Moralen i mytologin

Moderator: Moderatorgruppen

Sceptisk
Inlägg: 2520
Blev medlem: 15 dec 2006 00:33

Moralen i mytologin

Inläggav Sceptisk » 20 feb 2011 18:58

Det finns nog inget område som är så fyllt av åsikter och debatter men också förutfattade meningar, fördomar och oklarheter som just moral och etik. Så min fråga är vad är moral och etik? Kan dessa begrepp vara tillräckligt meningsfulla för att kunna bilda klarhet och tydlighet i vad man talar om? Min erfarenhet hittils har varit att det inte finns någon klarhet i dessa begrepp - vilket är orsaken till att det aldrig tycks uppstå något konsensus kring dessa frågor. De senaste årens sk "postmodernism" har inte direkt hjälpt till att bringa någon klarhet i dessa frågor heller.

Men det är inte bara moralbegreppet som inbjuder till fördomar och oklarheter. De begrepp som hörrör till moralbegreppet; gud, synd, skam, skuld, straff, dom, plikt, dygd, rätt, fel, lydnad, gott, ont och så vidare är inte heller särskilt klargörande.

Det man dock inom moralfilosofin brukar säga är att etiken är filosofin om vad som är det goda och det onda. Men det jag undrar över är innebörden i begreppen. Vad är det som gör det goda gott? Vad är det som gör det onda ont? Vad är det som gör en gud till en gud? Vad är det som gör synd till synd? Vad är det som gör rätt till rätt, fel till fel, och så vidare?

En mycket förvirrande sak i sammanhanget är det jag brukar återkomma till i mina inlägg, kunskapens träd på gott och ont. För enkelhetens skull så kommer jag alltid att behandla berättelsen om syndafallet som en figurativ berättelse, eller mytologisk saga som ändå på något sätt är relaterad till hur människor lever. Om man tänker sig berättelsen som en mytologisk bild, liknande de bilder som andra mytologier målar upp - representationer av olika fenomen, människor, föremål, viljor osv. Vad är då innebörden i denna berättelse, vad är det de olika aktörerna och föremålen representerar?

Det är också min uppfattning att berättelsena i bibeln inte skrevs ner alla på en gång med direkt inspiration från någon övernaturlig makt. Snarare så utvecklades dessa berättelser från en lång bakgrundsdiskussion och involverar därför en djupgående metafysisk världsuppfattning. De mytologiska berättelserna är därför resultatet av de föregående diskussionerna och principerna. Eftersom dom är en produkt av en djupare diskussion som föregick dom så blir innehållet i bibeln esoteriskt. Bara om man förstår den världsbild som berättelserna kommer från kan man förstå dessa berättelser. Det är omöjligt att som vissa gör, försöka använda mytologin till att förklara mytologin.

Mytologin är den ytliga berättelsen som ges till de oinsatta, de som inte är varken kunniga eller intresserade av djupa filosofiska och metafysiska diskussioner. De får en berättelse som ger dom en slags barnslig fascination av händelser de tror är verkliga historiska händelser. Men som sagt så kan mytologin aldrig förklara sig själv. För att förstå mytologin så måste man förstå bakgrunden. Då man förstår bakgrunden så blir mytologin som en vacker inramning av ett djupare koncept.

Man kan fråga till exempel varför författarna valde ett träd och frukter som centrala föremål, varför de valde en trädgård, en man och en kvinna och en orm. Träd finns representerade i ett flertal mytologier, bl a vår gamla Asatro där Oden offrade sig själv på trädet Yggdrasil som är världsträdet eller "livets träd" i den nordiska mytologin. Varför föll dom och så vidare. Alla dessa frågor har en förklaring för att alla föremål i en mytologi är där av en anledning.

För att återknyta, min fråga var vad moral är för något. Och som jag ställer frågan, vad gör det goda gott? Och vad gör det onda ont? För vem är det goda gott och för vem är det onda ont? Finns det något som är ont i sig själv eller gott i sig själv? Är godhet och ondska något som en person är eller något som drabbar en person? Om det drabbar en person då är det en helt annan sak än om det är en beskrivning av hurdant någonting är. Om någonting är gott för att någon tycker att det är gott, varför isåfall tycker den personen att det är gott och inte ont?

De gamla Grekerna hade konceptet logos som också återanvänts i Nya Testamentet. I John kap 1 så beskriver författaren Jesus att vara logos som blev till kött. Vi måste ju komma ihåg vem som denna författare talade till. Uppenbarligen använde han sig av ett koncept som de Grekiska filosoferna varit införstådda med länge. Stoikerna använde sig av logosbegreppet för att det förklarar att universum går att förstå förnuftigt. Logos är världens förnuftighet, lagbundenhet, nödvändighet, kausalitet, tid och rymd och öde. Alla dessa saker går att förstå med hjälp av vårt förnuft. Eftersom vi kan förstå universum med vårt förnuft så betyder det att universum fungerar förnuftigt. Om universum inte hade haft en förnuftig ordning då hade vi inte heller kunnat begripa universum. Men eftersom vi kan begripa dess ordning och lagbundenhet så innebär det att det finns en princip i universum som harmoniserar med vårt förnuft.

John menar alltså att Jesus är den princip av förnuftig ordning i universum som vi kan förstå med vårt förnuft. Med andra ord skulle man då inte kunna säga att den som älskar förnuftet älskar Jesus? Om nu Jesus är logos, världsförnuftet, då är det ju ofrånkomligt att den som älskar förnuftet också älskar Jesus, medan såklart en person som avskyr förnuftighet också hatar Jesus. Oavsett vilken religion man nu tillhör så är Kristendomen författad på ett sådant sätt att den gör sin centralgestalt till att representera universums förnuftighet.

Som jag skrev i min tråd om "Ödet och den rena viljan" så är universum styrt av kausalitet och universums kausalitet är något som vi människor också kallar för ödet. Bara för att vi inte alltid förstår varifrån saker kommer och var saker går så förstår vi ändå att det finns en lagbundenhet i detta, det sker inte slumpmässigt även om det ser ut att göra det. Mjölken och maten uppstår inte i kylskåpet från osmosis. Maten har färdats från en plats till annan, kanske köpts och sålts och har odlats av bönder som i sin tur måste sköta om sin mark och så vidare. Det finns hela tiden ett sammanhang som är större än vad man kan se för stunden. Detta är också logos. Att saker inte bara sker slumpmässigt, utan det finns en lagbundenhet i hur saker sker och att de måste ske enligt en ordning som är kausal. Denna ordning är också kallad för ödet för även om människor idag har mycket under sin kontroll så finns det ändå saker som inte är under människans kontroll. Till exempel så vet ingen ännu när de ska dö, ingen vet vad som kommer att hända i framtiden - även om man planerar så kan nya och helt oväntade saker uppträda. Det är också ödet, som faktiskt är logos.

Med andra ord så är Jesus logos och därför också en representant för ödet. Ödet som dömer människorna till antingen lycka eller olycka, medgång eller motgång. Men Jesus representerar ju inte bara den naturliga ordningen, för isåfall så hade ju Kristna för länge sedan accepterat evolutionsteorin. Jesus representerar alltså den Bibliska mytologins förklaring av hur världen fungerar. De som följer Jesus följer inte främst den förståelse av universum som den empiriska vetenskapen kan förklara den. Så även om de kan säga att Jesus är logos så kan de inte tro det på fullt allvar för isåfall så måste de acceptera vetenskapen.

Den Bibliska mytologin bygger i mycket på upprepningar av liknande föremål. Vi har kunskapens träd på gott och ont och Jesus korsfästes på ett trästycke. Vi har ormarna i öknen och vi har satan i öknen. Vi har Moses och ormen på ett kors och Jesus som refererar till sig själv som en orm som ska upphöjas på ett kors. Så vad är innebörden av trädet på gott och ont som människorna åt av? Detta träd representerar faktiskt också ödet. Jag ska förklara.

Först måste man komma fram till vad som menas med godhet och ondska, vad är det som gör godhet god och ondska ond? Är godhet något som man är, gör eller upplever eller något annat? Så man måste gå tillbaka till de fundamenten återigen. Vad är det som människan vill ha genom allt hon gör? Hon söker kunskap, hon söker makt, hon söker pengar, kvinna, man, hus, bil, resor, och så vidare. Vad är det hon är ute efter egentligen, vad är det som dessa saker ger människan? De ger henne glädje. De gör henne lycklig. Åtminstone ett tag. När kvinnan eller mannen inte längre ger samma glädje så söker hon sig vidare till nästa sak och finner glädjen genom det.

Människan har en vilja till att vara lycklig. Makt, pengar, resor och allt sådant existerar ju bara för att kunna realisera längtan efter lycka. Så om lycka är det goda som människan söker efter, då betyder ju det att det onda är det som står ivägen för människan i hennes sökande efter lyckan. Antingen genom att frånhålla människan hennes lycka eller att lura eller tvinga in människan in i saker som gör henne olycklig.

Detta nu förutsatt att det goda och onda har att göra med människans liv. Om det goda och det onda inte har med människan att göra utan är exklusivt något som har med Gud att göra då blir frågan en helt annorlunda. Men det är framförallt relevant för människan att förstå vad som är godhet och vad som är ondska och utbilda sig så att fördomarna försvinner.

Så läsaren förstår ju att eftersom logos representerar universums förnuftighet som också brukar kallas ödet eller "gudarna" och därför även "Jesus". Den som då tror att han kan vara den som är en ställföreträdare åt ödet till människorna och världen, därför är en person som tror sig vara en gud - en domare. Medan de som drabbas av ödets domar är människor, djur och växter.

Men eftersom ödet är förnuftigt så innebär det att det är förnuftigheten som dömer människorna. Förnuftet dömer människorna antingen till medgång eller motgång. Det är helt enkelt ett rationellt resultat av hur människor lever. Om man dricker sprit varje dag eller om man spelar med pengar så är det förnuftigt och förståeligt att det en dag kan komma att leda till alkoholism och fattigdom. Moral är inte god då den är moralisk, utan då den är förnuftig. För det är bara förnuftigt att man vill vara lycklig hellre än olycklig, man vill vara framgångsrik hellre än att vara misslyckad. Inte för att det finns någon mystisk moral i sammanhanget, utan för att människan vill vara lycklig hellre än olycklig och för att ta sig från olycka till lycka så måste människan bli guidad och hennes guide är förnuftet. Utan det guidande förnuftet så kan människan aldrig bli lycklig. En oförnuftig guide leder människan till vansinne och fördärv.

Så vad är det goda och vad är det onda? Det goda är gott för att det ger bestående lycka. Men vem är att säga till människorna vad som gör dom lyckliga i längden? Ingen annan än förnuftigheten.

Användarvisningsbild
freddemalte
Inlägg: 3392
Blev medlem: 04 mar 2006 20:04

Inläggav freddemalte » 21 feb 2011 13:09

Hej Sceptisk

Moral / etik är väl (förenklat) ett samlingsnamn för människors värdering av olika fenomen i världen. Vissa anser att förhållningssättet bygger på känslor medan andra avser mer logiska funktioner. En sak som jag dock undrar över är huruvida en person P kan anses ha en viss moral genom att enbart uttrycka en viss fras språkligt, eller om moralen hos P först definieras när P utför en viss handling, dvs finns det ett Krav På Praktik (KPP)?

Ytterligare, om vi kommer fram till att det inte finns ett KPP, utan att det enbart räcker med en persons tankar / utsagor kring ett visst fenomen, kan vi då säga att en person som inte handlar efter sina utsagor helt enkelt är praktiskt irrationell? Underförstått att personen kunde ha handlat annorlunda (om vi inte går med på det, dvs den fria viljan, ja då blir det en annan sorts diskussion).

Vidare, en del dygdetiker går ju så långt att man anser att person P alltid ska handla på ett visst sätt, även om P är förhindrad att göra så - är det rimligt?

http://www.filosofiforum.com/forum/vie ... php?t=7473

Vänligen

Fredrik
"Jag drömde att jag var, vaknade och var den jag drömde."

För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.

Användarvisningsbild
nytt namn
Inlägg: 782
Blev medlem: 23 okt 2009 06:42

Re: Moralen i mytologin

Inläggav nytt namn » 21 feb 2011 14:11

Sceptisk skrev:Men det är inte bara moralbegreppet som inbjuder till fördomar och oklarheter. De begrepp som hörrör till moralbegreppet; gud, synd, skam, skuld, straff, dom, plikt, dygd, rätt, fel, lydnad, gott, ont och så vidare är inte heller särskilt klargörande.

Det man dock inom moralfilosofin brukar säga är att etiken är filosofin om vad som är det goda och det onda. Men det jag undrar över är innebörden i begreppen. Vad är det som gör det goda gott? Vad är det som gör det onda ont? Vad är det som gör en gud till en gud? Vad är det som gör synd till synd? Vad är det som gör rätt till rätt, fel till fel, och så vidare?
Sceptisk, du börjar bra, men gör sedan några antaganden (som kanske är praktiska för dig) men som jag inte tror alla håller med om, ska kortfattat peka på vad jag menar.

Du säger: "Det man dock inom moralfilosofin brukar säga är att etiken är filosofin om vad som är det goda och det onda.".

I etik måste man inte med nödvändighet utgå från "det goda och det onda", detta ser jag som ett kristen synsätt.
Det "goda" och "onda" är alltså abstraktioner som inte med nödvändighet måste vara fundamentala (men som kan vara det, ofta är det om vi utgår från kristendom).

Jag har studerat etik ett tag, och det jag kommit fram till är att etiken är intimt sammanbunden med estetik, eftersom all etik bygger på en "(estetisk) föreställning/bild". Denna "föreställning" skulle vi, om vi drar den "till dess extrem" kunna kalla "utoptisk bild".

Det finns alltså en "bild" av "godheten" och en "bild" av "ondskan". Till dessa "bilder" finns vissa "värden" knutna (bilderna är "laddade"), och dessa värden kan vara positiva (önskvärda), neutrala, eller negativa (oönskvärda). En "bild" som även är knuten till människor, kan man nu kalla för ett "ideal" (alltså en bild av varför vissa egenskaper är "ideella", och därför utgör en "idealmänniska").

Ett stort problem i "etisk diskussion", är att människor har en tendens av att inte förstå hur dessa "bilder" formats hos dem, och varför de är positiva/neutrala/negativa. Utan de ser bara "värderingarna" (de missar helt enkelt "bilden").


Att postulera att något är "godhet" och något annat är "ondska", skapar alltså ett "spel med bilder" och syftet med den att närma sig etik på detta sätt (genom dessa "bildspel") blir då att få åhöraren att "internalisera bilderna".

När bilderna "väl är accepterade", så upplevs de som "självklara och givna", och detta upplevs vara "moral".


Problemet som senare uppstår, är att bilderna hos en person eller grupp inte överensstämmer med en annan person/grupps bilder. Då måste man förstå att bilderna skapas alltid utifrån en viss "livssituation" med vissa "givna förutsättningar", detta kan vara klimat, teknologi, "tidigare kulturarv", osv.

Men vissa bilder är (tyvärr) även skapade genom "social ingenjörskonst", dvs. de som skapar bilderna, "tror inte själva på dem", dvs. de skapar bilderna för att "få andra att 'följa'", dvs. de är en form av "trafikregler". Ett exempel på detta är "skönhetsideal". Från början utgör dessa "bilder" "biologiskt önskvärda egenskaper", men sen kommer det ett annat "lager av bilder" som börjar leva sitt eget liv. Exempel på dessa är "skönhetsideal" som idag syftar till att "dirigera" och "uppmuntra" "viss form av utveckling", men som "på ett rent biologiskt plan" inte är nödvändiga för överlevnad. Dock är människor "sociala djur" till sin natur, därför är det viktigt att kunna "anpassa sig till gruppens önskemål" för att gruppen ska uppleva att en viss medlem är "önskvärd". Dessa lagar (biologiska, och kulturella, och mixen av dessa) skapar alltså en form av "utvecklingsattraktion".

Samtidigt är det viktigt att inte bli "dystopisk" angående dessa typer av ideal, eftersom dystopin föder misstroende. Det är alltså viktigt i förlängningen (om man anser sig ha etiska anspråk) att inte spekulera för mycket i varför andras ideal ser ut som se gör. Om de bygger på någon "brist" hos människan ("svaghet", "girighet", "osolidaritet", "osjälvständighet", "maktmissbruk", "villfarelse" osv), utan att istället förankra sina ideal i sådant som man själv kan relatera till. Alltså, den "etik" som kultiverar "goda sidor" hos människor, och som är regler som alla kan erkänna vara relevanta, problemet är bara att den mesta "moral" är i väldigt stor utsträckning "situationsbunden".


Kristendom är tyvärr rent historiskt, en religion som utsatts för mycket social ingenjörskonst, (och om man vill vara elak så kan man gå så långt som att påstå att kristendom är den "högsta formen av social ingenjörskonst" vi känner till i människans historia). Det är naturligtvis genom mina "bilder" av kristendom jag uttalar mig om detta. Jag menar inte att det inte finns "etisk relevans in kristendom", utan att kristendom "missbrukats" och är på gränsen till "obrukbar" i många avseenden, eftersom det existerar så många "bilder" som motsäger varandra. Den blir helt enkelt för godtycklig (för min smak). Dock menar jag inte att jag kan ändra uppfattning om den.


"Buddhism" däremot, (om man bortser alla samhällsmässiga institutioner som etablerats), är en "fenomenologisk psykologi" av just "bildernas formade", dvs. det är en teoribildning som i grund och botten inte talar om "givna bilder" (även fast dessa växt fram genom tiden när den etablerat sig som en institution), utan "Buddhas lära" (innan "Buddhism") är just "en analys av bildernas framväxt", vilket alltså inte har något som helst med "moral" att göra, utan snarare "hur moralens formar sig". Och detta anser jag vara en mycket mer fruktsam utgångspunkt, än att "postulera vissa bilder som ideal", och "andra bilder som klandervärdiga/oönskvärda". Men mycket av "Buddhismen" kan vi även "skrota".


...

Talar vi dock om verkligheten, och faktiska, redan existerande, system, så tycker jag fortfarande att "Sprial Dynamics", är en av de teoribildningar, som tydligast och enklast "fångar" olika "moraliska system". Den har alltså 7+ olika grupper av "moraliska system". Jämför vi t.ex. Spiral Dynamics med freddemalte så säger han: "Moral / etik är väl (förenklat) ett samlingsnamn för människors värdering av olika fenomen i världen. Vissa anser att förhållningssättet bygger på känslor medan andra avser mer logiska funktioner. ", men detta är bara 2 system, och detta system kommer man tyvärr inte långt på idag.

Ska man "börja" någonstans, så är det "hur moralen utvecklats", och rent kortfattat kan man dela in detta i tre stadier: förmodernitet, modernitet, postmodernitet. Enligt (en enkel version av) Spiral Dynamics så finns:
2 förmoderna system: magisk, mytisk.
1 modernt: rationell.
2 postmoderna: relationell, integral.

Man måste ha förståelse för alla dessa 5 system ("djupa värderingar", "typer av religioner", "grunder för världsbilder"), för att kunna förstå "moralen i mytologin". Alla 5 system är nämligen användbara och relevanta utifrån sina egna syften. Det finns alltså inte "en mytologi", utan minst 5 typer av mytologier.
De magiska bygger på "impulser och egen styrka/makt att förverkliga egna behovsimpulser ",
De mytiska bygger på "bilder av ideal, och rollerna som idealen skapar, och rollerna ger förutsättningar att förverkliga behov"
De rationella bygger på "resonemang av rimlighet, och gemensamma ideal och egna behov"
De relationella bygger på "relationer som binder ihop gruppen, rimlighet, ideal, behov"
De integrala bygger på "intuition för hur dessa former av världsbilder växer fram, och se relevans i alla"

Användarvisningsbild
nytt namn
Inlägg: 782
Blev medlem: 23 okt 2009 06:42

Inläggav nytt namn » 21 feb 2011 14:23

Här kan man läsa utdrag ur boken "A brief history of Everything" där Wilber utvecklar "role/rule self" vilket är det "jag" som finns i den "mytiska religionen". Anledningen att jag pratar om just mytisk religion är för att "godhet"/"ondska" är ett typiskt exempel på begreppsbildning för hur mytiska religioner ser på världen:
http://books.google.se/books?id=c9shMX7HLY0C&pg=PA219&lpg=PA219&dq=wilber+role+rule+self&source=bl&ots=VSGJtLpm-8&sig=wcb0Q68pymzpesioPwblbA7vNBU&hl=sv&ei=tFhiTZqUE9DKtAbG_621CA&sa=X&oi=book_result&ct=result&resnum=1&ved=0CBwQ6AEwAA#v=onepage&q&f=false

Sceptisk
Inlägg: 2520
Blev medlem: 15 dec 2006 00:33

Inläggav Sceptisk » 21 feb 2011 17:37

nytt namn

Gott och ont är ganska ålderdomliga begrepp som jag försöker att sortera lite i, det jag skriver om är ifall man skuklle kunna tolka dom att innebära detsamma som "bra" och "dåligt" eller "välgörande" och skadligt". Vi är ju lite mer vana vid innebörden i dom orden. Moral och etik måste ju av nödvändighet handla om vad som är bra och dåligt annars skulle det upphöra att handla om människors värderingar. Om man skulle byta ut bra och dåligt, eller gott och ont, mot en bild så kommer ju ändå värdebedömningen in i slutändan ifall det är en bra eller dålig bild. Det spelar ingen roll om det är en bild eller beskrivning då det avgörande är själva bedömningen.

Det som jag tror du försöker säga är att det finns en förvirring i hur man bedömer vad som är bra och dåligt och att det kommer sig av den Kristna uppfattningen. Om jag skulle ställa upp ett antagande om vad du talar om så tror jag att du talar om att den Kristna etiken om gott och ont bygger på begrepp som synd, skuld, straff, offer och återbetalning. Som jag skrev i mitt inlägg, vad gör det goda gott, vad gör det onda ont, vad gör synd till synd, osv.

Vad det innebär är att premisserna i den Bibliska metafysiken bygger på att orsaken till det goda och det onda bygger på synd och skuld och nåd. Synden är en skuld som måste återbetalas genom något slags offer. Det är en tanke som återkommer i hela Bibeln. Till exempel så är offertanken väldigt central i både gamla och nya testamentet. Det finns olika slags offer i Bibeln, bl a skuldoffer och syndaoffer.

Men fortfarande gäller att det finns en orsak, ett sammanhang, ett logos, som förklarar varför och hur teologin fungerar. Givetvis så får det ytterligare konsekvenser till att bygga upp en allmän världsbild. När människan syndar så försätter hon sig i skuld gentemot sin skapare och därför för att människan ska kunna bli fri så måste hon återgälda den skulden. I det gamla testamentet så krävdes därför ett syndaoffer eller skuldoffer, det förstfödda av boskapen var tvunget att offras. Det är denna tanke som även Kristendomen bygger sitt synsätt på. Man menar ju inom Kristendomen att människan har på grund av Adam och Evas synd, försatt sig i en skuld till sin skapare som de själva inte kan betala tillbaka. Därför så kom Jesus som ett offer för människorna som kunde betala tillbaka skulden och samtidigt göra slut på djuroffer (och människooffer).

Förstår du såhär långt vad jag menar med den Kristna/Bibliska etiska metafysisken? Synd innebär skuld och skulden måste betalas tillbaka - människorna kan inte betala skulden därför måste Gud betala den, vilket såklart innebär att syndaförlåtelsen är en nådegåva från Gud. Implikationerna av det synsättet blir dock logiskt sett att människan syndar på grund av att hon är ond och gör gott på grund av att hon är god. Vilket innebär att godhet och ondska måste förklaras och man får då förklaringen i den metafysiska kampen mellan Satan och Gud. Satan revolterar mot Gud för att han är stolt och vill ta över Guds tron. Men varför Satan egentligen skulle vilja göra det har jag inte hittat någon förklaring på, förklaringen kan aldrig bli rationell utan stannar vid att Satan är irrationell och gör något helt irrationellt bara för att han är irrationell, stolt, ond.

Det är den traditionella Bibliska och Kristna synen på gott och ont. Det finns dock andra synsätt. Till exempel det Gnostiska och Hinduiska synsättet där man menar att gott och ont bygger på kunskap och okunskap. Människan gör ont tills dess att hon lär sig ett bättre sätt och därmed så upphör det onda och människan kommer att bete sig bättre. Det sk onda, eller dåliga som händer i världen beror inte på någons inneboende ondska eller vilja att trotsa Gud, utan beror på okunskap. För när människan blir försatta i en situation där de inte vet hur de ska göra då blir de precis som djuren, de blir rädda och börjar bitas. Inte på grund av att de är onda utan på grund av självbevarelsedrift och att de inte förstår situationen. Den Hinduiska och Gnostiska etiska metafysiken får därför en helt annan konsekvens för hur människans världsbild kommer att se ut överlag. I den bibliska synen då beror ondska på synden och i den hinduiska och gnostiska så beror det vi kallar ondska på okunskap.

Vissa skulle här hävda att det finns ju människor som är oerhört kunniga men som ändå gör onda saker. Jag menar atombomen och all vapenteknologi som finns idag är ju en konsekvens av kunskap. Men den typ av okunskap som Gnostikerna och Hinduerna talar om har inte att göra med sådan typ av kunskap utan har att göra med kunskapen om vår relation till Skaparen och Skapelsen. Detta innebär att ondska egentligen är djupt irrationell - på grund av okunskap, även om den kan uppträda som oerhört kunnig och intellektuell.

Det du talar om bilder och utopier och dystopier är som jag ser det ett annat sätt att uppfatta själva idén om godhet och ondska. Visst kan man göra sig en bild av det. Huvudsaken är ju att man förstår vad den innebär och att den inte blir utopisk - för utopisk är ju detsamma som orealistisk inte sant? Om man försöker att uppnå något som är orealistiskt då kommer man att hamna i en dystopi där man hela tiden måste klättra snabbare uppför ekorrhjulet, trampa vatten men aldrig nå över ytan. Litegrann som vi har det idag kanske. Därför så blir det viktigt och relevant att ta reda på vad som är bra och dåligt för just Dig så att du kan hitta vad som är lagom och måttfullt för dig och komma tillbaka till normalläge igen. Om vi ställer upp omöjliga ideal och tror att de är "de enda rätta" då kommer vi aldrig att kunna slappna av och inte heller kunna utvecklas på den nivå som vi befinner oss. Så därför så bör etiken guidas av förnuftet, som vi också kan se själva genom att se ut över världen och skapelsen och upptäcka logos ibland oss.


Återgå till "Filosofi"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 72 och 0 gäster