Mr.M skrev:Har funderat på frågan sen i morses.
Det är nog ingen direkt tro eller vetenskaps religion i detta,
Med matematiken så försöker vi förklara dom där nya dimensionerna,
och bilderna är nog mer en visualisering av matematiken och inte en korrekt verklig bild.
Kanske det är en riktig hopsnurrad bild som vi ser, men vi kommer troligtvis aldrig att få se det objektivt.
Vad jag tror vetenskapen och M teorin gör, är att lägga ett matematiskt pussel, där bitarna ska fungera ihop,
men jag vet för lite om vad det egentligen handlar om, så det blir en vild gissning.
tro eller vetenskap ?, det är nog efter vem som betraktar och vem som fäller domen.
jag såg ett avsnitt av vetenskapens värld idag, och den bilden du skickade (förövrigt en vacker bild) såg jag i filmen där dom försökte förklara vad det handlar om, jag ska se om jag inte kan ta ut ett klipp och posta här.
men jag vet inte var gränsen går för upphovrätten när det gäller tids längden av ett klipp för detta ändamål.
(jag återkommer med det senare)
Hej Mr.M
Vad jag avsåg var egentligen följande:
Man har inom vetenskapen "upptäckt" och "lärt sig" att matematiken är ett väldigt användbart och effektivt redskap för att hantera den data man får ut genom empirisk undersökning. Genom fantastiska och komplicerade beräkningar, ekvationer och abstraktioner kan man navigera genom de naturvetenskapliga lagarna, ordningarna och materialen och på så sätt skapa sig en bild av hur "världen är beskaffad". Vad som dock också kan tänkas uppstå i dessa processer är att man som energisk, entusiastisk, brilliant och nyfiken forskare fördjupar sig allt mer i själva "verktyget" än i "det som ska studeras" (extrapolerar värden etc), vilket då får effekten att studien istället blir en ”odyssey” i de matematiska abstraktionerna än i den empiriska undersökningen. Detta skulle då kunna leda till att nya och avancerade teorier växer fram som först och främst har sin förankring i matematiken ("verktyget") än i det som ska studeras ("verkligheten"). Blandas sedan dessa resultat med fantasi och eventuella vantolkningar (vilket alltid brukar uppstå oavsett forskningsområde) så finns där väl en liten risk att det som kallas för vetenskap i vissa fall egentligen mer borde kallas för fantasieggande, filosofisk och underhållande antaganden som kanske inte har den genuina kopplingen till vad som annars brukar anses vara vetenskap. Detta synes mig tämligen intressant och det är nog på sin plats att även "vetenskapsetablissemanget" är självkritisk på denna punkt, inte minst för att behålla sin egen auktoritet och värdighet.
Vänligen
Fredrik