Efter att ha sett filmen Matrix fastnade jag för den här frågan:
Finns verkligheten innanför eller utanför människan :?:
Epistemologiska frågor
Moderator: Moderatorgruppen
Ja Du..=)
Det finns lika många svar på frågan som det finns filosofer, höll jag på att säga..
Det är en mycket omfattande fråga.. Filosofer från Platon, Aristotels till Descartes, Locke, Berkeley och Hume tar upp frågan..
Tre övergripande kategorier skulle kunna göras;
Idealister; säger att Verkligheten finns i medvetandet. bla Berkeley, Leibniz..
Materialister; säger att Verkligheten finns i den yttre världen - Endast materiella ting är riktiga. bla Demokritos,Aristoteles, Hobbes..
Dualister;säger att Verkligheten är en Interaktion mellan vårt medvetande och den yttre världen. bla Platon, Descartes, Spinoza, Locke..
Inte mycket till svar,, men en liten skiss på vem och vad.
Det finns lika många svar på frågan som det finns filosofer, höll jag på att säga..
Det är en mycket omfattande fråga.. Filosofer från Platon, Aristotels till Descartes, Locke, Berkeley och Hume tar upp frågan..
Tre övergripande kategorier skulle kunna göras;
Idealister; säger att Verkligheten finns i medvetandet. bla Berkeley, Leibniz..
Materialister; säger att Verkligheten finns i den yttre världen - Endast materiella ting är riktiga. bla Demokritos,Aristoteles, Hobbes..
Dualister;säger att Verkligheten är en Interaktion mellan vårt medvetande och den yttre världen. bla Platon, Descartes, Spinoza, Locke..
Inte mycket till svar,, men en liten skiss på vem och vad.
precis det här diskuterar vi här
jag skulle mena att verkligheten endast finns i oss och ingen annan stans.
jag skulle mena att verkligheten endast finns i oss och ingen annan stans.
Att tala är att fästa för stort avseende vid andra människor, fisken dör på grund av sin mun och det gjorde även Oscar Wilde.
Tractatus skrev:jag skulle mena att verkligheten endast finns i oss och ingen annan stans.
Då vill vi höra många och bra argument för detta påstående..
Utveckla din tes.. Hur resonerar du..? Vad bygger din uppfattning på?
En del av svaren finns i medfäljande länk i föregående inlägg, eftersom jag av lathet inte orkar skriva om allt och eftersom det redan finns en diskussion som handlar om samma sak där.
Argumenten är kort och gott; eftersom vi inte kan veta någonting om den objektiva verkligheten verkar det dumt att utala sig om den. Min verklighet finns i mig, din verklighet finns i dig(ifall du existerar oberoende mig). Verkligheten utanför oss, i den grad den är verklig(har existens), är orelevant(eftersom vi inte vet någonting om den).
Att tala är att fästa för stort avseende vid andra människor, fisken dör på grund av sin mun och det gjorde även Oscar Wilde.
Tractatus skrev:Varför kan vi inte veta något om verkligheten?
Frågan här gällde om verkligheten finns innanför eller utanför människan. Vi kan veta något om den verklighet vi upfattar men ingetning om den utanför oss.
Om du nu tex. fortsätter din Sokratiska utfrågning med en fråga i stil med:
Varför kan vi inte veta någonting om verkligheten utanför oss?
Blir svaret: Därför att även om verkligheten ter sig precis så som vi upfattar den, kan den lika gärna se helt annorlunda ut. Och då vet jag ju faktiskt inte.
Då kanske du frågar:
Varför skulle verkligheten inte se ut som vi upplever den?
man kan börja, som jag redan gjort med lite kritik från de gamla skeptikerna.
När man är ung ter sig verkligheten på ett sätt, när man är gammal på ett annat, har man tittat lite väl djupt ned i rödvins-flaskan ter sig den annorlunda, för en fluga ter den sig säkert annorlunda, för en hund likaså, för att inte prata om ormar och fladdermöss.
För olika människor jag pratat med verkar dessutom världen te sig annorlunda. Vem har då rätt?
Kritiken är mycket enkel, det finns naturligtvis fler saker, men jag tycker den räcker gott och väl.
Att slå fast att världen är precis så som jag ser den verkar orimligt, att slå fast att den inte gör det verkar mer troligt, men inte säkert. Jag kan dock säga att verkligheten(den jag upplever) är verkligheten för mig. DVS, jag kan veta saker om verkligheten(som jag upplever). Det finns, tycker jag, en poäng i att förstå att jag nog snarare vet saker om mig själv än om en verklighet oberoende jaget.
Därför skulle jag mena att verkligheten(som jag upplever den) finns i mig, och ingen annan stans(vad jag kan veta).
Att tala är att fästa för stort avseende vid andra människor, fisken dör på grund av sin mun och det gjorde även Oscar Wilde.
När man är ung ter sig verkligheten på ett sätt, när man är gammal på ett annat, har man tittat lite väl djupt ned i rödvins-flaskan ter sig den annorlunda, för en fluga ter den sig säkert annorlunda, för en hund likaså, för att inte prata om ormar och fladdermöss.
För olika människor jag pratat med verkar dessutom världen te sig annorlunda. Vem har då rätt?
Detta ser jag är ganska centralt för din uppfattning om verklighet.
Påståendet behöver på intet sätt innebära att verkligheten finns innanför huvet och att vi skapar den. Det enda det säger är att vi möjligtvis tolkar verkligheten på lite olika sätt, beroende på att vi har olika tidigare erfarenhet. Verklighet kan alltså tänkas vara underodnad den tämligen subjektiva fenomenologin, (läs Kant). Personligen är jag av åsikten att det finns en absolut verklighet, en absolut tillvaro- men vi upplever den ur vårt eget perspektiv-som är underordnat vår tidigare erfarenhet, uppfattning och kunskap. Den absolut verkligheten finns dock. Det är den vi interpreterar.
Tractatus skrev:När man är ung ter sig verkligheten på ett sätt, när man är gammal på ett annat, har man tittat lite väl djupt ned i rödvins-flaskan ter sig den annorlunda, för en fluga ter den sig säkert annorlunda, för en hund likaså, för att inte prata om ormar och fladdermöss.
För olika människor jag pratat med verkar dessutom världen te sig annorlunda. Vem har då rätt?
Detta ser jag är ganska centralt för din uppfattning om verklighet.
Påståendet behöver på intet sätt innebära att verkligheten finns innanför huvet och att vi skapar den. Det enda det säger är att vi möjligtvis tolkar verkligheten på lite olika sätt, beroende på att vi har olika tidigare erfarenhet. Verklighet kan alltså tänkas vara underodnad den tämligen subjektiva fenomenologin, (läs Kant). Personligen är jag av åsikten att det finns en absolut verklighet, en absolut tillvaro- men vi upplever den ur vårt eget perspektiv-som är underordnat vår tidigare erfarenhet, uppfattning och kunskap. Den absolut verkligheten finns dock. Det är den vi interpreterar.
Förstår vad du vill ha sagt
och om jag håller med eller ej är en fråga om definition. Jag upfattar någonting. Om man definierar detta någonting som verklighet håller jag med dig. Men eftersom jag inte kan veta någonting om den skulle allting i teorin lika grna kunna vara en dröm(för att ta ett enkelt exempel). Man kan ju dock mena att i sådana fall är drömmen verklighet även om den inte har någon utsträckning utifrån det egna jaget.
Faktum är att jag inte TROR att så är fallet, men vad jag när jag filosoferar är att kritisera mina egna föreställningar snarare än något annat.
jag vill därför inte utala mig om den "absoluta verkligheten" och om någon frågade mig skulle jag säga att allt jag vet är verkligheten som jag upfattar den. Vilket är viktigare än vad man ofta tror.
Att tala är att fästa för stort avseende vid andra människor, fisken dör på grund av sin mun och det gjorde även Oscar Wilde.
och om jag håller med eller ej är en fråga om definition
Absolut. Vi definierar verklighet som det som våra sinnen uppfattar.
jag vill därför inte utala mig om den "absoluta verkligheten" och om någon frågade mig skulle jag säga att allt jag vet är verkligheten som jag upfattar den. Vilket är viktigare än vad man ofta tror.
Yes. Min utgångspunkt är att det finns en absolut verklighet. Den måste finnas tillsammans med våra sinnen, för att vi ska kunna uppfatta den subjektivt.
Kan liknas vid tinget i sig och tinget för oss.
Tractatus skrev::)och om jag håller med eller ej är en fråga om definition
Absolut. Vi definierar verklighet som det som våra sinnen uppfattar.jag vill därför inte utala mig om den "absoluta verkligheten" och om någon frågade mig skulle jag säga att allt jag vet är verkligheten som jag upfattar den. Vilket är viktigare än vad man ofta tror.
Yes. Min utgångspunkt är att det finns en absolut verklighet. Den måste finnas tillsammans med våra sinnen, för att vi ska kunna uppfatta den subjektivt.
Kan liknas vid tinget i sig och tinget för oss.
Skulle en absolut verklighet kunna vara en dröm, eller någonting som bara finns i dig? (eller utanför dig om man drar gränsen vid vad som är jag vid vad sinnena upplever)
Att tala är att fästa för stort avseende vid andra människor, fisken dör på grund av sin mun och det gjorde även Oscar Wilde.
Skulle en absolut verklighet kunna vara en dröm, eller någonting som bara finns i dig? (eller utanför dig om man drar gränsen vid vad som är jag vid vad sinnena upplever)
Jag skulle vilja mena att en absolut inte kan var i mig, då alla är beroende av just denna. Och då allas tolkningar och perceptioner är just tolkningar och perceptioner av denna, ej uppnåbara verklighet. Ju mer vi vet, ju närmare vi kommer, desto mer har vi att lära.
Tractatus skrev:Skulle en absolut verklighet kunna vara en dröm, eller någonting som bara finns i dig? (eller utanför dig om man drar gränsen vid vad som är jag vid vad sinnena upplever)
Jag skulle vilja mena att en absolut inte kan var i mig, då alla är beroende av just denna. Och då allas tolkningar och perceptioner är just tolkningar och perceptioner av denna, ej uppnåbara verklighet. Ju mer vi vet, ju närmare vi kommer, desto mer har vi att lära.
om du menar detta håller jag inte med dig, så mycket kan jag inte säga att jag vet.
Hur vet du att alla är beroende av den absoluta verkligheten? Hur kan du veta vad någon annan upplever eller än mindre att dom upplever alls?
Att tala är att fästa för stort avseende vid andra människor, fisken dör på grund av sin mun och det gjorde även Oscar Wilde.
Tractatus skrev:Hur vet du att alla är beroende av den absoluta verkligheten? Hur kan du veta vad någon annan upplever eller än mindre att dom upplever alls?
Jag antar att jag upplever- därför den logiska deduktionen att alla upplever.
Eller?
Kan jag uppleva och inte Du?
Eller kan Du och inte jag?
För mycket antagande för mig, jag håller med dig om att det är rimligt att anta det du säger, men det behöver inte vara sant. Därför säger jag inte att jag vet något om en "absolut-verklighet".
jag vill gå ned till den absoluta grunden. Man behöver dessutom inte anta dessa saker för att kunna ha en vidare filosofisk diskussion. Verkligheten som jag upplever den är min verklighet, och utifrån den kan vi ta reda på mycket, det vi får reda på handlar antagligen mer om oss själva än någon verklighet, men för den sakens skull är det ju inte ointressant.
Tror de som hängt med i resonemangen här i de tre olika trådarna förstår min ståndpunkt nu iallfall, även om det kasnke varit lite luddigt
Att tala är att fästa för stort avseende vid andra människor, fisken dör på grund av sin mun och det gjorde även Oscar Wilde.
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 108 och 0 gäster