Hur går vi vidare efter katastrofen av våra värsta farhågor?

Moderator: Moderatorgruppen

Användarvisningsbild
nytt namn
Inlägg: 782
Blev medlem: 23 okt 2009 06:42

Hur går vi vidare efter katastrofen av våra värsta farhågor?

Inläggav nytt namn » 12 dec 2010 15:03

Ideell utopisk godhet verkar ofta i förlängningen, resultera i reell katastrofal ondska.

Nazisternas ariska ideal kontra (förnekelsen av) deras koncentrationsläger.
Kristendomens kyska ideal kontra (förnekelsen av) deras sytematiska homosexuella barnvåldtäkter.
Musilimernas ideal kontra (förnekelsen av) deras självmordsbomber.

...

Min fråga blir då, om vi istället för att (i bländningen av våra egna självgodhet i våra egna ideals storslagenhet & förträfflighet) förneka de reella katastrofala konsekvenserna av våra handlingar, istället.... väljer att undersöka våra egna största katastrofala farhågor kring att våra djupaste önskningar faktiskt aldrig kommer att uppfyllas?

...

Min fråga blir då: var ligger katastrofen i våra värsta farhågor?

...

Formulerat på ett annat sätt:
Dvs, istället för att hävda att det vi vet är rätt, anta att
1. det vi vet är rätt,
2. det vi vet är rätt kommer få katastrofala konsekvenser för det rätta,
3. hur går vi då vidare, för att upprätthålla det rätta? (om vi antar att vi inte får 'ignorera vetskapen om katastrofen' genom 'mörkläggning'/'förnekelse')?

...

Formulerat på ett annat sätt:
Dvs, kan vi (om vi försöker att visualisera och anta att detta ens ö.h.t. möjligt...):
1. formulera våra djupaste önskningar?
2. formulera våra djupaste farhågor kring omständigheterna som krossar förutsättningarna för våra djupaste önskningar?
3. formulera hur vi går vidare "efter katastrofen inträffat", (då våra djupaste önskningar inte längre kan aktualiseras, då våran "identitet" så att säga, "inte har något värde")?

Lufier
Inlägg: 811
Blev medlem: 05 dec 2010 14:35

Inläggav Lufier » 12 dec 2010 15:36

.

Användarvisningsbild
Skogsälvan
Avslutat konto
Inlägg: 5803
Blev medlem: 28 jun 2005 18:54

Inläggav Skogsälvan » 12 dec 2010 16:19

Min värsta farhåga är nog att min lycka innebär någon annans olycka, att mitt skratt är någon annans tårar och jag pallar inte tanken. Tror att det är därför jag har de här bipolära tendenserna så att jag ska kunna vara autonom på ett sätt. För jag pallar inte tanken på ett robotaktigt samhälle utan känslor heller.


Återgå till "Filosofi"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 17 och 0 gäster