Rättvisa - vad är det?
Moderator: Moderatorgruppen
- freddemalte
- Inlägg: 3392
- Blev medlem: 04 mar 2006 20:04
Rättvisa - vad är det?
Det är väl inte allt för sällan som jag har kommit i kontakt med begreppen rättvisa/orättvisa. Det som jag dock har funderat lite på är vad som egentligen avses med rättvisa. Vad är rättvist och vilka parametrar bör man ta hänsyn till när man ska vara rättvis? Hur många våningar ner i kaninhålet måste man klättra för att avgöra om man är rättvis i en viss situation?
En annan fråga därtill: Har rättvisan ett egenvärde? Är det med nödvändighet bra att vara rättvis?
För att belysa vad jag menar så blir det som vanligt ett litet exempel:
Låt säga att vi har två personer, en är väldigt stor till växten och en väldigt liten? Vad är rättvist vad gäller hur mycket mat de får? Vilka behov ska man se till? Energianvändningen? Eller låt oss ta ett annat scenario, hur mycket av sin lön ska två personer betala till sitt gemensamma hushåll? Ska man ta hänsyn till storleken på deras lön? Hur mycket de får över efteråt? Deras personliga behov och kostnader därtill? Kanske ska man även titta på hur mycket energi och arbete de har lagt ner för att få den lön de har, utbildning, jobbsökande, karriär etc? Eller ska de helt enkelt bara dela lika?
Tja, ni kan säkert komma på massor av situationer och företeelser där rättvisan kommer på tapeten och det jag är nyfiken på är hur man ska tolka detta begrepp och hur man hierarkiskt bör sortera de faktorer som ska styra vad som slutligen är rättvist?
Vänligen
Fredrik
En annan fråga därtill: Har rättvisan ett egenvärde? Är det med nödvändighet bra att vara rättvis?
För att belysa vad jag menar så blir det som vanligt ett litet exempel:
Låt säga att vi har två personer, en är väldigt stor till växten och en väldigt liten? Vad är rättvist vad gäller hur mycket mat de får? Vilka behov ska man se till? Energianvändningen? Eller låt oss ta ett annat scenario, hur mycket av sin lön ska två personer betala till sitt gemensamma hushåll? Ska man ta hänsyn till storleken på deras lön? Hur mycket de får över efteråt? Deras personliga behov och kostnader därtill? Kanske ska man även titta på hur mycket energi och arbete de har lagt ner för att få den lön de har, utbildning, jobbsökande, karriär etc? Eller ska de helt enkelt bara dela lika?
Tja, ni kan säkert komma på massor av situationer och företeelser där rättvisan kommer på tapeten och det jag är nyfiken på är hur man ska tolka detta begrepp och hur man hierarkiskt bör sortera de faktorer som ska styra vad som slutligen är rättvist?
Vänligen
Fredrik
"Jag drömde att jag var, vaknade och var den jag drömde."
För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.
För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.
Man skiljer ju på begreppen "dela lika" och "dela rättvist" så man bör ju i alla fall kika ner i kaninhålet för att man med rätt ska kunna hävda att man delar något rättvist. Någon exakt rättvisa i de flesta situationer tror jag att är näst intill omöjligt att åstadkomma men rent teoretiskt sätt borde det i alla fall när det rör sig om två parter finnas en punkt där båda parter är lika missnöjda - ifall man sätter ut två punkter i ett n-dimensionellt rum så finns det alltid en punkt som ligger mitt mellan dessa två punkter -. I fall man har fler än två parter man ska vara rättvis mellan så finns ingen garanti att det går att uppnå exakt rättvisa.
Iden om att skipa rättvisa tycker jag att är något som är avskyvärt äckligt. Om till exempel en person begår ett mord är det en orättvis sak i sig men det enda man gör om man tar livet av mördaren är att utföra ännu än orättvis aktion.
Iden om att skipa rättvisa tycker jag att är något som är avskyvärt äckligt. Om till exempel en person begår ett mord är det en orättvis sak i sig men det enda man gör om man tar livet av mördaren är att utföra ännu än orättvis aktion.
Den som inte finns, den syns inte.
Re: Rättvisa - vad är det?
Jag förstår verkligen att tråden fått ett svalt mottagande. Så brukar nämligen vara fallet när ämnet antingen är för vansinnigt ("NWO Win, verkligheten är ingen film") eller för flummigt ("Bla-bla-bla Po-Mo Chatter") eller för krävande, som nu.
Jag har dock tänkt göra ett försök för att visa hur omöjlig frågan är.
Thrasymakos, som framhåller den starkes rätt, kan inte längre tala för sin sak efter att Sokrates visat att en ond auktoritet av nödvändighet upphäver god ordning. Som läsare är man inte särskilt nöjd, men Thrasymakos överger sin nihilistiska instansieringsprincip ("makten har alltid rätt och är alltid god") och Sokrates fortsätter prata sönder och vederlägga fler meningsmotståndare. Vi får dock aldrig en klar bild av Sokrates ståndpunkt utan rör oss i en terräng av negationer. Och i detta irrande efter terra firma kastar sig samvetet över oss, förutsatt att vi tar Sokrates roll, och går i opposition mot den uttalade ordningen (ett uppror mot det statiska). Vi har inga nya svar, men vi vet att det postulerade av nödvändighet är fel -- för vårt samvete skriker åt oss och säger att så är fallet.
Rättvisan är just detta spöke -- en tillkomst efter en samvetsimpuls som är kopplad till en ständigt skiftande iakttagelse och värdering om vad som är rätt och fel. Iakttagelsen förbinds, i den mån vi söker ett ursprung, till utväxter ur eller plastiska avtryck på en förmodad originalmall, dvs. ett simulakrum (i Baudrillards tappning).
Rättvis är alltså värderingen av den handling eller det skeende som först lugnar ett uppjagat samvete och därefter tillfredsställer samvetsröstens stiltje. (Men är det här ett filosofiskt tillfredsställande påstående? Nej.)
Jag har dock tänkt göra ett försök för att visa hur omöjlig frågan är.
I Sokrates inledande dialoger i Platons Republiken, i första boken, möter han en skara av debattörer/filosofer med färdiga rättvisekoncept. Mest notervärda -- i min mening och för exemplets skull -- är den gamle affärsmannen Kefalos ('huvudet' -- traditionen, auktoriteten, osv.) och sofisten Thrasymakos (som tautologiskt förklarar att auktoritetens formulering av rättvisa definierar rättvisa, dvs. att rätt utgår från auktoritet). Sokrates vänder, som vi vet, ut och in på båda till dess de ger upp och försvinner från Republiken, och han fortsätter sedan sin radikala färd mot alltmer långtgående och vilda slutsatser.freddemalte skrev:Vad är rättvist ...
Thrasymakos, som framhåller den starkes rätt, kan inte längre tala för sin sak efter att Sokrates visat att en ond auktoritet av nödvändighet upphäver god ordning. Som läsare är man inte särskilt nöjd, men Thrasymakos överger sin nihilistiska instansieringsprincip ("makten har alltid rätt och är alltid god") och Sokrates fortsätter prata sönder och vederlägga fler meningsmotståndare. Vi får dock aldrig en klar bild av Sokrates ståndpunkt utan rör oss i en terräng av negationer. Och i detta irrande efter terra firma kastar sig samvetet över oss, förutsatt att vi tar Sokrates roll, och går i opposition mot den uttalade ordningen (ett uppror mot det statiska). Vi har inga nya svar, men vi vet att det postulerade av nödvändighet är fel -- för vårt samvete skriker åt oss och säger att så är fallet.
Rättvisan är just detta spöke -- en tillkomst efter en samvetsimpuls som är kopplad till en ständigt skiftande iakttagelse och värdering om vad som är rätt och fel. Iakttagelsen förbinds, i den mån vi söker ett ursprung, till utväxter ur eller plastiska avtryck på en förmodad originalmall, dvs. ett simulakrum (i Baudrillards tappning).
Rättvis är alltså värderingen av den handling eller det skeende som först lugnar ett uppjagat samvete och därefter tillfredsställer samvetsröstens stiltje. (Men är det här ett filosofiskt tillfredsställande påstående? Nej.)
Samvetsrösten är inte alltid rationell och därtill aldrig fix. Varje perspektiv som omskapar (efterkonstruerar) en värdering står därför alltför nära felslutet post hoc ergo propter hoc. Parametrar skapar just den statiska hållning som väcker din egen inre revolt.... vilka parametrar bör man ta hänsyn till när man ska vara rättvis?
Nej. Dess föränderlighet tillåter det inte.Har rättvisan ett egenvärde?
Ja. Vårt samvete kräver det av oss.Är det med nödvändighet bra att vara rättvis?
-
Justin Case
- Inlägg: 3552
- Blev medlem: 31 mar 2007 17:46
Re: Rättvisa - vad är det?
freddemalte skrev:Det är väl inte allt för sällan som jag har kommit i kontakt med begreppen rättvisa/orättvisa. Det som jag dock har funderat lite på är vad som egentligen avses med rättvisa.
En annan fråga därtill: Har rättvisan ett egenvärde?
Inte enligt min mening.
Är det med nödvändighet bra att vara rättvis?
Inte alltid. Mest uppenbart inte i fall där den sammanlagda mängden lidande som skulle bli konsekvensen av en "perfekt rättvis" fördelning vore oerhört mycket större än vad som skulle bli konsekvensen av en något mindre rättvis fördelning. Detta är ännu lättare att inse om man betänker att vi alla är ett. Med tanke på att jag kommer att vara alla andra människor med tiden, varför ska jag eftersträva att saker och ting (pengar, mat, lycka, lidande, m.m.) fördelas just "rättvist" mellan dessa olika stadier i mitt liv? Det är bättre att maximera det sammantagna överskottet av lycka över lidande i mitt (d.v.s. allas våra) liv. Oavsett om de som anser rättvisa ha ett egenvärde skulle se resultatet av det som rättvist eller inte.
För att belysa vad jag menar så blir det som vanligt ett litet exempel:
Låt säga att vi har två personer, en är väldigt stor till växten och en väldigt liten? Vad är rättvist vad gäller hur mycket mat de får? Vilka behov ska man se till? Energianvändningen? Eller låt oss ta ett annat scenario, hur mycket av sin lön ska två personer betala till sitt gemensamma hushåll? Ska man ta hänsyn till storleken på deras lön? Hur mycket de får över efteråt? Deras personliga behov och kostnader därtill? Kanske ska man även titta på hur mycket energi och arbete de har lagt ner för att få den lön de har, utbildning, jobbsökande, karriär etc? Eller ska de helt enkelt bara dela lika?
Människor lägger nog in så olika betydelse i ordet "rättvisa" att det inte finns något "enda rätta" svar på de frågorna. Man får olika svar beroende på vem man frågar; vad folk anser vara rättvist respektive orättvist är nog till övervägande del en smaksak och/eller till mycket stor del ett resultat av vilken kultur de växt upp i och så. Som tur är har som sagt rättvisa inget egenvärde. Lycka, som har egenvärde, är mer universellt. Man vet när man är lycklig. Det är nog inte många som ifrågasätter att en väldigt törstig människa blir (åtminstone kortsiktigt) lyckligare av ett glas vatten än vad en människa som inte är törstig blir av ett glas vatten. Det råder långt mindre konsensus om vilken fördelning av vatten som är rättvis. Om libertarianism är det mest rättvisa systemet innebär det t.ex. att det är rättvist att idag en del människor lider akut brist på dricksvatten medan andra lever i överflöd. Som tur är behöver man inte veta vilken fördelning som är mest rättvis. Långt viktigare är viken fördelning som skapar störst överskott av lycka över lidande. Huruvida detta är libertarianism eller något annat tål att diskutera, men det torde finnas ett svar, om än kanske bara ett som vi inte får förrän vi skapat en övermänsklig AI som kan beräkna hur mycket lycka respektive lidande som olika händelser/politik/handlingar verkligen medför. Lycka och lidande kommer att gå att mäta exakt. Rättvisa, däremot, kommer nog aldrig att gå att mäta. Eller rättare sagt, rättvisa är idag alltför mångfaldigt och motsägelsefullt definierat av olika människor för att det ska finnas någon klar fråga för en tänkt framtida rättvisemätande övermänsklig AI att besvara. En framtida övermänsklig AI kommer däremot kanske att kunna besvara varje enskild människas fråga om vad som ger störst rättvisa utifrån just den människans definition av rättvisa. Men jag tvivlar på att sådana individuella svar kan hjälpa mänskligheten i sina inbördes motstridiga strävanden efter mer "rättvisa" av allehanda motsägelsefulla slag.
Angående jobb/utbildning: hur mycket jobb eller utbildning man lagt ned tidigare i sitt liv bör rimligen få påverka vilka yrken man kan få, eftersom varje arbetssökande har den yrkeskompetens som ens bakgrund gett honom/henne, och eftersom vi ska ha "rätt man/kvinna på rätt plats" (snanare än "rättvisa"). Om rättvisa hade ett egenvärde som övertrumfade allt annat, skulle varje svensk ha rätt att "vara statsminister för en minut" (om någon alls ska vara statsminister). Det vore intressant att se hur Sverige skulle utveckla sig med ett sådant mångfaldigt och snabbt förändrande ledarskap!
-
Justin Case
- Inlägg: 3552
- Blev medlem: 31 mar 2007 17:46
sydman skrev:Man skiljer ju på begreppen "dela lika" och "dela rättvist" så man bör ju i alla fall kika ner i kaninhålet för att man med rätt ska kunna hävda att man delar något rättvist. Någon exakt rättvisa i de flesta situationer tror jag att är näst intill omöjligt att åstadkomma men rent teoretiskt sätt borde det i alla fall när det rör sig om två parter finnas en punkt där båda parter är lika missnöjda - ifall man sätter ut två punkter i ett n-dimensionellt rum så finns det alltid en punkt som ligger mitt mellan dessa två punkter -.
Att man ska försöka finna den punkt där båda parter blir lika missnöjda tror jag inte på. Varför borde just missnöje fördelas rättvist? Missnöje är inte det enda värdefulla som kan/bör fördelas.
Anta att en välgörenhetsorganisation har gett dig i uppdrag att fördela 2000 kronor av dess pengar på två personer A och B som söker ekonomisk hjälp. Anta att du på något sätt vet att A är en surpuppa som kommer att vara lika missnöjd hur mycket pengar hon än får, medan B blir missnöjd endast om hon inte får några pengar alls, blir nöjdare ju mer pengar hon får upp till gränsen 500 kronor, men konstigt nog precis lika nöjd av att få 500 kronor som av att få mer än så (hon behöver just nu bara 500 kronor och är en av de där underliga människorna som "inte vill ligga någon till last mer än absolut nödvändigt"). Att följa den princip du föreslår - att det vore mest rättvist att göra så att båda parter blir lika missnöjda - torde vara att ge alla de 2000 kronorna till A och 0 kronor till B? (Vi kan utgå från att det är den fördelningen som med störst sannolikhet skulle göra båda parter lika missnöjda.)
Du kanske svarar att man, när missnöjesgraden hos den ena parten inte går att påverka, ska skippa att "minimera skillnaden i missnöje" och istället fördela pengarna efter någon annan princip. Men låt mig då göra om tankeexperimentet lite: anta att A blir aningen mindre missnöjd av att få 2000 kronor än av att inte få något alls (under 2000 kronor bryr A sig ännu mindre om), medan B fortfarande är sådan som ovan beskrivits. Hur bör då pengarna fördelas?
Ett annat problem med att eftersträva maximalt jämnt fördelat missnöje är att det tycks kräva ett öga-för-öga-tand-för-tand-rättsväsende. Om A hällt salpetersyra i B:s ansikte så att detta blivit världens fulaste, kanske du måste låta B hälla salpetersyra i A:s ansikte för att skillnaden mellan A:s och B:s missnöje ska bli så liten som möjligt. Ett hur långt fängelsestraff som helst för A kanske inte skulle få A lika nära B:s missnöjespunkt. Ett alternativ vore kanske dödsstraff, men det är fullt tänkbart att, även om A döms till döden för sin gärning mot B, B ändå måste få hälla salpetersyra i A:s ansikte före A:s avrättning för att själv kunna vara "så lite mer missnöjd än" A som möjligt. Det tycks mig tala emot ditt förslag. Om hårdare straff inte har mer avskräckande verkan - och jag har för mig att Jerzy Zarnecki sagt att Sveriges straffskalor i princip redan har maximalt avskräckande effekt - bör man inte göra straffen ännu hårdare. Vill man göra straffen hårdare enbart för att skapa mer "rättvisa" - oavsett vilka konsekvenser det får i fråga om t.ex. sammanlagt lidande för alla inblandade, måste man förklara varför man vill att rättvisa ska tillmätas ett egenvärde. Jag ser inte varför det ska det.
Däremot kan känslan av rättvisa ha ett instrumentellt värde, genom att den kan skapa tillfredsställelse, lycka och andra liknande känslor som har positivt egenvärde, och/eller minska lidande och andra liknande känslor som har negativt egenvärde. Det innebär att folk åsikter om "vad rättvisan kräver" trots allt kanske måste tas med i beräkningen vid utformandet av lagar, straffsatser, skatter, politik etc. för att lycko- och lidandekonsekvenserna ska bli så bra som möjligt. Men det är då inte absoluta kriterier för vad som är rättvisa man då ska utgå från, utan man ska utgå från folks åsikter om vad rättvisa är. Vilket gör det till en empirisk fråga och inte en filosofisk.
I fall man har fler än två parter man ska vara rättvis mellan så finns ingen garanti att det går att uppnå exakt rättvisa.
Om man kan väga samman två parters intressen och komma fram till hur något ska fördelas till dem, borde man väl i princip kunna väga samman fler än två parters intressen också och komma fram till hur något ska fördelas till dem också, även om det säkert blir svårare ju fler de inblandade är. Dock tycks ordet rättvisa betyda så olika saker för olika människor.
-
Justin Case
- Inlägg: 3552
- Blev medlem: 31 mar 2007 17:46
Re: Rättvisa - vad är det?
Gassendi skrev:Ja. Vårt samvete kräver det av oss.Är det med nödvändighet bra att vara rättvis?
Inte mitt!
ja vad är rättvisa,
jag brukar ta mina barn som exempel, jag gör detta för att jag lärt mig en hel del av dem.
Jag praktiserar ingen rättvisa mellan mina barn,
jag ger dom det dom behöver, inte mer eller mindre.
Dom har aldrig gnytt eller klagat över orättvisor, jag säger till dom som det är,
nu behöver hon detta och du får nöja sig med mindre eller inget alls.
I det långa loppet kanske det blir rättvist, men det är inget jag praktiserar.
rättvisa är något vi gnyr över, stackars lilla mig som inte har det som andra har.
bättre du inte behöver tänka stackars lilla mig..
rättvisa...tja jag tror dom känner sig rättvist behandlade med att få olika mängder tid och resurser utefter vad förhållanden ger och har.
är det rättvist att grannen brevid kör en två milles lyxbil och jag får knapra havregryn för att pengar inte finns ?
Ja det kanske är rättvist eller orättvist, men för mig är det skitsamma för det hjälper mig ett dyft att börja gnälla över orättvisor mellan oss och avundas hans pengar.
Däremot vill jag gärna kämpa för rättvisa i samhället, att man ska ha som mål att ge människor möjligheter.
Alla ska vara del och inte vara utanför. Och jag vill gärna förhindra att klasser eller grupper växer ifrån varandra,
samhället ska inte separeras av klasser.
jag brukar ta mina barn som exempel, jag gör detta för att jag lärt mig en hel del av dem.
Jag praktiserar ingen rättvisa mellan mina barn,
jag ger dom det dom behöver, inte mer eller mindre.
Dom har aldrig gnytt eller klagat över orättvisor, jag säger till dom som det är,
nu behöver hon detta och du får nöja sig med mindre eller inget alls.
I det långa loppet kanske det blir rättvist, men det är inget jag praktiserar.
rättvisa är något vi gnyr över, stackars lilla mig som inte har det som andra har.
bättre du inte behöver tänka stackars lilla mig..
rättvisa...tja jag tror dom känner sig rättvist behandlade med att få olika mängder tid och resurser utefter vad förhållanden ger och har.
är det rättvist att grannen brevid kör en två milles lyxbil och jag får knapra havregryn för att pengar inte finns ?
Ja det kanske är rättvist eller orättvist, men för mig är det skitsamma för det hjälper mig ett dyft att börja gnälla över orättvisor mellan oss och avundas hans pengar.
Däremot vill jag gärna kämpa för rättvisa i samhället, att man ska ha som mål att ge människor möjligheter.
Alla ska vara del och inte vara utanför. Och jag vill gärna förhindra att klasser eller grupper växer ifrån varandra,
samhället ska inte separeras av klasser.
-
Justin Case
- Inlägg: 3552
- Blev medlem: 31 mar 2007 17:46
Mr.M skrev:Jag praktiserar ingen rättvisa mellan mina barn,
jag ger dom det dom behöver, inte mer eller mindre.
Mr.M skrev:Däremot vill jag gärna kämpa för rättvisa i samhället, att man ska ha som mål att ge människor möjligheter.
Varför kämpar du för rättvisa i samhället när du inte eftersträvar rättvisa mellan dina barn? Varför utgå från att människor du inte känner (många av människorna i "samhället" känner du inte) behöver/bör ha just rättvisa medan du utgår från att dina barn inte behöver/bör ha just rättvisa?
Vore det inte rimligare att utgå från att människorna i samhället snarare behöver/bör ha - i den mån de inte redan har det - ungefär detsamma som dina barn (d.v.s. de saker du anser vara viktigare för dina barn än rättvisa och som du ser till att dina barn har)?
Alla ska vara del och inte vara utanför.
Varför det? En del vill vara utanför. Ska de inte få det? En del vill i varje fall inte vara bundna vid att alla ska "vara del". En del vill kunna "köra om" andra som går med på att ge sig in i en tävling där man kan bli "omkörd", en del gillar tävlingsmomentet i den konkurrens med andra som jakt på pengar kan utgöra. De accepterar att den chansen finns till priset av risken att bli omkörd av andra, de finner den dealen som helhet bättre än om den dealen inte vore möjlig, allt annat lika. Och så länge alla berörda parter är med på att tävla med varandra, vad är problemet? Om t.ex. en pokerspelare, vars största passion i livet är att spela poker, visste att han, hur många pokerturneringar han än vann, inte skulle få det ekonomiskt bättre än vad han annars troligen skulle få det, skulle förmodligen det mesta av spänningen och glädjen med poker försvinna för honom. Vore inte det en förlust av positiva känslor? Och till vad nytta?
rättvisa medan vi lever i mänsklig gestalt brukar infalla när man uppnått ca femhundra inkarnationer som människa
innan dess är det kört
djävligt orättvist
är reinkarnation utesluten finns ingen rättvisa whatsoever - no way!
men man kan sträva efter det gentemot andra - men lönlöst kräva det för egen del...
/Algotezza
innan dess är det kört
djävligt orättvist
är reinkarnation utesluten finns ingen rättvisa whatsoever - no way!
men man kan sträva efter det gentemot andra - men lönlöst kräva det för egen del...
/Algotezza
Algotezza aka Algotezza
Justin
jag skrev slarvigt.....,
om du läser kontext istället för ord så hade du sett att ordet 'rättvisa' i det sammanhanget senare byts ut till just att kämpa och ge alla samma möjlighet och få vara dela av.
vill du inte vara del av så kan man flytta vart man vill och göra vad man vill...eller hur ?
men alla ska vara erbjudna möjligheten,
för mig är rättvisa en idyll som man kan eftersträva men aldrig uppnå.
så bra som möjligt är ett bättre fras för mig.
och med det sag så kämpar jag flör att min barn ska ha det så bra som möjligt.
inte att dom ska ha en värsting till dator bara för att andra har det, typ
jag skrev slarvigt.....,
om du läser kontext istället för ord så hade du sett att ordet 'rättvisa' i det sammanhanget senare byts ut till just att kämpa och ge alla samma möjlighet och få vara dela av.
vill du inte vara del av så kan man flytta vart man vill och göra vad man vill...eller hur ?
men alla ska vara erbjudna möjligheten,
för mig är rättvisa en idyll som man kan eftersträva men aldrig uppnå.
så bra som möjligt är ett bättre fras för mig.
och med det sag så kämpar jag flör att min barn ska ha det så bra som möjligt.
inte att dom ska ha en värsting till dator bara för att andra har det, typ
Algotezza skrev:rättvisa medan vi lever i mänsklig gestalt brukar infalla när man uppnått ca femhundra inkarnationer som människa
innan dess är det kört
djävligt orättvist
är reinkarnation utesluten finns ingen rättvisa whatsoever - no way!
men man kan sträva efter det gentemot andra - men lönlöst kräva det för egen del...
/Algotezza
Algotezza,
kan bara hålla med.
-
Justin Case
- Inlägg: 3552
- Blev medlem: 31 mar 2007 17:46
Mr.M skrev:Justin
jag skrev slarvigt.....,
om du läser kontext istället för ord så hade du sett att ordet 'rättvisa' i det sammanhanget senare byts ut till just att kämpa och ge alla samma möjlighet och få vara dela av.
Få vara del av vadå?
Och vad är det du vill att alla ska ha samma möjligheter till? Allt? Måste inte i så fall alla ha precis samma utgångsläge? Om exempelvis du är född klart mer intelligent än jag, har ju du ett klart bättre utgångsläge än jag i livet, och kommer då förmodligen att få ett bättre liv än jag om inte samhället lägger sig i och försöker motverka denna ojämvikt mellan dina och mina förutsättningar i livet. Anser du då att samhället bör motverka denna ojämvikt så att vi båda får lika stora möjligheter, t.ex. genom kvotering vid tillsättning av tjänster, olika hög rättssäkerhet, olika stora bidrag beroende på hur mycket lycka du respektive jag kan utvinna ur eventuella bidrag vi söker (på grund av intelligensskillnaden) etc, så att slutresultatet att ditt liv och mitt liv ändå blir ungefär lika lyckliga trots att du var mer intelligent än jag? Eller anser du att det är okej att de som råkar vara födda med bättre förutsättningar än andra får det bättre än andra?
vill du inte vara del av så kan man flytta vart man vill och göra vad man vill...eller hur ?
Bara om man har råd att flytta vart man vill. De flesta människor på jorden har inte det. Skulle du vara beredd att ge alla människor på jorden råd (möjlighet) att göra det (flytta vart de ville), om det så skulle behöva ske på bekostnad av att dina barn fick det drastiskt sämre än vad de har det idag?
men alla ska vara erbjudna möjligheten,
för mig är rättvisa en idyll som man kan eftersträva men aldrig uppnå.
så bra som möjligt är ett bättre fras för mig.
Du vill alltså att alla människor ska ha det så bra som möjligt? Hur tänker du dig då att en värld där "alla har det så bra som möjligt" skulle se ut, och när, senast, anser du att denna värld bör förverkligas?
Anta att du säger åt mig att färga en kritvit vägg så mörkt röd som möjligt. Anta emellertid att jag har tillgång till så lite röd färg att om jag skulle färga hela väggen lika röd så skulle hela väggen bli ljusröd. Spelar det då någon roll om jag färgar hela väggen lika röd, d.v.s. ljusröd, eller om jag färgar t.ex. halva väggen mörkt röd och struntar i att måla andra halvan av väggen? Vad säger att det förstnämnda alternativet skulle vara mer att "färga väggen så röd som möjligt" än vad det andra alternativet vore?
Om du förstår vad jag menar.
Resurserna i världen är som bekant begränsade. Vills vidare.
Vad som verkligen vore "så bra som möjligt" för t.ex. mig vore ett bra mycket lyckligare liv än det jag nu lever. Det vore möjligt, om man gav mig alla världens rikedomar. Men då kan inte alla andra människor på jorden få det så bra som möjligt samtidigt. Du kan alltså inte ge var och en ett liv som är så bra som möjligt. Du måste kompromissa. Så hur ser din idealkompromiss ut? Ser den ut så att dina barn får det lika eländigt som genomsnittsmänniskan på jorden? För med tanke på att du har tid att skriva inlägg på filosofiforum sluter jag mig till att du har en ekonomi som överträffar de flesta människors på jorden, och att dina barn alltså har det bättre än vad de flesta barn på jorden skulle ha det om man delade alla jordens resurser lika nu på stört.
Detta alltså om man tolkar dig så att du vill att alla ska ha det så bra som möjligt så snart som möjligt. Om man däremot har lite mer tålamod, kan man på lite längre sikt göra livet superlyckligt för oss alla, genom att låta teknikutvecklingen ha sin gång så att denna så småningom möjliggör mycket effektivare resursutvinning ur moder jord och på så sätt drastiskt högre levnadsstandard för alla människor. Så frågan är egentligen snarare hur kort- eller långsiktigt du vill att "alla ska ha det så bra som möjligt". Hur länge är du beredd att vänta på att det ska ske, och hur mycket är du beredd att uppoffra - av din och dina barns levnadsstandard - för att det ska ske så snart som möjligt?
och med det sag så kämpar jag flör att min barn ska ha det så bra som möjligt.
inte att dom ska ha en värsting till dator bara för att andra har det, typ
Så du utgår alltså från att man kan ha det så bra som möjligt utan att ha en värsting till dator? Hur vet du att det är så? Med en tillräckligt kraftfull "värsting till dator" (i dagsläget) skulle du (mer sannolikt än om du i dagsläget inte har en sådan) med tiden kunna bygga en övermänsklig AI, en AI som med tiden skulle ge dig och dina barn och en massa andra människor ett långt bättre liv än vad de får om du inte har "en värsting till dator".
(Det är i mina ögon överhuvudtaget smått märkligt hur folk kan nedvärdera datorer så som du gör, samtidigt som de så uppenbart är beroende av datorer för att kunna förmedla sina nedvärderanden av datorer till andra människor på ett så enkelt och effektivt sätt som är möjligt endast med datorers hjälp.)
Få vara del av vadå?
Jag menar att få vara del av samhället utan att bli utstött av olika anledningar, sjukdomar, drogproblem, handikapp..
Idag är det en stort klassproblem, och den skillnaden kommer troligtvis att växa, folk blir hemlösa och andra miljonärer,
jag menar att få vara del av samhället/ tryggheten.
Och vad är det du vill att alla ska ha samma möjligheter till?
Vi ska ha möjlighet att få vara individer i ett samhälle.
Om möjligt ska arbetsresurser fördelas på företagens bekostnad.
Samhällets resurser ska fördelas bättre, kanske ta de rikas barnbidrag och ge det till dom fattigas tandvård tex.
Måste inte i så fall alla ha precis samma utgångsläge?
Vi har inte samma förutsättningar, men vi skapar onödiga hinder med att marknaden vill ha sina vinster,
en med problem kommer aldrig in i arbetslivet igen.. speciellt de som varit borta ett tag... Sen har vi segregering,
Sverige känns förhållandevis bra på att jobba med dessa frågor. Men fortfarande ett problem.
Skolan diskuteras just nu i en annan tråd, där barn marknadspassas, och de som utmärker sig som bra ska gynnas,
läste just detta och det lät fruktansvärt skrämmande.
vill du inte vara del av så kan man flytta vart man vill och göra vad man vill...eller hur ?
Det är inte omöjligt att ta sin månadslön och flytta,
och jag har råd att flytta om det är så, kanske socialen kan bidra med en peng för flytten ?
du är inte tvingad att ta del av samhällets välfärd om man inte vill.
Bara om man har råd att flytta vart man vill. De flesta människor på jorden har inte det. Skulle du vara beredd att ge alla människor på jorden råd (möjlighet) att göra det (flytta vart de ville), om det så skulle behöva ske på bekostnad av att dina barn fick det drastiskt sämre än vad de har det idag?
Absolut, om folk lider och har det svårt, så ska våra skattemedel gå till det.
Du vill alltså att alla människor ska ha det så bra som möjligt? Hur tänker du dig då att en värld där "alla har det så bra som möjligt" skulle se ut, och när, senast, anser du att denna värld bör förverkligas?
att ha det bra betyder inte att ha rikedomar, det innebär att man har tak över huvudet och mat på bordet,
långtifrån var verkligheten ligger idag.
Resurserna i världen är som bekant begränsade.
japp, men jag pratade som sagt inte om materiella saker i stort, utan trygghet.
trygghet kostar, men har man bara basutbudet med mat och kläder el vatten och husrum, så är det en grymt bra början.
Så du utgår alltså från att man kan ha det så bra som möjligt utan att ha en värsting till dator? Hur vet du att det är så?
Dator var ett medvetet val av ord, för det betyder ingenting för hur vi mår. Men det finns ett problem för samhället, växande klasskillnader som kommer skapa djupa konflikter. Jag vet inte att det är så, men sunda förnuftet säger att livsnödvändiga saker är prioriterade.
(Det är i mina ögon överhuvudtaget smått märkligt hur folk kan nedvärdera datorer så som du gör, samtidigt som de så uppenbart är beroende av datorer för att kunna förmedla sina nedvärderanden av datorer till andra människor på ett så enkelt och effektivt sätt som är möjligt endast med datorers hjälp.)
Datorer är rena skiten, ingen har blivit lyckligare av att ha en, Det som är bra med datorer är verktyget som sådant.
och det är inget jag oroar mig för, jag kan göra precis lika bra saker med en 10 år gammal dator som med en ny.
Datorer, vi är världens mest data/internet uppkopplade land, och framtiden ser ut som så att även den mest fattiga kan ha råd med en dator.. vi köpte häromdan upp 50st 700mhz p3 för 45kr /st,. med monitor och tillbehör.
Jag har själv varit med och jobbat i en kommun som hade problem att bli av med gamla datorer.. dom slaktade till skrot.
många kördes till Ryssland av frivilliga.. men nu är ju inte det verklighet för dom hemlösa.. som i sig är ett annat problem
De i svält gräns har oftast inte råd med datorer, men jag börjar få en liten bild på hur det ser ut, och dom fattigaste länderna är de som växer snabbast och de sociala nätverken vill åt dessa länder och har dom i fokus,det är bara o ta en titt på statistiken för nätet, jag brukar nöja mig med alexa och google trends.
Själv ser jag en fara med datorer, vi blir tekniskt beroende, samhället blir sårbart och är sårbart.
den som vill ha tag i information får tag i det, och när systemet brakar ihop så kommer det bli stora problem ekonomiskt som funktionellt med infrastrukturen.. varar krisen en längre tid, ja då sitter vi illa till.
summa:
rättvisa existerar inte socialt som ekonomiskt eller av naturen givna egenskaper.
kanske inte meningen att det ska bli en singularitets nivå på det heller.
Men skillnader kan jämnas ut.
-
Justin Case
- Inlägg: 3552
- Blev medlem: 31 mar 2007 17:46
Mr.M skrev:Datorer är rena skiten, ingen har blivit lyckligare av att ha en, Det som är bra med datorer är verktyget som sådant. och det är inget jag oroar mig för, jag kan göra precis lika bra saker med en 10 år gammal dator som med en ny.
Datorer gör definitivt många människor lyckligare. De räddar liv. Inom vården till exempel. Och många människor som får sina liv räddade blir lyckliga, inte sant? Alltså gör datorer dessa människors liv lyckligare. Att just du kan göra "lika bra" saker med en 10 år gammal dator som med en ny får står för dig. Har du bott i en grotta de senaste årtiondena, eller kom du bara inte att tänka på att datorer faktiskt räddar liv idag? Du har kanske helt enkelt inte så stora behov att du behöver en modern dator - just nu. Men vänta bara tills du blir gammal och skröplig. Inom vården kan man definitivt inte göra lika bra saker med en 10 år gammal dator som med en ny, man kan inte rädda lika många liv till exempel. Vad kommer du att göra om några årtionden när man på löpande band gör 100-åringar friska och lyckliga och vitala på löpande band med bl.a. datorers hjälp? Kommer du att utnyttja den möjligheten för egen del, eller kommer du att stå fast vid din syn att datorer inte gör någon människa lycklig, och sakta dö i plågor av någon naturlig sjukdom, fullt medveten om att lite nanorobotar i kroppen enkelt skulle ha kunnat ge dig obegränsat många år till av friskt och lyckligt liv?
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 34 och 0 gäster