Platons Idélära - Kants tinget i sig
Moderator: Moderatorgruppen
Platons Idélära - Kants tinget i sig
Platon talar i sin kunskapsteori om idéer.
Det finns en idé-ett mönster för varje och alla ting.
Ting är alltså objekt som liknar idén.
Det finns kunskap, objekt, och det finns kunskap, idén. Den är fullständigt fullkomlig. Vi kan ej ha fullständig kunskap- Idéen för kunskap är den fullständiga kunskapen.
Kant talar om tinget i sig och tinget för oss.
Vi kan ej ha absolut kunskap om tinget i sig eftersom vår perception är underordnad den subjektiva fenomenologin.
Resonerar Kant och Platon likartat?
Det finns en idé-ett mönster för varje och alla ting.
Ting är alltså objekt som liknar idén.
Det finns kunskap, objekt, och det finns kunskap, idén. Den är fullständigt fullkomlig. Vi kan ej ha fullständig kunskap- Idéen för kunskap är den fullständiga kunskapen.
Kant talar om tinget i sig och tinget för oss.
Vi kan ej ha absolut kunskap om tinget i sig eftersom vår perception är underordnad den subjektiva fenomenologin.
Resonerar Kant och Platon likartat?
Tractatus/
Borde tänka efter lite bättre, men som jag minns Kant, så kunde han ha menat att varje kaffesked du råkade använda på morgonen bortsett från hur du uppfattade den, var något slags ting i sig. Och det förhöll sig inte så, att dessa förekomster av kaffeskedar-ting i sig hade ett överordnat idealt kaffesked-ting i sig som förlaga.
Alltså resonerade Kant inte lika befängt(i mitt tycke), som Platon.
Däremot var Kant lika förhäxad(i mitt tycke) av att bestämma tings väsen.
Borde tänka efter lite bättre, men som jag minns Kant, så kunde han ha menat att varje kaffesked du råkade använda på morgonen bortsett från hur du uppfattade den, var något slags ting i sig. Och det förhöll sig inte så, att dessa förekomster av kaffeskedar-ting i sig hade ett överordnat idealt kaffesked-ting i sig som förlaga.
Alltså resonerade Kant inte lika befängt(i mitt tycke), som Platon.
Däremot var Kant lika förhäxad(i mitt tycke) av att bestämma tings väsen.
"We are up against trouble caused by our way of expression."
Wittgenstein i "The Blue Book"
Wittgenstein i "The Blue Book"
- Apollinaire
- Inlägg: 71
- Blev medlem: 23 aug 2004 21:47
- Ort: Stockholm
- Kontakt:
Den största skillnaden mellan de två är väl i det här fallet att Kant inte, så som Platon, gör en hierarkisk indelning mellan de två. Platon talar om idévärlden i samma andetag som idealvärlden, och att idéerna är något vi bör sträva efter. Kants ting i sig är helt enkelt den verklighetsdimension ur vilken vi utvinner vår emiriska/sinnliga kunskap. Så på sätt och vis talar kant inte ens om två separata världar, bara om en värld som är tudelad av vår perceptiva förmågas egenskaper (tid och tum, kausualitet osv). Så nej, jag tycker inte att det vore korrekt att påstå att de resonerar likartat, även om Kant antagligen (liksom så gott som alla hans kollegor genom historien) har ett arv från Platon.
I och med Kant börjar man dock tala om vår uppfattning om världen just som världen, och inte som en förvrängning av något slag. Tinget i sig kan över huvud taget inte uppfattas då det existerar bortom alla ramar för perception/erfarenhet.
I och med Kant börjar man dock tala om vår uppfattning om världen just som världen, och inte som en förvrängning av något slag. Tinget i sig kan över huvud taget inte uppfattas då det existerar bortom alla ramar för perception/erfarenhet.
-
suchanother
- Avstängd
- Inlägg: 4109
- Blev medlem: 14 feb 2004 23:37
- Ort: Göteborg
Kants "tinget i sig" är ett värdelöst begrepp.
Alla normalfuntade människor fattar att vi inte har fullständig kunskap om allt. En självklarhet, varför älta detta?
Kant påstod att vi aldrig kan nå fullständig kunskap om "tinget". Hur kan han veta detta? Liknar mest hängmattefunderingar en vacker sommardag.
Vårt samhälle, vår kultur hyllar gamla hjältar, i brist på annat. Detta gäller speciellt inom vetenskap och kultur. Inom kulturen blir vi terroriserade med gamla operor och dyl. som ingen normal människa bryr sej men som kostar stora skattepengar för att "finlirarna" i Stockholm har nåt att ägna sej åt.
Vet inte hur det inom skolan idag men skulle inte bli förvånad om lärarna fortfarande kommer dragandes med Kant, Bacon Hume & Co. Låt de vila i frid!
Alla normalfuntade människor fattar att vi inte har fullständig kunskap om allt. En självklarhet, varför älta detta?
Kant påstod att vi aldrig kan nå fullständig kunskap om "tinget". Hur kan han veta detta? Liknar mest hängmattefunderingar en vacker sommardag.
Vårt samhälle, vår kultur hyllar gamla hjältar, i brist på annat. Detta gäller speciellt inom vetenskap och kultur. Inom kulturen blir vi terroriserade med gamla operor och dyl. som ingen normal människa bryr sej men som kostar stora skattepengar för att "finlirarna" i Stockholm har nåt att ägna sej åt.
Vet inte hur det inom skolan idag men skulle inte bli förvånad om lärarna fortfarande kommer dragandes med Kant, Bacon Hume & Co. Låt de vila i frid!
- Apollinaire
- Inlägg: 71
- Blev medlem: 23 aug 2004 21:47
- Ort: Stockholm
- Kontakt:
Uppenbarligen är det inte ett värdelöst begrepp i och med att det har haft, och har, stor genomslagskraft hos det västerländska tänkandet. Med sina teorier om tinget i sig, och om de referensramar med vilka subjektet närmar sig detta ting i sig har att förhålla sig till, försökte Kant göra upp med den idealism som Platons idélära står för. Jag förstår inte hur du kan förkasta det som ett "värdelöst begrepp" utan att förkasta hela den filosofiska traditionen som värdelös.
-
suchanother
- Avstängd
- Inlägg: 4109
- Blev medlem: 14 feb 2004 23:37
- Ort: Göteborg
Jag menar att "det västerländska tänkadet" har överlevt sig självt, nu gäller det att ta nya tag. Det som 1600-1800 talet producerade är väl inte så angeläget idag? Det mesta har ju redan sjunkit i allmänna medvetandet och i det vetenskapliga tänkandet , så varför ständigt lyfta upp en dammig historia?
Vore väldigt intressant att veta om du personligen har haft nytta av Kants "tinget i sig"?
Tror knappast det, verkligheten är som den är, låt oss jobba utifrån den!
Vore väldigt intressant att veta om du personligen har haft nytta av Kants "tinget i sig"?
Tror knappast det, verkligheten är som den är, låt oss jobba utifrån den!
-
suchanother
- Avstängd
- Inlägg: 4109
- Blev medlem: 14 feb 2004 23:37
- Ort: Göteborg
-
Prekognitivo
("en fortsatt försvar mot ignonantia efter Apollinaire")
Kant revolutionerade ju filosofin genom att fastslå att den mänskliga kunskapen måste bygga på vissa av erfarenheten oberoende förutsättningar, vissa a priori, såsom tiden, rummet och orsaksbegreppet.
Utan sådana förutsättningar vore allt kunskap omöjlig, med dem tvingas vi å andra sidan se världen genom förutsättningarnas glasögon. Vi kan aldrig uppfatta världen som den är, bara världen som den är för oss.
Kant skilde därför mellan tingen som de är, och tingen som vi uppfattar dem.
I min mening tror jag att Kant var platoniker och hans filosofi och idéer härstammar självklart från Platons idélära.
En annan platoniker var också matematikern Kurt Gödel, hans filosofiska grundinställning var nämligen inspirerad av Kant som betonade att vi inte kan bevisa all vår kunskaps giltighet, utan måste acceptera att den bygger på obevisbara premisser, de tidigare nämnda a priori-kategorierna.
Gödels syn på matematikens storheter härrörde från den grekiske filosofen Platon, som omkring 400 år före vår tideräknings början formulerade en filosofi om idévärlden.
Platons tanke var att det bakom den förnimbara verkligheten finns en ännu verkligare verklighet, bestående av grundidéer, som tingen i sinnevärlden bara är ett slags uttryck för. Och Gödel menade att det matematiken handlar om är sådana grundidéer, som uppenbaras av oss människor men finns där vare sig vi upptäcker dem eller ej.
Kant revolutionerade ju filosofin genom att fastslå att den mänskliga kunskapen måste bygga på vissa av erfarenheten oberoende förutsättningar, vissa a priori, såsom tiden, rummet och orsaksbegreppet.
Utan sådana förutsättningar vore allt kunskap omöjlig, med dem tvingas vi å andra sidan se världen genom förutsättningarnas glasögon. Vi kan aldrig uppfatta världen som den är, bara världen som den är för oss.
Kant skilde därför mellan tingen som de är, och tingen som vi uppfattar dem.
I min mening tror jag att Kant var platoniker och hans filosofi och idéer härstammar självklart från Platons idélära.
En annan platoniker var också matematikern Kurt Gödel, hans filosofiska grundinställning var nämligen inspirerad av Kant som betonade att vi inte kan bevisa all vår kunskaps giltighet, utan måste acceptera att den bygger på obevisbara premisser, de tidigare nämnda a priori-kategorierna.
Gödels syn på matematikens storheter härrörde från den grekiske filosofen Platon, som omkring 400 år före vår tideräknings början formulerade en filosofi om idévärlden.
Platons tanke var att det bakom den förnimbara verkligheten finns en ännu verkligare verklighet, bestående av grundidéer, som tingen i sinnevärlden bara är ett slags uttryck för. Och Gödel menade att det matematiken handlar om är sådana grundidéer, som uppenbaras av oss människor men finns där vare sig vi upptäcker dem eller ej.
suchanother skrev:Vårt samhälle, vår kultur hyllar gamla hjältar, i brist på annat. Detta gäller speciellt inom vetenskap och kultur. Inom kulturen blir vi terroriserade med gamla operor och dyl. som ingen normal människa bryr sej men som kostar stora skattepengar för att "finlirarna" i Stockholm har nåt att ägna sej åt.
Kanske vi kan försöka hålla nivån lite högre? Iaf starta nya trådar för nya ämnen. Detta provocerar bara fel rekationer - tråden handlar om Kant och Platon.
Tractatus skrev:Resonerar Kant och Platon likartat?
Kopplingen till Platon tycker jag endast är ytlig. Däremot kanske man kan dra paralleller till Aristoteles distinktion mellan materia och form. Även om Kant isf har raffinerat denna distinktion betydligt.
Platon föreställde sig ju att idéerna (A.="formerna", K.="fenomenen") hade självständig existens vilket varken Aristoteles eller Kant gjorde. Hos Aristoteles är de beroende av materien och hos Kant av jaget (ev. även av tinget-i-sig).
Platon är ju således vad man brukar kalla en objektiv idealist och Kant är en transcendental idealist. I min mening innebär det en betydlig kunskapteoretisk skillnad.
-
suchanother
- Avstängd
- Inlägg: 4109
- Blev medlem: 14 feb 2004 23:37
- Ort: Göteborg
Apropå Gödel.
Jag tror det finns likheter mellan Gödel och Kant.
Kant satt i sin lilla studentkammare och svettades och fick aldrig ett nyp.
Gödel tillhör samma släkte (Einstein med) som tänker på barnets vis och aldrig blir vuxna.
Kurt Gödel fabulerade hela sitt liv med symboler, gränsar till psykos och paranoia, till sist hittade han ett kryphål. Vackert så, men vad är det mänskliga priset?
Jag tror det finns likheter mellan Gödel och Kant.
Kant satt i sin lilla studentkammare och svettades och fick aldrig ett nyp.
Gödel tillhör samma släkte (Einstein med) som tänker på barnets vis och aldrig blir vuxna.
Kurt Gödel fabulerade hela sitt liv med symboler, gränsar till psykos och paranoia, till sist hittade han ett kryphål. Vackert så, men vad är det mänskliga priset?
Kyano skrev:
Har för mig att man benämner även Platon som transcendent realist och rationalist, samtidigt som Aristoteles istället bedöms som immanent realist och empirist, då han ansåg att kunskap erhåller vi genom att studera det för ögat synbara.
Trancsendent därför att idéerna som han förspråkar är abstrakta och skilda från tinget. Slutar tingen exsitera finns idéerna för tingen fortfarande kvar.
Platon är ju således vad man brukar kalla en objektiv idealist och Kant är en transcendental idealist. I min mening innebär det en betydlig kunskapteoretisk skillnad.
Har för mig att man benämner även Platon som transcendent realist och rationalist, samtidigt som Aristoteles istället bedöms som immanent realist och empirist, då han ansåg att kunskap erhåller vi genom att studera det för ögat synbara.
Trancsendent därför att idéerna som han förspråkar är abstrakta och skilda från tinget. Slutar tingen exsitera finns idéerna för tingen fortfarande kvar.
-
suchanother
- Avstängd
- Inlägg: 4109
- Blev medlem: 14 feb 2004 23:37
- Ort: Göteborg
- Apollinaire
- Inlägg: 71
- Blev medlem: 23 aug 2004 21:47
- Ort: Stockholm
- Kontakt:
suchanother:
Problematiskt. För det första så kommer du aldrig någonsin att kunna ta dig ur din egen historiska och sociala kontext, det enda du kan göra är att försöka bidra till att successivt förändra den i någon riktning. Det förekommer över huvud taget inga revolutioner, och att helt sonika påstå att vi bör "byta ut" det västerländska tänkandet mot ett annat tänkande är meningslöst. Ett tänkande som går så pass djupt byts inte ut, den är en del av det som är dig. För att du ska kunna "byta ut" ditt (och din historias) tänkande krävs antagligen lobotomi eller en stor dos LSD, och när du väl har lyckats med detta kommer du varken att veta vad som har förändrats (iom. att hela ditt tänkande bytts ut) eller kommunicera detta tankeskifte med din omvärld.
Det tankestoff som producerades på 1600-1800 talet är i allra högsta grad angeläget idag, oavsett om andemeningen i det hela har sjunkit in i något slags allmänt medvetande eller inte. Om det inte har det är det intressant av uppenbara själ, och om det har det (vilket jag betvivlar då en sådan process antagligen är mångdubbelt mer uttdragen än så), så är det intressant ur samma perspektiv som psykologi är intressant. Även om vi inte medvetet använder oss av det så påverkar det oss, och det som påverkar oss, angår oss.
Om jag personligen haft nytta av Kants tinget i sig? Uppenbarligen, iom. att jag diskuterar det. men det där är en fråga om hur du definierar dels "personligen" och dels "nytta". men jag anser att jag har haft nytta av det, då det har sporrat mig till att tänka.
"Verkligheten är som den är"? Det där bådar för mångt mycket mer kontrovers än en diskussion om "dammig historia".
Jag menar att "det västerländska tänkadet" har överlevt sig självt, nu gäller det att ta nya tag. Det som 1600-1800 talet producerade är väl inte så angeläget idag? Det mesta har ju redan sjunkit i allmänna medvetandet och i det vetenskapliga tänkandet , så varför ständigt lyfta upp en dammig historia?
Problematiskt. För det första så kommer du aldrig någonsin att kunna ta dig ur din egen historiska och sociala kontext, det enda du kan göra är att försöka bidra till att successivt förändra den i någon riktning. Det förekommer över huvud taget inga revolutioner, och att helt sonika påstå att vi bör "byta ut" det västerländska tänkandet mot ett annat tänkande är meningslöst. Ett tänkande som går så pass djupt byts inte ut, den är en del av det som är dig. För att du ska kunna "byta ut" ditt (och din historias) tänkande krävs antagligen lobotomi eller en stor dos LSD, och när du väl har lyckats med detta kommer du varken att veta vad som har förändrats (iom. att hela ditt tänkande bytts ut) eller kommunicera detta tankeskifte med din omvärld.
Det tankestoff som producerades på 1600-1800 talet är i allra högsta grad angeläget idag, oavsett om andemeningen i det hela har sjunkit in i något slags allmänt medvetande eller inte. Om det inte har det är det intressant av uppenbara själ, och om det har det (vilket jag betvivlar då en sådan process antagligen är mångdubbelt mer uttdragen än så), så är det intressant ur samma perspektiv som psykologi är intressant. Även om vi inte medvetet använder oss av det så påverkar det oss, och det som påverkar oss, angår oss.
Vore väldigt intressant att veta om du personligen har haft nytta av Kants "tinget i sig"?
Tror knappast det, verkligheten är som den är, låt oss jobba utifrån den!
Om jag personligen haft nytta av Kants tinget i sig? Uppenbarligen, iom. att jag diskuterar det. men det där är en fråga om hur du definierar dels "personligen" och dels "nytta". men jag anser att jag har haft nytta av det, då det har sporrat mig till att tänka.
"Verkligheten är som den är"? Det där bådar för mångt mycket mer kontrovers än en diskussion om "dammig historia".
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 21 och 0 gäster
