Vad skiljer filosofi från andlighet?
Moderator: Moderatorgruppen
Vad skiljer filosofi från andlighet?
Jag märker att många verkar göra distinkta skillnader mellan vad de kallar filosofisk praktik och religiös eller andlig sådan. Vad kommer det av?
Själv känner jag att det är att nedvärdera filosofi och att överhuvudtaget inte intressera sig för vad som motiverar filosofin från första början. Jag får intrycket av att filosofi blivit för abstrakt så att många ser det som enbart en fråga om hur man får kunskap, och hur man garanterar kunskap. Alternativt att det skulle handla om logiska kalkyler eller grafer över språket.
Betänk dock att filosofi nästan alltid har haft skola, dvs anhängare som antar en filosofi som levnadsprincip. Och betänk att de flesta som använder begreppet i vardagssammahang talar om filosofi som "min filosofi" i mening ett val av princip inför livet, eller en mer specifik fråga.
Kan ni som gör en sådan utrskuljning, ni som menar att det finns ett fält utanför den filosofi ni intresserar er av som faller under något "andligt", definiera de båda begreppen.
Jag förstår inte grunderna för något sådant, har aldrig riktigt gjort det. Men märker att jag blir mer och mer perplex över vart en sådan tradition kom att uppstå. Implikationerna är vittgående om vi skall söka spåra den rationalitet som givit en sådan föreställning.
Själv känner jag att det är att nedvärdera filosofi och att överhuvudtaget inte intressera sig för vad som motiverar filosofin från första början. Jag får intrycket av att filosofi blivit för abstrakt så att många ser det som enbart en fråga om hur man får kunskap, och hur man garanterar kunskap. Alternativt att det skulle handla om logiska kalkyler eller grafer över språket.
Betänk dock att filosofi nästan alltid har haft skola, dvs anhängare som antar en filosofi som levnadsprincip. Och betänk att de flesta som använder begreppet i vardagssammahang talar om filosofi som "min filosofi" i mening ett val av princip inför livet, eller en mer specifik fråga.
Kan ni som gör en sådan utrskuljning, ni som menar att det finns ett fält utanför den filosofi ni intresserar er av som faller under något "andligt", definiera de båda begreppen.
Jag förstår inte grunderna för något sådant, har aldrig riktigt gjort det. Men märker att jag blir mer och mer perplex över vart en sådan tradition kom att uppstå. Implikationerna är vittgående om vi skall söka spåra den rationalitet som givit en sådan föreställning.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
Intressant att du tar upp frågan. Jag har länge tampats med frågan vad är filosofi, och får väl medge att jag har svårt att få rätsida om saken.
Här tänker jag att "filosofi" har så olika plats i olika personers medvetanden. Jag tänker att det är att nedvärdera filosofen att utgå från att h*n måste "intressera sig för vad som motiverar filosofin från första början". Nästan så att jag tänker ju färre bestämda antaganden man gör om filosofen, desto bättre. Tänk uttrycket "det enda jag vet är att jag inget vet".
Filosofen är i grunden en som inte vet. Med "inte vet", talar jag i första hand om empirisk fakta. Sådan tänker jag mig är filosofens essens, kärna, men det behöver inte nödvändigtvis speglas i filosofen - h*n är inte begränsad till specifikt förhållningssätt.
Personer som pratar om "min filosofi", då tror jag de tänker filosofi som typ åsikter, livsprinciper, även trosuppfattningar (som kan härledas till frågor om bedömd sannolikhet). Det är väl naturligt att hamna i dessa tankebanor. Personligen finner jag inte tillfredsställelse, jag säger "något annat!!"
Mitt svar blir att vara försiktig med att dra slutsatser. Utgå inte från att det finns egentlig oenighet. Andra kanske t ex har gjort antaganden om min eller någon annans uppfattning om filosofi. De kanske tyckte sig ha god grund att göra dessa antaganden. Men jag tror ändå det lätt blir förhastad slutsats.
Tänk jokern i en kortlek, kan vara vad som helst.
Jag märker att många verkar göra distinkta skillnader mellan vad de kallar filosofisk praktik och religiös eller andlig sådan. Vad kommer det av?
Själv känner jag att det är att nedvärdera filosofi och att överhuvudtaget inte intressera sig för vad som motiverar filosofin från första början. Jag får intrycket av att filosofi blivit för abstrakt så att många ser det som enbart en fråga om hur man får kunskap, och hur man garanterar kunskap. Alternativt att det skulle handla om logiska kalkyler eller grafer över språket.
Här tänker jag att "filosofi" har så olika plats i olika personers medvetanden. Jag tänker att det är att nedvärdera filosofen att utgå från att h*n måste "intressera sig för vad som motiverar filosofin från första början". Nästan så att jag tänker ju färre bestämda antaganden man gör om filosofen, desto bättre. Tänk uttrycket "det enda jag vet är att jag inget vet".
Filosofen är i grunden en som inte vet. Med "inte vet", talar jag i första hand om empirisk fakta. Sådan tänker jag mig är filosofens essens, kärna, men det behöver inte nödvändigtvis speglas i filosofen - h*n är inte begränsad till specifikt förhållningssätt.
Betänk dock att filosofi nästan alltid har haft skola, dvs anhängare som antar en filosofi som levnadsprincip. Och betänk att de flesta som använder begreppet i vardagssammahang talar om filosofi som "min filosofi" i mening ett val av princip inför livet, eller en mer specifik fråga.
Personer som pratar om "min filosofi", då tror jag de tänker filosofi som typ åsikter, livsprinciper, även trosuppfattningar (som kan härledas till frågor om bedömd sannolikhet). Det är väl naturligt att hamna i dessa tankebanor. Personligen finner jag inte tillfredsställelse, jag säger "något annat!!"
Kan ni som gör en sådan utrskuljning, ni som menar att det finns ett fält utanför den filosofi ni intresserar er av som faller under något "andligt", definiera de båda begreppen.
Jag förstår inte grunderna för något sådant, har aldrig riktigt gjort det. Men märker att jag blir mer och mer perplex över vart en sådan tradition kom att uppstå. Implikationerna är vittgående om vi skall söka spåra den rationalitet som givit en sådan föreställning.
Mitt svar blir att vara försiktig med att dra slutsatser. Utgå inte från att det finns egentlig oenighet. Andra kanske t ex har gjort antaganden om min eller någon annans uppfattning om filosofi. De kanske tyckte sig ha god grund att göra dessa antaganden. Men jag tror ändå det lätt blir förhastad slutsats.
Tänk jokern i en kortlek, kan vara vad som helst.
För det första: vad är andlighet? Spontant tänker jag på teosofi och Blavatsky, och allt man kallar new age som följde med. Vad är då filosofi? Jag tänker spontant på naturfilosofi, dvs det man ibland kallar vetenskapens sköte. Vetenskap var alltså något som gren för gren bröt sig ur och formaliserades. Vad återstår då av filosofi? Tänkande i allmänhet skulle jag säga. Så varför tillkom då teosofin, varför räckte inte filosofin? Jo någonstans efter Descaertes så kanske tänkandet blev sin egen substans som flög iväg. Man menar ju just att den moderna filosofin börjades med descartes tvivel. Den filosofi vi pratar om innan är alltså något annat, något omodernt.
Skillnaden mellan filosofi och teosofi är skillnaden mellan grubblandet i tänkandet och sökandet i varandet, där målen är att sluta grubbla och sluta söka. I filosofin så gör man vissa antaganden, dessa skapar sedan konskekvenser som sedan skapar ett problem man grubblar över, och när detta är klart så är man lite mer klok på kunskap. I det teosofiska eller andliga sökandet så är det just frånvaron som är närvarande, man vet helt enkelt inte VAD man ska anta, och därför söker man, men nog vet man vad man söker här, det är inte bara tillräckligt tydligt erkänt vad detta VAD är, men med tiden så förstår man helt enkelt vad man sökt.
Skriver på iphone.
Skillnaden mellan filosofi och teosofi är skillnaden mellan grubblandet i tänkandet och sökandet i varandet, där målen är att sluta grubbla och sluta söka. I filosofin så gör man vissa antaganden, dessa skapar sedan konskekvenser som sedan skapar ett problem man grubblar över, och när detta är klart så är man lite mer klok på kunskap. I det teosofiska eller andliga sökandet så är det just frånvaron som är närvarande, man vet helt enkelt inte VAD man ska anta, och därför söker man, men nog vet man vad man söker här, det är inte bara tillräckligt tydligt erkänt vad detta VAD är, men med tiden så förstår man helt enkelt vad man sökt.
Skriver på iphone.
Wilbers Integral Meta-Theory:
http://www.integralworld.net/helfrich.html#ABS
http://integrallife.com/node/37539/
http://www.integralworld.net/helfrich.html#ABS
http://integrallife.com/node/37539/
Som jag ser det (liknande nn) så handlar filosofi om att utgå från antaganden eller principer, se varthän de leder och eventuellt leva efter dessa. Men man håller sig ändå inom ramen för det konceptualiserbara, man ställer upp ramar - om än väl valda sådana.
Andlighet å andra sidan handlar om att närma sig ett varande utanför några principer eller koncept. Kanske en varseblivning med subtila inslag, små nyanser i stämningar t ex.
Gränserna dem emellan är nog ganska flytande och böljar fram och tillbaka, å ena sidan kan man säga att filosofin är den konceptualiserbara delmängden av andligheten, å andra sidan görs många försök att konceptualisera andligheten.
Det är min syn, men så har jag inte koll på Heidegger och det gänget.
Andlighet å andra sidan handlar om att närma sig ett varande utanför några principer eller koncept. Kanske en varseblivning med subtila inslag, små nyanser i stämningar t ex.
Gränserna dem emellan är nog ganska flytande och böljar fram och tillbaka, å ena sidan kan man säga att filosofin är den konceptualiserbara delmängden av andligheten, å andra sidan görs många försök att konceptualisera andligheten.
Det är min syn, men så har jag inte koll på Heidegger och det gänget.
-
lösdrivaren
- Avstängd
- Inlägg: 869
- Blev medlem: 16 okt 2010 12:33
För mej är filosofi så långt borta från ”andlighet” som tänkas kan.
När jag läste Marx och hans halvhjärtade försök till sammanfattning av ”dialektiska metoden”, fick jag gåshud när han försökte fumla med begreppen ”momentant”, alltså försökte han hierarkisera kausaliteten i olika nivåer.
Ett moment var kausalitet i en hierarki, Marx var nog inte klar med sej själv här. Fattas bara.
När jag läste Marx och hans halvhjärtade försök till sammanfattning av ”dialektiska metoden”, fick jag gåshud när han försökte fumla med begreppen ”momentant”, alltså försökte han hierarkisera kausaliteten i olika nivåer.
Ett moment var kausalitet i en hierarki, Marx var nog inte klar med sej själv här. Fattas bara.
maximal utdelning med minimal ansträngning
- hermit philosopher
- Inlägg: 85
- Blev medlem: 13 apr 2010 17:20
- Kontakt:
Re: Vad skiljer filosofi från andlighet?
J R Auk skrev:Jag märker att många verkar göra distinkta skillnader mellan vad de kallar filosofisk praktik och religiös eller andlig sådan. Vad kommer det av?
Själv känner jag att det är att nedvärdera filosofi och att överhuvudtaget inte intressera sig för vad som motiverar filosofin från första början. Jag får intrycket av att filosofi blivit för abstrakt så att många ser det som enbart en fråga om hur man får kunskap, och hur man garanterar kunskap. Alternativt att det skulle handla om logiska kalkyler eller grafer över språket.
Betänk dock att filosofi nästan alltid har haft skola, dvs anhängare som antar en filosofi som levnadsprincip. Och betänk att de flesta som använder begreppet i vardagssammahang talar om filosofi som "min filosofi" i mening ett val av princip inför livet, eller en mer specifik fråga.
Kan ni som gör en sådan utrskuljning, ni som menar att det finns ett fält utanför den filosofi ni intresserar er av som faller under något "andligt", definiera de båda begreppen.
Jag förstår inte grunderna för något sådant, har aldrig riktigt gjort det. Men märker att jag blir mer och mer perplex över vart en sådan tradition kom att uppstå. Implikationerna är vittgående om vi skall söka spåra den rationalitet som givit en sådan föreställning.
Vet ej om detta också gäller för andra, men hos mig är andlighet något jag känner inombords; filosofi anser jag vara en mycket mer intellektuell verksamhet. Vanligen filosofierar jag [i efterhand] kring en andlig upplevelse, men de två förutsätter ej varandra - jag kan ju filosofiera om mycket som inte har någonting med andlighet att göra, vill säga...
Därför skulle jag personligen vilja definiera det andliga som emotion och det filosofiska som reflektion,
tror jag
-
lösdrivaren
- Avstängd
- Inlägg: 869
- Blev medlem: 16 okt 2010 12:33
Samtidigt är Marx försök att systematisera kunskapsinhämtandet imponerande. Ett strukturerande av vetandet där han försöker hitta ett ”moment”. Vad har menar med ”moment” klargörs inte. Han är nog inte själv klar med detta men anar säkert att ”momentet” är av betydelse.
Shit vad svårt.
Shit vad svårt.
maximal utdelning med minimal ansträngning
Jag skulle vara intresserad av att höra andras reaktioner på Wittgensteins texter om vad är filosofi. Jag har ju postat en samling W-citat här innan, men ingen riktigt som nappat. Han är en person som jag tycker jag kan sympatisera med om vad är filosofi. Boken "Filosofi" upplevde jag som tillfredsställande läsning. Det hör dock kanske inte denna tråd till.
- hermit philosopher
- Inlägg: 85
- Blev medlem: 13 apr 2010 17:20
- Kontakt:
rekoj skrev:Jag skulle vara intresserad av att höra andras reaktioner på Wittgensteins texter om vad är filosofi. Jag har ju postat en samling W-citat här innan, men ingen riktigt som nappat. Han är en person som jag tycker jag kan sympatisera med om vad är filosofi. Boken "Filosofi" upplevde jag som tillfredsställande läsning. Det hör dock kanske inte denna tråd till.
Nog måste väl Wittgensteins passa in här
Som jag förstår honom, är filosofi behandlingen av paradoxer/problem i sättet att själv förhålla sig till olika begrepp; är det ungefär så du förstår honom också?
En vettig beskrivning av ämnet, anser jag! Ofta finns de filosofiska problemen kring saker som på något vis tycks "fel": egna sättet att förhålla sig till området i fråga är så att säga, fullt av diskursiva eller; ibland mer konkreta motsättningar som man vill reda ut.
Det är nog därför det är svårt att avstå från att filosofiera kring andliga tillstånd, t ex - de överensstämmer så dåligt med vår vardagliga erfarenhet av empiriska omgivningen.
rekoj: jag finner Wittgensteins teori om språkspel tilltalande. Problemet är att om man ansluter sig till teorin borde man få samma problem som skeptikern: Jag vet att jag inget vet. Det går inte att argumentera för teorin utan att påstå att man själv ägnar sig åt språkspel.
"Vad man icke kan tala om, därom måste man tiga."
"Vad man icke kan tala om, därom måste man tiga."
Lill-Leif skrev:rekoj: jag finner Wittgensteins teori om språkspel tilltalande. Problemet är att om man ansluter sig till teorin borde man få samma problem som skeptikern: Jag vet att jag inget vet. Det går inte att argumentera för teorin utan att påstå att man själv ägnar sig åt språkspel.
"Vad man icke kan tala om, därom måste man tiga."
Den sene W tycker jag bäst om, med språkspel osv. Tractatus gav jag upp med när jag försökte läsa förut. Jag tror nog du greppat honom ganska väl, blir glad av att läsa det du skrivit!
rekoj skrev:Här tänker jag att "filosofi" har så olika plats i olika personers medvetanden. Jag tänker att det är att nedvärdera filosofen att utgå från att h*n måste "intressera sig för vad som motiverar filosofin från första början". Nästan så att jag tänker ju färre bestämda antaganden man gör om filosofen, desto bättre. Tänk uttrycket "det enda jag vet är att jag inget vet".
Filosofen är i grunden en som inte vet. Med "inte vet", talar jag i första hand om empirisk fakta. Sådan tänker jag mig är filosofens essens, kärna, men det behöver inte nödvändigtvis speglas i filosofen - h*n är inte begränsad till specifikt förhållningssätt.
Varför är det en som inte vet? Det där tycker jag är att göra Sokrates till någon arketyp för filosofen. Han är blott en och av en viss skola. Han praktiserar en specifik filosofi och inte filosofi per se. Jag ser snarare den filosofiska praktiken som något som kräver att man skärskådar frågandets raison, det jag kallade "vad som motiverar filosofin från första början". Detta krav kommer av att man vill veta, inte nöjer sig med approximation, och det inkluderar då fundamentet för bygget. Filosofi är således i min tappning det universellt giltiga frågandet om allt. Ingen specifik fråga, utan frågan som frågande, som aktivitet.
Intressant att läsa dina tankar i alla fall. Tack för responsen.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
Re: Vad skiljer filosofi från andlighet?
hermit philosopher skrev:Vet ej om detta också gäller för andra, men hos mig är andlighet något jag känner inombords; filosofi anser jag vara en mycket mer intellektuell verksamhet. Vanligen filosofierar jag [i efterhand] kring en andlig upplevelse, men de två förutsätter ej varandra - jag kan ju filosofiera om mycket som inte har någonting med andlighet att göra, vill säga...
Därför skulle jag personligen vilja definiera det andliga som emotion och det filosofiska som reflektion,
tror jag
Men kan du reflektera över sånt du inte känt via dina emotioner?
Jag ser inte riktigt hur vi kan göra en sådan uppdelning som den du talar om. För mig är känslor som upplevs det samma som reflekterade känslor. Det finns ingen rymd där känslor tar plats som inte är kroppslig. Minnena aktiverar samma kroppsliga reaktioner som känslan från första början gjorde. Så vi återupplever "det samma" i reflektionen.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
Fication skrev:Som jag ser det (liknande nn) så handlar filosofi om att utgå från antaganden eller principer, se varthän de leder och eventuellt leva efter dessa. Men man håller sig ändå inom ramen för det konceptualiserbara, man ställer upp ramar - om än väl valda sådana.
Andlighet å andra sidan handlar om att närma sig ett varande utanför några principer eller koncept. Kanske en varseblivning med subtila inslag, små nyanser i stämningar t ex.
Gränserna dem emellan är nog ganska flytande och böljar fram och tillbaka, å ena sidan kan man säga att filosofin är den konceptualiserbara delmängden av andligheten, å andra sidan görs många försök att konceptualisera andligheten.
Det är min syn, men så har jag inte koll på Heidegger och det gänget.
Men antagandet av principer sätter ju principerna under tvivel. Genom undersökningarna vi gör med våra metoder så finner vi våra principer. Det är en cirkulär rörelse här. Det är tvunget hermeneutiskt detta att se vart antaganden leder och att anta inför synen av deras implikationer.
Ja Heidegger och det gänget är goda exempel på filosofisk metod som söker "närma sig ett varande utanför några principer eller koncept".
Så jag hävdar att de två olika "regionerna" sammanfaller. Jag ser inte någon poäng i att upprätta en sfär som är "teoretisk" eller "praktisk" eller "andlig" och "filosofisk". Det vore som att säga att olika länder i världen har olika fysiska lagar. Det är konceptuellt ologiskt. Finns det en andlig aspekt på världen, varat, universum eller vad vi kallar vår undersöknings objekt, så är det intressant för filosofin. Finns det ett filosofiskt tänkande som är skiljt från andligt tänkande så är det relevant för det andliga tänkandet i det att det definierar det andliga tänkandet. Att hävda åtskillnaden verkar mest vara ett maktanspråk där man döljer en region och ger den egenskaper som gör att vi inte kan sätta den regionen i det samma tvivel som vi kan andra.
Den här dualismen är skadlig för hur vi konceptualiserar tror jag. Det är som med vetenskap. Den här konflikten mellan pseudovetenskapen och vetenskapen och hur man söker hålla vetenskapen "ren" för att inte nagga trovärdigheten. Man gör då metoden, eller traditionen, auktoritär och låter inte dess auktoritet ta plats.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 18 och 0 gäster