värdeneutralitet, åsikt vs känsla och sannolikhetsuppfatting

[David H]

Vad innebär det att vara värdeneutral?

Hävdar du att våldtäkt är dåligt eller fel, ja då värderar du, du saknar värdeneutralitet. Om du däremot säger, ”jag
avskyr våldtäktsmän, om jag fick chansen att obemärkt skjuta ihjäl en våldtäktsman skulle jag ta den.”, då har du
inte värderat – du har bara gett uttryck för dina känslor.

Så frågan; vem är mest neutral av de två, den som hävdar att våldtäkt är dåligt men inte gör något åt saken, eller
den som uttrycker avsky och dödshotar våldtäktsmän? Enligt synsätt jag presenterar, alltså den senare.

Att vara värdeneutral innebär inte att vara tyst eller undvika konflikt.

En vanlig uppfattning verkar vara, om du uttrycker en känsla har du också uttryckt en åsikt. Till exempel om jag
säger ”jag blir varm och glad inombords då jag ser G.W. Bush ställa sig vid talarstolen”. Har jag då uttryckt åsikt att
jag stöder USAs politik? Eller vad är det jag uttryckt?
Någon kan påstå, ”om du bara visste vilka grymheter Bush beordrat skulle du inte känna sympati vid åsyn av
honom”. Någon kanske anser att jag har gett ett godkännande till ett lands krigsföring, då jag uttrycker att jag känt
en känsla av sympati gentemot landets president. Någon förväntar sig att jag måste ha ”åsikter” som ”rättfärdigar”
denna känsla. Om jag nu inte har ”åsikter” som ”rättfärdigar” denna känsla, borde jag då hålla tyst? Många anser
det tror jag.

Säger jag att fred är bättre än krig, värderar jag då? Om jag säger strike är bättre än spärr, värderar jag då, har
jag uttryckt en åsikt? Enkelt svar är att säga ja. Men vi kan också bli mer fancy. Säger du att strike är bättre än
spärr behöver det inte betyda att du gör anspråk om saken, du vill bara upplysa om en enkel regel. Detsamma kan
också gälla med exempel om våldtäkt, säger du våldtäkt är fel kan du helt enkelt syfta till allmän uppfatting om
våldtäkt, utan att värdera själv. Är exemplet med bowling analog med exempel våldtäkt? Ja, enligt det synsätt jag
tillämpar.

Vidare fråga om sannolikhetsuppfattning. Har detta också att göra med att uttrycka en åsikt? Om jag säger att det är
en sjättedels dels chans att det blir en sexa då jag kastar en tärning, har jag då uttryckt en åsikt? Eller om jag får
frågan: hur långt är det mellan Stockholm och Göteborg, och utan att veta chansar på att det är 90 mil. Är det då
min åsikt att det är 90 mil mellan Stockholm och Göteborg? Eller om jag får frågan, var USA på månen 1969? Och
jag svarar, nej det var bluff eftersom flaggan fladdrar men på månen finns ingen vind. Har jag då uttryckt en åsikt?

Vad är en åsikt? Ser du frågan lite djupare, blir det knivigt att presentera att bra svar. Orden ”känsla” och
”sannolikhetsuppfattning” tenderar att uppfattas som ”åsikt” då vi berör frågor som känslomässigt involverar
människor och där olika personer har olika uppfattning.

Om jag säger något, eller om jag hävdar något, vad är skillnaden? Det behöver inte vara skillnad. Men vi kan tänka
oss ”hävda” är mer betoning på att göra anspråk.

Varför skulle filosofen vara värdeneutral?

Jo, eftersom filosofen vet ingenting. Filosofen har till skillnad från vetenskapsmannen ingen sakkunskap. Det finns
sociologer och psykologer som har tagit del av en massa information och resonemang om hur människan beter sig i
olika situationer. Samhällsvetare borde ha koll på hur politik fungerar, eftersom de fått ta del av samlad kunskap
inom det området. Kanske har de som läst vetenskapliga ämnen blivit hjärntvättade och förlorat sin förmåga att
tänka kreativt, som gör att de för mer misslyckade resonemang än filosofen. Kanske har filosofen som suttit och
funderat för sig själv, kommit på ännu bättre hur människor tänker, och vilket samhällsskick som fungerar bäst. Ja,
kanske. Men för min del vill jag då betona ordet kanske.

Vissa ser ingen skillnad mellan filosofi och vetenskap. Flesta filosofer här på filosofiforum verkar ha agendor som de
driver, uppfattningar om vad som är bra, vad som är dåligt osv. Men de gör det också med stöd från vetenskap. Ett
ideal på forumet tror jag många anser är en sådan som råkar vara nutidsorienterad och insatt i historia,
samhällsvetenskap, naturvetenskap, psykologi mm.

Varför vara värdeneutral?

Personer kan tro att jag värderar värdeneutralitet som något positivt, men det har jag ingen avsikt att göra. Jag
anser varken att det är bättre eller sämre. Det skulle vara en självmotsägelse att hävda att värdeneutralitet är bra.
Den värdeneutrala värderar inte neutralitet högre, den värdeneutrala är värdeneutral.

Så kort sammanfattat, jag skriver vad jag behagar. Tyvärr misslyckas jag förmedla kärnan i min tanke, så tro för
guds skull tro inte att ni förstår mig. Vad ville jag säga då? Funderar på orden värdeneutralitet, åsikt, känsla och
sannolikhetsuppfattning. Jag återkommer kanske senare med nya krafter.

[nuddle]

dessa katter är värdeneutrala

[Justin Case]

Nuddle, på vilket sätt är de där katterna värdeneutrala? De värderar säkert vissa saker högre än andra. Kött högre än spenat, till exempel.

Om jag säger att det är en sjättedels dels chans att det blir en sexa då jag kastar en tärning, har jag då uttryckt en åsikt?

Inte enligt hur orden definieras av de flesta kanske, men jag förstår vad du menar, och anser att man mycket väl kan ifrågasätta den gränsdragning som brukar göras mellan åsikter och fakta. Jag både har åsikten, och påstår det vara ett faktum, att gränsen mellan åsikt och faktum inte är någon naturgivet skarp gräns, utan en luddig gräns som människor framställer som om den vore skarp. Eller det finns egentligen inte någon gräns. Det är min åsikt. Och det är fakta.

Man kan se presenterandet av en åsikt som presenterandet av faktumet att man har åsikten i fråga. Om jag säger "tidningarna skriver om fel saker!" uttrycker jag underförstått faktapåståendet "media skriver mycket om saker jag inte vill att de ska skriva så mycket om och jag skulle vilja att de skrev mer om en del saker de nu inte skriver så mycket om". Vill ni påstå att mitt påstående att jag anser att media skriver om fel saker är ett felaktigt påstående, kan ni göra det, men då påstår ni att jag inte vet vad jag själv tänker och vill. Jag torde veta bättre än ni vad jag tänker om media och vad jag vill att de ska skriva och inte skriva. Det kan jämföras med om jag säger "jag vaknade klockan 7 i morse" och någon bestrider det påståendet.

Om man däremot inte underförstår att mitt uttalande "tidningarna skriver om fel saker" betyder "media skriver mycket om saker jag inte vill att de ska skriva så mycket om och jag skulle vilja att de skrev mer om en del saker de nu inte skriver så mycket om" utan tar det som ett faktapåstående att tidningarna skriver om "fel" saker, som om jag underförstod att "fel" vore en egenskap som de saker tidningarna skrev hade oavsett vad vi människor tänkte och tyckte om saken, glömmer man att jag nog är fullt medveten om att mitt användande av orden "fel saker" i mitt uttalande "tidningarna skriver om fel saker" antagligen betyder något annat för mig än för vissa mottagare av mitt budskap. Om alla tyckte som jag, skulle mitt uttalande "tidningarna skriver om fel saker" inte kunna missförstås, eftersom alla då skulle ha samma definition av ordet "fel" som jag har. Men i en sådan värld hade tidningarna inte skrivit om enligt mig fel saker, eftersom de då inte skulle ha kunnat sälja, eftersom alla läsare då skulle anse att de sakerna är fel saker att skriva om. Ordet "fel" kommer till användning endast om inte alla är överens om vilka saker som är fel. De som inte delar min syn på vilka saker som är fel, de bör förstå att jag med yttrandet "tidningarna skriver om fel saker" menar "media skriver mycket om saker jag inte vill att de ska skriva så mycket om och jag skulle vilja att de skrev mer om en del saker de nu inte skriver så mycket om".

På liknande sätt kan alla "åsikter" omtolkas till rena faktapåståenden, så att varje försök till distinktion mellan åsikt och fakta framstår som just så suddig eller icke-existerande som den de facto är. Tycker jag. Faktiskt.

[nuddle]

att vara värdeneutral förstod jag Rekoj menade var samma sak som att handla spontant...

Pumorna handlar således spontant i nuet ALLTID,
utefter vad de tänker & känner som en enhet

[Justin Case]

att vara värdeneutral förstod jag Rekoj menade var samma sak som att handla spontant...

Även bakom det man kallar "spontant" ligger en sorts värderingar. De undermedvetna delarna av min hjärna, till exempel, värderar kanske snart att få sova högre än att få fortsätta skriva inlägg på filosofiforum. Att jag "spontant" stänger av datorn om några minuter beror alltså på att jag värderar vissa saker högre än andra, om än bara undermedvetet. Det spontana handlandet är inte ens möjligt utan någon sorts värderande bakom. Att kalla spontant handlande "värdeneutralt" tycks mig missvisande. Det finns inget sådant som "värdeneutralt", allt drivs av värderingar. Och allt man säger om sina värderingar är faktapåståenden. Det ena utesluter inte det andra.

Pumorna handlar således spontant i nuet ALLTID,
utefter vad de tänker & känner som en enhet

Du framställer den skillnaden mellan pumor och människor som en artskillnad, men det är en gradskillnad. Pumor handlar inte alltid enbart med nuet för ögonen. De planerar, de också. Bara inte lika långt fram i tiden som vi, och inte lika intelligent och komplext. Det är bara en gradskillnad. Både pumor och människor handlar spontant ibland. Både pumor och människor planerar ibland. Så här är det med nästan varje påstående av typen "det är det här som skiljer oss från djuren". Vi människor är djur och vi är mer eller mindre som de andra djuren, vi är bara mer intelligenta och långsiktiga än de andra djuren, det är bara gradskillnader alltsammans.

[scirocco]

Vad har människorna långsiktigt planerat?

[nuddle]

att vara värdeneutral förstod jag Rekoj menade var samma sak som att handla spontant...

Även bakom det man kallar "spontant" ligger en sorts värderingar. De undermedvetna delarna av min hjärna, till exempel, värderar kanske snart att få sova högre än att få fortsätta skriva inlägg på filosofiforum. Att jag "spontant" stänger av datorn om några minuter beror alltså på att jag värderar vissa saker högre än andra, om än bara undermedvetet. Det spontana handlandet är inte ens möjligt utan någon sorts värderande bakom. Att kalla spontant handlande "värdeneutralt" tycks mig missvisande. Det finns inget sådant som "värdeneutralt", allt drivs av värderingar. Och allt man säger om sina värderingar är faktapåståenden. Det ena utesluter inte det andra.

Pumorna handlar således spontant i nuet ALLTID,
utefter vad de tänker & känner som en enhet

Du framställer den skillnaden mellan pumor och människor som en artskillnad, men det är en gradskillnad. Pumor handlar inte alltid enbart med nuet för ögonen. De planerar, de också. Bara inte lika långt fram i tiden som vi, och inte lika intelligent och komplext. Det är bara en gradskillnad. Både pumor och människor handlar spontant ibland. Både pumor och människor planerar ibland. Så här är det med nästan varje påstående av typen "det är det här som skiljer oss från djuren". Vi människor är djur och vi är mer eller mindre som de andra djuren, vi är bara mer intelligenta och långsiktiga än de andra djuren, det är bara gradskillnader alltsammans.

ok jag förstår

tycker din förklaring gav mig mera upplysning

tack


självklart värderar även djur, däremot är jag säker på att de har integrerat både tankar - känslor - handlingar som en enhet

så när de värderar är de inte passiva (en åsikt), de agerar och känner samtidigt


detta är vad jag tror de flesta människor inte har gjort här i Väst (talar utifrån egen erfarenhet)


angående planering är det samma sak där, de planerar med sina känslor och kropp som en enhet


djuren är spontana, lever alltid i nuet


vi får vänta tills rekoj förklara mer av det han vill säga,

[David H]

Nuddle har rätt i att katterna är värdeneutrala enligt det synsättet jag presenterar i den här texten. Värdeneutraliteten följer bl a av att de inte kan uttrycka sig i ord. Pumorna använder sig inte av ord som "bra", "dålig", "rätt" och "fel". Sen kan man tycka att det är ett konstigt synsätt jag tillämpar... Men det var en del av min arbetsprocess att skriva om det på det här sättet.

[nuddle]

rekoj jag tror när man gjort tester med schimpanser så kan de säga om de gillar eller ogillar något
med hjälp av teckenspråk...

det är väl bara det att deras tanke, känslan och handling är integrerat


människan kan också lyckas med detta genom kärlek

[Justin Case]

angående planering är det samma sak där, de planerar med sina känslor och kropp som en enhet

djuren är spontana, lever alltid i nuet

Jag är inte så säker på det. Men framför allt är jag osäker på vad du (och andra) menar med "leva i nuet". Varje människa lever i nuet i den meningen att det är nu de lever nu. Det är inte för en sekund sedan eller om en sekund som de lever nu. Det är nu de lever nu. Vad du menar är kanske att människor är sämre än t.ex. pumor på att vara medvetna om särskilt mycket av sina sinnesintryck i nuet, och istället använder nuet till stor del till att bearbeta sedan tidigare lagrade minnen och smida planer för framtiden. Det kan jag i så fall hålla med om, men det är samtidigt detta ymniga tillbakatänkande på minnen och planerande för framtiden som fått oss människor att utveckla en sådan tekniknivå vi utvecklat, som i sin tur gör det möjligt för oss att göra så fantastiska saker som vi nu kan göra (kommunicera över enorma avstånd via internet t.ex.), saker pumor inte kan drömma om att kunna göra (förrän vi förändrar dem med vår teknik, t.ex genteknik eller nanorobotar). Jag är hellre människa än puma. Att "leva i dåtid och framtid" gör mig inte alltid särskilt lycklig, det är sant, men jag tror inte att kattdjur mår så himla bra hela tiden de heller, trots att de (med dina ord) "lever i nuet". Nuet kan vara ganska plågsamt ibland, t.ex. för en puma som inte fått tag på någon mat på länge och därför lider av hunger i varje nytt nu. Framför allt ser människornas framtid ljusare ut än pumornas; det är det viktigaste skälet till att jag hellre är människa än puma (med undantag för dessa pumor - några av dem skulle jag kanske kunna tänka mig att byta med... Men bara kanske.)

[nuddle]

angående planering är det samma sak där, de planerar med sina känslor och kropp som en enhet

djuren är spontana, lever alltid i nuet

Jag är inte så säker på det. Men framför allt är jag osäker på vad du (och andra) menar med "leva i nuet". Varje människa lever i nuet i den meningen att det är nu de lever nu. Det är inte för en sekund sedan eller om en sekund som de lever nu. Det är nu de lever nu. Vad du menar är kanske att människor är sämre än t.ex. pumor på att vara medvetna om särskilt mycket av sina sinnesintryck i nuet, och istället använder nuet till stor del till att bearbeta sedan tidigare lagrade minnen och smida planer för framtiden. Det kan jag i så fall hålla med om, men det är samtidigt detta ymniga tillbakatänkande på minnen och planerande för framtiden som fått oss människor att utveckla en sådan tekniknivå vi utvecklat, som i sin tur gör det möjligt för oss att göra så fantastiska saker som vi nu kan göra (kommunicera över enorma avstånd via internet t.ex.), saker pumor inte kan drömma om att kunna göra (förrän vi förändrar dem med vår teknik, t.ex genteknik eller nanorobotar). Jag är hellre människa än puma. Att "leva i dåtid och framtid" gör mig inte alltid särskilt lycklig, det är sant, men jag tror inte att kattdjur mår så himla bra hela tiden de heller, trots att de (med dina ord) "lever i nuet". Nuet kan vara ganska plågsamt ibland, t.ex. för en puma som inte fått tag på någon mat på länge och därför lider av hunger i varje nytt nu. Framför allt ser människornas framtid ljusare ut än pumornas; det är det viktigaste skälet till att jag hellre är människa än puma (med undantag för dessa pumor - några av dem skulle jag kanske kunna tänka mig att byta med... Men bara kanske.)

att leva i nuet är att inte minnans eller fantasiera

ifall du minns, minns du dåtiden
och om du fantasierar tänker du om något som inte finns här o nu

djur varken minns eller fantasierar (detta är min iaktagelse)

de manifesterar sina viljor i nuet
och de använder sina minnen såsom erfarenheter

de lever alltid i nuet således



jag tror inte människans framtid är så ljus, kanske dör vi ut alla om 100år


men puman lever vidare, eller andra djur osv...

[nuddle]

det är väl ganska idiotiskt att säga att MÄNNISKAN är lyckligare än djur

vilka människor då talar vi om?

de flesta människor är fattiga, och så som människan lever idag är det inte hållbart


all den lidande människan orskar andra varelser just nu är väl också bra att nämna (med sin teknologi)


du dyrkar ofta teknologin Justin

[Justin Case]

jag tror inte människans framtid är så ljus, kanske dör vi ut alla om 100år

men puman lever vidare, eller andra djur osv...

Inte hur länge som helst. Om vi dör ut, dör puman också ut med tiden. Det är bara vi som kan rädda livets fortsättning på den här planeten på sikt. Därför är vi viktigare än pumorna. Med tiden kan vi även återskapa pumorna för den händelse att de hunnit dö ut under tiden vi räddade oss själva från undergång. Om vi dör ut kommer den här planeten att brännas steril av solen förr eller senare, och bli tom på liv. Det ödet kan inte pumorna förhindra. Det ödet kan endast vi människor förhindra. Eller rättare sagt: förmodligen endast vi människor; ett alternativ är att det efter människans försvinnande men före nämnda katastrof evolverar fram en ny intelligent art som på den tid som är kvar kommer längre i sin teknikutveckling än människan, och som kan rädda jorden från att bli obeboeliggjord av solen. Men varför chansa på det? Det vore som att strunta i att uppdatera sin brandvägg bara för att man tror att det kommer bättre brandväggar i framtiden om ens dator blir övertagen av malware än om den inte blir det. Det finns ingen anledning att tro att nästa art som kanske kommer att uppta vår nisch skulle vara bättre än vi på att rädda jorden (och pumorna, om man nu vill rädda dem) och att vi därför bör ge plats åt en sådan framtida art. Vi bör istället utgå från att vi människor är ett ganska representativt exempel på vad evolutionen typiskt tenderar ta fram på en planet som denna på den tid den haft på sig på denna planet, och att det därmed är en tidsbesparing att bevara mänskligheten. Detta ger bland annat att det är viktigare att mänskligheten bevaras än att pumorna bevaras (om man måste välja).

Att "leva i nuet" kommer vi att ha gott om tid till (och gott om tid till att lära oss) efter att vi räddat mänskligheten från undergång.

[Justin Case]

det är väl ganska idiotiskt att säga att MÄNNISKAN är lyckligare än djur

vilka människor då talar vi om?

Jag intresserar mig inte för hur lyckliga några enstaka människor eller andra djur är; det intressanta är det långsiktiga perspektivet för alla levande varelser sammantaget. På det stora hela tycks trenden vara att genomsnittsmänniskan i västvärlden blir med allt större marginal lyckligare än genomsnittsdjuret i naturen. Att det än idag finns många miljoner människor som är så fattiga att de kanske har det sämre än många icke-mänskliga djur är bara ett övergående stadium, det problemet kommer teknikutvecklingen att lösa med tiden, såvida inte mänskligheten utrotas innan dess.

de flesta människor är fattiga, och så som människan lever idag är det inte hållbart

Hur vet du det? Kanske är det snarare en värld utan att människan lever som idag - alltså en värld utan teknikutveckling - som inte vore hållbar i längden - av de skäl jag angav i mitt förra inlägg, nämligen att solen då skulle förinta allt liv på jorden förr eller senare?

Hur vet du att teknikutvecklingen inte kommer att lösa de problem den ställer till med? Det har den gjort många gånger i historien redan. Det går att mätta många fler magar idag tack vare teknikutvecklingen än vad det gick att mätta för t.ex. 100 år sedan, trots att det idag finns mindre naturresurser kvar att utnyttja till det. Den minskning av materiella naturresurser vi ställer till med tycks vår teknikutveckling gång på gång med råge kompensera för genom att göra vårt användande av de återstående naturresurserna alltmer effektivt. Idag är t.ex. både bilar och datorer mindre miljöförstörande och resursslukande "per enhet utvunnen prestanda" (d.v.s. per körd mil respektive per räkneoperation) än vad de var förr i tiden. Och det blir bättre och bättre dag för dag!

Snart kommer även tiigare obrukbara naturresurser att bli brukbara - när nanorobotar kan omvandla molekyler vi hittills inte kunnat bygga något vettigt av, till de sorters molekyler vi behöver för vad vi vill bygga, samt bygga detta åt oss, till en allt billigare kostnad.

all den lidande människan orskar andra varelser just nu är väl också bra att nämna (med sin teknologi)

Det lidandet är ingenting mot det lidande som skulle följa om mänskligheten försvann. Då skulle djur fortsätta svälta ihjäl och dö av enkla infektionssjukdomar i naturen i många miljoner år till - ett sammantaget ofantligt stort lidande. Det ska jämföras med vad som följer om mänskligheten inom t.ex. de närmaste hundra åren lyckas med teknikens hjälp utrota allt lidande och ersätta det med superlycka. Då kommer det inte att behöva finnas något lidande i årmiljoner framöver, som i det förstnämnda scenariet. Sammantaget innebär alltså det sistnämnda scenariot mindre lidande och mer lycka än det förstnämnda, och är därför att föredra.

[nuddle]

det är väl ganska idiotiskt att säga att MÄNNISKAN är lyckligare än djur

vilka människor då talar vi om?

Jag intresserar mig inte för hur lyckliga några enstaka människor eller andra djur är; det intressanta är det långsiktiga perspektivet för alla levande varelser sammantaget. På det stora hela tycks trenden vara att genomsnittsmänniskan i västvärlden blir med allt större marginal lyckligare än genomsnittsdjuret i naturen. Att det än idag finns många miljoner människor som är så fattiga att de kanske har det sämre än många icke-mänskliga djur är bara ett övergående stadium, det problemet kommer teknikutvecklingen att lösa med tiden, såvida inte mänskligheten utrotas innan dess.

de flesta människor är fattiga, och så som människan lever idag är det inte hållbart

Hur vet du det? Kanske är det snarare en värld utan att människan lever som idag - alltså en värld utan teknikutveckling - som inte vore hållbar i längden - av de skäl jag angav i mitt förra inlägg, nämligen att solen då skulle förinta allt liv på jorden förr eller senare?

Hur vet du att teknikutvecklingen inte kommer att lösa de problem den ställer till med? Det har den gjort många gånger i historien redan. Det går att mätta många fler magar idag tack vare teknikutvecklingen än vad det gick att mätta för t.ex. 100 år sedan, trots att det idag finns mindre naturresurser kvar att utnyttja till det. Den minskning av materiella naturresurser vi ställer till med tycks vår teknikutveckling gång på gång med råge kompensera för genom att göra vårt användande av de återstående naturresurserna alltmer effektivt. Idag är t.ex. både bilar och datorer mindre miljöförstörande och resursslukande "per enhet utvunnen prestanda" (d.v.s. per körd mil respektive per räkneoperation) än vad de var förr i tiden. Och det blir bättre och bättre dag för dag!

Snart kommer även tiigare obrukbara naturresurser att bli brukbara - när nanorobotar kan omvandla molekyler vi hittills inte kunnat bygga något vettigt av, till de sorters molekyler vi behöver för vad vi vill bygga, samt bygga detta åt oss, till en allt billigare kostnad.

all den lidande människan orskar andra varelser just nu är väl också bra att nämna (med sin teknologi)

Det lidandet är ingenting mot det lidande som skulle följa om mänskligheten försvann. Då skulle djur fortsätta svälta ihjäl och dö av enkla infektionssjukdomar i naturen i många miljoner år till - ett sammantaget ofantligt stort lidande. Det ska jämföras med vad som följer om mänskligheten inom t.ex. de närmaste hundra åren lyckas med teknikens hjälp utrota allt lidande och ersätta det med superlycka. Då kommer det inte att behöva finnas något lidande i årmiljoner framöver, som i det förstnämnda scenariet. Sammantaget innebär alltså det sistnämnda scenariot mindre lidande och mer lycka än det förstnämnda, och är därför att föredra.

ok jag förstår ditt tankesätt

jag är skeptiskt till människans förmåga till att förstå sig på naturens-kretslopp

och därmed skapa fram saker som är bra både kortsiktigt och långsiktigt


min lösning är helt enkelt att leva spontant i nuet genom kärlek

men det är lite av en gisningslek, varken du eller jag vet vilket är bättre


men jag vet att det jag håller på med känns helt underbart, och ingen verkar ta mycket skada utav det


kanske går det att kombinera det jag pratar om med teknologi,
kanske vem vet.