Religionernas syfte

[Sceptisk]

Civilisationen har sedan dess början haft ett mer eller mindre klart syfte. Ett syfte är att erövra världen, vilket vi hör ganska ofta att det är vad vi gör. Denna erövrarjargong hörs nuförtiden mest inom vetenskapen, där vi "erövrar" haven, rymden, atomerna, osv. Men denna idé om att erövra världen finner nog sin mest specifika målsättning i våra religioner och då framförallt de Abrahamitiska religionerna.

De som kritiserar Kristendomen gör det oftast utifrån vetenskapliga skäl. De ser religionen som en vidskepelse som den moderna vetenskapen lagt bakom sig. De kan kalla sig för "ateister" och känna sig nöjda med sitt ställningstagande eftersom de verkar tro att det är i tron på Gud som allting börjar och slutar. Men om man tittar på vad våra religioner faktiskt säger så handlar de betydligt mer om politik än om vidskeplighet.

En fundamental skillnad mellan monoteism och polyteism är att polyteismen är "öppen" för möjligheter. Det kan finnas 1 gud, det kan finnas en miljon gudar, ingen kan säga hur många gudar det finns. Därför så kan varje mänskligt samhälle ha sin egen gud, eller som jag nu kallar det - upphöjda kulturella hjältar. Om vi tittar på vår nordiska gudasaga så är det saker som tyder på att Oden och Tor en gång faktiskt var människor och att våra förfäder upphöjde dessa mäktiga krigare till ett sådant hjältestatus att de till och med blev de som styrde väder och vind och framgång i strid.

Med monoteismen så blir det annorlunda, eftersom man där försöker att göra sin egen kulturella hjälte till den enda hjälten och med filosofin som hjälp så försöker man också att bevisa dennes unika existens. Till exempel genom att försöka formulera en "vetenskaplig" teori om varför det måste finnas en, och endast en, gud. Detta innebär att det leder till ett slutet tankesystem, där inga nya hjältar kan komma fram, ingen kan bli bättre, alla måste foga sig under vad denna ende kulturella hjälte gjort och sagt och om man inte tycker om honom så blir man en kättare.

Den religiösa matrix eller system som varit mest dominerande i hela världen är det Abrahamitiska. Men vad är det som denna Abrahamitiska mytologi vill åstadkomma eller längtar efter? Få verkar bekymra sig idag att fundera över dessa vitala kulturella saker, men faktum är att det som den Abrahamitiska paradigmen vill realisera är ett universellt diktatoriskt styre under sin gud, sin kulturella hjälte.

I judaismen så längtar man efter en envåldshärskare, en kung, messias, som ska komma i den tid då folk är antingen genomusla eller genomgoda. De Kristna längtar också efter sin envåldshärskare och kung. Även Muslimerna väntar på messias. Enda skillnaden mellan Kristendom, Judendom och Islam i detta hänseende är på vilket sätt denna totalitära envåldsdiktator ska komma och hur han ska styra. Enligt Judarna så kommer det att vara en man av Judisk härkomst och som kan visa att han härstammar från Davids ätt. Denna messias eller kung ska alltså vara av mycket god börd, han ska vara en andlig och välutbildad man, en gudomlig man eftersom Judarna anser att dom är jordens utvalda folk att vara ett prästerskap för hela jorden.

Muslimerna vet jag inte så mycket om men dom tror också att messias ska komma och styra över ett teokratiskt imperium som innefattar hela jorden.

Enligt de Kristna så var det ju Jesus som var denna utlovade envåldshärskare men att han ska härska från himlen istället.

De Kristna befinner sig i en situation där de dock först måste utstå Antikrist, som är Satans avkomma. Satan betyder dock inte djävul utan det betyder åklagare eller anklagare. När då Antikrist regerat i 7 år så ska han störtas av Jesus som kommer tillbaka och sätter sig på världens tron.

Att Bibeln är en konstitution för att bringa in världsherravälde är det ingen som tycks direkt diskutera, men så är det iallafall och det är vad monoteismen, judendomen, kristendomen och islam handlar om. Deras inre stridigheter bygger egentligen bara på vem som är den rätta messias, den rätta envåldshärskaren.

Ett diagram för detta:

Judarna -------------------------------------> Världsherravälde, Judisk messias och prästerskap
Kristna ----> Jesu lidande och död -------> Världsherravälde, först Antikrists, därefter Jesus återkomst som messias, och de Dristna som de utvalda
Muslimer ------------------------------------> Världsherravälde, al'Mahdi som är Guds utvalde messias och Muslimerna som de utvalda att styra över hela världen.

Kan någon ifrågasätta att detta inte skulle vara politiskt?

De som tror att kommunismen eller socialismen skulle vara sunda motpoler till detta totalitära tänkande, kom ihåg att kommunismen strävar efter att bli global, den har alltid velat sönderdela samhället och sätta en egen världsledare på toppen.

Och vad är det som händer i processen av denna strävan efter världsherravälde, hur många är det som njuter av det? Vi har åsamkat världen enorma skador och ett enormt lidande. Det är fortfarande en bitter strid mellan muslimer, kristna och judar i världen. Det är interna strider i snart varje samhälle, där kommunistiska socialister och kristna eller liberala kapitalister strider mot varandra. Den enda interna trygghet som finns i samhället är en artificiellt konstruerad lagapparat och socialkontor. Genom allt detta så förväntas folk samtidigt att låtsas som att allting är okej, att detta är den naturliga ordningen. Hur kommer det sig att så många inte tittar på vad som faktiskt sägs och planeras? Religionerna ger oss ju svar på vad som händer och varför, det är i religionerna som syftet till denna kampanj att erövra världen och lägga den under något utvalt folks fötter kommer ifrån.

Monoteismen är som sagt att sätta hela världen under en envåldshärskare, en enda lag och ett enda sätt att leva på. Monoteismen strävar därför efter en singularitet, och leder till ett nästan binärt tänkande där allting är antingen svart eller vitt, vän eller fiende, med eller emot, etc. En extremt krigisk och intolerant mentalitet. I den monoteistiska singulariteten så får vissa helt enkelt inte vara med och det leder till bland annat denna löjliga debatt om homosexualitet och hur människor gillar att ha sex. Varför just sex blivit så tabubelagt, samtidigt som det blivit så obscent, är förmodligen för att sex är av princip något som inte går att definiera som en singularitet, sex är den ursprungliga viljan till liv och sex lever sitt eget liv. Under monoteismen så blir därför sex något som måste hållas inom kontroll och beläggas med strikta regler. Men det är såklart inte bara sex som blir speciellt utsatt utan alla andra aspekter av tillvaron, såsom hur man ska klä sig, vad man får och inte får äta, etc. I strävan efter singularitet så måste allting skalas av och analyseras in i minsta detalj och allting måste ha ett rättfärdigande.

Men saker är också den att den process som vi känner igen som evolution tycks inte alls hålla med om att det skulle vara på det sättet. Utan ganska precis tvärtom. I evolutionsteorin så får vi höra att livet inte strävar mot någon singularitet utan snarare verkar komma från en singularitet, eller något som liknar en singularitet, en cell. Denna cell var den första riktigt framgångsrika biologiska organisationen och den var så pass framgångsrik att den erövrade hela världen, men dess erövring innebar inte någon massförstörelse som sådan, utan en enorm mångfald och riklighet i alla aspekter. Människan är en del av denna mångfald och det finns inget skäl att tro att människan skulle vara slutmålet för evolutionen, för det tycks inte vara för något enskilt syfte som evolutionen fortsätter. Den fortsätter och prövar olika biologiska organisationer och det som är så fantastiskt är att dessa organisationer kan leva i samexistens och tillsammans så blir det en kollektiv styrka i denna mångfald. Raser håller sig såklart fortfarande till sina egna, men de utövar inget erövringskrig mot de andra. Lejonen försöker inte att erövra gasellerna och de hatar inte gasellerna, de äter bara av gasellerna när de blir hungriga. De tar en och lämnar de andra ifred tills de blir hungriga igen.

Så monoteismen och evolutionsteorin är i princip varandras direkta motsatser. Även monoteismen och polyteismen har ett speciellt förhållande - det att monoteismen försöker att radera ut polyteismen, medan polyteismen inte ser någon anledning till varför det bara skulle finnas en enda gud och varför denna gud är så hatisk att den vill utplåna alla andra gudar. Men idag är det nästan ingen kvar som är troende polyteist längre, men skillnaden är ändå uppenbar. Polyteismen är öppen inför framtiden, medan monoteismen är sluten och bestämt menar att den är alltings slut.

Några ord avslutningsvis angående mänskliga samhällen. Vi ser historiskt att människan prövat på många olika slags sociala organisationer, men ingen har varit mer framgångsrik ur biologisk och socialt hänseende än stamsamhällena. Inget stamsamhälle är dock det andra likt, utan är anpassat direkt efter de levnadsvillkor som finns där stammen lever och bor. Stamsamhället bygger på att människor hjälper och stödjer varandra, om man hjälper så hjälper andra tillbaka, om man skyddar så hjälper de andra att skydda dig tillbaka.

I det civiliserade samhället så förhåller det sig annorlunda. Här har vi ett system av biljetter som vi hela tiden måste kvittera ut genom att arbeta åt någon ägare. Dessa biljetter ger oss "inträde" in i samhället och desto fler blijetter man har desto djupare in i samhället får man tillträde. Det finns i detta biljettsystem ingen grund för att man ska kunna lita på varandra, annat än genom ett förtroende som ändå inte är djupare än att ägaren kan sparka sina arbetare när som helst. Den civiliserade människan lever därför i ständig fruktan inför att få sparken och därmed bli av med biljetterna och därmed satt i den förödmjukande processen att behöva söka nytt jobb och förklara varför man fick sparken från det förra jobbet. Eller bli omhändertagen av sociala myndigheter och få utstå skammen att se sig själv som en bidragstagare som inte kan tjäna ihop till sitt eget levebröd.

Detta system av biljetter är troligen det mest effektiva sättet att åstadkomma världsherravälde på. Det kräver ingen blodutgjutelse som är av det direkta slaget, utan det indirekta, det bekväma sättet - man hyr bödlar istället för att döda folk själv. Man talar om för folk att dom dödar och dör för en god sak, osv.

Såklart så är det ju dom som lever gott på detta system och andra som inte kan leva alls på det. Men religionerna finns alltid till hands även för de mest utsatta och lovar att det är dom fattigaste som ska få ärva kungariket och att det är dom som Gud älskar mest av allt. Så religionerna fungerar som både tröstare och regenter i detta system. "Gud älskar pengar" ropar Ulf Ekman till exempel. När välutbildade människor säger så då vill jag fråga "Vilken gud? vilken gud är det som bygger ett system som skapar en majoritet utslagna miserabla människor och en minoritet ofantligt rika personer? Vems gud är det? Vad är det för gud? Kan en sådan gud ens förtjäna att kallas för hjälte? Eller ens mänsklig?"

Våra religioner har alltså lyckats med det fantasiska att både vara frälsare och förgörare. Dock så vill jag inte göra de Abrahamitiska religionerna till de som var de enda som driver på denna frenetiska och perversa exploatering av jorden och människorna och djuren, processen började tidigare än så men dessa religioner är de som idag är de konstitutioner som världsherravälde - för de utvalda - bygger på.

[Sefket Ramovic]

 :)  :)  :D

[Sceptisk]

Okej, jag räknar med att det inte är helt lätt att ta till sig det jag skriver. Men för att du ska förstå min utgångsposition lite bättre. Adam och Eva i lustgården ser jag som en mytologisk bild och representerar inte alls på det sätt som människan "blev till". Tanken att människan kom till från ett ursprungligt par är en anledning till att jag anser att det är en mytologisk konstruktion. Människan har existerat väldigt länge och kom inte från ett par utan från en tidigare organisation av en form mellan apor och människor. Det finns till exempel bevis på att det funnits olika slags människoraser, neandertalare och dvärgmänniskor till exempel. Människan blev till människa genom att leva i stammar, precis som att vi idag också ser att apor lever i stammar. Det kan därför inte hålla att människan kom till genom ett enskilt par. Därmed inte sagt att det aldrig funnits två personer som hette Adam och Eva. Jag spekulerar i att Adam och Eva vad en kung och en drottning för en kultur som levde för länge sedan och att denna kung och drottning regerade över ett folk och det kanske var från det folket som vi härstammar ifrån. Men det var inte det enda folket som existerade på jorden på den tiden. Adam är har till och med en egen astronomisk kalender som använde sig av 360 dagar istället för dagens 365.

Min tes är att den första religionen introducerades till Adam och Eva och att det var detta som gjorde att de "föll" från sin paradisiska tillvaro. Eftersom kunskapen om gott och ont är lagen och att religionen bygger på lagen så blir det en inte helt omöjlig tanke. Människor som lever under en lag är inte fria, oavsett vad dagens politiker eller religösa personer säger. Det som definierade frihet förr i tiden var att man inte behövde gå till domstol. Det var bara slavar som kunde dömas. Egentligen var slavarna dömda på förhand och det var bara genom deras herres "nåd" som de fick leva. Dock så blev det förändringar i detta, även om slavarna alltid fick betydligt strängare straff så fick de efterhand bättre regler som kunde skydda dom. Detta ser vi idag som "rättigheter" och att vi försöker att skriva lagar på ett mer "rättvist" sätt. Men i realiteten så är vi alla ofria och lagen är det verktyg som våra herrar använder sig av för att valla sina får, bland annat. Främst så är lagar idag till för att reglera företag och så vidare och handlar i mindre utsträckning om att leva kyskt och fromt.

Slutligen, hur du vill leva är upp till dig. Därmed så lever alla människor annorlunda - från dig.

[Sefket Ramovic]

 :)  :)  :D

[Sceptisk]

Sefket

Mm. Men det du talar om är filosofiska spekulationer. Den moderna vetenskapen har kunnat visa att världen är väldigt gammal och att det funnits och finns många olika slags raser. Hur människan blev till människa går att se i en långsam men succesivt prövande process som pågått i vårt DNA. Evolutionen handlar inte om individer främst, utan om hur DNA, dvs blodet förändras. Organiseringen av en människas kropp och utseende börjar i DNA. Sedan finns det också ett sexuellt urval som sker mellan individer, att människor finner attraktion hos vissa och inte hos andra. Människor har alltid levt i grupper och det är i dessa grupper som individer finner attraktion hos varandra och alstrar barn. Att Adam och Eva därför var en kung och en drottning för ett folk för länge sedan blir därför mycket rimligare. För hur skulle annars Kain och Seth kunna alstra några barn? De måste av nödvändighet ha haft kvinnor omkring sig och det innebär att de Kain och Seth - som var Adam och Evas söner, därför var två prinsar, men att Kain och Seth gick skilda vägar. Dvs Kains folk gick sin egen väg och slog sig ned i landet Nod medan Seth gick sin väg.

För annars måste man ju tänka att Kain och Seth var hermafroditer och befruktade sig själva och hur stämmer det in med nånting av vad vi vet om hur världen fungerar? Problemet med de som inte läser Bibeln utifrån vetskap om hur världen fungerar är att de hela tiden resignerar till en gud som luras. De förklarar därför dinosaurier och uråldriga fossiler som "falsarium", att de är där bara för att "testa vår tro" och liknande. De vågar helt enkelt inte lämna den teologiska paradigm som de lärt sig tro på. Anledningen till det är nog enklare än man tror. De är rädda för att bli kättare och därmed hamna i helvetet. Så dessa personer har problem med att kunna tänka kritiskt angående deras egen religion. Om vi istället tittar på Bibelns berättelser som vi skulle titta på någon annan mytologi som till exempel den Grekiska eller den Nordiska, hur skulle vi isåfall läsa dessa berättelser? Tror du till exempel att Tor är den som skapar åska eller tror du att det är Oden som ger folk grammatiska insikter? Eller tror du att Prometheus stal elden från Zeus och gav den till människorna? Eller tänker du hellre att det är rimligare att se dessa berättelser som mytologiska?

Hur som helst, du får gärna besvara det, även om denna tråd inte handlar om det. Om du läser det första stycket igen så handlar det om religionernas syfte. Hoppas du inte glömt bort det. De Abrahamitiska religionernas syfte är att försöka åstadkomma ett globalt totalitärt teokratiskt system. Judarna har sin version, de Kristna har sin och Muslimerna har sin, men alla försöker de att sträva efter världsherravälde. Judarna tror att Messias ska bli världens diktator, de Kristna tror att Jesus ska bli världens diktator och Muslimerna tror att al'Mahid ska bli världens diktator.

Med andra ord, för att du ska kunna tro på denna paradigm så måste du också tro på en världsdiktator.

De Kristna tar sällan upp detta faktum, de fokuserar istället nästan enbart på Jesus lidande på korset och att människan är syndig och måste bli frälst. Mycket sällan diskuterar de om hur det skulle vara att leva under ett globalt diktatoriskt system.

Alla tror de att de är utvalda. Det är för mig ganska barnsligt. Först kommer Judarna och säger att världen ska bli ett globalt imperium och att Judarna är utvalda att styra. Sedan kommer dom kristna och säger att judarna har spelat ut sin roll genom att Jesus kom och demonstrerade hur man ska leva och att de Kristna nu är de verkligt utvalda. Sedan kommer Muslimerna och säger att det är varken judarna eller de kristna som är utvalda att styra över världen, utan dom själva för att Muhammed har sagt det.

Så varför tror du att det hela tiden är krig i mellanöstern? Kan det ha något med detta att göra månntro?

Mot denna totalitära ideologi om världsherravälde och ett uniformt konformistiskt system under någon av dessa religiösa grupper står då evolutionsteorin och säger att det inte finns någon grund för denna världsbild. Människan är inte mer utvald eller speciell än någon annan varelse, människan råkar för närvarande såklart vara den mest intellektuella varelsen men det finns inget som säger att evolutionen har stannat bara för att människan fötts.

Men jag känner till ditt och många andras problem i att de inte kan se vad detta innebär, det är därför jag hela tiden rekommenderar boken Ishmael av Daniel Quinn eftersom den går mycket djupare in i dessa aspekter av civilisationens mytologiska karaktär.

[Sefket Ramovic]

 :)  :)  :D

[M.L]

De som tror att kommunismen eller socialismen skulle vara sunda motpoler till detta totalitära tänkande, kom ihåg att kommunismen strävar efter att bli global, den har alltid velat sönderdela samhället och sätta en egen världsledare på toppen.

Kommunister eftersträvar det klasslösa samhället, vilket står i motpol till samhällen med en "topp".

[Ungkarl]

Jag tror det primära syftet med religioner är att skapa mening med livet, men precis som med det mesta annat som upplevs som meningsfullt orsakar de politiska konflikter.

Vad är problemet med att ropa (som Ulf Ekman) att Gud älskar pengar förresten? Finns det något ont med pengar? Eller är det inte snarare så att det är mänskliga tabbar som ger pengarna sin onda sida? Gud älskar ju oss också, men vi är knappast perfekta.

Jag förstår inte riktigt hur man kan påstå att det är de abrahametiska religionerna i sig som är problemet.

Rikedomar skapar också konflikter, men de flesta av oss vill på goda grunder vara rika.

De som tror att kommunismen eller socialismen skulle vara sunda motpoler till detta totalitära tänkande, kom ihåg att kommunismen strävar efter att bli global, den har alltid velat sönderdela samhället och sätta en egen världsledare på toppen.

Kommunister eftersträvar det klasslösa samhället, vilket står i motpol till samhällen med en "topp".

Ett samhälle, i mina ögon, som saknar en topp, är knappast värt benämningen samhälle. Det är väl just illusionen att ett samhälle kan bli topplöst i varje mening av ordet som till stor del förklarar vänsterpackets hat mot religioner.

[Morningstar]

---

[Sefket Ramovic]

 :)  :)  :D

[freddemalte]

I evolutionsteorin så får vi höra att livet inte strävar mot någon singularitet utan snarare verkar komma från en singularitet, eller något som liknar en singularitet, en cell. Denna cell var den första riktigt framgångsrika biologiska organisationen och den var så pass framgångsrik att den erövrade hela världen, men dess erövring innebar inte någon massförstörelse som sådan, utan en enorm mångfald och riklighet i alla aspekter.

Bild av en hjärncell och det kända universumet



Hjärtat skapar religion.
Sinnet skapar vetenskap.

Och endast genom hjärtat kan vi uppleva salighet.

Hej sailaways

Fin bild! Stämmer väl med fraktalteorin

Vänligen

Fredrik

[M.L]

De som tror att kommunismen eller socialismen skulle vara sunda motpoler till detta totalitära tänkande, kom ihåg att kommunismen strävar efter att bli global, den har alltid velat sönderdela samhället och sätta en egen världsledare på toppen.

Kommunister eftersträvar det klasslösa samhället, vilket står i motpol till samhällen med en "topp".

Ett samhälle, i mina ögon, som saknar en topp, är knappast värt benämningen samhälle. Det är väl just illusionen att ett samhälle kan bli topplöst i varje mening av ordet som till stor del förklarar vänsterpackets hat mot religioner.

Här behöver jag inte gå in på tveksamheter kring höger-vänster-skalan. Varför tycker du att en klasslös organisationsform inte bör benämnas som ett samhälle? Eftersom jag inte vet om vi har stött på samma innebörder av ordet så vet jag inte vad du inkluderar i "varje mening av ordet". Jag anser det vara skillnader i perspektiv på orsaker till religion men framförallt religionens konsekvenser för individen och samhället som ger upphov till skillnader i syn på religionskritik och religionshat. Man behöver inte önska ett klasslöst samhälle för att kritisera eller hata icke-religiösa ideologier för dess konsekvenser för individen och samhället, så varför skulle det krävas gällande religioner?

Hjärtat skapar religion.

Historiskt sett verkar kroppens, inklusive hjärtats, försvagande tenderar att stärka religionen, och vice versa. När oviljan att dö blir mer påtagligt så är det möjligen bekvämt att klamra sig fast vid önsketänkande, vare sig det har genererat hallucinationer eller ej.

[Sceptisk]

När det gäller monoteism så är det inte främst idén om en gud som jag tar upp. Den totalitära filosofin om att skapa världsherravälde leder på ett intellektuellt plan fram till idén om en enda gud, en enda ledare, en enda kultur, en enda lag, ett enda sätt att leva på. Det måste ju av nödvändighet bli så om man har världsherravälde som sitt mål. Om man till exempel skulle tänka att det är möjligt att förena världsherravälde med polyteism så får man direkt problem, genom att polyteismen erkänner många gudar och därmed så erkänner den också andra ledare, andra kulturer, andra lagar, andra sätt att leva på. Monoteismen blir därför den ideologi som de som strävar efter världsherravälde kommer att använda sig av.

Det är alltså inte främst fråga om monoteism eller att ha "ett rike, ett folk, en führer" utan idén om världsherravälde. Men då måste man också ställa sig frågan, var kommer idén om världsherravälde ifrån? Det är såklart en sak att försöka att erövra världen och detta bara för att man vill, men om man ska göra det till en långvarig kampanj och rättfärdiga sig själv och sina handlingar genom generationerna, då räcker det inte med vad en enda person väljer att göra, det måste rättfärdigas på något sätt.

Så hur rättfärdigar man världsherravälde? Vi kan ju fråga monoteisterna; det som rättfärdigar deras målsättning om världsherravälde är att de är "utvalda", "speciella", "bättre", "högre stående", "moraliskt renare", "godare", eller har blivit "rättfärdiggjorda genom sin tro", osv.

Monoteismen förutsätter därför att den har en utvald grupp som består av "bättre", "högre stående" och "moraliskt renare" människor. Detta leder i sin tur vidare till hur man ska kunna artbestämma en högre stående, moraliskt renare människa. För det räcker ju inte med att bara säga att man är högre stående, man måste återigen rättfärdia sig själv.

Genom många moraliska och filosofiska spekulationer så kom man fram till att den högst stående människan är både renrasig, med integritet och självuppoffrande. Vidare så bör en högre stående människa också ha speciella förmågor, magiska förmågor. Förmåga att kunna läka, förmåga att kunna avvärja trollkonster, etc.

Därmed så uppfyllde Jesus dom kraven, han var från "rätt" stam, han hade integritet, han var självuppoffrande, han hade speciella förmågor, kunde läka de sjuka, driva ut demoner osv.

Även om Muhammed inte får avbildas så finns det berättelser om hur han såg ut, hur hans uppträdande var osv. I dessa beskrivningar så sägs det att han var något över medellängt, vackra drag, kraftig och maskulin, etc. Givetvis så måste ju en ledare för speciella och utvalda människor vara något av en gudomlig varelse.

Men man måste också räkna ut hur det kommer sig att någon blir "utvald". Varför blev Judarna "utvalda"? Varför blev de kristna "utvalda", varför blev muslimerna "utvalda"? I texterna så får man förklaringen på vad denna utvaldhet beror på, det är nämligen så att det är dom förtryckta som ska erövra världen. Det är dom fattiga, dom som inte kan försvara sig, dom som är offer för våld och förtryck, det är dom som Gud älskar och därmed är det dom som blir utvalda.

I Judarnas fall så var de slavar i Egypten, "Gud" fick medlidande med dom och utvalde dom därför att bli ett herrefolk för hela världen. I Judiska skrifter så står det att Gud älskar den som beklagar sig, den som har ett brustet hjärta och den som faller offer för andra. I de Kristnas fall så är det Jesus som vänder sig främst till de fattiga och sjuka, men att det är genom "tron" som man blir Kristen och att om man är förtryckt så älskar Gud en bara ännu mer. För muslimerna så menar man att genom Mohammad så kunde Guds ord spridas till hela världen och summera ihop Guds budskap till alla.

Vad jag försöker säga därför är att alla ideologier som har totalitära ambitioner leder fram till någon form av monarki, både i det andliga och i det fysiska. Kommunismen har totalitära ambitioner och det innebär att kommunismen också leder fram till ett monarkistiskt system. Även om kommunisterna säger att den inte ska göra det. Precis som om man frågar kristna så säger dom att deras frälsare inte alls kommer att regera på det sätt som en människa skulle göra - så leder det iallafall till totalitär global monarki.

Med polyteismen så förhåller det sig annorlunda. Genom att polyteismen erkänner många gudar så finns det heller ingen anledning till varför något folk skulle vara "utvalt" eller "bättre" än något annat, för varje folk lever ju på sitt eget sätt. Om varje folk har sin eller sina gudar, på vilket sätt skulle det vara ett problem för andra folk? Alla folk har ju sina gudar.

Även om polyteister skulle kunna acceptera att det bara fanns en gud. För det polyteistiska tänkandet handlar inte bara om gudar, det handlar om hur man ser sin egen plats i tillvaron. Vi kan inte med säkerhet säga hur många gudar som finns. Det enda vi med relativ säkerhet kan säga är att vi är här. Det som vetenskapen också visar är att livet började mycket enklet, nästan som en singularitet, men att det inte strävade efter att behålla singulariteten, utan istället gick åt andra hållet och utvidgades, utvecklades, blev mångfacetterat. Om man jämför livets utveckling med en berättelse så kanske man kan säga att det började med en punkt, men det fortsatte och blev till mängder med bibilotek av böcker. Och som alla vet så handlar en berättelse om "vad som kommer att hända", för en berättelse måste nå sin avslutning, eller fullbordning. Det är i fullbordningen som berättelsen äntligen blir begriplig. Om man därför försöker att gå emot denna fullborning genom att insistera på att bara en singularitet existerar, då går man emot på det sätt som skapelsen fungerar. Monoteisterna strävar därför emot skapelsen, de försöker att inte bara sätta sig som herrar över skapelsen, de försöker dessutom att få stopp på skapelsen. Därmed så försöker de ju också att gå emot skaparkraftens "vilja".

Det som också händer när man strävar efter singularitet är att ens tänkande också måste bli allt mer binärt, svart och vitt, ja eller nej, gott eller ont, osv. Allt monoteistiskt måste bli dualistiskt. För att i den teoretiska singulariteten så kan det ju bara finnas en och endast en enhet. Som de Kristna säger så är allt annat "från den onde". Medan Muslimerna och Judarna säger att "Gud" skapar både godhet och ondska, goda och onda. Jag funderar på relationen mellan schizofreni och monoteism till exempel, kanske det finns ett samband mellan monoteistisk mentalitet och schizofreni (även om personen själv är ateist, som sagt monoteism handlar inte främst om gudar utan om att vara utvald för att härska över världen). Det finns ingen luft i monoteismen, inga nyanser, ingen förklaring, faktiskt ingen mening.

Monoteisten gör tvärtom mot vad polyteisten gör. Monoteisten går emot skapelsens ordning och rättfärdigar sitt beteende genom att säga att skapelsen är "ond" och bara skaparen är god (även om han skapar ondska) och försöker att fullborda sin totalitära ideologi. Medan polyteisten inte alls får detta problem för polyteisten sätter sig inte emot skapelsen, utan ser sig som delaktig i den och strävar precis som allting annat efter skapelsens - fullbordan. Hur den än kommer att bli, för det vet ju ingen människa.

[Sefket Ramovic]

 :)  :)  :D

[Ungkarl]

De som tror att kommunismen eller socialismen skulle vara sunda motpoler till detta totalitära tänkande, kom ihåg att kommunismen strävar efter att bli global, den har alltid velat sönderdela samhället och sätta en egen världsledare på toppen.

Kommunister eftersträvar det klasslösa samhället, vilket står i motpol till samhällen med en "topp".

Ett samhälle, i mina ögon, som saknar en topp, är knappast värt benämningen samhälle. Det är väl just illusionen att ett samhälle kan bli topplöst i varje mening av ordet som till stor del förklarar vänsterpackets hat mot religioner.

Här behöver jag inte gå in på tveksamheter kring höger-vänster-skalan. Varför tycker du att en klasslös organisationsform inte bör benämnas som ett samhälle? Eftersom jag inte vet om vi har stött på samma innebörder av ordet så vet jag inte vad du inkluderar i "varje mening av ordet". Jag anser det vara skillnader i perspektiv på orsaker till religion men framförallt religionens konsekvenser för individen och samhället som ger upphov till skillnader i syn på religionskritik och religionshat. Man behöver inte önska ett klasslöst samhälle för att kritisera eller hata icke-religiösa ideologier för dess konsekvenser för individen och samhället, så varför skulle det krävas gällande religioner?

Jag tror inte det krävs gällande religioner. Däremot tror jag det finns en nära koppling mellan att vilja sudda ut sociala hierarkier och att vilja fasa ut traditionell religion.