Något att bita i - lite mer ateism vs. teism

Traditionella religionsriktningar, men även andlighet ur ett mer generellt perspektiv.

Moderator: Moderatorgruppen

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 06 apr 2011 03:43

freddemalte skrev:
J R Auk skrev:Jag finner det lite lustigt att den här Matt som säger att man inte skall tro på bibeln utan skall tänka själv bara rakt upp och ner dikterar vad som är synd eller inte. Vad som är moraliskt eller inte. Jag menar vart argumenterar han för sin sak? Han säger bara att han är mer moralisk. Han bygger hela sitt resonemang på att vi har en hegemoni eller en sedlighet som säger att slaveri inte är ok och dylikt.

Jag menar vad händer om vi tar ämnet så platt som det föreslås? Mycket av vår "moral" bygger på antiken. Aristoteles talar ju om slavar och menar att det är en naturlig del av livet, och en naturlig ordning. Fördömer man honom på samma grunder? Nej vill jag påstå, även om jag inte vet hur personen här skulle argumentera i frågan.

Jag tycker att han mest spelar på hur vi idag har en annan standard för att bedöma frågorna.
Hej J R Auk

Som vanligt mycket intressanta och tänkvarda vinklingar på problemställningen! Ja det är ju så sant, han är ju tämligen dogmatisk i sin person och sitt sätt att tänka!

Fråga: Måste man inte vara "motdogmatisk" för att "motverka" det negativt dogmatiska eller är det även fel att vara motdogmatisk? Obs! Jag säger inte att det han påstår i sak är bra saker, jag pratar nu om fenomenet att vara dogmatisk i just den situationen har är.

För övrigt kan du väl titta på de aningen underhållande tjejerna (två videos) som jag postade i mitt svar till Sceptisk i inlägget innan detta?

Ser fram emot din syn på den diskussionen!

Vänligen

Fredrik



För att svara på din fråga freddemalte angående om man måste vara dogmatisk i det att man möter dogmatism i en diskussion. Där ger jag ett rungande nej. Det är att svika själva föresatsen för varför man bör diskutera ett dogmatiskt trosinnehåll (obs menar här vilken tro som helst). Det bygger ju på idén om att det finns ett värde i att kunna betänka, och göra nya omdömen över frågor allt medan ens erfarenhet växer. Eller ens omständigheter förändras. Att så att säga vara beredd att ompröva sina omdömen.

Jag förstår varför det praktiskt blir så dock. Vi människor har många tendenser till att ge större tyngd till argument som framförs i vad som verkar vara stark övertygelse. Den här "peka med handen" mentaliteten. Och jag vet själv att jag halkar in i sådant ibland (i dåliga stunder). Ofta när man är engagerad i frågor. Och det berör en konkret. Då kan man lätt motiveras till att tycka att det att vinna över sin meningsmotståndare ursäktar alla metoder. Och på ett sätt så gör det så. Åtminstone där det existerar ett faktiskt maktförhållande som man måste inordna sig under på vad man anser vara fel grunder. Eller lida någon form av "straff" annars.

Och ofta ser jag det vara fallet med ateister. De som argumenterar mest mot troende är i min erfarenhet de som tidigare har trott på religioner. Richard Dawkins är ett sådant exempel. Minns jag såg en intervju där man tydligt såg att han motiverades av att han kände sig lurad. Det är också därför tror jag som jag ofta tycker att han får en osmaklig hållning mot sina meningsmotståndare. De lever ju fortfarande med bilden av sig själva som en som trodde.

Vad det gäller själva frågan i sig. Huruvida man bör vara ateist eller teist så anser jag att det finns ett annat alternativ. Och inte det agnostiska. Jag har tex inte vuxit upp i en miljö där religion någonsin varit ett ämne. Det har för mig alltid varit som de böcker jag läste som liten. Sagor som talar om livet. Det finns poänger i det. Men det är bara sagor. Jag förstår alls inte frågan om gud. För mig finns bara frågor om världen. Eller vad vi nu skall kalla det. Jag kan tänka mig att reducera ner det till frågor om min upplevelse. Det beror lite på vilket ben man vill stå på så att säga.

Vad tror ni om en sådan hållning? Att inte ens se det som en relevant fråga om gud finns eller inte finns. Just för att det kräver en förföreståelse om vad det här "gud" skulle vara för något. Och vad gud skulle vara kan man bara veta genom att redan stå i relation till detta gudsbegrepp. Och stod man i relation till det så tror man antingen redan, eller så tror man inte, där inte-tron, enbart är en icke-tro på ett begrepp. Som jag kan inte-tro på en enhörning eller en kentaur. Jag menar jag vet att dem finns precis som jag vet att dem inte finns. :)

Ps. Kommenterade tjejerna i den andra tråden med liknande namn :) Ds.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

Användarvisningsbild
freddemalte
Inlägg: 3392
Blev medlem: 04 mar 2006 20:04

Inläggav freddemalte » 06 apr 2011 10:50

J R Auk skrev:
freddemalte skrev:
J R Auk skrev:Jag finner det lite lustigt att den här Matt som säger att man inte skall tro på bibeln utan skall tänka själv bara rakt upp och ner dikterar vad som är synd eller inte. Vad som är moraliskt eller inte. Jag menar vart argumenterar han för sin sak? Han säger bara att han är mer moralisk. Han bygger hela sitt resonemang på att vi har en hegemoni eller en sedlighet som säger att slaveri inte är ok och dylikt.

Jag menar vad händer om vi tar ämnet så platt som det föreslås? Mycket av vår "moral" bygger på antiken. Aristoteles talar ju om slavar och menar att det är en naturlig del av livet, och en naturlig ordning. Fördömer man honom på samma grunder? Nej vill jag påstå, även om jag inte vet hur personen här skulle argumentera i frågan.

Jag tycker att han mest spelar på hur vi idag har en annan standard för att bedöma frågorna.
Hej J R Auk

Som vanligt mycket intressanta och tänkvarda vinklingar på problemställningen! Ja det är ju så sant, han är ju tämligen dogmatisk i sin person och sitt sätt att tänka!

Fråga: Måste man inte vara "motdogmatisk" för att "motverka" det negativt dogmatiska eller är det även fel att vara motdogmatisk? Obs! Jag säger inte att det han påstår i sak är bra saker, jag pratar nu om fenomenet att vara dogmatisk i just den situationen har är.

För övrigt kan du väl titta på de aningen underhållande tjejerna (två videos) som jag postade i mitt svar till Sceptisk i inlägget innan detta?

Ser fram emot din syn på den diskussionen!

Vänligen

Fredrik



För att svara på din fråga freddemalte angående om man måste vara dogmatisk i det att man möter dogmatism i en diskussion. Där ger jag ett rungande nej. Det är att svika själva föresatsen för varför man bör diskutera ett dogmatiskt trosinnehåll (obs menar här vilken tro som helst). Det bygger ju på idén om att det finns ett värde i att kunna betänka, och göra nya omdömen över frågor allt medan ens erfarenhet växer. Eller ens omständigheter förändras. Att så att säga vara beredd att ompröva sina omdömen.

Jag förstår varför det praktiskt blir så dock. Vi människor har många tendenser till att ge större tyngd till argument som framförs i vad som verkar vara stark övertygelse. Den här "peka med handen" mentaliteten. Och jag vet själv att jag halkar in i sådant ibland (i dåliga stunder). Ofta när man är engagerad i frågor. Och det berör en konkret. Då kan man lätt motiveras till att tycka att det att vinna över sin meningsmotståndare ursäktar alla metoder. Och på ett sätt så gör det så. Åtminstone där det existerar ett faktiskt maktförhållande som man måste inordna sig under på vad man anser vara fel grunder. Eller lida någon form av "straff" annars.

Och ofta ser jag det vara fallet med ateister. De som argumenterar mest mot troende är i min erfarenhet de som tidigare har trott på religioner. Richard Dawkins är ett sådant exempel. Minns jag såg en intervju där man tydligt såg att han motiverades av att han kände sig lurad. Det är också därför tror jag som jag ofta tycker att han får en osmaklig hållning mot sina meningsmotståndare. De lever ju fortfarande med bilden av sig själva som en som trodde.

Vad det gäller själva frågan i sig. Huruvida man bör vara ateist eller teist så anser jag att det finns ett annat alternativ. Och inte det agnostiska. Jag har tex inte vuxit upp i en miljö där religion någonsin varit ett ämne. Det har för mig alltid varit som de böcker jag läste som liten. Sagor som talar om livet. Det finns poänger i det. Men det är bara sagor. Jag förstår alls inte frågan om gud. För mig finns bara frågor om världen. Eller vad vi nu skall kalla det. Jag kan tänka mig att reducera ner det till frågor om min upplevelse. Det beror lite på vilket ben man vill stå på så att säga.

Vad tror ni om en sådan hållning? Att inte ens se det som en relevant fråga om gud finns eller inte finns. Just för att det kräver en förföreståelse om vad det här "gud" skulle vara för något. Och vad gud skulle vara kan man bara veta genom att redan stå i relation till detta gudsbegrepp. Och stod man i relation till det så tror man antingen redan, eller så tror man inte, där inte-tron, enbart är en icke-tro på ett begrepp. Som jag kan inte-tro på en enhörning eller en kentaur. Jag menar jag vet att dem finns precis som jag vet att dem inte finns. :)

Ps. Kommenterade tjejerna i den andra tråden med liknande namn :) Ds.
Hej J R Auk

Tänkvärda ord! Jag skrev i mitt första svar till Kotten (i den andra tråden) hur jag ser på religion. Jag håller med dig om den agnostiska varianten. Öppet sinne är oftast bra ;-)

Vänligen

Fredrik
"Jag drömde att jag var, vaknade och var den jag drömde."

För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.

kort
Inlägg: 529
Blev medlem: 21 maj 2010 20:18

Inläggav kort » 07 apr 2011 22:05

Hej Fredrik och alla andra!

Det sägs mycket intressant och vettigt i den här tråden! Egentligen är trådens ämne ett sådant ämne som jag innan ikväll skulle sagt vara helt meningslöst att diskutera, haha. Jag tänker bara på en sak som döden, och den har mycket med frågan om gud att göra. Om vi inte dör så kommer vi alltid leva så som vi gör nu, vi kanske kommer veta mer men möjligheterna kommer aldrig försvinna, ingen guds bestämmande kommer du att bli mer medveten om än idag.

För för mig har frågan om döden alltid besvarats med "jag vet inte" i min värld. Jag vet inte. Kommer aldrig veta, jag känner inte att jag kommer att dö. Men alla jag pratar med säger, "jag vet att jag kommer, alla dör, glöms bort och försvinner i en evighet". Detta har jag aldrig förstått mig på. Jag förstår inte hur man kan veta eller ta för givet att man kommer dö. Om man är medveten om hur det är att vara död, är man inte då redan delvis död, och om man nu känner så, borde man då inte istället läka det döda istället för att sänka hela skeppet i förväg?

Marko
Avstängd
Inlägg: 5407
Blev medlem: 13 jan 2011 01:47

Inläggav Marko » 07 apr 2011 23:04

Världen försvinner inte för att en individ dör.
En individ påverkar sin omgivning för tid och evighet. Vi dör inte med att vi lämnar denna jord.
Vi uppfostrar barn, vi skapar samhällen och vi formar varandra. Vi är tillsammans en levande organism som inte dör.

Igår tittade jag på en dokumentär om reptilägg och hur man studerade dessa med stark röntgen.
vi kan i den förstenade materian se spår av mjukdelar som nervträdar och muskelfästen.
Informationen är kvar trotts att varelsen dog ut.

Detta förde mina tankar tillbaka till just information och hur en levande information förs vidare och påverkar sin omgivning. (ett par miljoner år reptiläggs information gav vetenskapen nytt sätt att tänka på och nya metoder skapades)
Forums har jag sett som bra exempel på just detta, hur man tar värderingar från andra och formar sina egna tankar.
om vi analyserar varje ord och tråd här så blir nog resultatet intressant, Varje individ, oavsett om det är besvarade topics eller inte lever vidare i kommande trådar : ) Alla har en betydelse här, vi lever även efter att vi dött, analogt som andra trådar lever vidare efter att gamla 'dött' ut.

Användarvisningsbild
freddemalte
Inlägg: 3392
Blev medlem: 04 mar 2006 20:04

Inläggav freddemalte » 08 apr 2011 00:08

kort skrev:Hej Fredrik och alla andra!

Det sägs mycket intressant och vettigt i den här tråden! Egentligen är trådens ämne ett sådant ämne som jag innan ikväll skulle sagt vara helt meningslöst att diskutera, haha. Jag tänker bara på en sak som döden, och den har mycket med frågan om gud att göra. Om vi inte dör så kommer vi alltid leva så som vi gör nu, vi kanske kommer veta mer men möjligheterna kommer aldrig försvinna, ingen guds bestämmande kommer du att bli mer medveten om än idag.

För för mig har frågan om döden alltid besvarats med "jag vet inte" i min värld. Jag vet inte. Kommer aldrig veta, jag känner inte att jag kommer att dö. Men alla jag pratar med säger, "jag vet att jag kommer, alla dör, glöms bort och försvinner i en evighet". Detta har jag aldrig förstått mig på. Jag förstår inte hur man kan veta eller ta för givet att man kommer dö. Om man är medveten om hur det är att vara död, är man inte då redan delvis död, och om man nu känner så, borde man då inte istället läka det döda istället för att sänka hela skeppet i förväg?
Hej Kort

Ja, det där med döden är inte något man reder ut på en kafferast. Hummmm . . . jo, jag har ju bevittnat att människor i min omgivning har dött, att människor ute i världen, och genom tiderna har dött, att andra levande varelser dör, men jag kommer inte att kunna bevittna min egen död, så helt krast kommer jag aldrig att få veta om jag själv kommer att dö, jag kan bara anta det induktivt (statistiskt). . . .

Vänligen

Fredrik
"Jag drömde att jag var, vaknade och var den jag drömde."

För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.

Användarvisningsbild
freddemalte
Inlägg: 3392
Blev medlem: 04 mar 2006 20:04

Inläggav freddemalte » 08 apr 2011 00:09

Marko skrev:Världen försvinner inte för att en individ dör.
En individ påverkar sin omgivning för tid och evighet. Vi dör inte med att vi lämnar denna jord.
Vi uppfostrar barn, vi skapar samhällen och vi formar varandra. Vi är tillsammans en levande organism som inte dör.

Igår tittade jag på en dokumentär om reptilägg och hur man studerade dessa med stark röntgen.
vi kan i den förstenade materian se spår av mjukdelar som nervträdar och muskelfästen.
Informationen är kvar trotts att varelsen dog ut.

Detta förde mina tankar tillbaka till just information och hur en levande information förs vidare och påverkar sin omgivning. (ett par miljoner år reptiläggs information gav vetenskapen nytt sätt att tänka på och nya metoder skapades)
Forums har jag sett som bra exempel på just detta, hur man tar värderingar från andra och formar sina egna tankar.
om vi analyserar varje ord och tråd här så blir nog resultatet intressant, Varje individ, oavsett om det är besvarade topics eller inte lever vidare i kommande trådar : ) Alla har en betydelse här, vi lever även efter att vi dött, analogt som andra trådar lever vidare efter att gamla 'dött' ut.
Hej Marko

Härlig och sympatisk livssyn - trevlig läsning!

Vänligen

Fredrik
"Jag drömde att jag var, vaknade och var den jag drömde."

För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.

Marko
Avstängd
Inlägg: 5407
Blev medlem: 13 jan 2011 01:47

Inläggav Marko » 08 apr 2011 01:02

freddemalte skrev:
Marko skrev:Världen försvinner inte för att en individ dör.
En individ påverkar sin omgivning för tid och evighet. Vi dör inte med att vi lämnar denna jord.
Vi uppfostrar barn, vi skapar samhällen och vi formar varandra. Vi är tillsammans en levande organism som inte dör.

Igår tittade jag på en dokumentär om reptilägg och hur man studerade dessa med stark röntgen.
vi kan i den förstenade materian se spår av mjukdelar som nervträdar och muskelfästen.
Informationen är kvar trotts att varelsen dog ut.

Detta förde mina tankar tillbaka till just information och hur en levande information förs vidare och påverkar sin omgivning. (ett par miljoner år reptiläggs information gav vetenskapen nytt sätt att tänka på och nya metoder skapades)
Forums har jag sett som bra exempel på just detta, hur man tar värderingar från andra och formar sina egna tankar.
om vi analyserar varje ord och tråd här så blir nog resultatet intressant, Varje individ, oavsett om det är besvarade topics eller inte lever vidare i kommande trådar : ) Alla har en betydelse här, vi lever även efter att vi dött, analogt som andra trådar lever vidare efter att gamla 'dött' ut.
Hej Marko

Härlig och sympatisk livssyn - trevlig läsning!

Vänligen

Fredrik


Tack,
Det jag tror jag letar efter är att det vi kallar själ eller ande påverkar den globala anden.
Ateister väljer andra ord, en troende har sina bilder.
Det jag tror ateister och troende bråkar om är hur saker egentligen påverkar varandra.

En individ påverkar ett större system till emergece (ett ord jag nyligen lärt mig och gillar och försöker förstå),
Senare kommer det större systemet att påverka den enskilda individen likväl.
analogt kan det ungefär bli ord som individ vs gud och gud vs individ
(jag utesluter religioner här)

Användarvisningsbild
jag är jag
Inlägg: 57
Blev medlem: 29 mar 2011 11:19
Ort: rune b nilsson

Inläggav jag är jag » 08 apr 2011 15:09

Cosmic philosopher skrev

Skrivet: 05 Apr 2011 17:53    Ämne:
Sceptisk skrev:

Men i övrigt, hela konceptet av att bli frälst bygger på att människan vänt Gud ryggen, befinner sig i mörker och vet inte var hon är eller var hon är på väg. Det är konsekvensen av synd. Det går att diskutera vidare hur detta kan vara möjligt och vad man menar men i princip så lever en människa i mörker då hon lever i synd. Och för många Kristna så räcker den förklaringen. Gud sänder alltså ingen till helvetet, utan människorna är redan dömda till helvetet på förhand och om dom inte accepterar Jesus så kommer dom att hamna där dom är förutbestämda att hamna.

Om man vill gå längre så kan man säga att det att leva i mörker är detsamma som att leva i okunskap om Guds rike, man har inget ljus och ingen karta eller kompass som kan guida en i mörkret. Därför finns bibeln, så att människorna kan använda sig av bibeln för att navigera sig tillbaka till Gud.

Men även med bibeln så kan inte människorna ta sig tillbaka till Gud, de behöver en frälsare. Men för att Gud skulle kunna frälsa människorna så var han först tvungen att besegra döden vilket han gjorde genom att ta på sig världens synd på korset, tog med sig all synd ner i helvetet och besegrade därigenom Satans makt. Det finns en film som anspelar på denna symbolik som heter Ravenous. Filmens klimax demonstrerar symboliskt det slutgiltiga självuppoffrande handlingen som räddar människan från sin bestialiska natur.


Hej Sceptisk!

Tack för ditt intressanta inlägg!

Är du kristen troende eller religiös på något annat sätt? Hur som helst förmodar jag att du är rätt så insatt i t ex den mer traditionella kristendomen. Därför vill jag ställa några frågor till dig(eller till någon annan här som är bevandrad i teologi och kristendom):

Hur svarar  och förklarar en "traditionellt kyrkligt kristen"  följande frågor:

1)Anser du att det är Gud som bär det yttersta ansvaret -eller är det människan som bär det yttersta ansvaret för att hon(människan) vänt Gud ryggen? Är inte skaparen alltid den ytterst ansvariga för sina skapelser - hur dessa skapeler än sedan må framträda? Faller inte misslyckandet egentligen på honom (Gud) själv då?

2)Kom synden in i världen genom våra urföräldrars olydnad mot Gud?


3)Var människan före detta syndafall syndfri?

4)När och var rådde det syndfria urtillståndet? Kan vi söka ett sådant syndfrihetens paradistillstånd hos t ex Cro-Magnon-folket för 30 000 år sedan eller hos neandertalarna för ca 70 000 år sedan? Eller ska vi gå ännu längre tillbaka i tiden, till paleontologernas “gryningsmänniskor” för kanske en halv miljon år sedan? Skulle dessa varelser vara mer syndfria än den historiska tidens “homo sapiens”?

5)Eller avser teologerna detta salighetstillstånd djurens eller de förmänskliga apliknande stadie då man levde i ett tillstånd av “aningslös” syndfrihet, i och med att man ännu inte utvecklat någon förmåga att medvetet bedöma sina handlingar och helt leddes av instinkten?


6)Anser du att det är egentligen precis lika lätt för alla här på klotet att acceptera Jesus som sin frälsare? Har person A som är uppväxt i Thailand med buddistiska föräldrar lika lätt för detta?

7)Varför skall det till ett offer i form av Jesus Kristus egentligen? Hade inte Gud kunnat förlåta människorna ändå?
_________________
"Det är så kul och nyttigt att leka,fantisera och jollra som ett barn ibland. Man kan inte ta livet på allvar utan att leka. Ur allvaret föds leken och ur leken föds allvaret"

Hälsar
Cosmic philosopher



Jag tycker att du ställer mycket relevanta frågor. Det är nog inte så gott om traditionellt kyrkliga människor här omkring men när jag var i 25-årsåldern (50 år sedan) pratade jag med min yngsta faster som var med i filadelfia. Hon hade en sttenhård tro på att Jesus hade dött för henne. (det var långt före Martinus för mig). Henns mycket sympatiska man hade nyligen dött och hon var 80 år och väntade bara på att få följa efter honom till Pardiset.

1) Hon skulle helt säkert svarat ”Manniskan”. Att påstå att Gud skulle vara ansvarig för något negativt skulle
       ha varit omöjligt. Att ställa fråga skulle troligtvis klassats som synd.

2) Min faster var gammal och hade haft ett jobbigt liv så hennes svar borde ha varit ”nej”. Att klanka på
       föräldrar ser jag som en stor osannolikhet. Min egen motfråga skulle vara ”vilken synd?”.


3) Vilket syndafall?


4) Om man ser omedvetenhet som syndfrihet så var de ”syndfria”. Jag anser jag att ”synd” måste definieras.
       Detta är vad jag tror: Tankeförmågan hos så tidiga invånare här på jorden var mycket begränsad. Och
       därmed också språket. Deras utveckling skulle jag föreställa mig var lika ”djurlikt” som ”människolik”. De
       levde inte enl ett tankesystem (som var under långsam utveckling) utan enligt sin ”instinkt” T ex behov av
       mat framkallar handlingen = döda ätbara djur.

Konkurrens om mat: Samma sak. Döda konkurrenten

      5) Svar ”Ja” (Examen i religionsvetenskap)

      6)  Ursprungligen: Nej! Efter reklam om att det är enkelt att komma till paradiset, genom
           att bara låta sig döpas och ta nattvarden: Ja.
           Med reservation för hur olika människor värderar budskapen.

       7. Det är ett lurendrejeri som Marin Luther fixade. Gud har förlåtit och
           förlåter fortfarande människor oavsett om Jesus korsfästes eller ej. Jesu korsfästelse
           hade ett annat syfte.
jag är

M.L
Inlägg: 110
Blev medlem: 26 jul 2010 16:18

Inläggav M.L » 09 apr 2011 13:41

Marko skrev:Matt Dillahuntys streams som jag såg på Youtube visar på respektlöshet och förnedring på ett amerikanskt vis.
Det kändes lite för tydligt (utvalt) så jag letade upp hans streams på http://www.ustream.tv/channel/the-atheist-experience  där han är mer sansad. Han har sina absoluta åsikter som han häver ut sig. Ett ordkrig där auktoritet verkar vara i fokus än budskapet. Men Matt har ett budskap, religiösa är 'dumma i huvudet' och ska slippa slösa sin tid med att tänka på sin tro eller religion.

Jag tror inte detta är en typisk ateistiskt beteende och inte en ateists uppgift att konvertera om personer eller att hans agerande ger en positiv syn på ateismen. (på lång sikt. Det är nog inte vad matt eftersträvar heller)
Det är lite trotts i hans beteende, inte helt genuint. Men det kan ju bero på att det är en show mer än informativt.

(personligen fick jag intryck att han valt denna livstil mer för att det roar honom än att hans åsikter är av vikt. Han riskerar inte mycket med att påstå att man kan lyfta en sten eller föra över radiosignaler tack vare vetenskapens metoder eller att världen existerar)

Närmare tre miljarder troende finns i världen, och jag har svårt för att se att alla skulle vara ointelligenta för att förstå sitt eget och andras bästa. (har träffat på väl intelligenta människor som varit troende som icke troende)

Det är möjligt att Dillahunty är respektlös och förnedrande gentemot religion. På vilket sätt spelar det roll? Finner han att det inte går att respektera eller agera artigt gentemot respektlösa och förnedrande våldsmanifest såsom bibeln så är det nog lämpligt att acceptera det som ett personlighetsdrag bland många andra och fortsätta sakdiskussionen eller lämna den. Jag får lite rasismassociationer när du skriver "på amerikanskt vis". Hur skiljer sig respektlöshet och förnedring på amerikanskt vis från sådant på svenskt vis? Franskt vis? Ryskt vis? Och varför nämner du att det var på amerikanskt vis?

Jag har sett många klipp och ett par hela avsnitt från programmet. Tonen i diskussionerna varierar mellan hetsig och lugn. Men jag har aldrig upplevt det som att programledarna inleder hetsigt utan kan ibland hamna där beroende på att den som ringer in antingen är hetsig själv eller uppenbart ovillig att medge sina egna motsägelser eller argumentationsfel. Jag förstår Dillahuntys upprördhet när de religiösa som ringer in gång på gång uppvisar direkt barnsligt ogenomtänkta resonemang kombinerat med argumentationsfientlighet.

Huruvida det är typiskt ateistiskt beteende vill jag nämna två saker om. Dels innebär ateism enbart avsaknaden av tro på en gud, så "ateistiskt beteende" finns inte riktigt i någon annan mening än att avsaknaden av tro på en gud är ett beteende. Personlighetsdrag, diskussionsmetoder o.s.v. har ingenting med ateism att göra, så vad spelar det för roll huruvida en ateists beteende är typiskt bland ateister? Du hade lika gärna kunnat säga att du inte tror att Dillahuntys beteende är typiskt för amerikaner, skalliga, tröjanvändare, vita etc.

På vilket sätt är ateism en livsstil? Ateism är avsaknad av tro på en gud, hur väljer man att tro eller att inte tro? Vad spelar det för roll att han inte riskerar mycket i kontexten av en diskussion på några minuter? Och vad innebär det att riskera mycket i en diskussion mellan en ateist och en kristen?

Vad har antalet troende att göra med deras intelligens? Dessutom anser jag att, om man skall diskutera i termer av intelligens, bör tala om intelligens gällande specifika saker. En person kan då vara intelligent med avseende på t.ex. arkitektur och ointelligent med avseende på reflektionsoförmåga när denne hör sin favoritpolitiker tala. Som programledarna har nämnt flera gånger, så uppvisar religiösa ofta en otillräcklig slutledningsförmåga som de religiösa själva skulle anse var otillräcklig gällande allt annat förutom just frågor rörande sin egen religion.

Marko
Avstängd
Inlägg: 5407
Blev medlem: 13 jan 2011 01:47

Inläggav Marko » 09 apr 2011 13:56

Det är möjligt att Dillahunty är respektlös och förnedrande gentemot religion. På vilket sätt spelar det roll?


Det är hans fulla rätt att säga vad han vill, men jag ser inte det som han säger som sant.
visst har religionen en massa märkliga sidor, men matt befinner sig i en trotsålder.
Hade jag varit en ateist hade jag inte brytt mig om matt.

Ateister som Matt har en livstil, och det förnekar han inte heller, vet inte vad det klassas som när man är militant ateist.
Han saknar och undviker inte det han predikar, att vetenskapen inte hävdar absolutism, men matt gör det gärna i sina program. Han är kort sagt inte trovärdig. utan lika mycket lögnare som religionerna själva.

Jag drar mig till minnes en grekisk ortodox person som väl försvarade sin bok och sin tro.
Det var inga halvlögner som att krig slaveri och allt annat var fel, han stod för det som bibeln sa.
så vad är rätt och fel ? (matt hade nog gått bet på den personen)

M.L
Inlägg: 110
Blev medlem: 26 jul 2010 16:18

Inläggav M.L » 09 apr 2011 17:53

Marko skrev:
Det är möjligt att Dillahunty är respektlös och förnedrande gentemot religion. På vilket sätt spelar det roll?


Det är hans fulla rätt att säga vad han vill, men jag ser inte det som han säger som sant.
visst har religionen en massa märkliga sidor, men matt befinner sig i en trotsålder.
Hade jag varit en ateist hade jag inte brytt mig om matt.

Ateister som Matt har en livstil, och det förnekar han inte heller, vet inte vad det klassas som när man är militant ateist.
Han saknar och undviker inte det han predikar, att vetenskapen inte hävdar absolutism, men matt gör det gärna i sina program. Han är kort sagt inte trovärdig. utan lika mycket lögnare som religionerna själva.

Jag drar mig till minnes en grekisk ortodox person som väl försvarade sin bok och sin tro.
Det var inga halvlögner som att krig slaveri och allt annat var fel, han stod för det som bibeln sa.
så vad är rätt och fel ? (matt hade nog gått bet på den personen)

Klart att Matt har en livsstil, alla har en sådan så som jag ser på livsstilsbegreppet. Men ateism är ingen livsstil, inte heller är argumentationsteknik en livsstil i en generell mening av livsstilsbegreppet.

Kan du nämna någon lögn från Dillahunty? Jag har på känn att det du kallar lögn i det här sammanhanget handlar om att programmets tidsformat genererar en mer praktisk lämplig diskussionsform snarare än en mer filosofiskt krävande, vilket gäller både programledare och de som ringer in. Dillahunty har bl.a. nämnt att han accepterar idén om guds existens för diskussionens skull när diskussionen inte handlade om existensen utan om den kristna telefonörens moral, eller snarare bibelaccepterandes moral. Essensen ligger i faktumet att bibelns budskap starkt antyder att Dillahunty kommer att hamna i helvetet t.o.m. enbart för att inte acceptera Jesus som sin herre, och följdfrågan till den som ringde in: "do you think I deserve it for that?". Han går igenom premiss efter premiss för sin slutledning om att den kristnas moral är vedervärdig ifall denne anser att det är okej att hamna i helvetet för en sådan sak. Ändå vägrar den kristna att medge sin förståelse av hur denna tydliga slutledningen gick till, d.v.s., beter sig barnsligt, eller, för att uttrycka det som du gör angående Dillahunty, trotsigt.

kort
Inlägg: 529
Blev medlem: 21 maj 2010 20:18

Inläggav kort » 13 apr 2011 20:42

freddemalte skrev:
kort skrev:Hej Fredrik och alla andra!

Det sägs mycket intressant och vettigt i den här tråden! Egentligen är trådens ämne ett sådant ämne som jag innan ikväll skulle sagt vara helt meningslöst att diskutera, haha. Jag tänker bara på en sak som döden, och den har mycket med frågan om gud att göra. Om vi inte dör så kommer vi alltid leva så som vi gör nu, vi kanske kommer veta mer men möjligheterna kommer aldrig försvinna, ingen guds bestämmande kommer du att bli mer medveten om än idag.

För för mig har frågan om döden alltid besvarats med "jag vet inte" i min värld. Jag vet inte. Kommer aldrig veta, jag känner inte att jag kommer att dö. Men alla jag pratar med säger, "jag vet att jag kommer, alla dör, glöms bort och försvinner i en evighet". Detta har jag aldrig förstått mig på. Jag förstår inte hur man kan veta eller ta för givet att man kommer dö. Om man är medveten om hur det är att vara död, är man inte då redan delvis död, och om man nu känner så, borde man då inte istället läka det döda istället för att sänka hela skeppet i förväg?
Hej Kort

Ja, det där med döden är inte något man reder ut på en kafferast. Hummmm . . . jo, jag har ju bevittnat att människor i min omgivning har dött, att människor ute i världen, och genom tiderna har dött, att andra levande varelser dör, men jag kommer inte att kunna bevittna min egen död, så helt krast kommer jag aldrig att få veta om jag själv kommer att dö, jag kan bara anta det induktivt (statistiskt). . . .

Vänligen

Fredrik

Det jag inte gillar är när människor planerar inför något de inte ser fram emot. Jag gillar inte riktigt när människor planerar inför sin död, jag gillar inte människor som lever på ett sätt som gör att det skulle få stora konsekvenser om de dog bara för att de inte planerat, om livet är ett tävlingslopp så finns inga spurtpris och värdet av det mäts framförallt inte i tid. Men att jag har denna åsikt beror på att jag inte alls har någon åsikt om vad som händer efter döden, har man det så är det naturligt att man ser saken på ett annat sätt.


Återgå till "Religion och andlighet"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 19 och 0 gäster