Pablo picasso sa en gång att "konsten är en lögn som för oss närmre sanningen"
Personligen kan jag intuitivt känna på mig att det här är sant... men det konstiga är att det är svårt att lägga fingret på VAD exakt det är som är sant.
varför påstod picasso att konst är en lögn och vilken sanning är det han talar om?
Är konsten en lögn?
Moderator: Moderatorgruppen
Ja inte för att jag är någon Pabloexpert, men jag anar att avsikten med uttalandet bör ligga i det att en avbildning av verkligheten alltid är och eller innehåller en förvrängning av verkligheten sedd ur konstnärens perspektiv och uttrycksförmåga. Gestaltningen är aldrig annat än en avbildning, en uppfattning, en variant på det avbildade, lögnen är den med oftast en variant på sanningen, ju bättre en lögn är desto mer element av potentiell sanningshalt innehåller den, alltså skulle Picassos verk för att inte vara lögner tvingas bli sina egna sanningar genom att i sig självt utgöra sina egna små fiktiva verkligheter. 
- Johan Ågren
- Administratör
- Inlägg: 3368
- Blev medlem: 15 jan 2003 00:58
- Ort: Gävle
Kameran hade tagit över rollen som "sann", konstnärerna såg sig som genier som i högre grad kunde gestalta ett skeende eller motiv så att essensen i högre grad uppenbarade sig jämte kameran. Vad skulle de göra liksom? Ren överlevnadsinstinkt driver på andra sätt och se och betrakta. Kubismen kunde minsann inte kameran tävla med, den kunde inte avbilda ett motiv sett ur flera vinklar och aspekter. Vi måste förstå den impakt kameran hade. Den spontana reaktionen ledde till konstnärlig impotens. Konsten hade nu gett sig ut på en resa. Kubismen var sannare den totala upplevelsen av ett motiv. Kamerans begränsade avbildade betraktades som statiskt och endimensionellt.
- Johan Ågren
- Administratör
- Inlägg: 3368
- Blev medlem: 15 jan 2003 00:58
- Ort: Gävle
Haha! What!? Han kunde ju ha förklarat vad han menade liksom när han sa det...kan man kanske tycka.
Det skulle uppfattas kanske som lite "svårt" och finurligt..?
Men om ingen frågade eller mer vågade fråga vad han menade när han sa det..?
*typiskt folk - ska alltid låtsas tro att det vet saker innan de frågat vad andra menar...*
(sitter här med massa förutfattade meningar och beslutar mig för att det NOG var JUST SÅ.
)
..jag kan tycka att det är både kul med såna 'halv-sanningar' och klura på dom.
'Något någon sa..blabla en gång..'
typ tills korken släpper sas. :idea:
..fast jobbigt för mig själv om jag får det som ett tvång att gå och tänka ut vad nån menade för 711år sen.
Speciellt om det går utöver min sömn.
:wink:
Det skulle uppfattas kanske som lite "svårt" och finurligt..?
Men om ingen frågade eller mer vågade fråga vad han menade när han sa det..?
*typiskt folk - ska alltid låtsas tro att det vet saker innan de frågat vad andra menar...*
(sitter här med massa förutfattade meningar och beslutar mig för att det NOG var JUST SÅ.
..jag kan tycka att det är både kul med såna 'halv-sanningar' och klura på dom.
typ tills korken släpper sas. :idea:
..fast jobbigt för mig själv om jag får det som ett tvång att gå och tänka ut vad nån menade för 711år sen.
Speciellt om det går utöver min sömn.
Intellektuella ansträngningar kan ibland vara ett hinder för djupare inre insikter.
http://video.google.com/videoplay?docid ... 413643126#
http://video.google.com/videoplay?docid ... 413643126#
Johan Ågren skrev:Kameran hade tagit över rollen som "sann", konstnärerna såg sig som genier som i högre grad kunde gestalta ett skeende eller motiv så att essensen i högre grad uppenbarade sig jämte kameran.
Japp!! Så lär det faktiskt ha varit.
Intellektuella ansträngningar kan ibland vara ett hinder för djupare inre insikter.
http://video.google.com/videoplay?docid ... 413643126#
http://video.google.com/videoplay?docid ... 413643126#
- Johan Ågren
- Administratör
- Inlägg: 3368
- Blev medlem: 15 jan 2003 00:58
- Ort: Gävle
Kom att tänka på en sak: I kubismen finns det lite av den blinde personens "seende". Hur den blinde känner på ett föremål ur olika vinklar och samtidigt får använda sina andra sinnen för att skapa en helhet. Motivet gestaltar således en mycket intimare kontakt med det gestaltade.
Jag kanske lät lite nedvärderande om Picasso, men jag har stor respekt för det evolutionära "kvantsprång" han deltog i. Däremot skulle han framstå som medioker i nutida konstsammanhang. Det är inga mästerverk i den bemärkelsen. Om det vore så att vi inte kommit längre än att vi integrerat Picassos verk i vår vardag, och banaliserat dem, så är vi tragiskt ute. Den som får en genuin konstupplevelse av en Picasso torde vara svältfödd på konst, alternativt betraktar dem som ikoner (men det är inte en konstupplevelse). De som får de största "konstupplevelserna" av en Picasso idag är utan tvekan de som samtidigt har ekonomiska incitament.
Jag kanske lät lite nedvärderande om Picasso, men jag har stor respekt för det evolutionära "kvantsprång" han deltog i. Däremot skulle han framstå som medioker i nutida konstsammanhang. Det är inga mästerverk i den bemärkelsen. Om det vore så att vi inte kommit längre än att vi integrerat Picassos verk i vår vardag, och banaliserat dem, så är vi tragiskt ute. Den som får en genuin konstupplevelse av en Picasso torde vara svältfödd på konst, alternativt betraktar dem som ikoner (men det är inte en konstupplevelse). De som får de största "konstupplevelserna" av en Picasso idag är utan tvekan de som samtidigt har ekonomiska incitament.
- Johan Ågren
- Administratör
- Inlägg: 3368
- Blev medlem: 15 jan 2003 00:58
- Ort: Gävle
Zokrates skrev:Ja inte för att jag är någon Pabloexpert, men jag anar att avsikten med uttalandet bör ligga i det att en avbildning av verkligheten alltid är och eller innehåller en förvrängning av verkligheten sedd ur konstnärens perspektiv och uttrycksförmåga. Gestaltningen är aldrig annat än en avbildning, en uppfattning, en variant på det avbildade, lögnen är den med oftast en variant på sanningen, ju bättre en lögn är desto mer element av potentiell sanningshalt innehåller den, alltså skulle Picassos verk för att inte vara lögner tvingas bli sina egna sanningar genom att i sig självt utgöra sina egna små fiktiva verkligheter.
Bra beskrivning av popkonsten och intåget i postmodernismen. Men för de tidiga modernisterna skulle ett sådant betraktande ha varit främmande. De var fortfarande, i positivistisk anda, ute efter en reell själ hos verkligheten, något som tog slut efter surrealisterna. Den uppmärksamme kanske noterar att just här får existentialismen sitt genombrott.
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 18 och 0 gäster