

Sorry, men det är min ärliga åsikt.

[David H]

dokido

Självfallet kan han ha någon egenskap som balanserar upp för hans bristande sångförmåga, detta är jag helt öppen för. Men om så vore, skulle han enbart kunna sälja DVD och inte CD´s. För en sak står jag fast vid: När det gäller media som enbart visar en artist sångförmåga, så har Håkan Hellström inte där att göra!

Jag kan SJUNGA bättre än Håkan Hellström. Det betyder inte att jag kan UNDERHÅLLA lika väl som honom, men det har jag inte heller påstått. Jag antar att man kan sammanfatta min åsikt Om Håkan så som att han är en modern version av Eddie Meduza.

Sorry, men det är min ärliga åsikt.

Nu förstår jag vad som gör dig till en kulturell barbar. Du har inte förmågan att känna igen en röst som Håkan Hellströms. Jag har svårt att tro att någon skulle kunna framföra hans låtar bättre än han själv. Ibland tycker jag också om att lyssna på Håkans covers, till exempel "visa vid vindens ängar" och "trubbel"...

[Johan Ågren]

Jag håller med Rekoj. Även om hans musik inte är något för mig så har han talang som även omfattas av hans sång. Sången har en hög verksöjd. Jag sjunger också renare men jag kan inte sjunga som han gör. Jag sjunger även renare än growlsångarna inom metalgenren, men jag kan inte sjunga som dem. Du har således en för smal definition av musikbegreppet. Att sjunga "falskt" är i sig inget fel. När det görs på rätt sätt tillför det dimensioner i musiken. Det finns även de som av misstag sjunger falskt, och då låter det naturligtvis illa. Det finns också skalor som många inte är vana att höra som de tycker låter falska. Helt rena toner låter som en sinusgenerator, så "smutsen" är vad som gör musiken mänsklig och varm, och gör att den får karaktär och särart. Så nej du är säkerligen inte bättre än Håkan på att sjunga. Håkan kan dessutom säkerligen sjunga rent också, men inte till just den musik han sjunger till nu.

Fredde Wadlings röst låter också "illa", men den låter otroligt karaktärsfullt och fint.

[Dura M]

Helt rena toner låter som en sinusgenerator,

Ja, eller som den där vidriga auto-tunern som var och varannan popartist kör sin röst genom numera.

[dokido]

det är väl dax för en sångtävling då  :lol: