Vet någon annan att...?

Moderator: Moderatorgruppen

Användarvisningsbild
Cosmic philosopher
Inlägg: 597
Blev medlem: 24 jan 2007 20:42
Ort: Jämshög

Vet någon annan att...?

Inläggav Cosmic philosopher » 29 nov 2010 23:17

Hur ser du på följande resonemang?Har du också tänkt på det någon gång att egentligen vet ingen annan utanför dig själv, t ex dina föräldrar,arbetskamrater,släktingar,grannar,etc att det är just du med just ditt innersta jag som existerar? För din kropps utseende,ditt sätt att röra dig och tala, eller din personlighet är ju inte detsamma som ditt innersta jag - att det är just du som faktiskt existerar. Om man tänker sig att ju mer identiskt exakta kopior i kvantitet man kunde göra av en själv med exakt samma genuppstättning,personnummer,fullständiga namn,ålder,kroppsliga utseende,personlighet,rörelsemönsteretc - desto lättare blir det kanske att förstå vad jag menar...

Tänk dig t ex en miljon människor som plötsligt framträdde på jorden som var identiskt exakt lika dig... Där det för en yttre åskådare var omöjligt att se skillnad på något av dig och dina miljoner övriga "miljongångare"... Ja där du också rent subjektivt inte kunde se skillnad mellan ditt eget yttre utseende, personlighet,etc och dessa miljoner andras.
Men det fanns en sak som du subjektivt kunda märka skillnad - att det är just du med just ditt innersta jag som faktiskt existerar med ditt eget separata medvetande/upplevelse-/skaparförmåga...

Vet någon annan egentligen att det är just du som existerar?

Mr.M
Inlägg: 1254
Blev medlem: 17 sep 2010 20:12

Inläggav Mr.M » 29 nov 2010 23:27

om jag skulle se en biljard människor som mig själv så kommer ingen att bli unik mig nästa sekund.
eftersom jag lever i eget rum och får nya unika erfarenheter och unika tankar, efter ett par år är skillnaderna mer markanta.

Så just jag är bara just jag och ingen annan än jag vet vad jag bär med mig för erfarenheter och ideer och tankar.
inte ens om jag stod brevid mig själv och tittade skulle jag nog egentligen veta vad den personen tänker på.

däremot empatiskt kan man nog lättare identifiera sig med sitt spegel jag,
kännslor har ett eget språk.

Användarvisningsbild
Cosmic philosopher
Inlägg: 597
Blev medlem: 24 jan 2007 20:42
Ort: Jämshög

Inläggav Cosmic philosopher » 30 nov 2010 00:22

Hej Mr. M!

Tror du att du - dvs ditt jag , dvs den som upplever och skapar i dig, upplevaren/skaparen, är samma sak som din personlighet?

Mr.M
Inlägg: 1254
Blev medlem: 17 sep 2010 20:12

Inläggav Mr.M » 30 nov 2010 00:36

Cosmic philosopher skrev:Hej Mr. M!

Tror du att du - dvs ditt jag , dvs den som upplever och skapar i dig, upplevaren/skaparen, är samma sak som din personlighet?


En knivig och bra fråga,
Jag tror att det jag upplever är en sak. Sen är jag är inte medveten om min hela personlighet, Det är svårt att bedöma sig själv. Så svaret blir nog här ett litet nej. Min identitet är delvis ett resultat av funktioner som jag själv kan uppfatta.

Men för en som står brevid och ser min personlighet, kan göra en helt annan bedömning, och detta kan man ju se lite när man börjar studera sig själv i spegeln, man är inte bekant med sin personlighet, spelar man in sin egen röst så låter det som en främling som talar...  

Men mitt kännsolliv/tankar kan inte beskådas utifrån, och bara jag inifrån känner mig själv.
här är min identitet på hemmark och jag vet var jag har mig själv.. Så det blir ett litet 'ja ' på samma fråga.

jag identifierar mig själv mest utifrån mina tankar och känslor..
det som skapar är det som jag bestämmer mig för och jag kan påverka vad jag är eller kommer att bli.
inom vissa fysiska gränser.

sen har vi samarbetet med omgivningen som är en del av min personlighet,
rollspel ser jag som en naturlig del av en personlighet, och jag försöker inte att döma folk som letar efter sin plats i gruppen, så här skulle jag vilja säga att min personlighet är påverkad av omgivningen.. den kommer med tid att bli en del av mig.

Användarvisningsbild
Cosmic philosopher
Inlägg: 597
Blev medlem: 24 jan 2007 20:42
Ort: Jämshög

Inläggav Cosmic philosopher » 30 nov 2010 00:45

Mr.M skrev:om jag skulle se en biljard människor som mig själv så kommer ingen att bli unik mig nästa sekund.
eftersom jag lever i eget rum och får nya unika erfarenheter och unika tankar, efter ett par år är skillnaderna mer markanta.

Så just jag är bara just jag och ingen annan än jag vet vad jag bär med mig för erfarenheter och ideer och tankar.
inte ens om jag stod brevid mig själv och tittade skulle jag nog egentligen veta vad den personen tänker på.

däremot empatiskt kan man nog lättare identifiera sig med sitt spegel jag,
kännslor har ett eget språk.


Hej Mr. M , föreställ dig att alla dina exakta,identiska "miljongångare" upplevda exakt samma erfarenheter som du från det att de framträdde på jorden.:)

Som jag ser det skulle då alla dessa miljongångare inklusive du själv vara unika,olika på det sättet genom att var och en av er hade ett eget separat jag, med en likaså separat egen upplevelse/skaparförmåga, samt ett separat medvetande/organism...

Användarvisningsbild
Cosmic philosopher
Inlägg: 597
Blev medlem: 24 jan 2007 20:42
Ort: Jämshög

Inläggav Cosmic philosopher » 30 nov 2010 00:57

Frågan kvarstår: Vet någon annan egentligen att det är just du som existerar?

Mr.M
Inlägg: 1254
Blev medlem: 17 sep 2010 20:12

Inläggav Mr.M » 30 nov 2010 01:00

Jag har väldigt svårt att föreställa mig en klonad personlighet och vad det kan tänkas skapa .
Jag skulle vilja svara att var personlighet blir en egen unik själ eller individ.

Men jag tänker samtidigt lite på tvillingar som påstår sig uppleva samhörighet med varandra på ett unikt vis.
om en person klonas som du beskriver, så vet jag inte om en gemensam själ eller inte kommer att uppstå,
men det finns skillnader i var materia och rum, tillgång på information etc, här har jag haft många tankar runtomkring.

rent fair skulle din klonade person ha exakt samma position i rummet och i samma kropp och samma tid och materia.
här verkar det som om att jag skulle se att det är en person och inte tusentals, en med många personligheter i samma kropp.

Användarvisningsbild
freddemalte
Inlägg: 3392
Blev medlem: 04 mar 2006 20:04

Re: Vet någon annan att...?

Inläggav freddemalte » 30 nov 2010 01:41

Cosmic philosopher skrev:Hur ser du på följande resonemang?Har du också tänkt på det någon gång att egentligen vet ingen annan utanför dig själv, t ex dina föräldrar,arbetskamrater,släktingar,grannar,etc att det är just du med just ditt innersta jag som existerar? För din kropps utseende,ditt sätt att röra dig och tala, eller din personlighet är ju inte detsamma som ditt innersta jag - att det är just du som faktiskt existerar. Om man tänker sig att ju mer identiskt exakta kopior i kvantitet man kunde göra av en själv med exakt samma genuppstättning,personnummer,fullständiga namn,ålder,kroppsliga utseende,personlighet,rörelsemönsteretc - desto lättare blir det kanske att förstå vad jag menar...

Tänk dig t ex en miljon människor som plötsligt framträdde på jorden som var identiskt exakt lika dig... Där det för en yttre åskådare var omöjligt att se skillnad på något av dig och dina miljoner övriga "miljongångare"... Ja där du också rent subjektivt inte kunde se skillnad mellan ditt eget yttre utseende, personlighet,etc och dessa miljoner andras.
Men det fanns en sak som du subjektivt kunda märka skillnad - att det är just du med just ditt innersta jag som faktiskt existerar med ditt eget separata medvetande/upplevelse-/skaparförmåga...

Vet någon annan egentligen att det är just du som existerar?

Hej Cosmic philosopher

Det är en mycket intressant fråga - precis som dina frågor brukar vara!

Jag kan se detta ur lite olika perspektiv och utgångspunkter vilket då genererar lite olika svar som jag inte håller mer eller mindre troliga än de andra.

1. Att vara person A är något som enbart A kan erfara och bevittna och kommer alltid att utgöra något som är okänt för person B, C osv. Detta synsätt bygger då på att det är något i sig unikt att vara A och att det aldrig kommer att, genom yttre studier så som heterofenomenologi eller behavioristisk analys, ta reda på A:s upplevelsekvalitet och "vara" eller "inre värld". Att vara A är unikt på så sätt att A upplever världen på ett sätt som A inte kan förmedla till sin omgivning (andra människor) genom t.ex. språk (text, tal etc.) eller genom annat uttryckssätt så som konstarter eller ostensiva aktiviteter. När B och C (t.ex. A:s föräldrar eller vänner) anser att de känner A så känner de egentligen enbart A som hur denne beter sig i olika sammanhang. De kan dock inte i grunden veta vem som är ”där inne”.

Vi har dock en lurig sak här och det är ”självintrospektionen” dvs hur mycket av A:s ”inre värld” känner A till själv? Kan det till och med vara så att t.ex. C och B vet saker om A:s ”inre värld” som inte A känner till själv, därför att detta inte går att nå genom att vara A? Ungefär som att det inte går att se sig själv i ett mörkt rum med hjälp av ficklampa eftersom det är det enda man inte kan lysa upp och se samtidigt (givet att där inte är en spegel förstås).

A kan tänkas ha subtila och/eller unika känslorelationer till olika fenomen i världen som varken B eller C ens kan tänka sig in i. Detta skulle då betyda att även om det ”omöjliga” hände att B och C fick full access till A:s ”inre värld” skulle de ändå inte kunna ta in vad det innebär att vara A. Här ska man inte förväxla detta med att A kan ha andra erfarenheter i sitt liv än B eller C, ty det är inte detta jag avser, utan istället det antagandet att även om A och B hade levt identiska liv (vad gäller upplevelser) så kulle de ändå erfarit dessa liv olika just på grund av sin unika ”inre värld”.

Utifrån detta synsätt är det en tämligen stor skillnad mellan att vara freddemalte eller Cosmic philosopher. freddemalte kommer aldrig att kunna förstå eller tänka sig in i hur det är att vara Cosmic philosopher men kan möjligtvis komma något närmare någon slags vetskap om detta genom att lära kanna Cosmic philosopher.

2. Att vara person A är identiskt med att vara person B, C etc. det enda som skiljer A, B och C från varandra är deras yttre liv, dvs vad de får vara med om. Så om B på något märkligt sätt fick full access till att vara A så skulle B upptäcka att det är detsamma som att vara B. Så när B ser att A beter sig på ett visst sätt, berättar något speciellt, eller uttrycker något på ett sätt som B anser sig aldrig skulle göra, ja då beror det enbart på att A är i en helt annan livssituation än B, det kan vara allt ifrån det uppenbara (att man har helt olika kropp) till olika livserfarenheter i allmänhet (uppväxt, arbete, socialt liv etc.).

Utifrån detta synsätt är det ingen skillnad alls mellan att vara freddemalte och att vara Cosmic philosopher, det enda som skiljer dem åt är då livserfarenheterna.

3. En mix av 1. och 2. vilket då skulle betyda att det i vissa aspekter av tillvaron (den ”inre världen”) finns fenomen som är identiska men även aspekter som helt olika.

Utifrån detta synsätt är  det då i vissa avseenden så att freddemalte och Cosmic philosopher de facto upplever vissa saker och ting på exakt samma sätt och andra fenomen helt olika. Frågan som då dyker upp är ju vilka aspekter som är olika och vilka aspekter som är identiska? Vidare kan man ju undra om det är samma aspekter som är lika för alla människor eller om det varierar från person till person etc. Ytterligare en fråga man kan ställa sig är ju om människor kan vara lika vad gäller ”inre värld” precis som vi kan tycka att människor är lika till sitt yttre och/eller beteende etc?

Så slutsatsen av ovanstående resonemang blir då att om 1. gäller så kan man inte lära känna en annan person om man med känna även avser att ha kunskap om hur det är att vara den andre (det annanpsykiska) av den anledningen att det skiljer sig från att vara en själv i så stor grad att man inte har något att referera till vad avser upplevelsekvaliten i den så kallade "inre världen" hos den andre. Om 2. gäller så kan man ha kunskap om hur det är att vara den andre (det annanpsykiska) av den anledningen att det inte är någon skillnad mellan att vara den andre eller att vara den man själv är vad avser upplevelsekvaliteten i den "inre världen". Om alternativ 3. är det mest korrekta kan man delvis lära känna någon annans "inre värld" vad avser vissa aspekter (dock okänt vilka) då dessa aspekter är identiska med ens egna upplevelser, medan vissa aspekter är så pass olika att det aldrig går att förstå hur det är att vara den andre utifrån de aspekterna.

4. Jag vill i detta påpeka att det här med en "inre värld" och en "yttre värld" faktiskt skulle kunna vara en falsk dikotomi och att det i så fall är mer sanningsenligt att påstå att det som utgör att vara någon (slarvigt kallat för dennes jag) är interaktionen och samspelet med omgivningen de facto. Ingen omgivning (dvs inga sinnen) ingen inre värld helt enkelt. Om detta stämmer så är det som utgör person A (vad gäller tankar känslor, upplevelser etc.) detsamma som A:s relation till sin omgivning, vilken går att lära känna genom att umgås med A. Om så är fallet finns det egentligen inget hos A som är dolt för B eftersom A är produkten av relationen mellan A och dess omgivning. Det som tala emot denna falska dikotomi är väl det vi kalla drömmar och tankar etc. Har finns det väl ingen bra lösning på hur de ska förklaras utifrån detta synsättet mer än att säga att även tankar och drömmar just är produkten av denna interaktion med omvärlden.

Ytterligare två varianter:
5. Solipsism light: Person A har de facto en "inre värld" (ett medvetande, en utblickspunkt, en personlig erfarenhet av världen) och går i tron (villfarelsen) om att andra (B, C etc) i den "yttre världen" också gör det/har det. Detta är dock inte sant utan det råkar vara så att A av ett "naturens nyck" råkat bli med en "inre värld" men inte någon annan varelse. A uppfattar dock sin omgivning på ett sådant sätt att det för A är omöjligt att tänka sig att det inte finns "något där inne" när A träffar andra människor. Om så är fallet, ja då kan aldrig A lära kanna någon annan vad avser deras "inre värld", då de faktiskt inte har någon sådan.

6. Solipsism: Allt det som A uppfattar som den "yttre världen" är egentligen ett och samma med A:s "inre värld" och med andra ord är världen likställt med A:s upplevelse av världen. Om det är sant, ja då finns det uppenbarligen ingenting för A att lära kanna, ty alla "varelser" som A erfar i sitt liv är endast en del av A:s "inre värld".

Jag kan väl, för egen del säga att jag absolut inte har en aning om vilken variant av 1. till 6. som stämmer överens med någon "slags objektiv sanning om världens beskaffenhet" (om någon sådan finns?), däremot går jag ju omkring och mer eller mindre försanthåller den ena eller den andre varianten i min vardag. Inklinerar väl mot alt. 3. som ett mentalt "default läge".

Ang. din fråga om de miljonen identiska kopiorna av mig så skulle ju dessa de facto vara jag utifrån var och en av deras eget perspektiv av den enkla anledningen att du väljer att använda ordet identisk. Här ska man inte förvillas av det faktum att dessa miljonen freddemaltar kommer att uppleva olika saker, ty det motsvarar enbart att jag skulle ha varit med om alternativa upplevelser. Hade du valt att säga att de var oskiljaktigt lika istället för identiska, ja då hade det varit mer tveksamt om de hade varit min upplevelse multiplicerad med en miljon. Antagligen bara väldigt lik, men inte samma.

Cosmic philosopher skrev:Tror du att du - dvs ditt jag , dvs den som upplever och skapar i dig, upplevaren/skaparen, är samma sak som din personlighet?

Jag misstänker att du här avser person och inte personlighet? Ty personlighet avser väl "hurdan man är" medan person avser "vad/vem man är"? Om personligheten är "hur man är" så kan det nog inte likställas med "det som är" (så kallat jaget). Däremot kan jag tänka mig att man med person avser jaget (den "inre världen") plus den delen av ens vara som även utgör "det som andra kan se", dvs beteende, kroppen etc, men detta är ju en definitionsfråga mer än en ontologisk dito.

Avslutningsvis:
Din fråga är ju egentligen kunskapsteoretisk, dvs "vet någon att just du existerar?". Här vid lag kan ingen annan än du veta det eftersom det enbart är du som kan vara du. Men om du accepterar att veta (ha kunskap om) inte enbart behöver referera till fenomenet "vara samma som" utan även kan omfatta "ha inblick i" ja då kan man väl säga att andra vet om att du existerar, om och endast om, du faktiskt gör det och enbart till den grad som motsvarar "det du visar av dig själv" för omvärlden. Här blir det då till att försöka kombinera det kunskapsteoretiska förhållningssättet med de olika synerna på huruvida det de facto finns någon "inre värld" (något du) att känna till (veta om) över huvud taget.

Vänligen

Fredrik
"Jag drömde att jag var, vaknade och var den jag drömde."

För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.

Användarvisningsbild
Algotezza
Inlägg: 21436
Blev medlem: 21 jul 2006 21:36
Ort: Lund
Kontakt:

Re: Vet någon annan att...?

Inläggav Algotezza » 30 nov 2010 12:15

Cosmic philosopher skrev:Hur ser du på följande resonemang?Har du också tänkt på det någon gång att egentligen vet ingen annan utanför dig själv, t ex dina föräldrar,arbetskamrater,släktingar,grannar,etc att det är just du med just ditt innersta jag som existerar? För din kropps utseende,ditt sätt att röra dig och tala, eller din personlighet är ju inte detsamma som ditt innersta jag - att det är just du som faktiskt existerar. Om man tänker sig att ju mer identiskt exakta kopior i kvantitet man kunde göra av en själv med exakt samma genuppstättning,personnummer,fullständiga namn,ålder,kroppsliga utseende,personlighet,rörelsemönsteretc - desto lättare blir det kanske att förstå vad jag menar...

Tänk dig t ex en miljon människor som plötsligt framträdde på jorden som var identiskt exakt lika dig... Där det för en yttre åskådare var omöjligt att se skillnad på något av dig och dina miljoner övriga "miljongångare"... Ja där du också rent subjektivt inte kunde se skillnad mellan ditt eget yttre utseende, personlighet,etc och dessa miljoner andras.
Men det fanns en sak som du subjektivt kunda märka skillnad - att det är just du med just ditt innersta jag som faktiskt existerar med ditt eget separata medvetande/upplevelse-/skaparförmåga...

Vet någon annan egentligen att det är just du som existerar?


Hur vet jag att andra existerar och kan veta något i frågan?

Det är väl den första frågan: Finns de andra - på samma sätt som jag? De kan mycket väl finnas - men deras sätt att existera behöver inte vara som mitt sätt att finnas...

Det kan finnas olika sätt att finnas och olika sätt att få sin existens bekräftad...

/Algotezza
Algotezza aka Algotezza


Återgå till "Filosofi"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 21 och 0 gäster