Har detta problem, jag inser det.
Minnet dras tillbaka till en trauma skapat pga intagningar på psyket, jag vet inte hur det kunde gå så illa, jag har inget svar, det skedde alla gånger pga att jag bråkade med mina föräldrar och en gång pga droger. Har använt ca 30 olika psykofarmaka, första gången jag medicinerades kände jag den intensivaste smärta jag någonsin känt, alltså jag fattar inte.
Jag refererar ofta till "tillit" när jag funderar över mina ideal och känner ibland att jag är öppnare än många andra. Jag upplever tryggheten i tillvaron i två läger, en nivå jag behärskar men attackerar mig med sorg, en plattform för disciplin, ett tillbakalutande inför acceptans av det förflutna. Sen en annan känsla av akut resignerande som uttryck av misären, uppmärksamhet, en plattform där jag ser igenom mina schabloner. Plågas av mina brister och förtränger mitt liv, hela tiden söker jag efter en mer feminin auktoritet, när alla dömmandemodeller är ältade måste man förstå vad som är rimligt. Jag vill väcka döden och bara vara kreativ trots kaosets brister, och mig själv. Men det här spelar ut sig totalt på varandras bekostnad, som om jag inte vill någonting, jag har en skenhelighet mitt i syftets epicentrum, två olika värden, här inser jag vilken kollaps det är och låter ödet pussla ihop min struktur, min hjärna verkar bara bli mer maskulin och autistisk och kan aldrig befinna mig i en meningsfull kordinering.
Kan inte uttrycka det här. Känns som cancer. Jag känner mig för knäpp, en distans på vansinnesfärd, har sympati för psyksjukdom eftersom jag såg att det fanns överallt, jag förstår inte hur detta temat ska fullföljas, ser mitt system under masken jag själv pratar med.
Svårt att lita på människorna
Moderator: Moderatorgruppen
Åkes granne skrev:Det var en gång en vindögd pojke som hette Henrik. Henrik skulle bjuda sina vänner på kalasmiddag och kom på idéen att mixa sin favoritmat och sin favoritefterätt i ett. Så gjorde han en tårta med stångkorv. Men det var ingen som ville ha.
Psyksjuk? Jag är rädd för tidigare misstag, men jag förstör etiska koder jag förstår för att inte förstå längre.
Jag upplever förstås att jag "inte vill" lita på andra människor eller lita på renare kreativa spiraler men mitt nollsummespel som jag gör mig till verkar bygga på ett missbruk, och det är det missbruk eller den försummelse som jag släppt kontakten med tidigare vilket lett till en frihetskänsla, men jag är aldrig nöjd med någonting, det är som någon sen jag var liten sagt till mig att jag bara leker. Sanningen är inte småaktig när det gäller lögnerna "eftersom alla ljuger", men jag ser det inte som en töjbar essens, jag ser det som livets sak.
Med en feminin auktoritet menar jag det som uppstår ur det relativistiska anspråkets tomhet, åsikter hör dit, ett relevant intimt handlade kopplat genom den parcipatoriska aktivitet som kunskapen har genom sina kollapser, acceptansen av "jämna balanser", en värdegrund som penetrerar absolutistisk marknad.
Jag hatar mig själv & min närvaro, jag vet inte om det är skadligt eller inte. Jag hatar mina föräldrar, och alla som hatar på samma sätt.
Med en feminin auktoritet menar jag det som uppstår ur det relativistiska anspråkets tomhet, åsikter hör dit, ett relevant intimt handlade kopplat genom den parcipatoriska aktivitet som kunskapen har genom sina kollapser, acceptansen av "jämna balanser", en värdegrund som penetrerar absolutistisk marknad.
Jag tycker många "mästare" är lata, bisarrt tråkiga i sin slutgiltiga spricka. Det vackra är motsträvandet. Religon är spräckt från början men det är inte "the game" -hämningar & självförnekelse möts här, och t.ex. ambition. Spelet handlar om att dela ut vinster, det är alltså en ofrånkomlig källa.
Varför skulle jag "resa mig ur spelet" -kräver "sanningen" (som en pol?) det av mig, när ändå "alla ljuger" (utifrån industrin)? Jag tror gräsrotsrörelsens eld är det helt obestämda. Alltså jag pratar om att hitta balans.
-
Skogsälvan
- Avslutat konto
- Inlägg: 5803
- Blev medlem: 28 jun 2005 18:54
Fortsätt gärna skriva spontant, det är en styrka du har. Alltså kanske spontant är fel ord.. ja men äh
Men jag tror på det där du nämnde förut, gå nån form av utbildning. Jag skulle dock inte rekommendera filosofi. Jag upplevde det som en dålig utbildning, mycket kvasitrams ... här pratar jag förstås utifrån mitt eget perspektiv, hehe. Annars tycker jag de flesta vetenskapliga inriktningar är bra, förutom kemi som är tråkigt och suger.
Det viktiga för att nå nån sorts harmoni tror jag är att lyckas interagera med andra människor. För att andra ska finna dig intressant, krävs det nästan att du finner ömsesidigt intresse i dem. Sen finns det många tänkbara områden man kan interagera inom.
Anledning till att jag är lite skeptisk till dig Anna Sara är säkert att vi har olika intresseområden. Vi lyssnar till olika musik osv.
Tänk ibland hör man personer som säger "jag ska skriva en bok!". Så frågar man, vad tycker du om att läsa? Och de svarar, "nej jag är inte så förtjust i att läsa alls". Här skulle det väl kunna vara frid och fröjd, men jag tror inte att det blir det. Den som har intresse för att skriva men inte läsa, saknar vanligtvis förmåga att skapa entusiasm bland läsare (en teori). Det nästan alla stora författare har gemensamt (har jag fått intryck av, men har ingen statistik jag kan understryka med) är att de har en verklig passion för läsande också. De tycker det finns flera andra författare som är helt fantastiska, och deras passion smittar av sig när de själv skriver.
oops jag är försenad hinner inte läsa igenom vad jag skrivit
Men jag tror på det där du nämnde förut, gå nån form av utbildning. Jag skulle dock inte rekommendera filosofi. Jag upplevde det som en dålig utbildning, mycket kvasitrams ... här pratar jag förstås utifrån mitt eget perspektiv, hehe. Annars tycker jag de flesta vetenskapliga inriktningar är bra, förutom kemi som är tråkigt och suger.
Det viktiga för att nå nån sorts harmoni tror jag är att lyckas interagera med andra människor. För att andra ska finna dig intressant, krävs det nästan att du finner ömsesidigt intresse i dem. Sen finns det många tänkbara områden man kan interagera inom.
Anledning till att jag är lite skeptisk till dig Anna Sara är säkert att vi har olika intresseområden. Vi lyssnar till olika musik osv.
Tänk ibland hör man personer som säger "jag ska skriva en bok!". Så frågar man, vad tycker du om att läsa? Och de svarar, "nej jag är inte så förtjust i att läsa alls". Här skulle det väl kunna vara frid och fröjd, men jag tror inte att det blir det. Den som har intresse för att skriva men inte läsa, saknar vanligtvis förmåga att skapa entusiasm bland läsare (en teori). Det nästan alla stora författare har gemensamt (har jag fått intryck av, men har ingen statistik jag kan understryka med) är att de har en verklig passion för läsande också. De tycker det finns flera andra författare som är helt fantastiska, och deras passion smittar av sig när de själv skriver.
oops jag är försenad hinner inte läsa igenom vad jag skrivit
Anna Sara, jag tror ditt problem gått så långt att det delvis är kemiskt, du har en kemisk obalans i kroppen/hjärnan.
Problemet är att du testat psykofarmaka, men det inte verkar bita, då är situationen lite svårare.
Du ser hela tiden nya unika "mönster", men har svårt att hitta en upprepande allmän "struktur".
Det är som Skogis och rekoj är inne på, att du på något sätt, måste hitta en "immutable" struktur. Det mesta du upplever är "muterbart" (föränderligt).
Att hitta en "immutable" (ej muterbar) struktur, något som alltid har samma struktur, något du kan återvända till, en plattform som du kan sätta dina rötter i.
Detta kan iprincip vara vad som helst. Precis som människor kan dyrka vad som helst, ha sexuella fetischer för vad som helst, så kan du sätta dina rötter i vad som helst.
Men det underlättar om du sätter dina rötter i något som "allmänheten" även är förankrade i, eftersom detta gör att de kan bygga ett förtroende för dig.
Just nu reser du runt så pass mycket (jag talar om millisekunder här), att människor inte hinner stifta bekantskap med dig.
Du behöver alltså konstruera en mask som är "socialt representabel", och förstå att det "sociala" är ett "värde i sig", att inte hela tiden försöka se det sociala som något sant eller falskt, något du måste "syna i sömmarna".
Det handlar om att du känner dig låst i en roll, och därför vill spela motsatsen. Du har många traumatiska upplevelser i bagaget, och även fast du hatar dina föräldrar och även andra människor (eftersom du upplever det som att det är deras karmiska fel), så är det ytterst så, att det inte är NÅGONS "karmiska fel". Det finns ingen att skuldbelägga, utan det är "verkligheten i sig själv" som är konstruerad som sådan. Det finns alltså ingen "occult lära" att predika, verkligheten är i sin natur occult (dold).
Verkligheten är en lök, och du skalar dig innåt för att hitta kärnan. Men du måste inse att alla skal utgör verkligheten. Det finns alltså inget "falskt", falskhet och sanning är en relation mellan två skal i löken.
...
Funderade igår på hur man ska lära ut programmering (för någon som inte kan programmera), men jag tror att dessa även kanske kan hjälpa dig här.
Och det jag kom fram till är att det finns fyra metaforer:
Trädet, Receptet, Löken, Legobitarna.
Trädet representerar verkligheten i dess "mest sanna natur", det är en struktur som har rötter åt två håll - den implcitita och explicita ordningen. Problemet med trädet är att det är extremt komplext, det är skogar i skogar i skogar. Sanningen är här ett "pathless land".
Därför behöver vi löken. Löken är abstraktionen, att världen består av flera lager. De sju chakran, The Great Chain of Being, Body-Mind-Soul-Spirit. Gud-Synd, Nirvana-Samsara, Materiella-Psykologiska, osv.
Men trots att löken är en bra övergripande metafor, så säger den inte hur vi bör hantera problem. Här kommer receptet in. Receptet (eller "schemat" eller "programmet/program-tablån") förklarar i VILKA STEG, dvs vilken ORDNING man ska göra något, för att det inte ska bli pannkaka av allt.
Men receptet består i sig självt inte av några "delar", receptet som metafor saknar ingridienser. Därför behöver vi legobitarna. Legobitar kan kombineras på många olika sätt, de är ganska snarlika men ändå olika. Legobitar består at två aspekter "pluppar" och "hål" det är dessa som binder fast legobitarna i varandra. Alla legobitar går inte att kombinera på ALLA möjliga sätt, men alla går att kombinera på flera/många olika sätt.
Med legobitarna kan vi sakta med säkert, med receptet bygga våra träd. Och på långt håll ser dessa ut som lökar.
Trädet (Space), Receptet (Time), Löken (Wholeness), Legobitarna (Partness).
Problemet är att du testat psykofarmaka, men det inte verkar bita, då är situationen lite svårare.
Du ser hela tiden nya unika "mönster", men har svårt att hitta en upprepande allmän "struktur".
Det är som Skogis och rekoj är inne på, att du på något sätt, måste hitta en "immutable" struktur. Det mesta du upplever är "muterbart" (föränderligt).
Att hitta en "immutable" (ej muterbar) struktur, något som alltid har samma struktur, något du kan återvända till, en plattform som du kan sätta dina rötter i.
Detta kan iprincip vara vad som helst. Precis som människor kan dyrka vad som helst, ha sexuella fetischer för vad som helst, så kan du sätta dina rötter i vad som helst.
Men det underlättar om du sätter dina rötter i något som "allmänheten" även är förankrade i, eftersom detta gör att de kan bygga ett förtroende för dig.
Just nu reser du runt så pass mycket (jag talar om millisekunder här), att människor inte hinner stifta bekantskap med dig.
Du behöver alltså konstruera en mask som är "socialt representabel", och förstå att det "sociala" är ett "värde i sig", att inte hela tiden försöka se det sociala som något sant eller falskt, något du måste "syna i sömmarna".
Det handlar om att du känner dig låst i en roll, och därför vill spela motsatsen. Du har många traumatiska upplevelser i bagaget, och även fast du hatar dina föräldrar och även andra människor (eftersom du upplever det som att det är deras karmiska fel), så är det ytterst så, att det inte är NÅGONS "karmiska fel". Det finns ingen att skuldbelägga, utan det är "verkligheten i sig själv" som är konstruerad som sådan. Det finns alltså ingen "occult lära" att predika, verkligheten är i sin natur occult (dold).
Verkligheten är en lök, och du skalar dig innåt för att hitta kärnan. Men du måste inse att alla skal utgör verkligheten. Det finns alltså inget "falskt", falskhet och sanning är en relation mellan två skal i löken.
...
Funderade igår på hur man ska lära ut programmering (för någon som inte kan programmera), men jag tror att dessa även kanske kan hjälpa dig här.
Och det jag kom fram till är att det finns fyra metaforer:
Trädet, Receptet, Löken, Legobitarna.
Trädet representerar verkligheten i dess "mest sanna natur", det är en struktur som har rötter åt två håll - den implcitita och explicita ordningen. Problemet med trädet är att det är extremt komplext, det är skogar i skogar i skogar. Sanningen är här ett "pathless land".
Därför behöver vi löken. Löken är abstraktionen, att världen består av flera lager. De sju chakran, The Great Chain of Being, Body-Mind-Soul-Spirit. Gud-Synd, Nirvana-Samsara, Materiella-Psykologiska, osv.
Men trots att löken är en bra övergripande metafor, så säger den inte hur vi bör hantera problem. Här kommer receptet in. Receptet (eller "schemat" eller "programmet/program-tablån") förklarar i VILKA STEG, dvs vilken ORDNING man ska göra något, för att det inte ska bli pannkaka av allt.
Men receptet består i sig självt inte av några "delar", receptet som metafor saknar ingridienser. Därför behöver vi legobitarna. Legobitar kan kombineras på många olika sätt, de är ganska snarlika men ändå olika. Legobitar består at två aspekter "pluppar" och "hål" det är dessa som binder fast legobitarna i varandra. Alla legobitar går inte att kombinera på ALLA möjliga sätt, men alla går att kombinera på flera/många olika sätt.
Med legobitarna kan vi sakta med säkert, med receptet bygga våra träd. Och på långt håll ser dessa ut som lökar.
Trädet (Space), Receptet (Time), Löken (Wholeness), Legobitarna (Partness).
Wilbers Integral Meta-Theory:
http://www.integralworld.net/helfrich.html#ABS
http://integrallife.com/node/37539/
http://www.integralworld.net/helfrich.html#ABS
http://integrallife.com/node/37539/
sailaways: alla har sitt eget drama.
Wilbers Integral Meta-Theory:
http://www.integralworld.net/helfrich.html#ABS
http://integrallife.com/node/37539/
http://www.integralworld.net/helfrich.html#ABS
http://integrallife.com/node/37539/
Exakt sådär har Minded pratat om mig senaste veckan :shock:sailaways skrev:Anna Sara/Satan är besatt av sin egen intelligens, och skadad så hon SÄTTER sig på andra. Bryr sig 0% procent om människorna hon vill lita på, men samtidigt "generös" på ett sjukt sätt att hon faktiskt tror sig "vilja hjälpa" = strunt.
Wilbers Integral Meta-Theory:
http://www.integralworld.net/helfrich.html#ABS
http://integrallife.com/node/37539/
http://www.integralworld.net/helfrich.html#ABS
http://integrallife.com/node/37539/
Frågan är då: är du besatt av din gloria? :?:sailaways skrev:nytt namn skrev:Exakt sådär har Minded pratat om mig senaste veckan :shock:sailaways skrev:Anna Sara/Satan är besatt av sin egen intelligens, och skadad så hon SÄTTER sig på andra. Bryr sig 0% procent om människorna hon vill lita på, men samtidigt "generös" på ett sjukt sätt att hon faktiskt tror sig "vilja hjälpa" = strunt.
Fast jag har en gloria (aura) på mitt huvud. Glöm inte det. Haha.
Wilbers Integral Meta-Theory:
http://www.integralworld.net/helfrich.html#ABS
http://integrallife.com/node/37539/
http://www.integralworld.net/helfrich.html#ABS
http://integrallife.com/node/37539/
Återgå till "Tankar och känslor"
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 107 och 0 gäster