hur kan vi Ö P P N A vårt hjärta

[nuddle]

det finns många sätt att öppna sitt hjärta


en sak som gör att vårt hjärta är stängt är starkt hat gentemot andra


en mycket effektiv sak som kan öppna vårt hjärta är att ständigt leva för Gud



att lyssna på vacker musik kan också hjälpa



- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -



ifall du har ett öppet hjärta och lyssnar på rinande vatten

då kommer detta vatten låta som kärlek



du kan lära dig mycket om dig själv genom att lyssna på vatten

[Mr.M]

varför skulle hat stänga våra hjärtan ?
kan det inte tänkas att vi periodvis behöver få möjlighet att uttrycka vår ilska och kanske tom i form av hat.
Efter en bister tid så kanske det goda kommer och vi njuter än mer av det.

[nuddle]

hat kan stänga hjärtat tillfälligt


ifall vi gör det för ofta så kan den inte öppna sig så ofta




jag brukar lyfta tunga vikter, men jag gör det med kärlek


det går att använda våld även med kärlek

[Morningstar]

--- med ....

[nuddle]

jag menade alltså RINNANDE VATTEN


alltså vibrationerna från vattnet kolliderar med kroppens vibrationer


vilka gör att saker LÅTER OLIKA beroende på ens dominerande vibrationer i kRoPPEN

[Väderkvarn]

Hippolytus de Marsiliis

[Minded]

Det kan aldrig relevant öppnas av oss själva. Vi har i essens bara en negerad fri vilja - vi kan inte välja att växa oss längre i tonåren, det händer av sig självt. Hjärtat kan bara tillåtas öppnas av sig självt - genom att vi just inte stänger det, eller egentligen blandar oss i dess 'varande'. Gör inte. Var det du redan är, alltid varit och alltid kommer vara.

[nuddle]

Det kan aldrig relevant öppnas av oss själva. Vi har i essens bara en negerad fri vilja - vi kan inte välja att växa oss längre i tonåren, det händer av sig självt. Hjärtat kan bara tillåtas öppnas av sig självt - genom att vi just inte stänger det, eller egentligen blandar oss i dess 'varande'. Gör inte. Var det du redan är, alltid varit och alltid kommer vara.

jag förstår dig antingen inte eller så har du nästan ingen förmåga till att förstå dig på din kropp


om du pratar om att INTE negera något så kanske du menar att LEVA NATURLIGT bara och då är
hjärtat enligt dig ÖPPET av sig självt


du kan SJÄLV stänga eller öppna ditt HJÄRTA, i olika grader beroende på hur pass MYCKET kontroll över
din KROPP du har


du kan STYRA dina tankar
du kan STOPPA ditt hjärtslag


med ditt MEDVETANDE, som inte är samma sak som hjärnan

[Skogsälvan]

Det här kanske är en artikel du kan reflektera över http://www.sinnligkunskap.se/artiklar/reiki/2/12.htm

[nuddle]

Det här kanske är en artikel du kan reflektera över http://www.sinnligkunskap.se/artiklar/reiki/2/12.htm

jag hade kontakt med en kvinna en gång som sysslade med Reiki


hon hade skön musik i sin bil med Reiki


två av hennes hundar som jag fick träffa


den ena hunden sände ut sexuella vibrationer till mig då jag la min hand på den


sedan fick jag se hennes lilla hus, hon hade katter, men en av dom var starkt sjuk, när ja sa det till henne förnekade hon det, och sedan så blev jag lite rädd av hennes hem, mycket depressiva/demoniska energier..


hon sa till mig att jag var en ängel när hon såg på mig


jag vet inte varför vi umgicks, men sedan ville hon inte längre umgås med mig

[Minded]

Det kan aldrig relevant öppnas av oss själva. Vi har i essens bara en negerad fri vilja - vi kan inte välja att växa oss längre i tonåren, det händer av sig självt. Hjärtat kan bara tillåtas öppnas av sig självt - genom att vi just inte stänger det, eller egentligen blandar oss i dess 'varande'. Gör inte. Var det du redan är, alltid varit och alltid kommer vara.

jag förstår dig antingen inte eller så har du nästan ingen förmåga till att förstå dig på din kropp


om du pratar om att INTE negera något så kanske du menar att LEVA NATURLIGT bara och då är
hjärtat enligt dig ÖPPET av sig självt


du kan SJÄLV stänga eller öppna ditt HJÄRTA, i olika grader beroende på hur pass MYCKET kontroll över
din KROPP du har


du kan STYRA dina tankar
du kan STOPPA ditt hjärtslag


med ditt MEDVETANDE, som inte är samma sak som hjärnan

Jag har funderat omkring det här, det jag ovan skrev var helt spontant av känsla. Men det är 2-3 år sen jag var inne på sånt, och därför ett tag sen sist jag faktiskt fokuserade på liknande kontexter.

Men, jag står fast vid det. Här förstår du mig ganska rätt;
'om du pratar om att INTE negera något så kanske du menar att LEVA NATURLIGT bara och då är
hjärtat enligt dig ÖPPET av sig självt'

Nej, du kan inte styra dina tankar effektivt. Du kan inte reellt uppleva äkta (djupa och ärliga) känslor bara för att du vill det. Du kan leda dig själv till att uppleva visst, men det är en annan sak. Jag menar, du kan inte välja att bli glad, utan att det föregås av någonting (eller föregås av frånvaro av annat). jämför 'to fall in love', snarare än att 'enter love'. Det handlar om en hängivelse, inget man själv gör, men som inte desto mindre blir gjort genom en.

Du kan bara styra dina tankar utifrån andra tankar. Du måste välja att 'nej, jag vill inte tänka på det här nu', och så anstränger du dig för att lura dig själv. Eller så väljer du att (utgåendes från en frånvaro av alltför starka intryck av omgivningen) 'nu vill jag tänka på ett blått snöre'. Men det i sig är ansträngt, och du kommer inte kunna fokusera på det under en längre tid - eftersom det reellt inte engagerar dig. Det rör dig inte, du har ingen giltig (på känslonivå upplevd) anledning att göra det. Detta är i sig också anledningen till varför det är tråkigt att läsa sånt man inte är intresserad av, och varför man inte gör alla de saker man vet att man borde göra.
Det angränsar till meditation och sådana saker, men jag vet ännu inte hur jag ska förhålla mig till det, om jag ska benämna det nihilistiskt eller inte. Den som mediterar är nihilist. Den som är meditation vet inte och bryr sig inte om att den mediterar - detta är i sig äkta meditation (och vad det verkar, just inte). Det går inte att meditera, för det är inget reellt, det finns inte att peka på.

Och ang att stoppa hjärtslagen, visst, det har jag hört legender om att man kan klara. Och ponera att det faktiskt är möjligt (och att sen starta igång dem igen) - det är alls inte motsägande min inledande post, snarare är det ett utmärkt exempel på vad jag säger. Nämligen att vår 'kontroll' bara är negerad. Att stoppa hjärtslagen är negativt orienterat relativt det naturliga (i frånvaro av vår möjliga påverkan). Och att sätta igång dem igen handlar enbart om att sluta täppa till dem, sas. Dvs att tillåta hjärtat komma igång och vara sig självt igen.

Men märk också, det jag talar om är utifrån ett visst perspektiv, en viss nivå. Någon sa (tror i sammanhang om samurajer) att man (i attack) först ska slå med en inre teknik, och sen den yttre (den sas verkliga). Och att en annan samuraj sa att det finns ingen inre teknik. Bägge hade rätt utifrån sina perspektiv, där den tidigare reellt hade kommit kortare (eller egentligen av omgivningen och sin självbild blivit mer negerat begränsad än den senare).

Jämför också kreativitet. Kan vi välja att vara kreativa? Eller väljer vi inte snarare (även om omedvetet/ovana) att just begränsa vår inverkan på omgivningen, hålla tillbaks vår egentliga potential för att inte verka 'för mycket', eller för att inte vilja 'smutsa ned det gemensamma rummet'? Kreativitet är det naturliga tillståndet i oss, är själva överlevnadsinstinkten. Vi kan i viss mån begränsa den, hålla tillbaks vår sexualitet, vår vilja. Men att vilja vilja någonting? Det låter konstigt, det låter perverterat, eller bara onödigt - speciellt om man just kommit upp till den nivå du verkar tala om, då man kan stanna sitt hjärta osv. Vad skulle man egentligen kunna sakna, då man reellt har allt?

[nuddle]

Det kan aldrig relevant öppnas av oss själva. Vi har i essens bara en negerad fri vilja - vi kan inte välja att växa oss längre i tonåren, det händer av sig självt. Hjärtat kan bara tillåtas öppnas av sig självt - genom att vi just inte stänger det, eller egentligen blandar oss i dess 'varande'. Gör inte. Var det du redan är, alltid varit och alltid kommer vara.

jag förstår dig antingen inte eller så har du nästan ingen förmåga till att förstå dig på din kropp


om du pratar om att INTE negera något så kanske du menar att LEVA NATURLIGT bara och då är
hjärtat enligt dig ÖPPET av sig självt


du kan SJÄLV stänga eller öppna ditt HJÄRTA, i olika grader beroende på hur pass MYCKET kontroll över
din KROPP du har


du kan STYRA dina tankar
du kan STOPPA ditt hjärtslag


med ditt MEDVETANDE, som inte är samma sak som hjärnan

Jag har funderat omkring det här, det jag ovan skrev var helt spontant av känsla. Men det är 2-3 år sen jag var inne på sånt, och därför ett tag sen sist jag faktiskt fokuserade på liknande kontexter.

Men, jag står fast vid det. Här förstår du mig ganska rätt;
'om du pratar om att INTE negera något så kanske du menar att LEVA NATURLIGT bara och då är
hjärtat enligt dig ÖPPET av sig självt'

Nej, du kan inte styra dina tankar effektivt. Du kan inte reellt uppleva äkta (djupa och ärliga) känslor bara för att du vill det. Du kan leda dig själv till att uppleva visst, men det är en annan sak. Jag menar, du kan inte välja att bli glad, utan att det föregås av någonting (eller föregås av frånvaro av annat). jämför 'to fall in love', snarare än att 'enter love'. Det handlar om en hängivelse, inget man själv gör, men som inte desto mindre blir gjort genom en.

Du kan bara styra dina tankar utifrån andra tankar. Du måste välja att 'nej, jag vill inte tänka på det här nu', och så anstränger du dig för att lura dig själv. Eller så väljer du att (utgåendes från en frånvaro av alltför starka intryck av omgivningen) 'nu vill jag tänka på ett blått snöre'. Men det i sig är ansträngt, och du kommer inte kunna fokusera på det under en längre tid - eftersom det reellt inte engagerar dig. Det rör dig inte, du har ingen giltig (på känslonivå upplevd) anledning att göra det. Detta är i sig också anledningen till varför det är tråkigt att läsa sånt man inte är intresserad av, och varför man inte gör alla de saker man vet att man borde göra.
Det angränsar till meditation och sådana saker, men jag vet ännu inte hur jag ska förhålla mig till det, om jag ska benämna det nihilistiskt eller inte. Den som mediterar är nihilist. Den som är meditation vet inte och bryr sig inte om att den mediterar - detta är i sig äkta meditation (och vad det verkar, just inte). Det går inte att meditera, för det är inget reellt, det finns inte att peka på.

Och ang att stoppa hjärtslagen, visst, det har jag hört legender om att man kan klara. Och ponera att det faktiskt är möjligt (och att sen starta igång dem igen) - det är alls inte motsägande min inledande post, snarare är det ett utmärkt exempel på vad jag säger. Nämligen att vår 'kontroll' bara är negerad. Att stoppa hjärtslagen är negativt orienterat relativt det naturliga (i frånvaro av vår möjliga påverkan). Och att sätta igång dem igen handlar enbart om att sluta täppa till dem, sas. Dvs att tillåta hjärtat komma igång och vara sig självt igen.

Men märk också, det jag talar om är utifrån ett visst perspektiv, en viss nivå. Någon sa (tror i sammanhang om samurajer) att man (i attack) först ska slå med en inre teknik, och sen den yttre (den sas verkliga). Och att en annan samuraj sa att det finns ingen inre teknik. Bägge hade rätt utifrån sina perspektiv, där den tidigare reellt hade kommit kortare (eller egentligen av omgivningen och sin självbild blivit mer negerat begränsad än den senare).

Jämför också kreativitet. Kan vi välja att vara kreativa? Eller väljer vi inte snarare (även om omedvetet/ovana) att just begränsa vår inverkan på omgivningen, hålla tillbaks vår egentliga potential för att inte verka 'för mycket', eller för att inte vilja 'smutsa ned det gemensamma rummet'? Kreativitet är det naturliga tillståndet i oss, är själva överlevnadsinstinkten. Vi kan i viss mån begränsa den, hålla tillbaks vår sexualitet, vår vilja. Men att vilja vilja någonting? Det låter konstigt, det låter perverterat, eller bara onödigt - speciellt om man just kommit upp till den nivå du verkar tala om, då man kan stanna sitt hjärta osv. Vad skulle man egentligen kunna sakna, då man reellt har allt?

du kommer med mycket tankar

jag kan inte svara på det nu, eller gå in i din text på djupet


men om du tänker dig ingeting kärleks handling

effortsless action


sedan livets största rikedom? vad är det? är det inte att ge....

[nuddle]

Det kan aldrig relevant öppnas av oss själva. Vi har i essens bara en negerad fri vilja - vi kan inte välja att växa oss längre i tonåren, det händer av sig självt. Hjärtat kan bara tillåtas öppnas av sig självt - genom att vi just inte stänger det, eller egentligen blandar oss i dess 'varande'. Gör inte. Var det du redan är, alltid varit och alltid kommer vara.

jag förstår dig antingen inte eller så har du nästan ingen förmåga till att förstå dig på din kropp


om du pratar om att INTE negera något så kanske du menar att LEVA NATURLIGT bara och då är
hjärtat enligt dig ÖPPET av sig självt


du kan SJÄLV stänga eller öppna ditt HJÄRTA, i olika grader beroende på hur pass MYCKET kontroll över
din KROPP du har


du kan STYRA dina tankar
du kan STOPPA ditt hjärtslag


med ditt MEDVETANDE, som inte är samma sak som hjärnan

Jag har funderat omkring det här, det jag ovan skrev var helt spontant av känsla. Men det är 2-3 år sen jag var inne på sånt, och därför ett tag sen sist jag faktiskt fokuserade på liknande kontexter.

Men, jag står fast vid det. Här förstår du mig ganska rätt;
'om du pratar om att INTE negera något så kanske du menar att LEVA NATURLIGT bara och då är
hjärtat enligt dig ÖPPET av sig självt'

Nej, du kan inte styra dina tankar effektivt. Du kan inte reellt uppleva äkta (djupa och ärliga) känslor bara för att du vill det. Du kan leda dig själv till att uppleva visst, men det är en annan sak. Jag menar, du kan inte välja att bli glad, utan att det föregås av någonting (eller föregås av frånvaro av annat). jämför 'to fall in love', snarare än att 'enter love'. Det handlar om en hängivelse, inget man själv gör, men som inte desto mindre blir gjort genom en.

Du kan bara styra dina tankar utifrån andra tankar. Du måste välja att 'nej, jag vill inte tänka på det här nu', och så anstränger du dig för att lura dig själv. Eller så väljer du att (utgåendes från en frånvaro av alltför starka intryck av omgivningen) 'nu vill jag tänka på ett blått snöre'. Men det i sig är ansträngt, och du kommer inte kunna fokusera på det under en längre tid - eftersom det reellt inte engagerar dig. Det rör dig inte, du har ingen giltig (på känslonivå upplevd) anledning att göra det. Detta är i sig också anledningen till varför det är tråkigt att läsa sånt man inte är intresserad av, och varför man inte gör alla de saker man vet att man borde göra.
Det angränsar till meditation och sådana saker, men jag vet ännu inte hur jag ska förhålla mig till det, om jag ska benämna det nihilistiskt eller inte. Den som mediterar är nihilist. Den som är meditation vet inte och bryr sig inte om att den mediterar - detta är i sig äkta meditation (och vad det verkar, just inte). Det går inte att meditera, för det är inget reellt, det finns inte att peka på.

Och ang att stoppa hjärtslagen, visst, det har jag hört legender om att man kan klara. Och ponera att det faktiskt är möjligt (och att sen starta igång dem igen) - det är alls inte motsägande min inledande post, snarare är det ett utmärkt exempel på vad jag säger. Nämligen att vår 'kontroll' bara är negerad. Att stoppa hjärtslagen är negativt orienterat relativt det naturliga (i frånvaro av vår möjliga påverkan). Och att sätta igång dem igen handlar enbart om att sluta täppa till dem, sas. Dvs att tillåta hjärtat komma igång och vara sig självt igen.

Men märk också, det jag talar om är utifrån ett visst perspektiv, en viss nivå. Någon sa (tror i sammanhang om samurajer) att man (i attack) först ska slå med en inre teknik, och sen den yttre (den sas verkliga). Och att en annan samuraj sa att det finns ingen inre teknik. Bägge hade rätt utifrån sina perspektiv, där den tidigare reellt hade kommit kortare (eller egentligen av omgivningen och sin självbild blivit mer negerat begränsad än den senare).

Jämför också kreativitet. Kan vi välja att vara kreativa? Eller väljer vi inte snarare (även om omedvetet/ovana) att just begränsa vår inverkan på omgivningen, hålla tillbaks vår egentliga potential för att inte verka 'för mycket', eller för att inte vilja 'smutsa ned det gemensamma rummet'? Kreativitet är det naturliga tillståndet i oss, är själva överlevnadsinstinkten. Vi kan i viss mån begränsa den, hålla tillbaks vår sexualitet, vår vilja. Men att vilja vilja någonting? Det låter konstigt, det låter perverterat, eller bara onödigt - speciellt om man just kommit upp till den nivå du verkar tala om, då man kan stanna sitt hjärta osv. Vad skulle man egentligen kunna sakna, då man reellt har allt?

du kommer med mycket tankar

jag kan inte svara på det nu, eller gå in i din text på djupet, jag tror jag håller med dig

FÖRUTOM EN SAK

"Du kan bara styra dina tankar utifrån andra tankar"


du är fortfarande kvar i att univerum skapat människan och hennes tankar


detta är inte min INSIKT


det finns TVÅ tankeskapare

en som är i enlighet med Guds vilja
och en som inte är i enlighet med Guds vilja (satan osv..)

allt du ser omkring är en skapelse
från medvetandet genom energi
som antar olika former, vi kan kalla
denna energi för själen.............


. . .. . . . . . . .


men om du tänker dig ingeting kärleks handling

effortsless action


sedan livets största rikedom? vad är det? är det inte att ge....



det är faktiskt inte så svårt att stoppa sitt hjärta


det handlar bara om att lyfta upp energierna från bröstregion upp mot huvet.... har hänt mig så jag vet, inte totalt men jag vet att det går på detta vis


samma sak att få hjärtat att bulta mycket snabbt, genom att leda energi till hjärtat....

[dokido]

How can we dance when our earth is turning

[Morningstar]

---