Har alla handlingar etisk laddning?

[Algotezza]

Om det är rätt att utföra handling A
och samtidigt lika rätt om handling A icke utförs,

är inte handling A då etiskt indifferent?

Har alla handlingar etiskt laddning/ ger vi alla handlingar etisk laddning per automatik?

Är allt vi gör rätt eller orätt? Kan något vi gör kategoriseras som både rätt och orätt - ur ett och samma perspektiv? Kan en handling/ en personlighet upplevas vara helt bortom alla etiska kategorier, bortom gott och ont?

/Algotezza

[rara-gossen]

Om handlingen utförs och den anses vara rätt,
hur kan det då vara rätt om man inte utfört handlingen?

Om man förutsätter att det finns många vägar som alla är rätta,
så blir det ganska ointressant vilken man än tar, då ingen är fel.

Handlingen kan då kanske anses som etisk indifferent,
då inget som skulle kunna likställas vid fel har inträffat,
man tar alltid det rätta beslutet.

Men samtidigt har jag svårt att kategorisera en handling som "rätt" vars båda utkomster anses vara rätt.
Förutsätter inte rätt att det finns något fel?
Det finns ingen yta utan en botten och om någon av dessa 2 inte är där finns inget innehåll.


Därför blir mitt svar efter några minuters grubblande:
Nej, om vi ska leva med etik så släpar den alltid med sig rätt och fel i vilken handling den än utlägger.
En handling och dess motsats (icke-handling) kan båda inte vara riktiga.

[Algotezza]

Om handlingen utförs och den anses vara rätt,
hur kan det då vara rätt om man inte utfört handlingen?

Ja, resonerar vi enbart abstrakt verkar det förvisso märkligt - ologiskt, kanske.

Jag kan emellertid konkretisera. Frågan emanerar ur min egen erfarenhet.

Jag undervisar en klass i både engelska och svenska.

Två elever i den läser inte engelska.

Häromveckan visade jag en film utan svensk text på svensklektionen för att knyta ihop ämnena. Jag hade inte tillgång till fil med svensk text. En elev blev sur och stack iväg från lektionen - lätt kränkt av att jag hade en film utan svensk text som hon menade att hon inte kunde hänga med i. Den andra eleven stannade kvar.

Jag berätade der för några kolleger. En sade då irekt: Hon gjorde rätt som gick sin väg. Då tänkte jag: Men då måste ju hon som inte gick sin väg handlat orätt eftersom hon stannade kvar = motsaten till att stanna kvar. Skulle jag då kunna fälla omdömet om henne att hon handlat orätt, kanske i princip klandrat henna för det orätt, med utgångspunkt från kollegans värdering?

Själv tycker jag att denna handling var moraliskt indifferent. Var och en av dem gjorde vad de gjorde därför att det var möjligt för dem att välja så.

Sedan kan man peka på förpliktelser och konsekvenser. Men oavsettvad vi gör: om vi värderar det som hände enigt någon etisk modell som tilldelar handlingarna etiska värden - är det då rimligt att hävda att den ena handlade rätt och den andra orätt - ty så måste det ju bli - då att inte utföra en handling är motsatsen till att utföra dem varför dessa handlingar  - om de alltså värderas  etiskt - bör värderas som varadras motsatser, den ena orätt, den andra rätt.

/Algotezza

[Kotten]

Om det är rätt att utföra handling A
och samtidigt lika rätt om handling A icke utförs,

är inte handling A då etiskt indifferent?

Har alla handlingar etiskt laddning/ ger vi alla handlingar etisk laddning per automatik?

Är allt vi gör rätt eller orätt? Kan något vi gör kategoriseras som både rätt och orätt - ur ett och samma perspektiv? Kan en handling/ en personlighet upplevas vara helt bortom alla etiska kategorier, bortom gott och ont?

/Algotezza

Intressant frågeställning, och dess praktiska karaktär gör det tydligare att se vad som du kanske är ute efter.Om vi utgår efter att rätt kan vara det optimala rätt och orätt kan vara det mindre rätta så finns det alltid ur samma perspektiv en handling som är mer rätt än den andra! Det finns ingen abstrakt utgångspunkt att frånsäga det, man ska handla utefter de premisser som råder. Den första kanske gjorde rätt i att markera att "Jag läser faktiskt svenska" men den andra kan ha gjort rätt av tanken att "Men.. nu kanske han blev sårad av det iniativet som den förra tog så jag stannar kvar." Eller.. "Jag kan engelska så bra så mig gör det ingenting jag kan fortfarande få en lingvistisk utdelning som jag kan tillämpa även på svenska språket."

Dessa anser jag etiskt vara legitima ståndpunkter för att den andra skulle stanna och den första skulle gå.(Fenomenet kunde alltså vara rätt) Men kanske anledningen var "Nu kommer jag att framstå som bättre i hans ögon och få högre betyg om jag stannar" eller "Fan.. palla svenska jag kan lika gärna sitta o glo på den här filmen så jag blir av med det" det är för mig mindre etiskt försvarbart.  För att verkligen kunna göra en direkt analys av fenomenet så måste vi ha all data. Det kan i den "mentala dimma" av okunskap vara så att vi fallerar till att hävda att båda gjorde rätt enbart för att vi vet inte vem eller varför denne gjorde "rätt", eller om  båda gjorde rätt; vilket bevisligen kunde vara fullt möjligt(förutsatt att du accepterar mina moraliska premisser om rätt o fel)

Återigen en spännande frågeställning!

[Algotezza]

Om det är rätt att utföra handling A
och samtidigt lika rätt om handling A icke utförs,

är inte handling A då etiskt indifferent?

Har alla handlingar etiskt laddning/ ger vi alla handlingar etisk laddning per automatik?

Är allt vi gör rätt eller orätt? Kan något vi gör kategoriseras som både rätt och orätt - ur ett och samma perspektiv? Kan en handling/ en personlighet upplevas vara helt bortom alla etiska kategorier, bortom gott och ont?

/Algotezza

Intressant frågeställning, och dess praktiska karaktär gör det tydligare att se vad som du kanske är ute efter.Om vi utgår efter att rätt kan vara det optimala rätt och orätt kan vara det mindre rätta så finns det alltid ur samma perspektiv en handling som är mer rätt än den andra! Det finns ingen abstrakt utgångspunkt att frånsäga det, man ska handla utefter de premisser som råder. Den första kanske gjorde rätt i att markera att "Jag läser faktiskt svenska" men den andra kan ha gjort rätt av tanken att "Men.. nu kanske han blev sårad av det iniativet som den förra tog så jag stannar kvar." Eller.. "Jag kan engelska så bra så mig gör det ingenting jag kan fortfarande få en lingvistisk utdelning som jag kan tillämpa även på svenska språket."

Dessa anser jag etiskt vara legitima ståndpunkter för att den andra skulle stanna och den första skulle gå.(Fenomenet kunde alltså vara rätt) Men kanske anledningen var "Nu kommer jag att framstå som bättre i hans ögon och få högre betyg om jag stannar" eller "Fan.. palla svenska jag kan lika gärna sitta o glo på den här filmen så jag blir av med det" det är för mig mindre etiskt försvarbart.  För att verkligen kunna göra en direkt analys av fenomenet så måste vi ha all data. Det kan i den "mentala dimma" av okunskap vara så att vi fallerar till att hävda att båda gjorde rätt enbart för att vi vet inte vem eller varför denne gjorde "rätt", eller om  båda gjorde rätt; vilket bevisligen kunde vara fullt möjligt(förutsatt att du accepterar mina moraliska premisser om rätt o fel)

Återigen en spännande frågeställning!

Kan man inte tänka sig att det finns handlingar/händelser som kan upplevas vara utan etisk laddning, oavsett vilken etisk modell man har som rättesnöre, och att detta  kan rymmas inom det vi kallar "det normalt mänskliga"? Vad gör att vi per automatik ofta tilldelar handlingar och händelser etisk laddning - är det en nödvändighet, gör det världen och människorna mer bergripliga, förklarar det något? För de flesta menar väl att etisk laddning just är något  vi som upplevare tilldelar det vi upplever? Eller finns etiska laddningar "därute i det som sker" oberoende av betraktarens attityder?

Jag har utan att tänka på det nått dithän - om det är bra eller dåligt vet jag inte - att jag sällan per automatik  etiskt värderar det jag upplever som gott - ont, rätt - orätt, för jag tycker inte det på något vis gör livet mer begripligt eller lättare att leva.

Rätt - betyder det inte bara "hurra va bra! så hade jag också handlat i den situationen så på det sättet bör man agera i en sådan situation" och god "vilken tjej/ kille alltså! det här äer en har ungefär samma egenskaper som jag och så bör man vara som människa"? Vad betyder dessa etiska värdeord annars?

Egenintresset ljuger aldrig, eller?

/Algotezza

[Kotten]

Kan man inte tänka sig att det finns handlingar/händelser som kan upplevas vara utan etisk laddning, oavsett vilken etisk modell man har som rättesnöre, och att detta  kan rymmas inom det vi kallar "det normalt mänskliga"? Vad gör att vi per automatik ofta tilldelar handlingar och händelser etisk laddning - är det en nödvändighet, gör det världen och människorna mer bergripliga, förklarar det något? För de flesta menar väl att etisk laddning just är något  vi som upplevare tilldelar det vi upplever? Eller finns etiska laddningar "därute i det som sker" oberoende av betraktarens attityder?

Jag har utan att tänka på det nått dithän - om det är bra eller dåligt vet jag inte - att jag sällan per automatik  etiskt värderar det jag upplever som gott - ont, rätt - orätt, för jag tycker inte det på något vis gör livet mer begripligt eller lättare att leva.

Rätt - betyder det inte bara "hurra va bra! så hade jag också handlat i den situationen så på det sättet bör man agera i en sådan situation" och god "vilken tjej/ kille alltså! det här äer en har ungefär samma egenskaper som jag och så bör man vara som människa"? Vad betyder dessa etiska värdeord annars?

Egenintresset ljuger aldrig, eller?

/Algotezza

Återigen drar du in ett bra perspektiv och kritiserar mitt mekaniska perspektiv. Jo du säger något där, men jag tror mitt resonemang håller... Huvudsaken nu är nog att vi har ett samförstånd för vad vi menar med ordet etik. Detta menar jag:

Om varje händelse är en handling(för enkelhetens skull konsekvensetiskt) så innebär att varje handling också kan vara en icke-handling.

En handling och en icke handling resultarar aldrig i samma resultat(vi leker alltså med tanken att vi kan få all data; vi är "gud")

Ett resultat kan indelas på den reella tallinjen över hur pass bra det är.

-> Det finns ingen handling eller icke handling som är likställd med sin motpart för de berörda parterna(domarna)

Alltså utan etisk laddning kan nog ingen handling vara om man skalar av alla skal. Däremot kan man ju ha en etisk urladdning(personen tänkte sig inte för, förstod inte konsekvenserna, muslimen visste inte att han åt fläskkött -osv.) som kan förklara, men det ursäktar inte handlingen ur det breda etiska "hur man borde" handla. Sedan tror jag att vi förenklar allt genom att erkänna att "Mja men han gjorde rätt men den också även om handlingarna var olika" ska man vara supergnällig så är det nog mer: - Det verkar som att båda handlingarna agerades närmast optimal i de förhållanden vi kan se.

Jag ser egetintresset är en väldigt tung ridå för vår moral och ur en sådan synvinkel bedrar den oss ofta. Man filosoferar väl inte för att göra livet enklare Då finns det bättre vägar att gå; blir religiös eller gå med i ett parti, då förklarar någon/något annat allt vi inte förstår.

[Algotezza]

Kan man inte tänka sig att det finns handlingar/händelser som kan upplevas vara utan etisk laddning, oavsett vilken etisk modell man har som rättesnöre, och att detta  kan rymmas inom det vi kallar "det normalt mänskliga"? Vad gör att vi per automatik ofta tilldelar handlingar och händelser etisk laddning - är det en nödvändighet, gör det världen och människorna mer bergripliga, förklarar det något? För de flesta menar väl att etisk laddning just är något  vi som upplevare tilldelar det vi upplever? Eller finns etiska laddningar "därute i det som sker" oberoende av betraktarens attityder?

Jag har utan att tänka på det nått dithän - om det är bra eller dåligt vet jag inte - att jag sällan per automatik  etiskt värderar det jag upplever som gott - ont, rätt - orätt, för jag tycker inte det på något vis gör livet mer begripligt eller lättare att leva.

Rätt - betyder det inte bara "hurra va bra! så hade jag också handlat i den situationen så på det sättet bör man agera i en sådan situation" och god "vilken tjej/ kille alltså! det här äer en har ungefär samma egenskaper som jag och så bör man vara som människa"? Vad betyder dessa etiska värdeord annars?

Egenintresset ljuger aldrig, eller?

/Algotezza

Återigen drar du in ett bra perspektiv och kritiserar mitt mekaniska perspektiv. Jo du säger något där, men jag tror mitt resonemang håller... Huvudsaken nu är nog att vi har ett samförstånd för vad vi menar med ordet etik. Detta menar jag:

Om varje händelse är en handling(för enkelhetens skull konsekvensetiskt) så innebär att varje handling också kan vara en icke-handling.

En handling och en icke handling resultarar aldrig i samma resultat(vi leker alltså med tanken att vi kan få all data; vi är "gud")

Ett resultat kan indelas på den reella tallinjen över hur pass bra det är.

-> Det finns ingen handling eller icke handling som är likställd med sin motpart för de berörda parterna(domarna)

Alltså utan etisk laddning kan nog ingen handling vara om man skalar av alla skal. Däremot kan man ju ha en etisk urladdning(personen tänkte sig inte för, förstod inte konsekvenserna, muslimen visste inte att han åt fläskkött -osv.) som kan förklara, men det ursäktar inte handlingen ur det breda etiska "hur man borde" handla. Sedan tror jag att vi förenklar allt genom att erkänna att "Mja men han gjorde rätt men den också även om handlingarna var olika" ska man vara supergnällig så är det nog mer: - Det verkar som att båda handlingarna agerades närmast optimal i de förhållanden vi kan se.

Jag ser egetintresset är en väldigt tung ridå för vår moral och ur en sådan synvinkel bedrar den oss ofta. Man filosoferar väl inte för att göra livet enklare Då finns det bättre vägar att gå; blir religiös eller gå med i ett parti, då förklarar någon/något annat allt vi inte förstår.

Jag vet att det finns ett socialt tryck att etiskt värdera andras handlingar - och det är nog en defekt hos mig att jag börjat sluta med det. Intresanatre för mig är att förska se, resonera mig fram till  avsikter bakom handlingar - se genom det scciala maskspelet - medan den etiska värderingen blir alltmer ointressant och ter sig ytlig. Etta med fokus p åasvikter har avlöst mitt etiska intresse - som mest är ett socialt språksple - jag har inget behov för egen del att kolla världen moraliskt - men att försöka se avsikterna under ytan. Sällan folk är intresserade av det - man vill hellre samtala i termer av moral och i sht andras brist därpå.

Jag tyckjer tvärtom att det etiska perspektivet liksom det religösa ger en förenklad bekväm och ytlig bild av världen. Långt intressantare är alla avsiktsvävar under ytan, som ett eget kosmos av avsiktsvektorer. Och den dubbelmoral som finns där man ofta ger sken av ett men har helt andra avsikter. Det underlättar att se klart på avsiktsspelet att inte dra in moralen. Det gör det hela alltför platt.


Algotezza

[Kotten]

Jag vet att det finns ett socialt tryck att etiskt värdera andras handlingar - och det är nog en defekt hos mig att jag börjat sluta med det. Intresanatre för mig är att förska se, resonera mig fram till  avsikter bakom handlingar - se genom det scciala maskspelet - medan den etiska värderingen blir alltmer ointressant och ter sig ytlig. Etta med fokus p åasvikter har avlöst mitt etiska intresse - som mest är ett socialt språksple - jag har inget behov för egen del att kolla världen moraliskt - men att försöka se avsikterna under ytan. Sällan folk är intresserade av det - man vill hellre samtala i termer av moral och i sht andras brist därpå.

Jag tyckjer tvärtom att det etiska perspektivet liksom det religösa ger en förenklad bekväm och ytlig bild av världen. Långt intressantare är alla avsiktsvävar under ytan, som ett eget kosmos av avsiktsvektorer. Och den dubbelmoral som finns där man ofta ger sken av ett men har helt andra avsikter. Det underlättar att se klart på avsiktsspelet att inte dra in moralen. Det gör det hela alltför platt.


Algotezza

Jag säger egentligen bara att om Etik finns(objektivt) som ett fenomen så kan en handling inte vara likställd med dess ickehandling i ett etiskt drama, även om vi inte då eller ens senare kan se konsekvenserna; för konsekvenserna finns. Finns inte etik ur ett analytiskt perspektiv så gäller det ju i inget fall.

Hur tänker du kring avsiktssfärer? Du menar att det är mer intressant varför folk gör handlingar snarare än vad de borde göra enligt ett givet kodex? Det låter spännande, men det finns ändå en naturlig och för mig positiv drivkraft för att etik ska existera, men det kanske är något som man inte borde se. Förståelse låter som ett ord som du är mer inne på än fördömelse,förlåtelse eller tillrättavisning? Jag kan känna igen det där hos många äldre(40+) människor som hittar någon form av insikt om att förstå varför människor agerar som de gör. Själv är jag inte klok nog för att ha någon djupare förståelse för andra människor. Det är viktigt för mig att de som agerat emot mitt kodex ska stå till svars för sina handlingar gentemot mig och de mina. Hämnd känns centralt i min identifikation.

Nu kanske jag har snurrat ut lite offtopic för jag är väldigt trött, ber om ursäkt för detta isåfall

[rara-gossen]

Jag tyckte ditt exempel med dina elever var intressant och det påminner mig om liknande etiska dilemman, där inget givet rätt eller fel skymtas.

En tanke kan då vara att du som person då själv får förmågan att styra över hur en handlings utkomst ska definieras. Efter du har bestämt det så finns det ingen som kan säga att det var rätt eller fel, då du innehar greppet över handlinges definition.

Det är väl det hela Existensialismens konklusion innebär? "existensen föregår essensen" å allt vad det nu var.