Vad finns? Vad finns inte?

Moderator: Moderatorgruppen

Användarvisningsbild
maana
Inlägg: 32
Blev medlem: 12 jul 2005 02:08
Ort: noumena

Inläggav maana » 08 okt 2005 02:41

PlaskPojken var inne på detta och jag håller inte bara med utan vill mena att "såhär är det" (sen får vi väl se vad det får för konsekvenser för diskussionen :cool: ):

Fladdermusen och människan uppfattar olika aspekter av samma verklighet – vi är oförmögna att medvetet ta till vara på vissa ljudfrekvenser som fladdermössen kan, t.ex.
Många av de yttre varande objekt vi normalt (absolut inte i sträng mening) kan uppfatta med ögonen, är i sin tur inte framträdande för fladdermössen rent visuellt. Men faktum är att alla former vi kan uppfatta med ögonen, och när ögonen sviker oss (LSD ftw! :roll: ) med kroppen, kan påverka fladdermusen (bl.a. genom sonar),
och omvänt gäller det samma för ljudfrekvenser. Om detta råder det inget tvivel.

Eller?

kringlan skrev:Egentligen är det inte det som är intressant med frågan om Hur fladdermöss och männiksor ser världen. Jag antar att dom ser den annorlunda, frågan vem som har mest rätt beträffande en möjlig absolut verklighet tycker jag fortfarande är relevant. Min slutsats skulle bli att jag inte kan veta det.


Här håller jag med dig. Din slutsats är att *du* inte vet svaret på ställd fråga. Men detta utesluter naturligtvis inte att någon annan, en forskare eller ett forskarteam eller forskarvärlden t.ex. någon?, kanske vet. Detta är i alla fall inte logiskt uteslutet av det faktum att just du inte vet...
Faktum är att det, ifråga om fladdermusen och människan, nog faktiskt är många som hävdar kunna svaret på din fråga. Och det finns goda möjligheter för att svaret är dig tillgängligt i någon av diverse olika, säkert långa jobbiga tekniska tråkiga opedagogiska förkunskapskrävande, avhandlingar. Säkert. Dessutom (nu blir det här ett stort "om" iallafall, men det har egentligen inte med exemplet i sig att göra) skulle svaret även säga oss någonting definitivt om den verklighet vi känner till (den absoluta verkligheten? :? ).

För att kunna rikta en saklig och relevant kritik av ett ämne, en vetenskapsgren, en metod, så vill det ju till att man själv är väl införstådd och påläst med ämnet. (Detta riktas inte till någon särskilld i denna diskussion :), utan är bara ett uttryck för allmänn frustration. i normala fall är jag inte ett dugg bättre själv dock, men det finns helt enkelt inte tid för en djup genomgång av ämnet för diskussion många gånger.)

Det verkar även som om vi i viss mån har en för sträng definition eller tanke om vad det skulle innebära att ha kunskap om något, och vad det faktiskt innebär att veta någonting.

Angående solipsismen: Kringlan, hur långt är du beredd att gå i din solipsism? Det finns ju varianter som inte är falsifierbara: allt jag vill vet jag inte. Så att verkligheten ter sig främande för mig är bara för att mitt omedvetna är mig främmandeställt osv. osv. Annars gör du många antaganden och observationer i ditt dagliga liv som, åtmistonde för mig, är oförenliga med en solipsism: jag aktar mig för bilar för att jag kan inte styra dem eller önska bort dem, detsamma i olika varianter :P gäller människor. Vad skulle det innebära att faktiskt veta om någon annan människas tankar och begär? Är det inte det vi i viss utsträckning redan gör? Känner man egentligen sig själv bäst? Känner man egentligen sig själv helt?

osv. osv. mummel mummel.
bjuty is in the eye of tailor :*

kringlan
Inlägg: 115
Blev medlem: 02 okt 2005 23:12
Kontakt:

Inläggav kringlan » 08 okt 2005 13:26

maana skrev:PlaskPojken var inne på detta och jag håller inte bara med utan vill mena att "såhär är det" (sen får vi väl se vad det får för konsekvenser för diskussionen :cool: ):

Fladdermusen och människan uppfattar olika aspekter av samma verklighet – vi är oförmögna att medvetet ta till vara på vissa ljudfrekvenser som fladdermössen kan, t.ex.
Många av de yttre varande objekt vi normalt (absolut inte i sträng mening) kan uppfatta med ögonen, är i sin tur inte framträdande för fladdermössen rent visuellt. Men faktum är att alla former vi kan uppfatta med ögonen, och när ögonen sviker oss (LSD ftw! :roll: ) med kroppen, kan påverka fladdermusen (bl.a. genom sonar),
och omvänt gäller det samma för ljudfrekvenser. Om detta råder det inget tvivel.

Eller?

Som bekant håller jag ju inte med om detta, eller rättare sagt jag skulle inte säga att "så här är det.".

maana skrev:

Angående solipsismen: Kringlan, hur långt är du beredd att gå i din solipsism? Det finns ju varianter som inte är falsifierbara: allt jag vill vet jag inte. Så att verkligheten ter sig främande för mig är bara för att mitt omedvetna är mig främmandeställt osv. osv. Annars gör du många antaganden och observationer i ditt dagliga liv som, åtmistonde för mig, är oförenliga med en solipsism: jag aktar mig för bilar för att jag kan inte styra dem eller önska bort dem, detsamma i olika varianter :P gäller människor. Vad skulle det innebära att faktiskt veta om någon annan människas tankar och begär? Är det inte det vi i viss utsträckning redan gör? Känner man egentligen sig själv bäst? Känner man egentligen sig själv helt?

osv. osv. mummel mummel.


När jag bränner mig så bränns det. Jag har ingen lust att gå ut framför en bil heller. Jag råkar gilla mina "upfattningar". Jag tror på det jag ser och det jag hör, men jag ser inte det nödvändigtvis som ett bevis på att på en "absolut-verklighet" även om det verkar troligt, och jag skulle inte vilja uttala mig om denna "absoluta-verklighet" utan skulle snarare definiera verkligheten som det som jag upplever, och det räcker gott nog.

Hur mycket man känner sig själv är ju onekligen intressant, något jag funderat mycket på. Och det verkar som att jag känner migsjälv bäst, åtminstone min tankevärd har jag något sånär kontroll över och det verkar som at det går att dra en gräns för jaget inom verkligheten(det jag upplever).

Min filosofi är som ni märker mycket jag-centrerad, därför att den handlar i grund och botten om just jag eller mig. Jag började intressera mig för filosofi med frågan hur blir vi lyckliga, och sedan blev det ju naturligt att gå över till vad jag egentligen kan veta.

Återigen menar jag inte att vi inte kan veta någonting, bara det att jag ger upp synen på verklgiheten som sann i bemärkelsen att den med nödvändighet stämmer överenns med det jag ser och säger istället att det jag ser är verkligheten, och utsagor om verkligheten definitivt säger något om mig själv dock inte säkert något om en verklighet.

Jag vore glad om vi kunde försöka se varandras andemeningar nu istället för att ge oss på olika definitioner, jag tror att ni förstår ungefär vad jag vill ha sagt.



[/b]
Att tala är att fästa för stort avseende vid andra människor, fisken dör på grund av sin mun och det gjorde även Oscar Wilde.

laotzu

Inläggav laotzu » 08 okt 2005 20:12

kringlan skrev:Jag tror på det jag ser och det jag hör, men jag ser inte det nödvändigtvis som ett bevis på att på en "absolut-verklighet" även om det verkar troligt, och jag skulle inte vilja uttala mig om denna "absoluta-verklighet" utan skulle snarare definiera verkligheten som det som jag upplever, och det räcker gott nog.

Jag vill börja med att strukturera samt förtydliga ovanstående.

(1) Subjektiva upplevelser är inte nog för att bevisa yttervärldens existens.

Vi vet flera typer av subjektiva upplevelser som inte beror av yttervärlden, t. ex. illussioner, drömmar och hallucinationer. Alltså kan vi hålla (1) för sant.

(2) Eftersom (1) är sant, så definierar jag verkligheten som min upplevelse.

Här undrar jag hur Du tänker. En tolkning är att Du menar att Dina upplevelser har sin upprinnelse inom Dig själv, m. a. o. solipsism; något Du själv dock förkastar. En annan tolkning är att Du menar att Dina uttalanden refererar till Din upplevelse och inte till yttervärlden. Sistnämnda tolkning stämmer bättre överens med Dina övriga uttalanden, t. ex.:

kringlan skrev:... utsagor om verkligheten definitivt säger något om mig själv dock inte säkert något om en verklighet.

Wittgenstein skriver om ett sådant språk i "Filosofiska undersökningar" och benämner det "ett privat språk". Wittgenstein fortsätter sedan och argumenterar för omöjligheten av dess existens. Du kan läsa mer om det hos Stanford.

Avslutar med en fråga: Vad händer med kommunikation aktörer emellan om språk är privata?

Lev väl filosofer,
Gustaf

kringlan
Inlägg: 115
Blev medlem: 02 okt 2005 23:12
Kontakt:

Inläggav kringlan » 09 okt 2005 03:32

Nu har jag fan läst i två timmar och börjar bli extremt trött :P.. l

Jag får fortsätta imorgon men en sak jag skulle vilja fråga först är: Hur definerar du verkligheten?

Gör inte du det genom dina upplevelser?
Att tala är att fästa för stort avseende vid andra människor, fisken dör på grund av sin mun och det gjorde även Oscar Wilde.

PlaskPojken
Inlägg: 83
Blev medlem: 10 apr 2005 18:43
Ort: Göteborg
Kontakt:

Vad finns? Vad finns inte?

Inläggav PlaskPojken » 09 okt 2005 15:55

Jag tycker man kan dela upp hela frågan såhär:

Antingen tror man att det finns en objektiv verklighet som man får sin subjektiva verklighet från.

Eller,

Så tror man att man själv producerar sin verklighet och att det inte finns någon gemensam objektiv verklighet.

Jag tillhör det förstnämda därför att man inte kan vara självgående. Vi kan bara reflektera det vi väl tagit in.

Hur kan man säga att man är oberoende all yttre påverkan?
"Shower Shorts - For the man who has nothing to hide, but still wants to..."

Medlem i Härnösandsmaffian

Angelina
Inlägg: 1666
Blev medlem: 21 aug 2003 02:04

Inläggav Angelina » 09 okt 2005 16:55

Jag håller med Kadmos här, allt finns.
:)

kringlan
Inlägg: 115
Blev medlem: 02 okt 2005 23:12
Kontakt:

Re: Vad finns? Vad finns inte?

Inläggav kringlan » 09 okt 2005 21:56

PlaskPojken skrev:Jag tycker man kan dela upp hela frågan såhär:

Antingen tror man att det finns en objektiv verklighet som man får sin subjektiva verklighet från.

Eller,

Så tror man att man själv producerar sin verklighet och att det inte finns någon gemensam objektiv verklighet.

Jag tillhör det förstnämda därför att man inte kan vara självgående. Vi kan bara reflektera det vi väl tagit in.

Hur kan man säga att man är oberoende all yttre påverkan?


Vad jag tror är också första. Jag vet det dock inte, vilket är det jag säger.

Skulle en objektiv verklighet kunna vara en verklighet utan substans där jag är den enda som upplever men själv inte har kontroll över?
Att tala är att fästa för stort avseende vid andra människor, fisken dör på grund av sin mun och det gjorde även Oscar Wilde.

PlaskPojken
Inlägg: 83
Blev medlem: 10 apr 2005 18:43
Ort: Göteborg
Kontakt:

Re: Vad finns? Vad finns inte?

Inläggav PlaskPojken » 09 okt 2005 23:35

Skulle en objektiv verklighet kunna vara en verklighet utan substans där jag är den enda som upplever men själv inte har kontroll över?


hmm...förstår inte riktigt vad du menar med att inte ha kontroll över. :?
Jag skulle vilja påstå att verkligheten alltid är minst vad man själv upplever.

Alltså att om min verklighet skulle vara att jag t.ex ser på en stor glass :D . Då vet jag att denna glass på ett eller annat sätt tillhör den objektiva verkligheten. Men om det sen är hela verkligheten kan jag inte påstå men jag kan påstå att det är en del av den.
"Shower Shorts - For the man who has nothing to hide, but still wants to..."



Medlem i Härnösandsmaffian

kringlan
Inlägg: 115
Blev medlem: 02 okt 2005 23:12
Kontakt:

Re: Vad finns? Vad finns inte?

Inläggav kringlan » 10 okt 2005 16:26

PlaskPojken skrev:
Skulle en objektiv verklighet kunna vara en verklighet utan substans där jag är den enda som upplever men själv inte har kontroll över?


hmm...förstår inte riktigt vad du menar med att inte ha kontroll över. :?
Jag skulle vilja påstå att verkligheten alltid är minst vad man själv upplever.

Alltså att om min verklighet skulle vara att jag t.ex ser på en stor glass :D . Då vet jag att denna glass på ett eller annat sätt tillhör den objektiva verkligheten. Men om det sen är hela verkligheten kan jag inte påstå men jag kan påstå att det är en del av den.


nja jag vill bara få fram vad du menar med en objektiv verklighet eller en absolut verklighet. jag håller med om att vi upfattar någonting, detta kan vi defieniera som en "absolut" eller objektiv verklighet.

Det känns som om ni dock rätt ofta förutsätter att denna verklighet med nödvändighet måste ha en slags materiell existens, eller med nödvändighet vara konstant och så långt är jag inte beredd att hålla med.

jag tycker inte att wittgenstein bevisar något sådant utifrån det jag läst heller, och angående språket och dess relevans för tänkande tror jag den är minimal.
Att tala är att fästa för stort avseende vid andra människor, fisken dör på grund av sin mun och det gjorde även Oscar Wilde.

PlaskPojken
Inlägg: 83
Blev medlem: 10 apr 2005 18:43
Ort: Göteborg
Kontakt:

Re: Vad finns? Vad finns inte?

Inläggav PlaskPojken » 10 okt 2005 18:43

Det känns som om ni dock rätt ofta förutsätter att denna verklighet med nödvändighet måste ha en slags materiell existens, eller med nödvändighet vara konstant och så långt är jag inte beredd att hålla med.


Intressant! Ja, jag är materialist så jag anser att allt kan förklaras på materialistisk nivå. Vad exakt menar du istället då? :)
"Shower Shorts - For the man who has nothing to hide, but still wants to..."



Medlem i Härnösandsmaffian

kringlan
Inlägg: 115
Blev medlem: 02 okt 2005 23:12
Kontakt:

Re: Vad finns? Vad finns inte?

Inläggav kringlan » 10 okt 2005 23:05

PlaskPojken skrev:
Det känns som om ni dock rätt ofta förutsätter att denna verklighet med nödvändighet måste ha en slags materiell existens, eller med nödvändighet vara konstant och så långt är jag inte beredd att hålla med.


Intressant! Ja, jag är materialist så jag anser att allt kan förklaras på materialistisk nivå. Vad exakt menar du istället då? :)


jag menar ingenting annat istället bara att det inte är självklart.
Hur bevisar du existensen av en materiell verklighet?
Att tala är att fästa för stort avseende vid andra människor, fisken dör på grund av sin mun och det gjorde även Oscar Wilde.

PlaskPojken
Inlägg: 83
Blev medlem: 10 apr 2005 18:43
Ort: Göteborg
Kontakt:

Re: Vad finns? Vad finns inte?

Inläggav PlaskPojken » 11 okt 2005 12:58

jag menar ingenting annat istället bara att det inte är självklart.
Hur bevisar du existensen av en materiell verklighet?


Mja, jag tror mig veta hur verkligheten skulle kunna fungera i ett materiellt perspektiv. Men varför jag är materialist och inte bara agnostiskt i frågan har både att göra med den klarhet man oftast får av vetenskapliga förklararingar av hur världen fungerar, och min inställning till "spirituell-flummighet" dvs att på nåt sätt kunna förena logisk vetenskaplig fakta med ologiska känslo förklarningar bara för att man inte kommit fram till något bra svar ännu.

Det finns en objektiv verklighet, och jag tror att den är helt och hållet utan undantag logisk.
"Shower Shorts - For the man who has nothing to hide, but still wants to..."



Medlem i Härnösandsmaffian

kringlan
Inlägg: 115
Blev medlem: 02 okt 2005 23:12
Kontakt:

Re: Vad finns? Vad finns inte?

Inläggav kringlan » 11 okt 2005 17:14

PlaskPojken skrev:
jag menar ingenting annat istället bara att det inte är självklart.
Hur bevisar du existensen av en materiell verklighet?


Mja, jag tror mig veta hur verkligheten skulle kunna fungera i ett materiellt perspektiv. Men varför jag är materialist och inte bara agnostiskt i frågan har både att göra med den klarhet man oftast får av vetenskapliga förklararingar av hur världen fungerar, och min inställning till "spirituell-flummighet" dvs att på nåt sätt kunna förena logisk vetenskaplig fakta med ologiska känslo förklarningar bara för att man inte kommit fram till något bra svar ännu.

Det finns en objektiv verklighet, och jag tror att den är helt och hållet utan undantag logisk.


Ok, bra :) då har jag fått det utrett till sist hihi.

Jag TROR också att det finns en mer eller mindre materiell värld utanför mig, men den diskussionen blir aldrig mer än "bara" spekulerande.

Blev en hel del snack i denna tråden vilket jag tror beror på lite missförstånd. Försöker bara påpeka att vi egentligen inte kan veta någonting om en yttervärld, och att vetskap/vetenskap förklarar något om hur jag upfattar världen defenitivt, inte säkert något om världen i sig. Jag tror att de flesta kan hålla med mig om detta efter en tids fundering. Egentligen är detta inte alls någon grundläggande vetenskaplig kritik, den blir ju inte mindre relevant för det. Bara det att i många fall tycker jag det kan vara bra att ha det i tanken när man påstår att man vet någonting om verkligheten eller världen.

Samtidigt ska man ju itne heller hela tiden behöva göra dessa reservationer, det blir ju larvigt, men att ha det i bakhuvudet någonstans är ju inte fel.
Att tala är att fästa för stort avseende vid andra människor, fisken dör på grund av sin mun och det gjorde även Oscar Wilde.

meanman
Inlägg: 497
Blev medlem: 06 jun 2005 17:37

att tro eller inte tro....

Inläggav meanman » 11 okt 2005 21:57

Intressant tråd!

Vill bara bidra med en aspekt på det hela...
Det handlar om hur rationell man vill vara. Enkelt uttryckt:

1. Stark rationalism: 'Man skall inte tro på något som man inte har förnuftiga skäl att hålla för sant'.

2. Svag rationalism: 'Man skall inte tro på något som man har
förnuftiga skäl att hålla för osant'.

Men är man inte 'bekväm' med någondera, så blir det jobbigare.
Glappet mellan goda skäl att anse något som sant, och goda skäl att anse något som falskt är tyvärr stort, och i praktiken hamnar väl de flesta av oss i någon position där...
"We are up against trouble caused by our way of expression."
Wittgenstein i "The Blue Book"

PlaskPojken
Inlägg: 83
Blev medlem: 10 apr 2005 18:43
Ort: Göteborg
Kontakt:

Re: Vad finns? Vad finns inte?

Inläggav PlaskPojken » 13 okt 2005 01:02

kringlan skrev:
PlaskPojken skrev:
jag menar ingenting annat istället bara att det inte är självklart.
Hur bevisar du existensen av en materiell verklighet?


Mja, jag tror mig veta hur verkligheten skulle kunna fungera i ett materiellt perspektiv. Men varför jag är materialist och inte bara agnostiskt i frågan har både att göra med den klarhet man oftast får av vetenskapliga förklararingar av hur världen fungerar, och min inställning till "spirituell-flummighet" dvs att på nåt sätt kunna förena logisk vetenskaplig fakta med ologiska känslo förklarningar bara för att man inte kommit fram till något bra svar ännu.

Det finns en objektiv verklighet, och jag tror att den är helt och hållet utan undantag logisk.


Ok, bra :) då har jag fått det utrett till sist hihi.

Jag TROR också att det finns en mer eller mindre materiell värld utanför mig, men den diskussionen blir aldrig mer än "bara" spekulerande.

Blev en hel del snack i denna tråden vilket jag tror beror på lite missförstånd. Försöker bara påpeka att vi egentligen inte kan veta någonting om en yttervärld, och att vetskap/vetenskap förklarar något om hur jag upfattar världen defenitivt, inte säkert något om världen i sig. Jag tror att de flesta kan hålla med mig om detta efter en tids fundering. Egentligen är detta inte alls någon grundläggande vetenskaplig kritik, den blir ju inte mindre relevant för det. Bara det att i många fall tycker jag det kan vara bra att ha det i tanken när man påstår att man vet någonting om verkligheten eller världen.

Samtidigt ska man ju itne heller hela tiden behöva göra dessa reservationer, det blir ju larvigt, men att ha det i bakhuvudet någonstans är ju inte fel.


Vad leder det till? Jag har svårt att se vad det leder till i en disskution. Enligt min erfarenhet slår den endast sönder eller tröttar ur alla och man kommer aldrig fram till något annat än att man inte kan veta nåt egentligen.

Jag håller med om att man bör vara medveten om att det är så. Men jag anser inte att man bör ta in det i en disskution eftersom det aldrig leder nån vart.
"Shower Shorts - For the man who has nothing to hide, but still wants to..."



Medlem i Härnösandsmaffian


Återgå till "Filosofi"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 18 och 0 gäster