Hur blir var och en av oss
...icke-rasistisk
... icke-sexistisk
... icke-islamofob
...icke-homofob
etc
plus allt annat ALLA/MÅNGA vill VERKA vara - inte minst i Sverige - flagellanternas rike?
Blir man det genom att via yttre självkontroll snygga till och ansa sin vokabulär och sitt beteende i det offentliga rummet? Eller genom strikt tankedisciplin? "Jag skall inte tänka på.../ jag får inte tänka på.../ Bort dessa bilder och perversa begär!"
Vad händer i de alltmer slutna rummen när de offentliga rummen blivit etiskt, ideologiskt och politiskt rent och snyggt efter alla upplysningskonstens regler och vi alla i detta finrum disciplinerar vårt tal och våra handlingar därstädes enligt vår västerländska civilisations värdegrund?
Räcker det?
Krävs det något mer än ännu en informationskampanj?
Håller upplysningstidens ideal än idag?
/Algotezza
De offentliga och de slutna rummen
Moderator: Moderatorgruppen
De offentliga och de slutna rummen
Algotezza aka Algotezza
Att tolerera allting skulle vara självdestruktivt,
det gäller att hålla det som inte är en själv på viss avstånd.
I samverkan med de omgivande människorna måste man
i viss mån anpassa sig till deras värderingar för att själv bli tolererad.
Mycket av samhället kanske vilar på att vil enbart låtsas komma överens,
det man egentligen tycker behåller man till stor del till sig själv.
Självcensur.
Släpp självcensuren så uppfattas man som ett hot.
Självcensuren ger även möjlighet att bearbeta sina ord/handlingar innan man släpper ut de
på de intet ont anande medmänniskorna.
Man blir inte av med sina fobier men man bör vara medveten om de,
definera de, kunna inse hur de leder och samtidigt begränsar ens tankar.
Fobier kan vara nödvändiga.
Ät inte gul snö.
En människa är ett kaotisk system som inte vet när den slutar eller börjar,
och inte vet riktigt vad en annan människa är för nåt, fästan människor i stort sätt är identiska.
...
I början av seklet kom man fram till att som kunnat uppfinnas vid det läget redan hade uppfinnits.
Det är som att tror att alla tankar redan tänkts. Vem vet, kanske vi bara kopierar våra förfäder?
Vi är blott dåliga kopior, vi är våra idoler, popstjärnor, chefer, vänner & fiender. Vi finns inte själva.
...
Min egen favoritfobi är nog människor (andra fobier bleknar i jämförelse),
samtidigt som jag tror att de är som jag.
Egendomlig paradox?
Nu skojar jag lite med mig själv:
"Ja du, Jörgen, om du tror att de är som du, så har du all anledning att vara rädd för de"
det gäller att hålla det som inte är en själv på viss avstånd.
I samverkan med de omgivande människorna måste man
i viss mån anpassa sig till deras värderingar för att själv bli tolererad.
Mycket av samhället kanske vilar på att vil enbart låtsas komma överens,
det man egentligen tycker behåller man till stor del till sig själv.
Självcensur.
Släpp självcensuren så uppfattas man som ett hot.
Självcensuren ger även möjlighet att bearbeta sina ord/handlingar innan man släpper ut de
på de intet ont anande medmänniskorna.
Man blir inte av med sina fobier men man bör vara medveten om de,
definera de, kunna inse hur de leder och samtidigt begränsar ens tankar.
Fobier kan vara nödvändiga.
Ät inte gul snö.
En människa är ett kaotisk system som inte vet när den slutar eller börjar,
och inte vet riktigt vad en annan människa är för nåt, fästan människor i stort sätt är identiska.
...
I början av seklet kom man fram till att som kunnat uppfinnas vid det läget redan hade uppfinnits.
Det är som att tror att alla tankar redan tänkts. Vem vet, kanske vi bara kopierar våra förfäder?
Vi är blott dåliga kopior, vi är våra idoler, popstjärnor, chefer, vänner & fiender. Vi finns inte själva.
...
Min egen favoritfobi är nog människor (andra fobier bleknar i jämförelse),
samtidigt som jag tror att de är som jag.
Egendomlig paradox?
Nu skojar jag lite med mig själv:
"Ja du, Jörgen, om du tror att de är som du, så har du all anledning att vara rädd för de"
-
rara-gossen
- Inlägg: 72
- Blev medlem: 10 maj 2011 23:15
Jag kan tycka att vi inte kommer bli ett jämställt samhälle - lika rätt för alla oavsett kön, etnicitet, religion osv - förrän de olika fientliga människohierarkiska orden har försvunnit ifrån vårt vokabulär.
Så länge vi diskuterar rasism kommer det finnas rasism, så länge radikala feminister kämpar så kommer orättvisor mellan män och kvinnor finnas. För det är väl det egenltigen som är alla ideologiers högsta önskan? Att deras vilja ska vara så igenomsyrad övriga att de inte ens behöver läras upp enligt ideologin, likt slutfasen av kommunism.
Därför kan en ideologi som feminism anses som kontraproduktiv - den kan inte existera jämsides med sitt slutmål utan måste med nödvändighet träda tillbaka precis innan slutpunkten är nådd.
Kristendomen kommer för alltid ha sitt grepp om oss, så länge den är en del av våra förfärders historia, som nu även alltid blir en del av vår tid.
Det är därför jag kan tycka historian är ytterst orättvis: vi måste hela tiden släpa på ett begrepps eller ett ords historia när vi använder oss av det. Hur ska då isåfall ordet få en ny innebörd eller försvinna ifrån vårt vokabulär?
Orden vi lär oss är proppad med mallar för hur vi ska vara som individer, men man kan ju ha i åtanke att orden och språket, våra roller som män, kvinnor, svensk, amerikan - normer av alla dess slag - inte existerar utanför våra egensnickrade ramar.
Man brukar kunna tala om våra ageranden och åsikter som härmningar ifrån något icke-existerande original. Vi härmar de som tidigare härmart någon som härmat någom före det osv. Men längst ner på botten har vi inget original som härmingarna utgick ifrån. Allt är bara påhitt enligt denna tanke, och därför är det väl ganska orättvist att vi alltid måste ta hänsyn till alltings uppdiktade historia när vi tar saker i beaktning.
Vi är såklart oerhört påverkad av vår historia, men den behöver inte vara den enda vägen vi hade kunnat gå för att leva.
Så länge vi diskuterar rasism kommer det finnas rasism, så länge radikala feminister kämpar så kommer orättvisor mellan män och kvinnor finnas. För det är väl det egenltigen som är alla ideologiers högsta önskan? Att deras vilja ska vara så igenomsyrad övriga att de inte ens behöver läras upp enligt ideologin, likt slutfasen av kommunism.
Därför kan en ideologi som feminism anses som kontraproduktiv - den kan inte existera jämsides med sitt slutmål utan måste med nödvändighet träda tillbaka precis innan slutpunkten är nådd.
Kristendomen kommer för alltid ha sitt grepp om oss, så länge den är en del av våra förfärders historia, som nu även alltid blir en del av vår tid.
Det är därför jag kan tycka historian är ytterst orättvis: vi måste hela tiden släpa på ett begrepps eller ett ords historia när vi använder oss av det. Hur ska då isåfall ordet få en ny innebörd eller försvinna ifrån vårt vokabulär?
Orden vi lär oss är proppad med mallar för hur vi ska vara som individer, men man kan ju ha i åtanke att orden och språket, våra roller som män, kvinnor, svensk, amerikan - normer av alla dess slag - inte existerar utanför våra egensnickrade ramar.
Man brukar kunna tala om våra ageranden och åsikter som härmningar ifrån något icke-existerande original. Vi härmar de som tidigare härmart någon som härmat någom före det osv. Men längst ner på botten har vi inget original som härmingarna utgick ifrån. Allt är bara påhitt enligt denna tanke, och därför är det väl ganska orättvist att vi alltid måste ta hänsyn till alltings uppdiktade historia när vi tar saker i beaktning.
Vi är såklart oerhört påverkad av vår historia, men den behöver inte vara den enda vägen vi hade kunnat gå för att leva.
monstret skrev:Tror du inte att de flesta är icke-detduräknarupp? Åtminstone i den bemärkelsen att förnuftet kan övervinna eventuella känslor?
Jo, i de offentliga rummet - utåt.
Det gäller att få förnuft och känsla i balans - inte i inre strid.
Förnuftet kan kanske tillfälligt segra över känslorna och de hämmas då för stunden - men bara erfarenheten och den egna emotionellt-intellektuella utvecklingen kan göra oss humana i själ och hjärta. Allt annat är en fråga om temporär mental dressyr. Vilken är nödvändig just nu för att vår värld hjälpligt skall fungera - och vi själva få en chans att utvecklas inom dessa ramar av yttre regler.
/Algotezza
Algotezza aka Algotezza
dokido skrev:grupptryck, är det många rasister blir alla rasister, etc. gammal skåpmat, hö hö :roll:
Grupptryck påverkar en om det svarar mot något som redan finns latent inom en. Man blir den man blir genom samverkan med omgivningen utifrån ens egna behov, önskningar och strävan, inte minst efter att få status inom sin grupp, något slags värde - det är inte bara omgivningen som mekaniskt präglar en. Men skiter man i det sociala statusspelet och kan tänka själv och ens moral är mer än en uppförandekod påprackad av omgivningen, föreställer jag mig att man inte faller för grupptryck lika lätt.
/Algotezza
Algotezza aka Algotezza
rara-gossen skrev:Jag kan tycka att vi inte kommer bli ett jämställt samhälle - lika rätt för alla oavsett kön, etnicitet, religion osv - förrän de olika fientliga människohierarkiska orden har försvunnit ifrån vårt vokabulär.
Så länge vi diskuterar rasism kommer det finnas rasism, så länge radikala feminister kämpar så kommer orättvisor mellan män och kvinnor finnas. För det är väl det egenltigen som är alla ideologiers högsta önskan? Att deras vilja ska vara så igenomsyrad övriga att de inte ens behöver läras upp enligt ideologin, likt slutfasen av kommunism.
Därför kan en ideologi som feminism anses som kontraproduktiv - den kan inte existera jämsides med sitt slutmål utan måste med nödvändighet träda tillbaka precis innan slutpunkten är nådd.
Kristendomen kommer för alltid ha sitt grepp om oss, så länge den är en del av våra förfärders historia, som nu även alltid blir en del av vår tid.
Det är därför jag kan tycka historian är ytterst orättvis: vi måste hela tiden släpa på ett begrepps eller ett ords historia när vi använder oss av det. Hur ska då isåfall ordet få en ny innebörd eller försvinna ifrån vårt vokabulär?
Orden vi lär oss är proppad med mallar för hur vi ska vara som individer, men man kan ju ha i åtanke att orden och språket, våra roller som män, kvinnor, svensk, amerikan - normer av alla dess slag - inte existerar utanför våra egensnickrade ramar.
Man brukar kunna tala om våra ageranden och åsikter som härmningar ifrån något icke-existerande original. Vi härmar de som tidigare härmart någon som härmat någom före det osv. Men längst ner på botten har vi inget original som härmingarna utgick ifrån. Allt är bara påhitt enligt denna tanke, och därför är det väl ganska orättvist att vi alltid måste ta hänsyn till alltings uppdiktade historia när vi tar saker i beaktning.
Vi är såklart oerhört påverkad av vår historia, men den behöver inte vara den enda vägen vi hade kunnat gå för att leva.
Så det är diskussionerna kring rasism och sexism som gör att dessa problemormåden hålls vid liv?
Och om alla betsämmer sig för att aldrig tala om några problem öht så försvinner det? Tankens och ordets makt över materien?
/Algotezza
Algotezza aka Algotezza
Algotezza skrev:dokido skrev:grupptryck, är det många rasister blir alla rasister, etc. gammal skåpmat, hö hö :roll:
Grupptryck påverkar en om det svarar mot något som redan finns latent inom en. Man blir den man blir genom samverkan med omgivningen utifrån ens egna behov, önskningar och strävan, inte minst efter att få status inom sin grupp, något slags värde - det är inte bara omgivningen som mekaniskt präglar en. Men skiter man i det sociala statusspelet och kan tänka själv och ens moral är mer än en uppförandekod påprackad av omgivningen, föreställer jag mig att man inte faller för grupptryck lika lätt.
/Algotezza
rasism etc mobbing mm tror jag redan finns latent hos alla
överlevnadsinstinkter el dyl, eller bara ren sadism?
självklart ska man inte nedvärdera individens vilja
men jag tror grupptrycket är starkare tyvärr
åtminstonde finns experiment som talar för det
sverige var ju tex ganska pronazistiskt vad jag förstår tills tyskland började förlora
och visst, det fanns ju några som stod upp mot grupptrycket
ett fåtal
raragossen: att glömma historien är nog det farligaste man kan göra
såna försök görs hela tiden, att radera all skam etc.
det är inte bra
dokido skrev:Algotezza skrev:dokido skrev:grupptryck, är det många rasister blir alla rasister, etc. gammal skåpmat, hö hö :roll:
Grupptryck påverkar en om det svarar mot något som redan finns latent inom en. Man blir den man blir genom samverkan med omgivningen utifrån ens egna behov, önskningar och strävan, inte minst efter att få status inom sin grupp, något slags värde - det är inte bara omgivningen som mekaniskt präglar en. Men skiter man i det sociala statusspelet och kan tänka själv och ens moral är mer än en uppförandekod påprackad av omgivningen, föreställer jag mig att man inte faller för grupptryck lika lätt.
/Algotezza
rasism etc mobbing mm tror jag redan finns latent hos alla
överlevnadsinstinkter el dyl, eller bara ren sadism?
självklart ska man inte nedvärdera individens vilja
men jag tror grupptrycket är starkare tyvärr
åtminstonde finns experiment som talar för det
sverige var ju tex ganska pronazistiskt vad jag förstår tills tyskland började förlora
och visst, det fanns ju några som stod upp mot grupptrycket
ett fåtal
raragossen: att glömma historien är nog det farligaste man kan göra
såna försök görs hela tiden, att radera all skam etc.
det är inte bra
Javisst - för det mesta har man ju objektivt sett orsak att vara rädd för det främmande - medan det invanda ofta är och känns tryggt. I takt med att man lär känna det okända försvinner rädslan. Man lär känna det konkret och praktiskt i sit vardgsliv om man har någon fördel av det. Att lära känna något genom en info-kampanj Bengt Westerberg kommer att leda är inte i förstone att lära känna något i djupare bemärkelse. Men kanske ett första steg.
/Algotezza
Algotezza aka Algotezza
-
rara-gossen
- Inlägg: 72
- Blev medlem: 10 maj 2011 23:15
Algotezza skrev:rara-gossen skrev:Jag kan tycka att vi inte kommer bli ett jämställt samhälle - lika rätt för alla oavsett kön, etnicitet, religion osv - förrän de olika fientliga människohierarkiska orden har försvunnit ifrån vårt vokabulär.
Så länge vi diskuterar rasism kommer det finnas rasism, så länge radikala feminister kämpar så kommer orättvisor mellan män och kvinnor finnas. För det är väl det egenltigen som är alla ideologiers högsta önskan? Att deras vilja ska vara så igenomsyrad övriga att de inte ens behöver läras upp enligt ideologin, likt slutfasen av kommunism.
Därför kan en ideologi som feminism anses som kontraproduktiv - den kan inte existera jämsides med sitt slutmål utan måste med nödvändighet träda tillbaka precis innan slutpunkten är nådd.
Kristendomen kommer för alltid ha sitt grepp om oss, så länge den är en del av våra förfärders historia, som nu även alltid blir en del av vår tid.
Det är därför jag kan tycka historian är ytterst orättvis: vi måste hela tiden släpa på ett begrepps eller ett ords historia när vi använder oss av det. Hur ska då isåfall ordet få en ny innebörd eller försvinna ifrån vårt vokabulär?
Orden vi lär oss är proppad med mallar för hur vi ska vara som individer, men man kan ju ha i åtanke att orden och språket, våra roller som män, kvinnor, svensk, amerikan - normer av alla dess slag - inte existerar utanför våra egensnickrade ramar.
Man brukar kunna tala om våra ageranden och åsikter som härmningar ifrån något icke-existerande original. Vi härmar de som tidigare härmart någon som härmat någom före det osv. Men längst ner på botten har vi inget original som härmingarna utgick ifrån. Allt är bara påhitt enligt denna tanke, och därför är det väl ganska orättvist att vi alltid måste ta hänsyn till alltings uppdiktade historia när vi tar saker i beaktning.
Vi är såklart oerhört påverkad av vår historia, men den behöver inte vara den enda vägen vi hade kunnat gå för att leva.
Så det är diskussionerna kring rasism och sexism som gör att dessa problemormåden hålls vid liv?
Och om alla betsämmer sig för att aldrig tala om några problem öht så försvinner det? Tankens och ordets makt över materien?
/Algotezza
Tjaaa, om ingen är medveten om ett problem som finns där, finns då problemet där? Jag kan tycka att vi när vi uppfinner ett ord för ett problem så uppfinnerr vi även problemet, dvs vi gör problemet begripligt för oss själva genom orden, och utanför dessa ord kan vi aldrig nå och därför aldrig veta om problemet existerar även utan våra benämningar.
Dock så uppstår ju ordet av en anledning, men innan det kan benämnas och definieras är det inget problem, i och med att vi inte har ett ord för det och därför inte vet vad det är.
Nu tycker ju inte jag att man ska ignorera diskussioner om rasism och sexism osv. däremot får man tänka det som en uppgit man tar på sig som inte har ett slutmål.
rara-gossen skrev:Algotezza skrev:rara-gossen skrev:Jag kan tycka att vi inte kommer bli ett jämställt samhälle - lika rätt för alla oavsett kön, etnicitet, religion osv - förrän de olika fientliga människohierarkiska orden har försvunnit ifrån vårt vokabulär.
Så länge vi diskuterar rasism kommer det finnas rasism, så länge radikala feminister kämpar så kommer orättvisor mellan män och kvinnor finnas. För det är väl det egenltigen som är alla ideologiers högsta önskan? Att deras vilja ska vara så igenomsyrad övriga att de inte ens behöver läras upp enligt ideologin, likt slutfasen av kommunism.
Därför kan en ideologi som feminism anses som kontraproduktiv - den kan inte existera jämsides med sitt slutmål utan måste med nödvändighet träda tillbaka precis innan slutpunkten är nådd.
Kristendomen kommer för alltid ha sitt grepp om oss, så länge den är en del av våra förfärders historia, som nu även alltid blir en del av vår tid.
Det är därför jag kan tycka historian är ytterst orättvis: vi måste hela tiden släpa på ett begrepps eller ett ords historia när vi använder oss av det. Hur ska då isåfall ordet få en ny innebörd eller försvinna ifrån vårt vokabulär?
Orden vi lär oss är proppad med mallar för hur vi ska vara som individer, men man kan ju ha i åtanke att orden och språket, våra roller som män, kvinnor, svensk, amerikan - normer av alla dess slag - inte existerar utanför våra egensnickrade ramar.
Man brukar kunna tala om våra ageranden och åsikter som härmningar ifrån något icke-existerande original. Vi härmar de som tidigare härmart någon som härmat någom före det osv. Men längst ner på botten har vi inget original som härmingarna utgick ifrån. Allt är bara påhitt enligt denna tanke, och därför är det väl ganska orättvist att vi alltid måste ta hänsyn till alltings uppdiktade historia när vi tar saker i beaktning.
Vi är såklart oerhört påverkad av vår historia, men den behöver inte vara den enda vägen vi hade kunnat gå för att leva.
Så det är diskussionerna kring rasism och sexism som gör att dessa problemormåden hålls vid liv?
Och om alla betsämmer sig för att aldrig tala om några problem öht så försvinner det? Tankens och ordets makt över materien?
/Algotezza
Tjaaa, om ingen är medveten om ett problem som finns där, finns då problemet där? Jag kan tycka att vi när vi uppfinner ett ord för ett problem så uppfinnerr vi även problemet, dvs vi gör problemet begripligt för oss själva genom orden, och utanför dessa ord kan vi aldrig nå och därför aldrig veta om problemet existerar även utan våra benämningar.
Dock så uppstår ju ordet av en anledning, men innan det kan benämnas och definieras är det inget problem, i och med att vi inte har ett ord för det och därför inte vet vad det är.
Nu tycker ju inte jag att man ska ignorera diskussioner om rasism och sexism osv. däremot får man tänka det som en uppgit man tar på sig som inte har ett slutmål.
Framtidens värsta problem är från och med nu hyfflös gnyrgbumpla.
Helt jävla olösligt för det har jag sagt. :D :D :D
/Algotezza
Algotezza aka Algotezza
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 38 och 0 gäster