Vad finns? Vad finns inte?

Moderator: Moderatorgruppen

PlaskPojken
Inlägg: 83
Blev medlem: 10 apr 2005 18:43
Ort: Göteborg
Kontakt:

Vad finns? Vad finns inte?

Inläggav PlaskPojken » 02 okt 2005 19:54

"Man kan inte veta något, egentligen!" Detta påstående måste nog vara en av de mest vanliga inställningar människan har i sin världsuppfattning. Vår världsuppfattning är begränsad av våra 5 sinnen. Detta menar många gör att vi inte kan påstå något eftersom vi inte kan ta in allt med våra begränsade sinnen.

Det håller jag inte med om. Att avvisa alla argument med påståendet "Man kan inte veta något, egentligen!" är enligt mig fel.

Jag hävdar nämligen att ingen varelse i hela universum kan ta in allt. Ingen varelse i universum kan påstå att den har alla sinnen. För hur vet den varelsen det!? Det enda man kan göra är att jämföra sig med andra livsformer och därmed utse sig till innehavare av flest sinnen. Men mer än så blir det inte.

Så om man inte kan ta in mer än man kan ta in, vad är då poängen med att fokusera på vad man inte kan ta in, överhuvudtaget?!

Däremot gillar jag verkligen att fokusera på saker som vi kan ta in med våra sinnen. Och saker som vi tror oss kunna förstå om vi forskar kring det.

Att inte vilja slänga bort tid på att tänka på vad som "egentligen" finns, är inte samma sak som att stänga ute den värld som man kan ta in.

Att fokusera på något som man ändå inte kan förstå eller uppleva med sina sinnen anser jag vara fullständigt onödigt. Det naturliga är att tillämpa sina egna sinliga uppfattningar i argument eftersom det är det enda man kan göra. Mer objektivt än så kommer mänskligheten aldrig komma…
"Shower Shorts - For the man who has nothing to hide, but still wants to..."

Medlem i Härnösandsmaffian

kringlan
Inlägg: 115
Blev medlem: 02 okt 2005 23:12
Kontakt:

Re: Vad finns? Vad finns inte?

Inläggav kringlan » 02 okt 2005 23:24

PlaskPojken skrev:"Man kan inte veta något, egentligen!" Detta påstående måste nog vara en av de mest vanliga inställningar människan har i sin världsuppfattning. Vår världsuppfattning är begränsad av våra 5 sinnen. Detta menar många gör att vi inte kan påstå något eftersom vi inte kan ta in allt med våra begränsade sinnen.

Det håller jag inte med om. Att avvisa alla argument med påståendet "Man kan inte veta något, egentligen!" är enligt mig fel.

Jag hävdar nämligen att ingen varelse i hela universum kan ta in allt. Ingen varelse i universum kan påstå att den har alla sinnen. För hur vet den varelsen det!? Det enda man kan göra är att jämföra sig med andra livsformer och därmed utse sig till innehavare av flest sinnen. Men mer än så blir det inte.

Så om man inte kan ta in mer än man kan ta in, vad är då poängen med att fokusera på vad man inte kan ta in, överhuvudtaget?!

Däremot gillar jag verkligen att fokusera på saker som vi kan ta in med våra sinnen. Och saker som vi tror oss kunna förstå om vi forskar kring det.

Att inte vilja slänga bort tid på att tänka på vad som "egentligen" finns, är inte samma sak som att stänga ute den värld som man kan ta in.

Att fokusera på något som man ändå inte kan förstå eller uppleva med sina sinnen anser jag vara fullständigt onödigt. Det naturliga är att tillämpa sina egna sinliga uppfattningar i argument eftersom det är det enda man kan göra. Mer objektivt än så kommer mänskligheten aldrig komma…


Lite beroende på vad man faktiskt menar med att man inte kan veta någonting kan det ju betyda olika saker :P

Jag skulle säga att vi inte kan veta någonting om den universella verkligheten, alltså det vi tror oss leva i och veta mycket om.

Jag skulle nog inte defieniera verklighet som någonting som finns på något annat ställe än i mitt huvud. DVS: Det jag ser är min verklighet och det jag minns är mitt allt.

Jag tror enighet med skeptikerna att det bästa är att helt överge synen på vetande som någonting man kan säga vara sant. Fysikaliska lagar för att göra det hela lite enklare säger inte saker om verkligheten men om hur vi uppfattar den.

Nu kan hela diskussionen kanske tyckas lite knepig eftersom det är svårt att upfatta saker man inte kan upfatta och det är svårt att se verkligheten på annat sätt än man ser den, men det är ändå vesäntligt att komma till den insikten.
Att tala är att fästa för stort avseende vid andra människor, fisken dör på grund av sin mun och det gjorde även Oscar Wilde.

Användarvisningsbild
* KYREUS *
Inlägg: 3720
Blev medlem: 08 maj 2005 22:58
Ort: Antiken, agoran, piazzan, Stadion, syns ibland i Palaestran, dock aldrig iklädd cykelhjälm ...

Svar på rubrikfrågan!!

Inläggav * KYREUS * » 03 okt 2005 10:25

Redan 1989 sammanfattade jag det fenomen som du frågar om i rubriken.

Alltså: KADMOS KONKLUSION, anno 1989 (c) - - - -


"Allt finns!"
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤ Voila!!
Tro inte; sök!
DETECTUM * VERITATUM * PAXUM


  /*Dies hodiernus amicus tuus
      - dies hesternus conscientia tua *

   =  Dagen är din vän, gårdagen ditt samvete.

    (c)  KYREUS, mikrofilosof, anno 2 006/

PlaskPojken
Inlägg: 83
Blev medlem: 10 apr 2005 18:43
Ort: Göteborg
Kontakt:

Re: Vad finns? Vad finns inte?

Inläggav PlaskPojken » 03 okt 2005 14:48

Lite beroende på vad man faktiskt menar med att man inte kan veta någonting kan det ju betyda olika saker :P

Jag skulle säga att vi inte kan veta någonting om den universella verkligheten, alltså det vi tror oss leva i och veta mycket om.

Jag skulle nog inte defieniera verklighet som någonting som finns på något annat ställe än i mitt huvud. DVS: Det jag ser är min verklighet och det jag minns är mitt allt.

Jag tror enighet med skeptikerna att det bästa är att helt överge synen på vetande som någonting man kan säga vara sant. Fysikaliska lagar för att göra det hela lite enklare säger inte saker om verkligheten men om hur vi uppfattar den.

Nu kan hela diskussionen kanske tyckas lite knepig eftersom det är svårt att upfatta saker man inte kan upfatta och det är svårt att se verkligheten på annat sätt än man ser den, men det är ändå vesäntligt att komma till den insikten.


Men då måste jag fråga dig: Var kommer alla intryck ifrån då? För du får ju uppenbarligen nya upplevelser eftersom du har ett minne som du kan relatera till.

Att allt skulle vara i ens eget huvud finner jag lite egotrippat, no offense mate. :wink:
"Shower Shorts - For the man who has nothing to hide, but still wants to..."



Medlem i Härnösandsmaffian

kringlan
Inlägg: 115
Blev medlem: 02 okt 2005 23:12
Kontakt:

Re: Vad finns? Vad finns inte?

Inläggav kringlan » 03 okt 2005 16:54

PlaskPojken skrev:
Lite beroende på vad man faktiskt menar med att man inte kan veta någonting kan det ju betyda olika saker :P

Jag skulle säga att vi inte kan veta någonting om den universella verkligheten, alltså det vi tror oss leva i och veta mycket om.

Jag skulle nog inte defieniera verklighet som någonting som finns på något annat ställe än i mitt huvud. DVS: Det jag ser är min verklighet och det jag minns är mitt allt.

Jag tror enighet med skeptikerna att det bästa är att helt överge synen på vetande som någonting man kan säga vara sant. Fysikaliska lagar för att göra det hela lite enklare säger inte saker om verkligheten men om hur vi uppfattar den.

Nu kan hela diskussionen kanske tyckas lite knepig eftersom det är svårt att upfatta saker man inte kan upfatta och det är svårt att se verkligheten på annat sätt än man ser den, men det är ändå vesäntligt att komma till den insikten.


Men då måste jag fråga dig: Var kommer alla intryck ifrån då? För du får ju uppenbarligen nya upplevelser eftersom du har ett minne som du kan relatera till.

Att allt skulle vara i ens eget huvud finner jag lite egotrippat, no offense mate. :wink:


Finns inget egotrippat med det alls :) och no iffense taken, många säger så.

Verkligheten är alltid verkligheten så som jag upfattar den och inte verkligheten så som den ÄR.

Jag ska försöka förklara kort och förståeligt.

Det tycks oss vettigt att anta att en fluga och en människa har olika upfattningar om verkligheten. Vem har då rätt?

När jag var liten var min bild och upffattning av allting omkring mig helt annorlunda än vad den är idag. har verkligheten förändrats?

När jag är full förändras verkligheten så som jag ser den.

När jag blir gammal kommer den fortsätta förändras.

Inför det mesta av grundläggande fiolosofisk diskussion är det nödvändigt att alltså se verkligheten som någonting som finns i sig själv och inte utanför. Inte för att det verkligheten inte skulle kunna vara precis just som vi ser den, utan därför att det föreligger chans att den inte är det alls. Och faktum är att om vi inte själva kan vara stolen, bordet, andra människor ja verkligheten själv, så kommer vi aldrig riktigt veta vad det är.

Jämför tex. med hur en fladdermus måste ser världen med bara ljud. Vems verklighet är korrekt? Hur upfattar blinda människor verkligheten?

När man börjar fundera på detta tycks det mig alltså itsället rätt egocentriskt att mena att jag skulle veta hur verkligheten ser ut och betydligt mindre egocentriskt att mena att verkligheten (så som jag ser den) är en verklighet som bara finns i mig. Tillika är det ju då viktigt ur vetenskaplig synpunkt att förstå att vad vi först och främst arbetar med är att förklara verkligheten så som jag ser den och inte så som det faktiskt är (om den finns).

Det föreligger ju oss ofta lite enklare att dessutom tala om verkligheten ( så som vi upplever den ) än att tala om någonting vi faktiskt inte vet.

Hoppas jag klargjorde lite vad jag menar. :roll:
Att tala är att fästa för stort avseende vid andra människor, fisken dör på grund av sin mun och det gjorde även Oscar Wilde.

PlaskPojken
Inlägg: 83
Blev medlem: 10 apr 2005 18:43
Ort: Göteborg
Kontakt:

Re: Vad finns? Vad finns inte?

Inläggav PlaskPojken » 03 okt 2005 19:47

Verkligheten är alltid verkligheten så som jag upfattar den och inte verkligheten så som den ÄR.


Verkligheten är vad den är oavsett hur vi uppfattar den.

Det tycks oss vettigt att anta att en fluga och en människa har olika upfattningar om verkligheten. Vem har då rätt?


Båda har rätt eftersom båda tar in verkligheten men på olika sätt. Även om båda kanske har en väldigt liten uppfattning om verkligheten, så kan vi fortfarande ta in verkligheten, till viss del.

Inför det mesta av grundläggande fiolosofisk diskussion är det nödvändigt att alltså se verkligheten som någonting som finns i sig själv och inte utanför.


Håller med tillfullo! Alla våra argument är subjektiva, eftersom vår världsuppfattning är subjektiv.

När man börjar fundera på detta tycks det mig alltså itsället rätt egocentriskt att mena att jag skulle veta hur verkligheten ser ut och betydligt mindre egocentriskt att mena att verkligheten (så som jag ser den) är en verklighet som bara finns i mig.


Jag håller med om att det är en öppen inställning att den värld man pratar om är subjektiv och att den endast är min egen uppfattning. Så länge man tror att det finns en objektiv verklighet, förstår du vad jag menar?

Slutligen: Gör det verkligen nåt att vi har olika uppfattningar om vår omvärld? Vi har ändå alla en subjektiv uppfattning, så varför haka upp sig kring om vad man säger är objektivt korrekt eller inte?

Vi kommer ju ändå aldrig få veta det…
"Shower Shorts - For the man who has nothing to hide, but still wants to..."



Medlem i Härnösandsmaffian

kringlan
Inlägg: 115
Blev medlem: 02 okt 2005 23:12
Kontakt:

Re: Vad finns? Vad finns inte?

Inläggav kringlan » 03 okt 2005 23:20

PlaskPojken skrev:Verkligheten är vad den är oavsett hur vi uppfattar den.


jag ska klargöra lite vad jag menar. När jag pratar om verkligheten menar jag just verkligheten som jag upplever den(Jag måste använda jag eftersom jag inte vet hur du upfattar den). När du pratar om verkligheten verkar det rimligt att anta att du pratar om den som du upplever den.

Att dessutom anta att verkligheten har en egen existens utan medvetande, en "stabil" existens, så långt skulle jag nog inte påstå att jag vet.

PlaskPojken skrev:
Det tycks oss vettigt att anta att en fluga och en människa har olika upfattningar om verkligheten. Vem har då rätt?


Båda har rätt eftersom båda tar in verkligheten men på olika sätt. Även om båda kanske har en väldigt liten uppfattning om verkligheten, så kan vi fortfarande ta in verkligheten, till viss del.


Här blir det åter en definitionsfråga, vad menar vi egentligen med verklighet. Man måste erkänna det att det verkar som jag upfattar något. Om nu detta något är en verklighet(i meningen att den skulle vara verklig, ha substans) eller inte är svårt att faktiskt veta. Därför är det svårt att gå mycket längre än att jag "upfattar" någonting. Jag skulle inte själv säga att jag har en si och så stor upfattning om verkligheten, eller att jag nödvändigtvis tar in något som är verkligt(faktiskt har en existens oberoende jagsjälv).

Nu ska det tilläggas att jag inte går omkring och tror att allt faktiskt bara finns i mitt huvud, eller att jag antar att jag drömmer allting, det verkar orimligt. Men samtidigt går det ju inte att faktiskt veta något för att det råkar verka orimligt.

PlaskPojken skrev:
Inför det mesta av grundläggande fiolosofisk diskussion är det nödvändigt att alltså se verkligheten som någonting som finns i sig själv och inte utanför.


Håller med tillfullo! Alla våra argument är subjektiva, eftersom vår världsuppfattning är subjektiv.


Exakt (tror jag, hihi).

PlaskPojken skrev:
När man börjar fundera på detta tycks det mig alltså itsället rätt egocentriskt att mena att jag skulle veta hur verkligheten ser ut och betydligt mindre egocentriskt att mena att verkligheten (så som jag ser den) är en verklighet som bara finns i mig.


Jag håller med om att det är en öppen inställning att den värld man pratar om är subjektiv och att den endast är min egen uppfattning. Så länge man tror att det finns en objektiv verklighet, förstår du vad jag menar?

Slutligen: Gör det verkligen nåt att vi har olika uppfattningar om vår omvärld? Vi har ändå alla en subjektiv uppfattning, så varför haka upp sig kring om vad man säger är objektivt korrekt eller inte?

Vi kommer ju ändå aldrig få veta det…


Nej, det gör ingenting, om det nu är så att alla existerar och vår upfatning är olika(hihi). Tanken är bara den att man så ofta tänker sig verkligheten som någonting som finns utanför en när den i själva verket finns i en. Och för att ha en givande diskussion om just verklighet och vad som är verkligt är det i min mening viktigt att ha funderat kring just detta.

Att veta hur lite man vet :P
Att tala är att fästa för stort avseende vid andra människor, fisken dör på grund av sin mun och det gjorde även Oscar Wilde.

Användarvisningsbild
maana
Inlägg: 32
Blev medlem: 12 jul 2005 02:08
Ort: noumena

Re: Vad finns? Vad finns inte?

Inläggav maana » 05 okt 2005 03:25

jag ska försöka ta mig i kragen och återkomma till den här tråden imorgon, i ett mer vaket tillstånd men några inlägg och funderingar:

utsagan "man kan ingenting veta" är *mycket* primitiv skepticism och de allra flesta av oss kan nog peka ut att den liksom faller på eget grepp: hur vet den som ger uttryck för utsagan att man ingenting kan veta... det verkar absolut avgjort underligt.

sedan.

kringlan skrev: Inför det mesta av grundläggande fiolosofisk diskussion är det nödvändigt att alltså se verkligheten som någonting som finns i sig själv och inte utanför.Inte för att det verkligheten inte skulle kunna vara precis just som vi ser den, utan därför att det föreligger chans att den inte är det alls.


Att påstå att det faktiskt föreligger en chans att verkligheten inte är precis som vi ser den kan ju antingen tolkas som:

jag tror att det föreligger en chans,
eller,
jag vet att det föreligger en chans.

I båda fallen känns det relevant att fråga: "vad grundar du denna tro/vetskap på/i?" Ett snabbt sarkastiskt svar som jag inte kan avhålla mig från är: "Verkligheten!?" :roll:
För mig verkar det som att du inte rimligtvis kan veta att det faktiskt föreligger en sådan chans för... efterföljande konstaterande. Men den frågan är intressant, tycker jag. Naturligtvis kan detta ha att göra med att jag nuförtiden rör mig i filosofins babypool (tidigare har jag också hyst skeptiska tvivel men inte nu längre – intresserar mig egentligen enbart för praktisk filosofi nu och anser att frågor om epistemologi och ontologi, om än de har relevans för ämnet, går att göra sekundära genom en hyffsat övertygande induktion...) men då får ni gärna göra mig uppmärksam på det :cool:
bjuty is in the eye of tailor :*

kringlan
Inlägg: 115
Blev medlem: 02 okt 2005 23:12
Kontakt:

Re: Vad finns? Vad finns inte?

Inläggav kringlan » 05 okt 2005 17:01

maana skrev:jag ska försöka ta mig i kragen och återkomma till den här tråden imorgon, i ett mer vaket tillstånd men några inlägg och funderingar:

utsagan "man kan ingenting veta" är *mycket* primitiv skepticism och de allra flesta av oss kan nog peka ut att den liksom faller på eget grepp: hur vet den som ger uttryck för utsagan att man ingenting kan veta... det verkar absolut avgjort underligt.


Det tycker jag inte det är. jag skulle mena att jag ingetning kan veta om verkligheten så som den är. Däremot kan jag veta saker om verkligheten så som den upplevs.

maana skrev:sedan.

kringlan skrev: Inför det mesta av grundläggande fiolosofisk diskussion är det nödvändigt att alltså se verkligheten som någonting som finns i sig själv och inte utanför.Inte för att det verkligheten inte skulle kunna vara precis just som vi ser den, utan därför att det föreligger chans att den inte är det alls.


Att påstå att det faktiskt föreligger en chans att verkligheten inte är precis som vi ser den kan ju antingen tolkas som:

jag tror att det föreligger en chans,
eller,
jag vet att det föreligger en chans.

I båda fallen känns det relevant att fråga: "vad grundar du denna tro/vetskap på/i?" Ett snabbt sarkastiskt svar som jag inte kan avhålla mig från är: "Verkligheten!?" :roll:
För mig verkar det som att du inte rimligtvis kan veta att det faktiskt föreligger en sådan chans för... efterföljande konstaterande. Men den frågan är intressant, tycker jag. Naturligtvis kan detta ha att göra med att jag nuförtiden rör mig i filosofins babypool (tidigare har jag också hyst skeptiska tvivel men inte nu längre – intresserar mig egentligen enbart för praktisk filosofi nu och anser att frågor om epistemologi och ontologi, om än de har relevans för ämnet, går att göra sekundära genom en hyffsat övertygande induktion...) men då får ni gärna göra mig uppmärksam på det :cool:


Att verkligheten inte med nödvändighet är som vi ser den tycker jag själv är rätt uppenbart. Ta grundläggande skeptiskt kritik, dagens vetenskap som hävdar att det finns fler dimensioner, färgläran etc. etc. Har ett intressant tankeexperiment för folk som tror på vetenskap och att universum är oändligt som leder fram till samma tanke, men den är på tok för lång.

Vi kan iallafall mena att våra sinnen av och till "ljuger". För mig är det bevis nog på att verkligheten inte behöver vara som vi upfattar den.

Dessutom: När jag ser ett föremål SER jag det jag ÄR det inte. jag kan inte veta vad någon annan upfattar(om dom upfattar något alls). etc. etc.

Samtidigt kan jag ju som du påpekar inte bevisa att det inte skulle vara precis så som vi uppfattar saker och ting(även om det för mig förefaller orimligt). Verkligheten är alltid upfattad, och därför inte verkligheten själv.

jag lägger därför undan mina utsagor om en "absolut-verklighet" som jag inte kan veta någonting om och bryr mig istället om min verklighet, nämligen det jag faktiskt upfattar. Med andra ord kommer vi fram till samma sak(tror jag). Däremot tar jag med mig från dessa funderingar att allt "vetande" är ett vetande om oss själva och vår egen upfattning än om en absolut-verklighet, en tanke som är rätt grundläggande men endå i min mening viktig att ha. (många missar denna grundläggande idé i sketisismen eftersom de antingen inte orkar sätta sig in i tankegångarna eller tror att skeptikerna menar att ingenting finns)

bah måste klargöra det sista, en del skeptiker menar just det, strunta i skeptiker och se det som min tolkning istället :P .

Fick skriva ihop lite halvslarvigt som vanligt har brottom, men hoppas tanken(återigen) gick fram.
Att tala är att fästa för stort avseende vid andra människor, fisken dör på grund av sin mun och det gjorde även Oscar Wilde.

Användarvisningsbild
archaxe
Inlägg: 1353
Blev medlem: 15 nov 2003 01:35

Re: Vad finns? Vad finns inte?

Inläggav archaxe » 05 okt 2005 23:39

Det enda man kan göra är att jämföra sig med andra livsformer och därmed utse sig till innehavare av flest sinnen. Men mer än så blir det inte.

"Mer än så"; räcker inte det? Om denna varelse (låt oss för enkelhetens skull kalla varelsen G) jämför sig själv med alla andra varelser, och finner att G har alla sinnen som påträffats bland andra varelser (vi antar att han faktiskt undersökt alla varelser - vi är LaPlace-demonen som betraktar detta system utifrån och har all denna kunskap och själva inte ingår i systemet) - vilka andra sinnen blir det då tal om att ha? Skall vi anta något slags mystiskt extra-sinne som ingen varelse har? Jag skulle nog säga att G isåfall har alla sinnen man kan ha, och en så nyanserad verklighetsuppfattning som det är möjligt att ha.

Det tycks oss vettigt att anta att en fluga och en människa har olika upfattningar om verkligheten. Vem har då rätt?

Olika; ja, men vad som är intressant är väl om de har motstridiga världsuppfattningar? Om det skall bli frågan om "rätt" eller "fel" världsuppfattning måste vi väl ha att göra med inbördes oförenliga uppfattningar, inte uppfattningar som (möjligen) kompletterar varandra?
Vi kan betrakta vad som helst från olika perspektiv, eller varför inte olika ljus: i "vanligt", vitt sken kanske bollen är röd, men belyser vi den med ett annat ljus (kanske sånt där natrium-ljus de har i lyktorna på motorvägen) ser bollen grå ut. Att fråga hur den ser ut "egentligen", eller i det här fallet; vem som har "rätt", tycker jag snarare tyder på någon slags bakomliggande realism (som du väl försöker förneka?)

Jämför tex. med hur en fladdermus måste ser världen med bara ljud. Vems verklighet är korrekt? Hur upfattar blinda människor verkligheten?

Det verkar troligt att fladdermöss, blinda människor, seende människor och flugor uppfattar verkligheten på olika sätt, men att det fortfarande är samma verklighet vi uppfattar.

Inför det mesta av grundläggande fiolosofisk diskussion är det nödvändigt att alltså se verkligheten som någonting som finns i sig själv och inte utanför.

Det här vill jag bara ha lite utrett; menar du att verkligheten finns i sig själv ("an sich", så att säga), eller att den bara finns i huvudet på betraktaren? Jag kan nog vara med på att bilden av verkligheten varierar från individ till individ, och likaså att bilden av verkligheten finns i huvudet, men det verkar omotiverat att säga att verkligheten finns i huvudet.

maana skrev:utsagan "man kan ingenting veta" är *mycket* primitiv skepticism och de allra flesta av oss kan nog peka ut att den liksom faller på eget grepp: hur vet den som ger uttryck för utsagan att man ingenting kan veta... det verkar absolut avgjort underligt.

Det är inte helt uppenbart för mig att utsagan "Vi kan inte veta någonting" faller på eget grepp - det är ju, märk väl, inte en variant av lögnarparadoxen (i strikt mening), även om det ligger nära till hands att tolka den så vid första anblicken. Man kan fortfarande hävda att vi inte kan veta någonting utan att säga emot sig själv (däremot blir det förstås problematiskt att verifiera påståendet).

Naiv skepticism i stil med "vi kan inte veta någonting" tror jag kan bemötas med Wittgensteinska argument som han resonerar i "FU" och "Om Visshet" (skeptikern kan t ex kanske se över vårt kunskapsbegrepp och hur vi använder uttryck som "jag vet" etc.), och på så sätt kan mycket skepticism visa sig vara meningslös och/eller innehållslös.
Vi kan veta många saker, t ex att andra också har upplevelser, att det finns en yttervärld, etc., om inte vårt kunskapsbegrepp skall bli helt redundant (och om vi gör kunskapsbegreppet meningslöst, vad menar vi egentligen med att vi inte kan veta någonting?)

kringlan
Inlägg: 115
Blev medlem: 02 okt 2005 23:12
Kontakt:

Re: Vad finns? Vad finns inte?

Inläggav kringlan » 06 okt 2005 17:52

archaxe skrev:
Det tycks oss vettigt att anta att en fluga och en människa har olika upfattningar om verkligheten. Vem har då rätt?

Olika; ja, men vad som är intressant är väl om de har motstridiga världsuppfattningar? Om det skall bli frågan om "rätt" eller "fel" världsuppfattning måste vi väl ha att göra med inbördes oförenliga uppfattningar, inte uppfattningar som (möjligen) kompletterar varandra?
Vi kan betrakta vad som helst från olika perspektiv, eller varför inte olika ljus: i "vanligt", vitt sken kanske bollen är röd, men belyser vi den med ett annat ljus (kanske sånt där natrium-ljus de har i lyktorna på motorvägen) ser bollen grå ut. Att fråga hur den ser ut "egentligen", eller i det här fallet; vem som har "rätt", tycker jag snarare tyder på någon slags bakomliggande realism (som du väl försöker förneka?)


Nej, frågan är retorisk och det finns inget svar på den. Jag ställde frågan med viss ironi eftersom jag är övertygad om att dom flesta kommer finna den omöjlig att svara på.
archaxe skrev:
Jämför tex. med hur en fladdermus måste ser världen med bara ljud. Vems verklighet är korrekt? Hur upfattar blinda människor verkligheten?

Det verkar troligt att fladdermöss, blinda människor, seende människor och flugor uppfattar verkligheten på olika sätt, men att det fortfarande är samma verklighet vi uppfattar.



hur vet du det?

(jag håller med om att det verkar troligt)

archaxe skrev:
Inför det mesta av grundläggande fiolosofisk diskussion är det nödvändigt att alltså se verkligheten som någonting som finns i sig själv och inte utanför.

Det här vill jag bara ha lite utrett; menar du att verkligheten finns i sig själv ("an sich", så att säga), eller att den bara finns i huvudet på betraktaren? Jag kan nog vara med på att bilden av verkligheten varierar från individ till individ, och likaså att bilden av verkligheten finns i huvudet, men det verkar omotiverat att säga att verkligheten finns i huvudet.

Jag menar att verkligheten finns i huvudet på betraktaren. Hur skulle du kunna veta vad någon annan ser? jag skulle mena att verkligheten bara finns i huvudet. Med det inte menat att den nödvändigtvis inte skulle kunna ha en absolut existens, bara att det kan jag inte veta.

archaxe skrev:
maana skrev:utsagan "man kan ingenting veta" är *mycket* primitiv skepticism och de allra flesta av oss kan nog peka ut att den liksom faller på eget grepp: hur vet den som ger uttryck för utsagan att man ingenting kan veta... det verkar absolut avgjort underligt.

Det är inte helt uppenbart för mig att utsagan "Vi kan inte veta någonting" faller på eget grepp - det är ju, märk väl, inte en variant av lögnarparadoxen (i strikt mening), även om det ligger nära till hands att tolka den så vid första anblicken. Man kan fortfarande hävda att vi inte kan veta någonting utan att säga emot sig själv (däremot blir det förstås problematiskt att verifiera påståendet).

Naiv skepticism i stil med "vi kan inte veta någonting" tror jag kan bemötas med Wittgensteinska argument som han resonerar i "FU" och "Om Visshet" (skeptikern kan t ex kanske se över vårt kunskapsbegrepp och hur vi använder uttryck som "jag vet" etc.), och på så sätt kan mycket skepticism visa sig vara meningslös och/eller innehållslös.
Vi kan veta många saker, t ex att andra också har upplevelser, att det finns en yttervärld, etc., om inte vårt kunskapsbegrepp skall bli helt redundant (och om vi gör kunskapsbegreppet meningslöst, vad menar vi egentligen med att vi inte kan veta någonting?)


jag menar att jag inte kan veta någonting om en absolut verklighet, med andra ord kan jag inte veta någonting om världen som den faktiskt ÄR. Däremot kan jag veta någonting om verkligheten som den ter sig för mig. Samma diskussion som denna finns i flera trådar och jag tycker jag har förklarat min ståndpunkt rätt bra. I grunden är inte denna diskussion intressant, den säger inte att vi inte kan veta någonting och att allt kunnande är meningslöst. Jag menar helt enkelt att det för mig har synts rätt grundläggande att tänka så om världen att den antagligen handlar mer om mig än om en verklighet i sig(och när jag menar att verkligheten skulle handla om mig menar jag att vår "vetskap" säger mer om oss än om någonting annat(DVS den säger saker om min upfattning av världen helt säkert, däremot inte nödvändigtvis något om en absolut verklighet))[/b]
Att tala är att fästa för stort avseende vid andra människor, fisken dör på grund av sin mun och det gjorde även Oscar Wilde.

Användarvisningsbild
maana
Inlägg: 32
Blev medlem: 12 jul 2005 02:08
Ort: noumena

Inläggav maana » 07 okt 2005 00:09

archaxe skrev: Det är inte helt uppenbart för mig att utsagan "Vi kan inte veta någonting" faller på eget grepp - det är ju, märk väl, inte en variant av lögnarparadoxen (i strikt mening), även om det ligger nära till hands att tolka den så vid första anblicken. Man kan fortfarande hävda att vi inte kan veta någonting utan att säga emot sig själv (däremot blir det förstås problematiskt att verifiera påståendet).


Precis, i skrivande stund är jag inte insatt i Wittgensteins kritik av skepticismen, men skeptiska påståenden är innehållslösa – förändrar inget, påverkar inget, säger inget: delvis därför att en mer trolig negation (typ) alltid går att rikta mot respektive påstående ("tänk om det inte är så..." – och har enorma problem med verifikation.

kringlan skrev:
Nej, frågan är retorisk och det finns inget svar på den. Jag ställde frågan med viss ironi eftersom jag är övertygad om att dom flesta kommer finna den omöjlig att svara på.


Nu gör du ett jag vet-påstående när det igen faktiskt handlar om tro. Hur vet du att det inte finns något svar på frågan? Det förefaller vara en öppen fråga (sen om undersökningar faktiskt visar att *du har* rätt är en sak, men har du gjort några djupa analyser av frågan?), menar du att frågan är a priori svarslös?

kringlan skrev:Jag menar att verkligheten finns i huvudet på betraktaren. Hur skulle du kunna veta vad någon annan ser? jag skulle mena att verkligheten bara finns i huvudet. Med det inte menat att den nödvändigtvis inte skulle kunna ha en absolut existens, bara att det kan jag inte veta.


Jag håller egentligen med, till viss del. Vi behandlar en upplevelse av en verklighet, men detta utesluter knappast att det vi upplever är verkligheten som den faktiskt är. För mig förefaller det som att du förutsätter ett empiriskt fakta påstående när du menar detta: antingen förvränger våra sinnen informationen som de får av någonting yttre (om detta råder det inget rimligt tvivel, anser jag), eller att detta yttre inte skickar sanningsenlig information till våra sinnen.

does this make sense? :) jag orkar inte skriva mer – er trööött.
bjuty is in the eye of tailor :*

kringlan
Inlägg: 115
Blev medlem: 02 okt 2005 23:12
Kontakt:

Inläggav kringlan » 07 okt 2005 18:24

kringlan skrev:
Nej, frågan är retorisk och det finns inget svar på den. Jag ställde frågan med viss ironi eftersom jag är övertygad om att dom flesta kommer finna den omöjlig att svara på.


Nu gör du ett jag vet-påstående när det igen faktiskt handlar om tro. Hur vet du att det inte finns något svar på frågan? Det förefaller vara en öppen fråga (sen om undersökningar faktiskt visar att *du har* rätt är en sak, men har du gjort några djupa analyser av frågan?), menar du att frågan är a priori svarslös?
[/quote]

Dum formulering av mig, ber om ursäkt. Naturligtvis är frågan öppen och det du påstår är det som frågan vill bevisa, nämligen att ingen kan "veta" men man kan naturligtvis tro.

maana skrev:
kringlan skrev:Jag menar att verkligheten finns i huvudet på betraktaren. Hur skulle du kunna veta vad någon annan ser? jag skulle mena att verkligheten bara finns i huvudet. Med det inte menat att den nödvändigtvis inte skulle kunna ha en absolut existens, bara att det kan jag inte veta.


Jag håller egentligen med, till viss del. Vi behandlar en upplevelse av en verklighet, men detta utesluter knappast att det vi upplever är verkligheten som den faktiskt är. För mig förefaller det som att du förutsätter ett empiriskt fakta påstående när du menar detta: antingen förvränger våra sinnen informationen som de får av någonting yttre (om detta råder det inget rimligt tvivel, anser jag), eller att detta yttre inte skickar sanningsenlig information till våra sinnen.

does this make sense? :) jag orkar inte skriva mer – er trööött.


Vad jag vill få fram är helt enkelt det att jag inte kan veta något om en absolut verklighet, inte ens om den existerar(har substans). Att anta saker hit och dit kan jag göra hur mycket jag vill, men det blir omöjligt att styrka. Däremot kan jag "veta" saker om min verklighet. (det som vi ju egentligen menar med verklighet).

Din fråga är intressant, men ingenting jag har någon lust att ge mig in på eftersom jag inte kan veta. Och jag har definitivt inte ställt den frågan.

Ja det är möjligt att verkligheten är som vi upfattar den, även om det påståendet känns mycket konstigt. Först måste man få klart för sig vad att vara egentligen innebär.

Vad är verkligheten för vem? Skulle majoritsetens upfattning av verkligheten bli den "riktiga" verkligheten? Kan jag veta vad någon annan uppfattar? För att förstå verkligheten och vad den är måste man försöka tänka bort upfattningen och istället vara är nog min mening. Men jag finner inte dessa diskussioner särskilt relevant eftersom vi inte kan veta.
Att tala är att fästa för stort avseende vid andra människor, fisken dör på grund av sin mun och det gjorde även Oscar Wilde.

Användarvisningsbild
archaxe
Inlägg: 1353
Blev medlem: 15 nov 2003 01:35

Re: Vad finns? Vad finns inte?

Inläggav archaxe » 07 okt 2005 20:31

kringlan skrev:Nej, frågan är retorisk och det finns inget svar på den. Jag ställde frågan med viss ironi eftersom jag är övertygad om att dom flesta kommer finna den omöjlig att svara på.

Låt oss nöja oss med att du tror att det inte finns något svar på den frågan - som inbiten skeptiker kan du ju inte veta någonting.
Även om du tror att det inte finns något svar på den frågan, så kan jag ju enkelt motbevisa dig genom att ge dig ett svar: t ex svaret "människan har rätt". Detta kan tyckas vara ett dåligt svar, men ändock ett svar, så då hamnar vi möjligen i påståendet "inget korrekt svar kan ges".
För att detta påstående skall vara meningsfullt krävs det dock ett klargörande av hur ett "korrekt svar" skulle se ut - vi måste veta vad vi söker innan vi kan säga att svaret inte passar ("utrymme för misstag", så att säga). Om du inte vet vad du letar efter, vet du heller inte när du hittar det (och följdaktligen inte heller när du inte hittar det).
Vi kan också hävda att egenskaperna "rätt" respektive "fel" inte är något vi kan tillskriva världsuppfattningar, och att det därför är en pseudofråga som egentligen inte behöver besvaras, vilket leder oss in på att kritisera frågeställningen snarare än svaret, och att vi inte kan hitta ett svar beror på att frågan är felaktigt ställd.

Om vi, trots detta, faktiskt accepterar frågan, kan jag tänka mig att vi visst kan ge tillfredsställande svar, t ex om vi är realister. Det hela kommer an på hur vi förstår "rätt" ("korrekt världsuppfattning"). Om du börjar argumentera med premissen att ingen korrekt världsuppfattning står att finna, är det väl föga förvånande om slutsatsen blir densamma - men då har du ju å andra sidan inte visat någonting.
Påståendet "ingen världsuppfattning är korrekt" tycks vara ekvivalent med "alla världsuppfattningar är felaktiga", och det kan väl ändå inte vara en hållbar världsuppfattning?

kringlan skrev:hur vet du det?

För att kommunikation är möjlig. Hade vi inte haft gemensamma begrepp som vi kan relatera till, skulle vi aldrig kunna vara säkra på om någon någonsin förstod vad vi sade - och då deras förståelse för vad vi säger måste avspeglas i deras beteende, kan vi med lätthet säga att de förstår vad vi säger. Det finns så att säga ingen "essens" hos mening som vi skall greppa för att förstå ett ord, och därför blir skepticism av det här slaget ("Tänk om de bara råkar chansa rätt på var och en av våra uppmaningar, och det egentligen är en slump...") helt innehållslös.

Jag menar att verkligheten finns i huvudet på betraktaren. Hur skulle du kunna veta vad någon annan ser? jag skulle mena att verkligheten bara finns i huvudet. Med det inte menat att den nödvändigtvis inte skulle kunna ha en absolut existens, bara att det kan jag inte veta.

Om du först postulerar "den absoluta verkligheten" som något totalt onåbart, då vi alltid är begränsade av våra sinnen, och att vi aldrig kan få någon som helst kunskap om denna - varför skall du ens anta en "absolut verklighet"? Vad får dig att tro att den ens finns? Och om du tror att den inte finns, vad är det då vi inte kan ha kunskap om?

jag menar att jag inte kan veta någonting om en absolut verklighet, med andra ord kan jag inte veta någonting om världen som den faktiskt ÄR.

Men du tror att världen är på ett visst sätt, bara att vi inte - ens i princip - kan ha kunskap om på vilket sätt den är?

Mycket radikalskepticism grundar sig på förvirring i begreppen - i det här fallet vad som menas med "verklighet", "kunskap", etc., och jag tror att skepticism av det här slaget kan medicineras med lite Wittgenstein.

maana skrev:Precis, i skrivande stund är jag inte insatt i Wittgensteins kritik av skepticismen, men skeptiska påståenden är innehållslösa – förändrar inget, påverkar inget, säger inget: delvis därför att en mer trolig negation (typ) alltid går att rikta mot respektive påstående ("tänk om det inte är så..." – och har enorma problem med verifikation.

Inte alla skeptiska påståenden är innehållslösa - det finns helt klart berättigad och meningsfull skepticism. Men även om radikalskepticism av det här slaget är innehållslös, är den (märk väl) inte meningslös.

Du kan veta saker, och du kan ha kunskap om yttervärlden - att förneka detta tyder bara på att du inte är kapabel att använda begreppen "kunskap", "vetande", etc.

kringlan
Inlägg: 115
Blev medlem: 02 okt 2005 23:12
Kontakt:

Inläggav kringlan » 07 okt 2005 22:50

Orkar inte citera det blir för jobbigt.

Jag är ingen inbiten skeptiker, och min skeptisism sträcker sig till vetande av en "absolut verklighet". Alltså den verklighet vi tror oss upfatta.

Naturligtvis är poängen att inget korrekt svar kan ges, eller rättare sagt inget svar kan bevisas eller motbevisas. Och för nu vore jag glad om vi inte kunde dra diskussionen om vad ett riktigt svar egentligen är.

Låt mig omformulera just den frågan till en mening som har lett till en rad sidospår.

Jag är den enda som jag vet har samma upfattning som mig(för man kan faktiskt veta saker). Möjligheten finns att andra har samma bild, men jag VET inte och kan heller inte veta. Jag är Jag. Om ni vet eller kan upfatta vad andra vet så skriv det gärna, än så länge har jag inte hört någon som kan.

Tycker inte alls om att ge mig in i positivismens ordväxlingar, genom språk kan man inte bli (helt korrekt) förstådd, men det är en annan diskussion.



Poängen med frågan är att jag undrar hur du skulle bevisa att fladdermusen och människan, ja alla upfattande varelser upplever samma verklighet?

jag håller med dig om att det verkar troligt, inte mer än så.

Varför? Finns flera anledningar, tex. kan jag inte vara säker på att andra upfattar alls. Återigen troligt att vi gör, men inte helt säkert. Och innan några attacker om att allt blir meningslöst att diskutera läs klart!

Egentligen är det inte det som är intressant med frågan om Hur fladdermöss och männiksor ser världen. Jag antar att dom ser den annorlunda, frågan vem som har mest rätt beträffande en möjlig absolut verklighet tycker jag fortfarande är relevant. Min slutsats skulle bli att jag inte kan veta det.

jag postulerar inte verkligheten som något "totalt onåbart" jag försöker bara komma fram till vad vi egentligen helt säkert kan säga om den. den absoluta verkligheten skulle jag defienera som det som jag upplver. Sen är jag bara inte beredd att hålla med någon som säger att den absoluta verkligheten MÅSTE eller ÄR beskaffad på det här eller det gär sättet.

"Men du tror att världen är på ett visst sätt, bara att vi inte - ens i princip - kan ha kunskap om på vilket sätt den är?"

ja någnting finns där, någonting upplever jag. Om det nu bara är jag själv som jag upplever, en dröm, eller en verklighet(som har substans). det vet jag inte.

"Du kan veta saker, och du kan ha kunskap om yttervärlden - att förneka detta tyder bara på att du inte är kapabel att använda begreppen "kunskap", "vetande", etc."

Ja jag kan veta saker och ja jag kan ha kunskap om verkligheten(så som jag upfattar den). Både du och jag kommer till slut fram till samma sak, skillnaden skulle vara att jag finner sceptisismen givande på vägen dit.
Att tala är att fästa för stort avseende vid andra människor, fisken dör på grund av sin mun och det gjorde även Oscar Wilde.


Återgå till "Filosofi"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 19 och 0 gäster