Vad skiljer filosofi från andlighet?
Moderator: Moderatorgruppen
<iframe title="YouTube video player" width="640" height="390" src="http://www.youtube.com/embed/rpI7-HYaX-k" frameborder="0"></iframe>
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
Johan eftersom du faktiskt var en del i varför jag började betänka vad som vore en uppdelning mellan "filosofi" eller "vetenskap" och "andlighet" så besörjer jag dig med att snarare kommentera sakfrågan än att kommentera formen det sker under.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
Vad jag sett hittills så har alla uppdelningar formen av tanke-känsla. Vilket för mig är absurt. Eftersom jag vet hur mycket jag känner av mina tankar och hur mycket mina tankar känns, och kan rationalisera bort känsla.
Petar man i syltburken får man se sina fingrar vara insyltade
Petar man i syltburken får man se sina fingrar vara insyltade
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
- Johan Ågren
- Administratör
- Inlägg: 3368
- Blev medlem: 15 jan 2003 00:58
- Ort: Gävle
Klart det inte finns några uppdelningar. Handlar bara om bakgrund. Där andligheten och filosofin möts existerar ingen distinktion. I sina ytterligheter kan det vara vad fan som helst. Precis som mötena här på forumet. Någon nytta med en uppdelning existerar enbart så länge någon lyckas navigera lättare utifrån detta. Men behovet av att "navigera rätt" uppstår å andra sidan av samma tillkortakommande som nödvändigjorde navigeringen. Så återigen så handlar det om individens utgångsläge. Det är som att dela upp upplevelsen av musik och sedan ifrågasätta behovet av uppdelningen. Kommer man närmare musiken genom uppdelningen, eller har man i analysen tagit ett steg tillbaka?
Bra svar men undanflyende. Jag gör detta, ställer frågan, för att jag ser ett behov av att avmystifiera kunskapen. Och med det politiken osv.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
Johan Ågren skrev:Men behovet av att "navigera rätt" uppstår å andra sidan av samma tillkortakommande som nödvändigjorde navigeringen. Så återigen så handlar det om individens utgångsläge. Det är som att dela upp upplevelsen av musik och sedan ifrågasätta behovet av uppdelningen. Kommer man närmare musiken genom uppdelningen, eller har man i analysen tagit ett steg tillbaka?
Detta kan jag inte hålla med om. Att vilja navigera beror på känslan av att inte veta vart man är. Att vilja navigera rätt beror på att man vet vart man är och har en förestående ide om vart man vill. Som med analogin musik. Inte alla kategoriserar rytmiska ljud som musik, vi känner väl alla; -det där är bara o-ljud?
Så man måste känna, ingå, i traditionen, för att kunna förneka.
Jag tycker det är härligt, auktoriteter utmanas, och inga vägar lämnas obesökta. Detta är esset av detta forumet, dvs det jag inte gör på grund av min ofördelaktiga position inför denna tilldragelse, eller!?
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
Det är tre saker jag har fetmarkerat, som jag här kommer ta upp.Minded skrev:Kanske blir jag bannad av johan.. Så det är inte säkert att andreas kommer klistra in det inlägg av mig som han tog bort. Essensen av det var att oavsett vilket språk man använder, så är det relativt något. Ordet 'berg' menas svara mot fenomenet berg. Thus, man kan översätta mellan språk, thus, det spelar ingen större roll vilket språk man talar. Nytt namns problem är att hans begreppsapparat (spåk), inte håller i sin logik, sina meningsuppbyggnader, inte att ett valt språk skulle vara inherent förkastligt.
Att det bara är onödigt att göra kompelxa saker ännu mer komplexa genom att ta till obskyra språk bara för att man 'kan', är en annan sak. Faktiskt ett sätt att söka härska över andra människor, genom att förvirra dem. Vilket han också omtalar 'som om det vore ett oönskat problem för honom', att folk tappar bort honom i vad han pratar om eftersom att han logisk säger emot sig själv. Det är en vald strategi av honom för att nå makt. Och uppenbarligen fungerar den. För han slipper upprpade gånger motivera sig. Detta tycker jag är ett äckligt förhållningssätt, för det innehåller basically alla de kvaliteer hos människan som vi officiellt säger oss förkasta. Det sättet går emot allt vad samvaro och samhälle innebär. För han smyger med det. Man kan inte lita på vad han säger. Annat än faktumet att allt han gör är för att nå makt, oavsett vem han måste trampa på. Och att trampa på de som inte kan försvara sig går mot att vara ett nöje, det är lättförtjänta poäng för honom.
Och nu lyckas han kanske få mig bannad också (eftersom att det sannolikt är han som pmade andreas om mina angrepp mot hans strategier). Grattis till er allihopa.. Ni röstar fram era ledare. Även om ni bara välljer att inte säga något. Kanske framför allt då.
Minded jag har inte pm:at Andreas, däremot har jag träffat honom IRL, precis som jag träffat Auk IRL, och kanske är detta (bland annat) anledningar till att de inte finner delar av din kritik mot mig som befogad. Det du hela tiden verkar återkomma till är att min text inte är logisk, men det jag också hela tiden återkommer till är att behovet av att texter ska vara logiska är en västerländsk föreställning som jag utifrån en österländsk försöker relativisera/relatera. Såg tex även igär en dokumentär om psyket där de presenterade att Damasio kommit fram till att logik till stor del är en efterhandskonstruktion utifrån känslor, vilket alltså ligger nära det jag försökt påpeka. Logik är alltså inte helt obundet (alltså inte absolut utan relativ), varpå dina argument om att mina texter inte är logiska, gång på gång helt missar de poänger jag återkommande försöker förmedla. Texten förmedlar alltså inte "bara en logik", utan även en underliggande känsla. I musik och poesi förstår vi ofta detta, men i andra typer av berättelser/texter bortser vi ofta från detta, och detta ser jag som ett misstag. Matematik och andra formella språk i sig själva mer befriade från känslomässiga värderingar, men de system de konstruerar består ofta ett värderande, och även sammanhanget för i vilket det formella logiska språket appliceras är även genomsyrat av underliggande känslor och värderingar.
Rationalitet kan alltså förstås som (skapandet av rum av) "proportionellt värderande" dvs det finns en "ekonomisk" rimlighet i förhållandet av de två saker som ställs i proportion. Ett rationellt tal i matematik är nämligen en proportion, ett förhållande, ett "bråk", x/y, x till/utifrån y. Detta är basen i den grekiska matematiken.
Utifrån ett rent rationellt perspektiv finns inget sådant som "härskarteknik" (vad du kallar mina "förvirrande" anspråk). Jag menar att rationalitet, i sig självt, är en härskarteknik, och det är det jag hela tiden försöker påvisa. Det västerländska, ekonomiserande perspektivet, är förhärskande på ett skadligt sätt. När du säger att min text är ologisk (förvirrande), och att det är härskarteknik, så menar du enligt mig att det är fel underliggande känslor (= "förvirrande"), snarare än en bristande logik (även fast du också påstår att även "logiken" saknas. Men det du inte förstår är att detta är ett medvetet "stilistisk grepp"). Det är nämligen genom känslor som vi acceperar någon annans logik. Känslor är alltså en mer "trubbig form" av tänkande. Det är vad vi förankrar rationaliteten i, så att den blir meningsfull. Att du påstår att min text är "förvirrande" är alltså inget du kan använda som argument emot det jag säger, eftersom jag samtidigt försöker påvisa vart förvirringen uppstår, det handlar bara om att "veta" vart man ska titta i texten, hur man ska läsa texten för att göra den logisk. Är min text förvirrande, så innebär detta att läsaren inte utvecklat en tillräcklig förståelse för hur han som läsare ska förhålla sig till förvirring. Att hela tiden avvisa det jag skriver på basen av "att den är förvirrande" är naturligtvis en rimlig slutsats, men det är samtidigt att låsa sig fast i ytorna, låsa sig fast i sprickorna, utan att förstå dess relevans till resten av texten.
"Språk", "rationalitet", "tänkande", "känslor", "logik", etc, är alltså begrepp, som vi måste kritisera och inte godtyckligt anta som en grund. Det är genom att konstant fördjupa vår förståelse för grunden, som vi hittar djupare former av meningsfullhet (vilket gör att förvirringen upphör), inte genom att anta att dessa grunder är något vi "själva representerar" och att vår motpart representerar någon slags "motsats" till detta (som vi gång på gång misslyckas med att begripa/definiera). Det den österländska filosofin ofta påpekar är att det inte finns någon "motsats", att motsatsen uppstår just då vi postulerar de grunder vi tror oss begripa (och representera). Jag säger inte att begrepp är värdelösa, men i slutändan måste alla begrepp relativiseras, och det är därför man i icke-dualism inte ser rationalitet, logik, etc som något slutgiltigt. När man tar ett steg tillbaka och börjar observera den "rationella rymden" eller det "logiska rummet", så inser man att den mänskliga hjärnan, på ett mycket subtilt plan är både begreppsbildande och begreppsapplicerande, och att dessa rymder/rum är konstruerat av en "subtil ström", och denna subtilitet (går säkert begreppsliggöra till viss del) men den är samtidig så pass subtil, att begreppen i slutändan inte går att "substituera" för denna "subtila processen i sig självt". Detta är en "härskarteknik", att "förtingliga det subtila i livets rörelse". Att använda rationalitet, logik, och begrepp är alltså att "konstruera rum" med "rimliga proportioner". Men i grund och botten så undflyr man då sitt ansvar i att röra vid det som saknar "rimliga proportioner" (t.ex förvirring). I icke-dualism, så finns ingen skillnad mellan "rum med orimliga proportioner" och "rum med rimliga proportioner", det man lutar sig tillbaka på är nämligen inte "rimliga proportioner" (rationalitet), utan (subtil) observation (av skapande av rum).
Olika känslor är alltså sätt att möta olika "proportioner". Känsla av rationalitet är alltså att se "rimliga proportioner" i något framför sig. Förvirring är att se "orimliga proportioner" i något framför sig. Förtvivlan är att se "orimliga proportioner" i något som varit framför sig, men som nu gått förlorat. Osv.
Wilbers Integral Meta-Theory:
http://www.integralworld.net/helfrich.html#ABS
http://integrallife.com/node/37539/
http://www.integralworld.net/helfrich.html#ABS
http://integrallife.com/node/37539/
Ta inte för allvarligt på detta inlägg, men...
Gubben fattar inte att världen tyvärr inte en fin liten bubbla ("filosofi") i en större bubbla som "ignorerar" den lilla bubblan ("filosofi"), (mot en vit bakgrund i en fånig film).
Det han gör anspråk på, är något som genomsyras genom hela tillvaron. Det finns ingen "ignorans" som han talar om. Det han gör är i grund och botten "'kulturförakt' som 'kulturell institution'". Ett "bubblifierande" av tillvaron.
...
Kul att killen som postade filmen kallar sig "FFreeThinker2". Att vara "fri i en spjälsäng" är iofs att vara fri, men man är fortfarande fast i en spjälsäng.

Killen pratar om att ställa frågor, men allt han väljer (i både ordval och klädval) är slätsruket rakt igenom. Jag ser denna film som en karikatyr av filosofi. Utöver detta så säger han det otroligt fåniga att "intellektuell verskamhet" (underförstått "filosofi") är något som som "ignorerats".J R Auk skrev:<iframe title="YouTube video player" width="640" height="390" src="http://www.youtube.com/embed/rpI7-HYaX-k" frameborder="0"></iframe>
Gubben fattar inte att världen tyvärr inte en fin liten bubbla ("filosofi") i en större bubbla som "ignorerar" den lilla bubblan ("filosofi"), (mot en vit bakgrund i en fånig film).
Det han gör anspråk på, är något som genomsyras genom hela tillvaron. Det finns ingen "ignorans" som han talar om. Det han gör är i grund och botten "'kulturförakt' som 'kulturell institution'". Ett "bubblifierande" av tillvaron.
...
Kul att killen som postade filmen kallar sig "FFreeThinker2". Att vara "fri i en spjälsäng" är iofs att vara fri, men man är fortfarande fast i en spjälsäng.

Wilbers Integral Meta-Theory:
http://www.integralworld.net/helfrich.html#ABS
http://integrallife.com/node/37539/
http://www.integralworld.net/helfrich.html#ABS
http://integrallife.com/node/37539/
Läste nyss en artikel som påminner lite om det jag försöker förmedla: http://www.dn.se/kultur-noje/pa-chefskurs-med-kafka
På våren 2007 svarade några hundratal svenska chefer på en annons om en gratis ledarutbildning. De avskräcktes inte av varningen att ”obehag kan uppstå i samband med känslomässiga effekter”. Dessutom skulle det lämnas blod.
Femtio av dessa frivilliga antogs till experimentet. De representerade ett snitt av svenska chefer: poliser, präster, fängelsechefer, IT-folk, rektorer, konstnärliga ledare. Efter en kort introduktion splittrades chefsgruppen i två. Den ena fick i god ordning reda på tid, plats, kursprogram, och därefter tretton kvällar traditionell chefsutbildning. De var kontrollgruppen.
De övriga fick ingen information. De fördes in i ett svartmålat rum, ingen whiteboard, inte ens ett fönster. Men en okänd man sade: ”Nu, i dag, denna minut, lever jag och lever till fullo. Livet är verkligen svårt, en strid från minut till minut.” ”För världen är och förblir ogästvänlig.”
”Men striden lockar mig”, svarade en kvinna. Strax blev de avbrutna av en våldsam musik. Sedan vidtog läsningen, en ömsom trotsig ömsom förtvivlad duett: ”det finns en oro i mig”… – ett ackord – ”en bisarr och satanisk oro” – och så några sekunder av Alfred Schnittkes violinkonsert ”Largo”.
Det fortsatte i över en timme. Texterna var fragment ur dagböckerna av Etty Hillesum, holländsk judinna som vägrade att gömma sig undan nazisterna, anmälde sig frivillig som hjälparbetare i ett koncentrationsläger och mördades i Auschwitz. Hennes passionshistoria blandades med fragment av Rilke och instruktioner för avlivning i mobila gaskammare, av Gruppenleiter Walter Rauff. Och dessemellan ömsom ljuvlig, tragisk eller dansant musik. Zarah Leanders ”Wunderbar” i marschtakt, Beethovens violiner, lägervakternas arbetssång från Buchenwald, ibland endast ett dovt ackord.
”Vad fan är det som händer, tänkte jag. Och sedan – behöver jag förstå vad som händer?” antecknade en av cheferna.
Det var likadant varje gång. Sjuttio minuter texter avbrutna av musik. Därefter fick deltagarna var sitt häfte. ”Vad skall vi skriva?” ”Vad ni vill och hinner på fem minuter.” Sedan vidtog ett samtal, bara nödtorftigt modererat. Och inför nästa seans fick cheferna protokollet över sina repliker. ”Är godheten ondskans motkraft?” ”I godhetens namn gjorde vi mycket ont.” ”Tänk om det finns psykopater också i denna grupp.” Det var det hela. Tretton måndagar under tio månader. Ordet ledarskap nämndes inte.
Det var ingen chefskurs. Det var ”Schibbolet”, ett konstnärligt collage av prosa, lyrik och dokument, komponerat av musikern Julia Romanowska. Men det var i egenskap av forskare vid Karolinska institutet och med bistånd av Försvarshögskolan som hon stressade cheferna med Kafka, Majakovskij, klezmer och Maria Callas om vartannat.
Det var en hypotes som Julia Romanowska ville pröva, berättar professorn i socialmedicin Töres Theorell. Också han är bekymrad över svensk chefskultur.
”Den har många fördelar. Men blir det kris eller uppstår etiskt problem – vill ingen ta ansvar.”
Men ansvarskänslan är just en känsla, ingen intellektuell konstruktion. Tänk om konsten, som påverkar de snabbaste delarna av hjärnan, kunde liksom bakvägen ruska om chefspersonens sinnelag? Ta sig förbi överjagets hämningar och invanda tankemönster?
”De flesta kurser invaggar cheferna i en falsk känsla av trygghet”, säger Julia Romanowska, som själv har hållit ledarutbildningar i försvarets regi.
”Många ledarutbildningar är instrumentella. Man blåser upp chefernas egon, lär dem att hantera människor, men inte att hantera värdekonflikter. Eller värre – de lär sig att förneka sådana konflikter: ’Det finns inget rätt och fel. Det finns bara olika sätt.’ Eller: ’Det finns inga problem, det finns bara utvecklingsmöjligheter.’”
”Chefer behöver konfronteras med verkligheten, se den i ögonen, inte skyddas mot den med kokboksrecept. Recept besparar oss bekymret att känna och tänka.” Hon citerar den tyska filosofen Hannah Arendt: Man behöver lära sig tänka i någon annans ställe, från en plats där man själv inte befinner sig.
Hennes tanke med Schibboletprogrammet är enkel. Den kommer faktiskt från Franz Kafka: ”Lyssna inte bara en gång. Vänta tills du inte står ut längre. Vänta inte bara en gång. Världen kommer förr eller senare att blotta sig för dig.”
Alltså utsätter hon deltagarna för konstnärligt förtätade och upprivande vittnesmål, som de inte kan få ihop till ett budskap eller en sensmoral. Då tvingas de släppa slentriantänkandet och dömandet och tänka själva, högt – tillsammans med andra.
”De tvära kasten blev som hack i ens själ”, minns en socialchef.
Eftersom resultatet blev så märkvärdigt har jag tagit mig igenom dessa sexton timmar text och musik. Jag gjorde det i min soffa, så jag kan bara ana vilken effekt det måste ha haft i ett mörkt rum bland okända människor. Kanske var det som under den allra första chefsutbildningen: hövdingarna i mörkret kring elden, schamanens trumma frammanar andarna och mysteriespelet tar vid.
”Mental våldtäkt”, utbrast någon och gick sin väg för att inte komma tillbaka. En fängelsechef misstänkte att man prövade hennes dådkraft. Förväntades hon sätta stopp för denna manipulation? Det gjorde hon inte, eftersom de andra, som hon inte visste huruvida de chefade för ett bageri eller för Psykförsvaret, verkade så berörda. ”Pretentiöst dravel”, yttrade en tredje efter den and-ra seansen. För en annan blev dravlet (ur ”Orons bok” av Fernando Pessoa) ett uppenbarelse, säger hon. ”Jag försonades med meningslösheten.”
Det är inte lätt att intervjua dessa chefer. De har varit med om något exceptionellt, menar de, men saknar språk för det. ”Livet går inte i repris”, säger en socialchef. ”Varje situation är unik … jag måste vara på helspänn för att förstå vad folk säger.” En chef inom våldsmakten: ”Du skall inte låta rädslan styra.” En tredje: ”Det hade kunnat vara jag”, och menar lägervakten i Auschwitz. Hon igenkände sina egna känslor hos bödlarna och hos offren, hos kvinnan som tycktes njuta av att bli förnedrad, och hos henne som inte kunde vara en man trogen ”eftersom jag består av så många personer”.
Under den sista seansen fick cheferna höra ett collage av tidigare texter, med deras egna anteckningar insprängda mellan Dickinson och Levinas. ”Herregud, vi är kultur!” ropade någon.
När det hela var över ombads båda grupperna att sammanfatta kursen. Kontrollgruppen skrev: ”Vi kom från olika verksamheter, med olika förväntningar och hade ett stort utbyte från varandra. Det viktigaste vi lärt oss är att vi behöver förstå oss själva för att förstå, påverka och leda andra. Vi är tillräckligt nyfikna för att lyckas.”
De som utsattes för Schibbolet skrev: ”Det var en gång i april. Förvirringen var total.” Sedan följer en lång dikt: ”… vi vittnade, skrattade och grät … en studie i ovisshet? Texterna kommer tillbaka. Tvivlen består. Den plats de tidigare hade måste omvärderas … Var och en försöker hitta sin mening.”
Kontrollgruppen skrev det väntade. Men hur skulle man tolka de andras utsvävningar?
Det behöver inte tolkas. Det kunde mätas.
Jag nämnde att det skulle lämnas blodprov. Men det var inte bara chefernas vener som stacks. Det var också deras underlydandes. Sex månader efter avslutad kurs hade de vilkas chefer utsattes för Kafka, Jelinek och Höga visan (samt för varandra) markant högre nivåer av DHEA-S i blodet än de vilkas ledare ingick i kontrollgruppen.
Hormonet DHEA-S är liksom själva livsgnistan. Det är det som väcker nya celler till liv som ersätter det dryga kilot av vår kropp som avlider varje dygn. Om DHEA-S sjunker, vilket inträffar när vi blir stressade eller känner att livet är en trasa, bildas färre celler och förfallet tar över. Vi tappar orken, blir lättare sjuka och åldras i förtid. Och omvänt. Man blir pigg och yster när hormonnivån stiger. Vilket det alltså gjorde hos folk vilkas chefer var tredje vecka bombarderats med litteratur, musik och omöjliga frågor. De blev frejdigare till sinnes, fick stadigare självkänsla, sov bättre och orkade mera. Hur har det gått till?
Det verkar som om deras chefer genomgått en smärre personlighetsförändring. Ett test som alla fått genomgå före och efter kursen visade att cheferna i konstgruppen hade högre beredskap att ingripa mot orätt, var dristigare, mindre konflikträdda och mer empatiska än förr. Anmärkningsvärt, eftersom personligheten är en stabil konstruktion. Den som är blyg, utåtriktad eller pedantisk när han är tjugo lär vara det också vid femtio. Det är nästan bara långa relationer samt djupa kriser, som krigstrauman eller kärlekspassioner, som kan förändra vårt jag.
Jag läser chefernas individuella utvärderingar. Många är lyriska. Somliga påstår att Schibbolet förändrat deras livssyn. I vart fall hur de ser på ondska, makt och sitt eget ansvar. En kvinna förundras över att hon kunnat tala så ingående med okända om känslor som var för skamliga för att yppas ens bland vänner. Jag frågar om det hade gått lika bra utan musik och med samma texter presenterade på papper? ”Nej, då hade det blivit en konfrontation mellan åsikter. Om vem som är en idiot.”
Minns läsaren chefspersonen som yttrade ”pretentiöst dravel”? Han hade sällskap av en annan som också fann kursen meningslös. Men de satt av den, av ren artighet, ville inte skapa bortfall för forskarna. ”Ett enda stort Jasså” blev dock slutomdömet.
Det kan ingen ifrågasätta. Återstår att förklara varför också deras underlydandes hormoner tagit ett glädjeskutt. I sanning underliga är konstens genvägar.
Det sägs att siffror och mätvärden är det enda som somliga förstår. Då får kanske detta experiment följder för kulturpolitiken? Eller åtminstone för kulturdebatten. Det verkar ju till exempel som om forskarna på Karolinska och Försvarshögskolan förstod bättre än mången litteraturvetare vad litteratur vill säga.
Wilbers Integral Meta-Theory:
http://www.integralworld.net/helfrich.html#ABS
http://integrallife.com/node/37539/
http://www.integralworld.net/helfrich.html#ABS
http://integrallife.com/node/37539/
nytt namn skrev:Ta inte för allvarligt på detta inlägg, men...
Killen pratar om att ställa frågor, men allt han väljer (i både ordval och klädval) är slätsruket rakt igenom. Jag ser denna film som en karikatyr av filosofi. Utöver detta så säger han det otroligt fåniga att "intellektuell verskamhet" (underförstått "filosofi") är något som som "ignorerats".
Gubben fattar inte att världen tyvärr inte en fin liten bubbla ("filosofi") i en större bubbla som "ignorerar" den lilla bubblan ("filosofi"), (mot en vit bakgrund i en fånig film).
Det han gör anspråk på, är något som genomsyras genom hela tillvaron. Det finns ingen "ignorans" som han talar om. Det han gör är i grund och botten "'kulturförakt' som 'kulturell institution'". Ett "bubblifierande" av tillvaron.
Min poäng var att såhär beskriver en komiker filosofi. Så här beskrivs det utifrån, för någon som kikar in, utan att delta.
Jag har ju lite poängterat vad jag tycker är en karikatyr av filosofi från din sida.
Det är som många som vill definiera filosofi från de som sysselsätter sig med det på universitet eller dylikt. Det låter sig helt enkelt inte göras, eftersom det för många bara är ett yrke, och försörjning. Det inbegriper dem inte som älskare av visdom utan som yrkesverksamma.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
Jävligt intressant artikel där. Tackar!
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
Problemet, är att denna komiker till stor del redan lever i ett kulturella klimat som redan implicit manifesterar vissa av dessa filosofiska föreställningar, och det är därför han ser dessa som tilldragande. Han har helt enkelt varit uppmärksam om vart vissa kulturella föreställningar har sin källa i. Men han är fortfarande fast i en anglosaxisk kultursfär, och upprätthåller alltså samma idéer, oavsett om han är medveten (gått på universitet) eller omedveten (glad amatör).J R Auk skrev:Min poäng var att såhär beskriver en komiker filosofi. Så här beskrivs det utifrån, för någon som kikar in, utan att delta.
Jag har ju lite poängterat vad jag tycker är en karikatyr av filosofi från din sida.
Det är som många som vill definiera filosofi från de som sysselsätter sig med det på universitet eller dylikt. Det låter sig helt enkelt inte göras, eftersom det för många bara är ett yrke, och försörjning. Det inbegriper dem inte som älskare av visdom utan som yrkesverksamma.
Varför söker han sig just till brittisk filosofi och inte kinesiska eller afrikanska kultur? Jo för han fortfarande är fast i sin egen "kulturella hegemonin". Han hejar alltså på det "hockeylag" som spelar på orten där han råkade födas och fostras.
Jag säger inte att brittisk filosofi är värdelös. Men man ska vara försiktig med att beklaga sig när man är i en hegemonisk ställning. Det är som kapitalister som beklagar sig över att finanskrisen uppstod p.g.a. att vissa inte spelade efter "marknadens regler", men att detta inte är "marknadens fel". Kritiken jag framför här är naturligtvis även en förenkling, men jag vill bara påvisa det okritiska beklagandet.
Wilbers Integral Meta-Theory:
http://www.integralworld.net/helfrich.html#ABS
http://integrallife.com/node/37539/
http://www.integralworld.net/helfrich.html#ABS
http://integrallife.com/node/37539/
- Johan Ågren
- Administratör
- Inlägg: 3368
- Blev medlem: 15 jan 2003 00:58
- Ort: Gävle
<iframe title="YouTube video player" width="480" height="390" src="http://www.youtube.com/embed/tDl3bdE3YQA" frameborder="0"></iframe>
I'm not aware of too many things
I know what I know, if you know what I mean
Philosophy is the talk on a cereal box
Religion is the smile on a dog
I'm not aware of too many things
I know what I know, if you know what I mean, d-doo yeah
Choke me in the shallow waters
Before I get too deep
What I am is what I am
Are you what you are or what?
What I am is what I am
Are you what you are or
Oh, I'm not aware of too many things
I know what I know, if you know what I mean
Philosophy is a walk on the slippery rocks
Religion is a light in the fog
I'm not aware of too many things
I know what I know, if you know what I mean, d-doo yeah
Choke me in the shallow water
Before I get too deep
What I am is what I am
Are you what you are or what?
What I am is what I am
Are you what you are or what you are and
Don't let me get too deep
Choke me in the shallow water
Before I get too deep
Wilbers Integral Meta-Theory:
http://www.integralworld.net/helfrich.html#ABS
http://integrallife.com/node/37539/
http://www.integralworld.net/helfrich.html#ABS
http://integrallife.com/node/37539/
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 92 och 0 gäster