Men det är ju det jag försöker säga, filosofin är alltså inte kritisk, utan den antar även något annat. Kritiskt tänkande, skeptiskt tänkande, etc, är cryptoreligion. Därför säger jag att man inte ska vara för snabb i att tro att det går att lägga andlighet och religion i ett fint fack. Religion är det mest missbrukade ordet efter Gud, och de tokstollar som menar att man inte får avbilda gud eller yttra Guds namn fattar ju inte ens varför.J R Auk skrev:nytt namn skrev:Eftersom en filosof tror sig ha "det kritiska tänkandet på sin sida", vad gör han då när någon kritiserar "det kritiska tänkandet som plattform". Det finns inget svar här, det blir helt enkelt en kortsluttning i filosofens hjärna när det blottläggs att även filosofen tror på något utifrån en grund, utan att förstå den grund han står på.
Filosofen tror naturligtvis att det enkla svaret är att, kritisera "det kritiska tänkandet som plattform" är att ta "det kritiska tänkandet som plattform" men det han inte inser då är att han då bara är fast i sitt eget paranoida spel och att det finns något utanför detta. Det paranoida kan i slutändan inte brytas av kritik (eftersom detta blir en självförstärkande spiral), utan endast acceptans, och därför måste det kritiska tänkandet i slutändan endast vara instrumentellt, ett medel för ett annat (högre) mål.
Skitsnack. Förklara hur man kan kritisera utan att inte anta något annat? Och om du inte kan det så är inte kritik en rörelse ex nihilio utan tvärt om något positivt i sin essens.
Hela Muhammed som rondellhund farsen är ju ett exempel på vad som händer när någon tror sig ha "Gud" på sin sida och den andra parten har "det kritiska tänkandet" på sin sida. Hela syftet med att INTE nämna Guds namn var ju just för att INTE hamna i ett dogmatiskt krig om tolkningsföreträde, eftersom finns ingen avbild/definition, så finns ingen konflikt. Därför kan vi spola ner ord som Gud, religion, andlighet, filosofi, kritiskt tänkande, skeptisism, etc rakt ner i toan. Verkligheten går inte att definiera utan att samtidigt kränka den andre partens tolkningsföreträde. verkligheten förblir därför odefinierad, dold, mystisk, onämnbar, spola därför även ner ord som mysticism, tolkningsföreträde. Det är inte bara så att Gud inte ska avbildas, Gud kan inte heller avbildas, därför är det ren idioti att försöka försvara furbudet om att inte få avbilda Gud, och ren idioti att försöka förlöjliga människor som försöker försvara något som inte går att försvara, sen kan vi kalla detta för religion eller filosofi, det spelar ingen roll. Det är ändå en fars i prestige, förnedring och intressanta trivialiteter.
Det jag skriver är en parodi på religion och filosofi. Det existerar inga dolda maktanspråk här, allt är öppet, allt är till för att förvirra i debatten. Tar man detta på allvar så visar det att man är fast i orden. Tar man inte detta på allvar så är det för att man inte förstår sitt egna tänkades begränsningar. En falsk dikotomi. En samling med ord. Ordbajs som allt annat. Maktanspråk som allt annat. En öppen förhandling.J R Auk skrev:Du bräker på mycket nu nytt namn, men jag ser inte att du backar upp det.
Det är klart att vi kan definiera filosfi, och den som praktiserar traditionen, filosofen, så som du gör. Men varför? Det du gör är att skapa ett värdeförhållande som söker nedvärdera för att ge ditt antagna företräde.
Ta det här som du säger på slutet: "därför måste det kritiska tänkandet i slutändan endast vara instrumentellt".
Vem är det du menar inte tar det kritiska tänkandet som något instrumentellt? Vem är det du talar emot så att säga? Och vad är det här "högre" som du omtalar? Det här är metafysik precis som du sökte kritisera genom länken. Att anlägga relationer mellan saker utan att relatera dem till varandra. Här det implicita 'lägre' (att ta kritiskt tänkande som självmål) som relateras till det 'högre'.
Det är just sådana här maktanspråk genom att stipulera 'andliga' dimensioner som jag blir så trött på. Att man kan göra distinktioner mellan begreppen och säga sig ha meningsfulla relationer till världen genom båda är en sak. Men att säga att det ena är högre eller lägre, bättre eller sämre, är att göra dolda maktanspråk som skapar metafysik.
Särskilt roligt är det när det åtföljs av ett "att är ett" (vilket är lustigt eftersom man skall möta monismen på "ett visst sätt", vilket implicerar dualism [om än bara noumenalt och som tänkt ting]).
Jag tar förresten tillbaka det jag sade. Filosofin är naturligtvis den sista utposten för frihet. Det finns inget bortom filosofi eftersom filosofi är kärlek till vishet och visheten finns överallt. Religion är dock endast instängt och unket tänkande som krampaktigt håller kvar i gamla fantasier. Filosofin är nyckeln till sann kunskap, och denna kunskap kallas falskt smicker.