För att kunna svara på din fråga krävs det först att man definierar begreppen värdering och värde. Det blir ju annars svårt att veta vad värderingsfri skulle innebära. Jag förutsätter att du med fri i detta sammanhang avser frånvaro av värdering (?).
Så som jag har fattat det hela kan man dela upp värdering i två fack:
1) Moralisk värdering (dvs vad person P anser vara moralsikt rätt eller orätt)
2) Värdering som ett värde för fenomenet eller objektet A
Om vi börjar med moraliska värderingar så finns det säkert tillfällen där det inte ligger en moralisk laddning i ett visst faktum. Faktumet eller (antagandet om man så vill) att solen avger fotoner kan väl knappast anses som varken rätt eller orätt utifrån ett moralsikt perspektiv, då solen som sådan inte är en moralisk agent. Solen kan alltså per definition inte göra "rätt eller fel".
Vad gäller värdering som värde på A tänker jag mig det som följer:
V1: Nyttovärde (funktion), dvs person P ser en nytta i A i kontexten K. P kanske värdesätter bussen som går till P:s jobb på morgonen. Denna värdering behöver inte involvera särskilt mycket känslor, utan enbart ett krasst konstaterande. Finns inte A så blir det svårare att lösa en viss situation etc. Den eventuella känslan här skulle i så fall härledas till att det blir jobbigt om inte A existerar.
V2: Affektions-, kärleks- och minnesvärde (relation), dvs P upplever en stark känsla i relation till A, då A har varit med i P:s liv på ett sådant sätt att P fäst sig känslomässigt vid A. Detta är i princip en värdering som enkom bygger på P:s känslor. Här kan också kontexten vara viktig, dvs vetskapen om hur A deltagit i P:s liv på olika sätt.
V3: Ekonomiskt värde, dvs P vet att A är värdefullt för andra än P och kan då se ett värde för egen del som bygger på kunskapen och känslan av att andra människor vill ha A och kan tänka sig att betala för A eller byta något mot A. Denna värdering är också en kunskap (ett intellektuellt och psykologiskt förhållningssätt). Den känsla som här kan spottas är väl i så fall, känslan P kan ha av att veta att andra vill ha A. Detta är mycket kontextberoende, ty känner man inte till mekanismerna för ekonomiska transaktioner etc, uppstår inte detta värde för P.
V4: Bra eller dåligt. Personen P jämför A med t.ex. B utifrån ovan nämnda kriterier.
Så då kan man ju fråga sig om man kan vara fri vad avser dessa värderingar av A?
Ja, det finns företeelser i världen som man inte värderar enligt V1, givet att man inte är en sådan person som läser in en nytta i allt (men då kanske begreppet nytta förlorar in betydelse).
Ja, det finns företeelser i världen som man inte värderar enligt V2, givet att man inte fäster sig eller förälskar sig i allt man träffar på
Ja, det finns företeelser i världen som man inte värderar enligt V3, ty det är ju svårt att sälja sand i öknen!
Ja, det finns företeelser i världen som man inte värderar enligt V4, då inget av V1 till V3 gäller för fenomenet, dvs om jag inte finner det faktum jag står inför vara ett moralsikt fakta, inte vara till nytta, inte vara något jag fäst mig vid samt inte har något ekonomiskt värde och detta fakta ska jämföras med ett annat fakta med samma förutsättningar, ja då har jag ju ingen grund för att värdera dem.
Har kan dock den kvicke invända och säga, nämen då gör du ju en slags metavärdering av de två fenomenen som likvärdiga, vad avser frånvaron av något att värdera dem med? Japp, slutsatsen blir att man, i så fall inte kan vara fri från värdering av sin omgivning då själva handlandet och agerandet i relation till världen (strävan efter olika fenomen) hela tid är en slags värderingsprocess?
Förtydligande: Eftersom P kan göra en metavärdering mellan värde och icke-värde, så kommer man aldrig undan värderingsakten, om och endast om, vi inte exkluderar metavärderingen ur värderingsbegreppet och ser det som något annat än värdering.
Eller vad säger du?
Vänligen
Fredrik
