hur kan vi handla utefter vår intention?

[rara-gossen]

Detta gränsar nära till konst- och kulturtråden, men är väl mer inne på filosofisk estetik egentligen, så postar här då jag tyckte denna miljö var mer lämplig!

Många postmoderna tänkare (Bl.a Roland Barthes och Susan Sonntag har varit inne på detta) skulle hålla med mig då jag påstod att bakom varje verk eller handling återfinns en tanke om det man sedan utför. Denna tanke är alltså en i vårt sinne uppdiktad bild av hur vår handling eller verk kommer uppföra sig.

Dock är det man sedan utför alltid endast en avbildning av denna tanke, dock kan man på intet sätt märka detta då man inte har något konkret att jämföra verket eller handlingen med, eftersom tanken inte finns. Det som återfinns i verket eller handlingen är därför alltid annorlunda än den originella tanken.

Tanken är också i sig redan påverkad av vårt språk, vår fanasiförmåga - nedfläckad med alla de varseblivningsting vi innan har tagit del av.

Dock uppkommer denna tanke ut en intention. Intentionen måste få vara obefläckad för att överhuvudtaget individen ska kunna uppfatta den. Det är intentionen som driver viljan, språket är en begränsning som endast släpper igenom sin version av intentionen vidare i ännu en efterbildande handling.

En ren intention kan i mina ögon endast uppnås i spädbarns ålder. Då ett barn, opåverkad av våra faskjedjande benämningar och associationer, kan skrika efter precis det den vill ha. Skriket är ren intention som uttrycks och tystas endast när intentionen är uppfylld.

Vi som har passerat den åldern lever utan denna rena intention, vår intention spärras således in i våra tankar och våra tankar är sed mera fastkjedjade i språket. Vi kan endast drömma om denna direkthet från intention till handling.

Vad tror ni om denna rena intention, finns det någon sådan?

[Johan Ågren]

Det är det som eftersträvas i meditationen. Jag försöker att leva efter denna reduktionism, eller är i alla fall medveten om problematiken och det önskvärda i att göra så.  :)

Det finns gynsamma förutsättningar i det att våra kroppar fortafarande genljuder av samma obefläckade impulser som barnet hade. Vad som helst kan inte omdanas.

[rara-gossen]

Det låter som det finns stor potential i det där! Meditation och medvetenhet om vad man vill uppnå är nog en bra kombiantion.

Tack för svaret!

[Fication]

När man diskuterar meningsskapande så brukar man se det som tre dimensioner eller aspekter av det: en kognitiv, en affektiv och en handlande. Den första handlar om hur man hanterar och organiserar information, den andra om vad man identifierar sig med, hur man ser sig själv i det sammanhanget. Den tredje handlar förstås om hur man agerar utifrån detta, alltså vad det man vet och vem man är resulterar i vad man gör - om det nu går i den ordningen, vilket jag tycker känns naturligast iaf.

Till exempel kan man ha en god teoretisk förståelse för klimatfrågan. Nästa steg är då att se sig själv som delaktig i detta, vilket kanske resulterar i att man får ett dåligt samvete för hur mycket koldioxid den där Thailandsemestern innebär. Men det innebär inte med nödvändighet att man avstår nästa jul.


När du skriver om "intention" utan tanke så tolkar jag det som något instinktivt som barnet har före språket, eller modern när hon känner att det är dags att amma. Eller kanske bara en känsla av samhörighet som gör att man dras till en annan människas famn. Men ja, jag håller med dig i din beskrivning. Och jag skulle säga ja, den finns och är möjlig att släppa fram. Men jag är inte helt säker på om man kan träna fram den med metvetna kognitiva strategier.  :wink:

[dokido]

varför skulle den första impulsen vara så pass helig att den skall vara obefläckad?
vad är syftet?

det låter lite som när jag skulle lära mig japansk kalligrafi. Man måste måla tecknet i nån sorts fullständig koncentration och vara ett med sin natur, är det det du menar?

[Johan Ågren]

varför skulle den första impulsen vara så pass helig att den skall vara obefläckad?
vad är syftet?

det låter lite som när jag skulle lära mig japansk kalligrafi. Man måste måla tecknet i nån sorts fullständig koncentration och vara ett med sin natur, är det det du menar?

Javisst!

Fast allvarligt talat: Vad är alternativet?

[dokido]

mmm

något nytt kanske

[rara-gossen]

varför skulle den första impulsen vara så pass helig att den skall vara obefläckad?
vad är syftet?

Min tanke förutsätter nog en intention som är opåverkad av tidigare händelser. Låt oss säga att händelser, tankar, viljor, uppkomemr ur ett bakomliggande orsakssammanhang, vilket är en ganska vanlig åsikt. Då blir denna intention inte obefläckad, då den är påverkad av tidigare händelser.

Denna intention är nog väldigt inåtvänd, att uppnå den genom meditiation låter ganska rimligt. Den är inåtvänd eftersom den annars blir ytterst påverkad av alla de företeelser och ting som finns utanför det sinnliga.

Jag gillar väl helt enkelt tanken på att jag kan ha större påverkan på min själuppfattning eller handlingar än utomliggande orsaker.

Vad syftet är var en bra fråga. Syftet kan ju faktiskt vara till för att medla intentionen utåt, vidare i medveten tanke och sed mera handling alltså. Men att vara medveten om denna intention, som annars är en ganska stor gåta för oss eftersom den sitter inlåst bortanför vår ditillsvarande varseblivningsförmåga, att möta den i en direkhet innan man ser konsekvenserna av den, det är väl det som jag undrade om hur man kunde uppnå.

[dokido]

Så frågan handlar eg om intentionen och att den kan vara obefläckad?
Eller vad intention eg är?
Handlar det om viljans existens el dyl eg?

Själv fattar jag inget, jag vet inte ens vad jag är!

[rara-gossen]

Eller vad intention eg är?

Ja precis! Finns det ens någon sådan intention? Eller uppkommer våra beslut och vilja pga det som tidigare hänt? Men hur kan man isåfall vilja någonting när man aldrig någonsin erfarat någonting?

Många skulle säga att vi föds med en brist på identitet, som vi hela tiden fyller men som inte har någon botten. Att vara nöjd är en övergående känsla som vi ständigt måste underhålla.

Enligt denna tanke då så föds vi alltså med en vilja att vilja fylla denna identiet, här existerar viljan utan bakomliggande orsakssammanhang, och för att en vilja ska kunna uppnås måste en orsak bakom finnas, en intention. Således existerar intentionen här inte pga tidigare händelser utan pga den egna personens medfödda vilja och brist på identitet.

[dokido]

Jag fattar fortfarande inte.

1. ett barn ser en målning, wow, och försöker göra en dylik. vad har intention med det att göra?
barnet försöker härma, men skulle det finnas nån obefläckad intention i detta?

2. vi föds ganska färdigprogrammerade, ...

tja, jag fattar konstvetarens syn och naturvetarens, filosofens syn är dock lite marigare...

[rara-gossen]

Jag fattar fortfarande inte.

1. ett barn ser en målning, wow, och försöker göra en dylik. vad har intention med det att göra?
barnet försöker härma, men skulle det finnas nån obefläckad intention i detta?

2. vi föds ganska färdigprogrammerade, ...

tja, jag fattar konstvetarens syn och naturvetarens, filosofens syn är dock lite marigare...

1: det är inte riktigt det jag menar. Jag menar mer att tex ett barns skrik uppkommer ur ett behov efter exakt det barnet skriker efter. Så det verbala som kommer ut igenom munnen går inte igenom något språkligt filter eller tar hänysn till situations sammanhang, som oftast vi gör. Det är denna direkthet ifrån intention (den riktade viljan uppkommer, ett behov efter något uppkommer) till handling (i form utav skrik) som inte finns hos oss vuxna. Då vi oftast inte har någo aning om vad vi vill, eller så kanske jag bara talar för mig själv.
Barnet härmar här inte något beteende, utan det handlar inifrån ut. Men detta funkar nog bara på våra basala mänskliga behov.
Om vi tar ditt exempel med tavlan så upkommer säkert den tavlan pga av att barnet har tagit del av intryck utifrån för att kunna skapa bilden. Här i ligger skillnanden: beslutet att skapa en tavla uppkom pga av yttre faktorer, tex intryck barnet har fått under dagen. Intentionen var kanske att skapa talvan, men hur ska man veta att det var precis sådär tavlan skulle se ut? Det kan man inte eftersom barnets sinne är färgat av yttre faktorer som man inte kan ha kontroll över.

Däremot ett barn som känner ett basalat behov, tex kanske han vill att mamma ska lyfta upp honom. Detta är ju ett behov som inte kommer ifrån utsidan utan är ett inneboende behov som jag antar att vi föds med.
Därför är intentionen när skriket efter mamman uppkommer just att mamman ska plocka upp honom, medans intentionen med talvan aldig kan utpekas.


2: fast det är ju den där färdigprogamheten jag vill försöka komma ifrån. Jag vet att vi troligtvis kommer handla och se på oss själva utifrån den uppväxt och de erfarenheter vi begagnar oss av. Men jag tycker det är en väldigt instängande tanke.

[dokido]

Jag associerar till nåt att man ska vara sann mot sig själv, och den första impulsen är sann, men att vi som vuxna inte längre känner den. Är det korrekt?

För mig låter det väldigt subtilt, nåt som jag kanske trodde på för 30 år sen, nu är min hjärna så splittrad så nu vet jag varken in eller ut längre. I skapandet är det dock inget jag bryr mig om. Har vissa begrepp jag jobbar med men ifrågasätter om det är värt nåt. Men det roar mig ivarje fall. Becketts uttalande om att alla verk är misslyckanden tycker jag känns mest nära sanningen. Kanske inte så inspirerande om man inte är sanningsnörd.

Med programerad menar jag att en del är programmerat i gener och dna, mer än vad man förut trott och en hel del blir ju inlärning. Vet inte hur du kan komma bort ifrån det med intentioner dock. Fast det kan ju vara inspirerande. Jag tycker det finns en hel del fel i våra kunskaper. Mest lingvistiska. Men samhället och biologin hänger inte riktigt med i teorin.

[rara-gossen]

Det låter korrekt!

Becketts ord är verkligen inne på området som jag berör.

[Lizardking]

Någon ren intention är knappast möjlig eftersom vi har förmågan att tänka. Tänkandet är en ren reflektion av hur jag tror att min omgivning,familj,samhället etc förväntar sig att jag ska agera i varje specifik situation. Jag ställer mig även tveksam till om ditt spädbarnsexempel håller då man skulle kunna anta att nån gång i utvecklingen så har något spädbarn kommit på att vissa beteenden leder till att det får mat,värme etc av sina föräldrar, och därmed hittat ett vinnande koncept som funkar för överlevnaden. Så bakom den rena tanken hos ett spädbarn ligger en liten liten liten idé om att överlevnad kan vara en bra grej att spinna vidare på.