Sefket Ramovic skrev:Algotezza skrev:
Evigheten/oänddligheten är inte cirkulär - inte sfärisk.
Evigheten/oändligheten är ett spiralformat femdimensionellt kretslopp topologiskt inkrökt sig självt så att dess insida och utsida sammanfaller på så sätt att dess volym/mätbara storlek blir noll.
Eller en doft av intighet...
/Algotezza
Tack för förklaringen, jag tänker också som du men visste inte om detta 5 dimensionella. Själv förstår jag inte det.
Men jag förstår att den sanna verkligheten är formlös, tidlös, meningsfull, kärleksfull och att alla möjliga händelser sker samtidigt som de inte sker, fast egentligen sker ingenting. Däremot att vi ändå råkar befinna oss just nu här, måste bero på någon form av val, kanske från oss själva.
Vi kan inte föreställa oss det obegränsade, vilket hade gett de en form, däremot kan vi få ett hum om de, samt genom symboler förklara det för andra.
Mvh
Sefket R.
Min äldre brorsa som är manisk när det gäller matte och matematiska gåtor* har hittat på den här tankeövningen (kanske knyckt någonstans).
Man börjar med en punkt som bara betecknar befintlighet/"dimensionslös" närvaro - din een närvaro här och nu.
.
Sedan tänker du att du "mentalt" tar tag i denna punkt och "drar ut" den till en linje - du uppnår då en dimension
______________________
Sedan tar du mentalt tag i denna linje och drar den vinkelrät mot sin sträckning och får ett 2D-plan.
Därpå tar du tag mentalt i planet och rör det vinkelrät mot sig själv och får en 3D-enhet.
Denna tar du tag i och låter röra sig i ett 3D-rum - och då får en process som gestaltar tiden - "tid" definierad som "den faktor som möjliggör för ett 3D-föremål att röra sig i det 3D-rum där dettta föremål befinner sig".
Men för att gå vidare går vi nu över till ett verkligt föremål i vår närhet, tex. en tändsticksask.
Genom att på så sätt röra detta 3D-föremål, asken, i 3D-rymden gestaltas tid som den fjärde dimensionen - den som möjliggör för ett 3D-föremål att röra sig i den 3D-rymd där detta 3D-föremål befinner sig.
Femte dimensionen kan då gestaltas genom att vi, när vi betraktar den fysiska rörelsen av ett 3D fysiskt objekt, asken, i den 3D-rymd där vi själva också finns till och medan denna rörelse pågår, kan minnas gjord rörelse och föreställa oss kommande rörelse, och då står minnet av detta för "det förflutna 5D" och våra förutsägelser via fantasi och tänkande står då för "det framtida 5D".
Den femte dimensionen blir då en andlig dimension som gör det möjligt att överblicka den fysiska 3D-dimensionen och den 4D tiden och "se" hur den övergår till ande bakåt och framåt "i tidens båda riktningar" eftersom tiden utgör den faktor som möjliggör 3D-föremål att röra sig i en 3D-rymd. 3D-rymden och dess föremål blir då en fysisk dimension som byggs upp genom att kombinera 0-dimensions punkt av närvaro och en-dimensionens linearitet och 2D-s yta. Dessa är immateriella dimensioner som ligger till grund för den fysiska 3D-dimensionen och dess fysiska 3D-objekt. Ingen fysiskt obejkt kan bara vara linje eller bara vara yta (och inget annat). 4D (tiden) är alltså rörelsemöjlighetsdimensionen som kontinuerligt övergår i den andliga 5D - minnen ("bakåt-5D") av förflutna processer som ligger till grund för det andliga blickandet framåt via intelligens/fantasi ("framåt-5D").
Då allt detta resonemang på så vis är grundat blott i punktens dimensionslösa närvaro (vår egen närvaro här och nu) , är det till den vi återvänder efter denna resa för att på så vis skapa det topologiska "i sig själv inkrökta" kretslopp jag skrev om först - som genom sin inkrökthet i sin helhet blir blott närvaro - upplevbar men ej mätbar.
På så vis uppkommer det hela genom att du själv som den som är närvcarande dä du är reducerar dig att betrakta dig blott som denna punkt av närvaro - genom att du skapar en bild därav (så inledde vi ju denna tankeresa) - med vars hjälp du sedan bygger upp ett kretslopp som blir en bild av din egen närvaro i ochg styrning av den process denna resa utgör.
Din närvaro är tidlös men med hjälp av den bild du skapar utifrån din närvaro blir din bild underkastad tidens och förändringens lagar och ju mer du ser dig som ett med bilden - desto mer bleknar din eviga närvaro och du ser dig som i grunden timlig, glömsk av att det är blott den bild du skapat av din närvaro som likt alla skapade bilder har en början och ett slut.
Detta tankeexperiment kan i sin tur symbolisera din och kosmos existens och uppkomsten av timlighet, förändring... skapar- och upplevelsemöjligheter...
Eller... så är det på ett helt annat sätt...
/Algotezza
*länk till hans sida http://egevad.nu/sven/index.html