Hur uppfattas adoptivbarn?

[Korrespondenten]

Hur uppfattas adoptivbarn av svenskar?

Anses de vara "svenskar" mer än ex. infödda utlänningar eller är alla
icke-svenskar utlänningar?

Särbehandlas adoptivbarn positivt i samhället av svenskarna själva, medans andra utlänningar motarbetas?

Jag har fått ett intryck att adoptivbarn möjligtvis får det lättare i samhället gällande bostad och arbete, medans andra utlänningar får fortsätta med att kämpa mot hinder?

Det är så, att jag t.om. tror att svenskarna generellt behandlar adoptivbarn bättre än sina egna landsmän? Isåfall, är det för att de tycker synd om adoptivbarnet med tanke på landet barnet har fått lämna? Lyckligt lottad?

Om nu ett folkslag skulle vara motståndsvilliga gentemot andra folkgrupper, vilket är förekommande hos alla folkgrupper - utan tvekan, så ska man väl behandla alla som "icke önskvärda"? I ett sådant fall kan man använda sig av ordet rasism.

Men om nu svenskarna favoriserar ex. adoptivbarn, då är man ju partisk och det finner jag osmakligt och faktiskt avskyvärt. Rasism är lättare att förstå, då ett folkslag vill värna om sitt land. Men partiskhet blir personligt. Det är en stor skillnad.

Om jag har rätt, vad är då syftet för t.ex. en sydlänning att födas i detta land? Om man märker denna orättvisa, hur ska man då kunna anse svenskar och adoptivbarn vara ens jämlikar? Detta skapar två läger, vilket ej är samhällsnyttigt. Det skapar istället mer motsättningar.

Om någon nu anser att man isåfall kan flytta "tillbaka", fastän man är född och uppvuxen här, så övertala då regeringen att ersätta denna individ för en tillbakaflytt. Och om man har fått bemöta hinder i tex. utbildning och arbete, så kan man tala om miljontals kronor för varje enskild individ, då fria tyglar skulle kunna ha lett till stora verk inom arbete och karriär.

Jag skriver detta inlägg, då jag opponerar mig mot all form av orättvisa. Jag hoppas jag har fel? Favoriseras adoptivbarn framför andra "utlänningar"?

PS! En infödd sydlänning är mer europe än en afrikan eller asiat och är man infödd är man heller ej invandrare, vilket alla adoptivbarn är!

Vad tycker adoptivbarn själva? Anser dom sig vara svenskar? Anser dom sig vara mer svenskar än ex. infödda utlänningar?

Dispytera!

[Korrespondenten]

Våga svara! Är det feghet, som utesluter svar?

Annars kommer jag utgå ifrån att jag har rätt och kommer att självmant nämna till alla utlänningar jag träffar, som icke är adopterade, att de särbehandlas negativt jämfört med adoptivbarn.

Många utlänningar tror nog redan att alla icke-svenskar sitter i samma båt. Har de fel och hur kommer deras inställning genetemot svenskar och adoptivbarn isåfall ändras med denna vetskap?

[Mr.M]

Glömmer du inte bort att svenskar kan adoptera svenska barn ?

[freddemalte]

Hur uppfattas adoptivbarn av svenskar?

Anses de vara "svenskar" mer än ex. infödda utlänningar eller är alla
icke-svenskar utlänningar?

Särbehandlas adoptivbarn positivt i samhället av svenskarna själva, medans andra utlänningar motarbetas?

Jag har fått ett intryck att adoptivbarn möjligtvis får det lättare i samhället gällande bostad och arbete, medans andra utlänningar får fortsätta med att kämpa mot hinder?

Det är så, att jag t.om. tror at svenskarna generellt behandlar adoptivbarn bättre än sina egna landsmän? Isåfall, är det för att de tycker synd om adoptivbarnet med tanke på landet barnet har fått lämna? Lyckligt lottad?

Om nu ett folkslag skulle vara motståndsvilliga gentemot andra folkgrupper, vilket är förekommande hos alla folkgrupper - utan tvekan, så ska man väl behandla alla som "icke önskvärda"? I ett sådant fall kan man använda sig av ordet rasism.

Men om nu svenskarna favoriserar ex. adoptivbarn, då är man ju partisk och det finner jag osmakligt och faktiskt avskyvärt. Rasism är lättare att förstå, då ett folkslag vill värna om sitt land. Men partiskhet blir personligt. Det är en stor skillnad.

Om jag har rätt, vad är då syftet för t.ex. en sydlänning att födas i detta land? Om man märker denna orättvisa, hur ska man då kunna anse svenskar och adoptivbarn vara ens jämlikar. Detta skapar två läger, vilket ej är samhällsnyttigt. Det skapar istället mer motsättningar.

Om någon nu anser att man isåfall kan flytta "tillbaka", fastän man är född och uppvuxen här, så övertala då regeringen att ersätta denna individ för en tillbakaflytt. Och om man har fått bemöta hinder i tex. utbildning och arbete, så kan man tala om miljontals kronor för varje enskild individ, då fria tyglar skulle kunna ha lett till stora verk inom arbete och karriär.

Jag skriver detta inlägg, då jag opponerar mig mot all form av orättvisa. Jag hoppas jag har fel? Favoriseras adoptivbarn framför andra "utlänningar"?

PS! En infödd sydlänning är mer europe än en afrikan eller asiat och är man infödd är man heller ej invandrare, vilket alla adoptivbarn är!

Vad tycker adoptivbarn själva? Anser dom sig vara svenskar? Anser dom sig vara mer svenskar än ex. infödda utlänningar?

Dispytera!

Hej Korrespondenten

Vad begreppet rasism anbelangar kan du läsa en del om det här (obs tänk på källan: att det är Wikipedia, ej helt kontrollerat alltså): http://sv.wikipedia.org/wiki/Rasism sen får du göra en analys av om du tycker att det stämmer med det du skriver i ditt inlägg.

1. Hur ska jämförelseprocessen läggas upp vad avser graden av "svenskhet" utifrån ett upplevelseperspektiv? (alltså vad man anser sig vara)

Fråga 1 baserar sig på vilka kriterier som ska uppfyllas för att svenskhetsgraden (S) ska öka?

- Klädsel och stil?
- Namnet?
- Språket?
- Utbildning?
- Födelseplats?
- Socialt umgänge?
- Släkt och vänner?
- Boende?
- Musiksmak?
- Religion?
- Filosofisk åskådning?
- Antal år i landet i procent av ålder?
- Etnicitet?
- Utseende?
- . . . osv?

Hur många S-poäng ger dessa saker vilket då kvalar till Svenskhet = 100% ?

2. Särbehandlas (på vilket sätt, vad avses här)?

- Hur mycket man blir lyssnad på?
- Bemötandet?
- Om man får gå på en anställningsintervju?
- Om man blir insläppt på krogen?
- Hur ofta någon säger något dumt eller trevligt till en?
- . . . osv?

Hur många av dessa faktorer måste vara uppfyllda för att man ska anses bli särbehandlad? Hur ska man veta att detta skiljer sig från de av dig kallade svenskarna? Hur mäter man det?

Som du ser här ovan så råder det en del osäkerhet kring hur problemställningen ska analyseras för att få ut ett maximalt trovärdigt svar på dina tankegångar.

Personligen känner jag ingen adopterad (förutom mig själv då) så det statistiska underlaget blir tämligen svagt för en seriös fördjupning. Nu finns det ju de som adopterades i mycket låg ålder (läs: spädbarn) och de som adopterats senare i livet (kanske vid 4 år, vid 8 år, vid 15 år etc) så det blir lite missvisande att enbart skriva "adopterade", men jag antar a) att du menar de som blivit adopterade som spädbarn? Jag antar även b) att du avser färgade och asiater etc. Alltså inte de som utseendemässigt förväxlas med de som du kallar svenskar?

Jag utgår ifrån a och b gäller (?):

Så vad skiljer då (mycket generaliserat) adopterade från invandrare:

1. Adopterade växer upp hos föräldrar (ev. även syskon) som är uppvuxna och födda i Sverige (de av dig kallade svenskar) medan invandrare har föräldrar (ev. även syskon) från det landet man invandrade ifrån.

2. Adopterade talar Svenska utan brytning. Invandrare kan ha allt från "perfekt" svenska till ingen svenska alls.

3. Adopterade "vet inget annat" än hur det är att växa upp i Sverige medan invandrare tämligen ofta har med sig en livstil, kultur och erfarenhet från sitt födelseland.

4. Adopterade umgås (under hela sin uppväxt) företrädesvis med de av dig kallade svenskar (kamrater och bekanta etc) medan invandrare har en tendens att mest umgås med andra invandrare eller människor från det landet som de är födda i.

5. . . . och säkert massor av annat som jag inte orkar tänka ut . . .

Observera att listorna ovan är grova generaliseringar och förenklingar för att slippa skriva en hel roman eller avhandling i ämnet.

Vad blir slutsatsen då, jo - eftersom de som är födda i Sverige (av dig kallade svenskarna) umgås med den adopterade under dennes uppväxt så möter de inget "främmande" eller "ovanligt" hos denne, då den adopterade "gör samma saker" som alla andra. Så det så kallade främlingseffekten uppstår helt enkelt aldrig, vilket naturligtvis gör att den adopterade aldrig behöver analysera detta i sin vardag (det är helt enkelt inget problem och påverkar då inte heller dennes "identitetsutveckling"). Detta gör att det aldrig (eller extremt sällan) uppstår några skillnader. Vad utseendet anbelangar (att man t.ex. är färgad, asiat etc.) så försvinner det i just det faktum att det inte finns någon uppenbar skillnad i övrigt och de som är födda i Sverige (av dig kallade svenskarna) tar då ingen större notis om den saken heller.

För att ta reda på om, de av dig kallade, svenskarna tycker mer eller mindre synd om adopterade vs. invandrare måste man helt enkelt fråga var person för sig och hoppas att man får ett ärligt svar. Jag är dock tveksam till att folk kan svara på sådant då den typen av känslor kan vara tämligen inbakade i hela personen och dess kontext etc.

Det finns säkert en del fall där förutsättningarna avviker från detta . . . men det är i alla fall ett försök till svar på din fråga. Hopps att du fick ut något av det? Vad avser begreppet utlänning så syftar det utifrån ett juridiskt perspektiv på en person som inte har svenskt medborgarskap, och vad som anses från person till person handlar väl då mer om den personens kunskap om vad begreppet utlänning refererar till.

Många utlänningar tror nog redan att alla icke-svenskar sitter i samma båt. Har de fel och hur kommer deras inställning genetemot svenskar och adoptivbarn isåfall ändras med denna vetskap?

Jag vet inte riktigt vad du menar med "icke-svenskar" i den frasen och därmed blir det svårt att fabulera vidare på frågeställningen.

Slutligen kan man väl tänka sig att det du avser med så kallad särbehandling kanske inte har sin största grund i ursprung och etnicitet utan i andra faktorer (en del av de jag listat ovan) och av den anledningen kan då effekten uppstå att adopterade inte har eller möter samma problem i samhället (vad gäller så kallad särbehandling) jämfört med invandrare.

Vänligen

Fredrik

[Korrespondenten]

Glömmer du inte bort att svenskar kan adoptera svenska barn ?

???

Svenskar?

Då är dom ju redan svenskar ( antar att du menar en individ med två svenska föräldrar )? Jag kan ju ej ha synpunkter på att en svensk behandlas som en svensk i Sverige. Jag förstår ju då att Sverige är hans/hennes ursprungsland.

Som redan nämnt ovan, i ett sådant fall kan jag ju ej påpeka något. Likaså ifall barnet tillhör en folkgrupp liknande den svenska själv.

Ifall vi pratar, om att en folkgrupp känner ovilja eller ogästvänlighet inför andra folkgrupper så bör man utgå ifrån att det gäller människor som anses vara olika dig. Och då börjar man med utseendet. Den mentala biten kan alla anpassa sig till, vid tillfälle och vänjande.

Om du ställer en svensk och ex. en östeuropee bredvid varandra så uppstår ingen större skillnad. Desto mer skulle det göra det, ifall du ställde upp en svensk och en afrikan, asiat eller sydlänning bredvid. Man märker ju en uppenbar skillnad omedelbart.

Personligen tycker jag att människor enbart bör adoptera barn med likartad etnicitet. Detta skulle vara fördelaktigt både för föräldrarna och barnet.

[freddemalte]

Personligen tycker jag att människor enbart bör adoptera barn med likartad etnicitet. Detta skulle vara fördelaktigt både för föräldrarna och barnet.

Hej Korrespondenten
Hur drar man den gränsen då? Varför tycker du det?

Vänligen

Fredrik

[Korrespondenten]

Hehe!

Väl artikulerat!

Svensk = två svenska föräldrar. Har du en svensk förälder = halvsvensk. Icke-svensk = två utländska föräldrar.

Särbehandlas = att ej påstöta någon större motarbetning vid betygssättning i skolan, vid antagning till lärosäten, vid banklån, vid anställning/befordran, att ej väcka någon större uppmärksamhet med ens närvaro, etc..

Juridiskt begrepp angående begreppet "utlänning": om man icke har invandrat till ett land och icke har två föräldrar tillhörande ett geografiskt områdes förhistoriska ursprungsbefolkning, så anser jag att denne individ enbart kan kalla sig för en utlänning.

Att en medborgare i  Sverige skulle vara svensk stämmer gällande nationalitet ( pass ), men ej ursprung om man har två utländska föräldrar. Om en "utlänning" reser utomlands med ett svenskt pass och vid en fråga om ursprung skulle nämna att han/hon kommer ifrån Sverige eller är svensk, så kan denna kommentar uppstå:-"Du ser inte svensk ut!" Då kanske man får kommentera tillbaka:-"Nej, det stämmer! Jag lever dock i Sverige och jag är svensk medborgare."

[freddemalte]

Hehe!

Väl artikulerat!

Svensk = två svenska föräldrar. Har du en svensk förälder = halvsvensk. Icke-svensk = två utländska föräldrar.

Särbehandlas = att ej påstöta någon större motarbetning vid betygssättning i skolan, vid antagning till lärosäten, vid banklån, vid anställning/befordran, att ej väcka någon större uppmärksamhet med ens närvaro, etc..

Juridiskt begrepp angående begreppet "utlänning": om man icke har invandrat till ett land och icke har två föräldrar tillhörande ett geografiskt områdes förhistoriska ursprungsbefolkning, så anser jag att denne individ enbart kan kalla sig för en utlänning.

Att en medborgare i  Sverige skulle vara svensk stämmer gällande nationalitet ( pass ), men ej ursprung om man har två utländska föräldrar. Om en "utlänning" reser utomlands med ett svenskt pass och vid en fråga om ursprung skulle nämna att han/hon kommer ifrån Sverige eller är svensk, så kan denna kommentar uppstå:-"Du ser inte svensk ut!" Då kanske man får kommentera tillbaka:-"Nej, det stämmer! Jag lever dock i Sverige och jag är svensk medborgare."

Hej Korrespondenten
Det ligger säkert mycket i det du skriver och du kan i inlägget ovan se hur jag funderar kring detta. Hoppas du får fler intressanta svar.

Vänligen

Fredrik

[Korrespondenten]

Personligen tycker jag att människor enbart bör adoptera barn med likartad etnicitet. Detta skulle vara fördelaktigt både för föräldrarna och barnet.

Hej Korrespondenten
Hur drar man den gränsen då? Varför tycker du det?

Vänligen

Fredrik

Hmmm?

Vad sägs om att man adopterar barn med likartad etnicitet? Ja, du, då får du väl utgå ifrån att föräldrar med germanskt ursprung bör adoptera ett barn med germanskt ursprung.

Ingen större uppmärksamhet kring en familjs samhörighet skulle gagna förlädrarna och barnet. Uppmärksamhet, stirrande, påpekande, etc. skulle kunna störa friden hos föräldrar och barn.

[freddemalte]

Personligen tycker jag att människor enbart bör adoptera barn med likartad etnicitet. Detta skulle vara fördelaktigt både för föräldrarna och barnet.

Hej Korrespondenten
Hur drar man den gränsen då? Varför tycker du det?

Vänligen

Fredrik

Hmmm?

Vad sägs om att man adopterar barn med likartad etnicitet? Ja, du, då får du väl utgå ifrån att föräldrar med germanskt ursprung bör adoptera ett barn med germanskt ursprung.

Ingen större uppmärksamhet kring en familjs samhörighet skulle gagna förlädrarna och barnet. Uppmärksamhet, stirrande, påpekande, etc. skulle kunna störa friden hos föräldrar och barn.

Hej Korrespondenten
Då förstår jag hur du tänker dig upplägget! Huruvida "uppmärksamhet kring en familj" är ett problem eller inte har jag dock svårt att bedöma utifrån det lilla statistiska underlag jag besitter (jag känner ju som sagt ingen adopterad, mer än mig själv).

Du skriver att du opponerar dig mot orättvisa,  men vad är rättvist? Se följande tråd för närmare fördjupning av frågan:
http://www.filosofiforum.com/forum/vie ... php?t=7595

Vänligen

Fredrik

[Mr.M]

Själv anser jag mig vara av släkt och etnicitet människa på Jorden
så för min del tycker jag att alla som får kärlek i sina liv är lyckligt lottade.
De som får mindre kärlek och fylls med hat av sina föräldrar får det kämpigare i livet.

De som adopterar brukar vara väl förberedda som förälder och kommer antagligen att fostra barnet på ett bra sätt med mycket kärlek.. sen finns det alltid undantag.

[Mr.M]

Särbehandlas "svenskar" mer än invandrare ?

hur ser du på detta då du  opponerar dig mot all form av orättvisa ?

[freddemalte]

Våga svara! Är det feghet, som utesluter svar?

Hej Korrespondenten
Nä det är nog inte så mycket feghet, det flest här på forumet är riktiga "våghalsar" som inte har några problem att säga vad de tycker (tvärt om). Det finns många trådar som inte har något större respons eller längd och det kan beror på allt möjligt så som t.ex. ett ointresse för frågan, att frågeställningen är "för komplicerad" eller svår att besvara, att det har diskuterats tidigare (till leda) etc.

Lycka till och hoppas du får många svar och givande diskussioner!

Vänligen

Fredrik

[Korrespondenten]

Rättvisa?

Vi utgår ifrån att du vid tonårsåldern har inhämtat tillräckligt med insikt, om vad som är rätt och fel. Du bör vara moraliskt sund och vid ett sådant tillfälle skulle du reagera på situationer, som stör din sinnesfrid.

Vad är moral? Vad är sinnesfrid?

Moral är att kunna skilja mellan rätt och fel. Och vad är rätt och fel? Jag utgår ej ifrån normer, kultur och traditioner. Det första och största felet i samspelet med andra människor är att hysa oärliga avsikter gentemot din medmänniska.

För mig är sinnesfrid = inga själsliga tankebekymmer.

[Korrespondenten]

Särbehandlas "svenskar" mer än invandrare ?

hur ser du på detta då du  opponerar dig mot all form av orättvisa ?

Haha!

Hur kan jag opponera mig emot att etniska svenskar behandlas, som svenskar?

Det är ingen orättvisa. Jag förstår tillräckligt att Sverige är svenskarnas land, att Polen är polackernas land, att Japan är japanernas land, etc.. Jag är ingen utböling att domdera över etniska folkgrupper. Jag är ingen kolonialist. Jag ockuperar ej andra länder.