Sexuell moral
Moderator: Moderatorgruppen
När jag drömmer så kontrolleras det väldigt lite, inget är omöjligt där.
När jag fantiserar så är det mer scensur med i bilden, men jag försöker att inte scensurera det jag tänker.
Det innebär inte att jag gillar allt det jag drömmer eller tänker/fantiserar på.
Det jag använder fantasin till är att utforska vad som fungerar och vad som inte fungerar i en verklig värld.
En rolig dröm om sex som jag hadde handlade om en vacker tjej som jag ville ha, problemet var bara att hon hade en penis.
Jag vet inte hur jag löste det problemet. Men jag har för mig att jag bestämde mig för att gilla den personen oavsett om hon hade en penis eller inte, även sexellt. Denna tjej existar i den verkliga världen, men utan penis hoppas jag : 0
När jag fantiserar så är det mer scensur med i bilden, men jag försöker att inte scensurera det jag tänker.
Det innebär inte att jag gillar allt det jag drömmer eller tänker/fantiserar på.
Det jag använder fantasin till är att utforska vad som fungerar och vad som inte fungerar i en verklig värld.
En rolig dröm om sex som jag hadde handlade om en vacker tjej som jag ville ha, problemet var bara att hon hade en penis.
Jag vet inte hur jag löste det problemet. Men jag har för mig att jag bestämde mig för att gilla den personen oavsett om hon hade en penis eller inte, även sexellt. Denna tjej existar i den verkliga världen, men utan penis hoppas jag : 0
Jag ser att jag misslyckats med att göra mig förstådd. Ber om ursäkt för det. Hoppas jag kan ge en lite mer nyanserad bild av det jag uppfattar vara kruxet i min bristande kommunikation. Jag vet ju nämligen inte hur ni uppfattar ordet "ansvar".
Att ta ansvar menar jag i min text att vara detsamma som att ta ansvar för sitt eget liv, och inte det slags ansvaret att vara ansvarig inför någon extern jury eller domare. Det kallar jag "lydnad" och inte ansvar.
Så om man till exempel hindrar sig själv, på grund av att man är rädd för att bli straffad av någon extern myndighet, så är det inte ett tecken på ansvarighet utan faktiskt på oansvarighet. Det är den oansvariges ständiga fruktan att bli "upptäckt" och bli bestraffad som hindrar honom. Det enda som är starkare än hans drift att vilja tillfredställa sig är rädslan för straffet. Vilket är tecken på barndom och barnslighet hos en vuxen.
När man tar ansvar för att följa andras lagar, då är det lydnad. Om man tar ansvar för sitt eget liv då betyder det att man tar kommandot över sitt eget liv.
Att ta ansvar menar jag i min text att vara detsamma som att ta ansvar för sitt eget liv, och inte det slags ansvaret att vara ansvarig inför någon extern jury eller domare. Det kallar jag "lydnad" och inte ansvar.
Så om man till exempel hindrar sig själv, på grund av att man är rädd för att bli straffad av någon extern myndighet, så är det inte ett tecken på ansvarighet utan faktiskt på oansvarighet. Det är den oansvariges ständiga fruktan att bli "upptäckt" och bli bestraffad som hindrar honom. Det enda som är starkare än hans drift att vilja tillfredställa sig är rädslan för straffet. Vilket är tecken på barndom och barnslighet hos en vuxen.
När man tar ansvar för att följa andras lagar, då är det lydnad. Om man tar ansvar för sitt eget liv då betyder det att man tar kommandot över sitt eget liv.
Min syn på ansvar är att ta hänsyn till vad min omgivning tycker.
Detta är ett måste, och du kan inte förneka att du har ett sådant ansvar heller.
Du skulle tex inte ha sex på köksbordet medans hennes föräldrar är i rummet samtidigt.
Dom skulle antagligen tycka att det är obehagligt, och du tar ett ansvar med att inte ha sex just där och då.
Det som skapar fixeringar beror säkert på många olika anledningar.
Sex är nog inte mer annorlunda än fixeringar som att vara ordentlig eller fixeringar vid att tjäna pengar.
Detta är ett måste, och du kan inte förneka att du har ett sådant ansvar heller.
Du skulle tex inte ha sex på köksbordet medans hennes föräldrar är i rummet samtidigt.
Dom skulle antagligen tycka att det är obehagligt, och du tar ett ansvar med att inte ha sex just där och då.
Det som skapar fixeringar beror säkert på många olika anledningar.
Sex är nog inte mer annorlunda än fixeringar som att vara ordentlig eller fixeringar vid att tjäna pengar.
Ansvar betyder för mig ett fungerande samspel mellan aktörerna.
Jag ansvarar för min bit, dom för sina bitar. Reaktionerna i gruppen kommer att justera betendet till en lämplig nivå.
De som inte kan anpassa sig kommer att upplevas som störiga och oansvariga.
så ansvar är min anpassnignsförmåga i en grupp (som jag kanske inte alltid visar så bra på nätet)
Jag ansvarar för min bit, dom för sina bitar. Reaktionerna i gruppen kommer att justera betendet till en lämplig nivå.
De som inte kan anpassa sig kommer att upplevas som störiga och oansvariga.
så ansvar är min anpassnignsförmåga i en grupp (som jag kanske inte alltid visar så bra på nätet)
Marko
Om jag ska gissa mig till vad du menar så verkar det som att du ger en beskrivning av vad du gör när du "tar ansvar", alltså du talar om hur du agerar eller hur någon som "tar ansvar" beter sig. Jag talar om vad som finns i själva avsikten, för det är i avsikten allting börjar. Tyvärr måste jag säga emot vad den konventionella uppfattningen säger att man ska ta ansvar för "sina handlingar". Att ta ansvar för sina handlingar men att inte ta ansvar för sina avsikter och verklighet är att leva som en halv varelse. Det är för mig som om att du enbart får ta konsekvenserna för vad "någon annan" tänkt ut, fantiserat fram, projicerat och fixerat. Och därför "dömd", eller rättare sagt gör sig själv till att bli ett ständigt offer för andras idéer, fantasier och ideal. Jag vet inte om det var så Du menade det, men det är vad "ansvar för sina handlingar" innebär om man med det struntar i att ta ansvar för sina idéer, avsikter och fantasier för alla handlingar börjar i vad man kan säga är avsikter, idéer och fantasier.
Om jag ska gissa mig till vad du menar så verkar det som att du ger en beskrivning av vad du gör när du "tar ansvar", alltså du talar om hur du agerar eller hur någon som "tar ansvar" beter sig. Jag talar om vad som finns i själva avsikten, för det är i avsikten allting börjar. Tyvärr måste jag säga emot vad den konventionella uppfattningen säger att man ska ta ansvar för "sina handlingar". Att ta ansvar för sina handlingar men att inte ta ansvar för sina avsikter och verklighet är att leva som en halv varelse. Det är för mig som om att du enbart får ta konsekvenserna för vad "någon annan" tänkt ut, fantiserat fram, projicerat och fixerat. Och därför "dömd", eller rättare sagt gör sig själv till att bli ett ständigt offer för andras idéer, fantasier och ideal. Jag vet inte om det var så Du menade det, men det är vad "ansvar för sina handlingar" innebär om man med det struntar i att ta ansvar för sina idéer, avsikter och fantasier för alla handlingar börjar i vad man kan säga är avsikter, idéer och fantasier.
Sceptisk skrev:Marko
Om jag ska gissa mig till vad du menar så verkar det som att du ger en beskrivning av vad du gör när du "tar ansvar", alltså du talar om hur du agerar eller hur någon som "tar ansvar" beter sig. Jag talar om vad som finns i själva avsikten, för det är i avsikten allting börjar. Tyvärr måste jag säga emot vad den konventionella uppfattningen säger att man ska ta ansvar för "sina handlingar". Att ta ansvar för sina handlingar men att inte ta ansvar för sina avsikter och verklighet är att leva som en halv varelse. Det är för mig som om att du enbart får ta konsekvenserna för vad "någon annan" tänkt ut, fantiserat fram, projicerat och fixerat. Och därför "dömd", eller rättare sagt gör sig själv till att bli ett ständigt offer för andras idéer, fantasier och ideal. Jag vet inte om det var så Du menade det, men det är vad "ansvar för sina handlingar" innebär om man med det struntar i att ta ansvar för sina idéer, avsikter och fantasier för alla handlingar börjar i vad man kan säga är avsikter, idéer och fantasier.
Jag tror jag är med på hur du menar. (att fixeringar skapas från skuld och undantryckta kännslor, ansvar skapar en del av dessa undantryckta kännslor)
Som jag ser det kan ju tas upp i ett exempel.
Jag ansvarar för mina barns säkerhet. När något är farligt så måste jag agera och vi alla får ta konsekvens av mitt handlande.
Eller om jag kör bil, jag får ansvara för mina handlignar på det viset att jag inte riskerar mitt eller andras liv. Alla kommer att få ta del av konsekvenserna av det som sker, oavsett vad en juridisk lag skulle säga är rätt eller fel.
fär mig är det att leva som en halv varelse med att isolera mina handligar till mig själv.
Klickade mig fram av misstag. http://siderisk.blogspot.com/search/lab ... na%20Jolie
Läst lite om vad ni skrivit om ansvar och det. Har själv ett kink, nånstans i trakten av läder och pisk men inte riktigt där, som jag skämdes som en hund för som barn och tonåring. Det är lätt aggressivt och jag ansåg mig nog behöva ta någon slags "ansvar" och trycka ned det här. Först senare insåg jag att det här var något som var naturligt för mej, började utöva det så smått, och har bara, så vitt jag vet, gjort människor lyckliga av det här. Förutom några moraltanter som förfasat sig. Ansvar i det här sammanhanget anser jag vara att, så länge det ger dej och din omgivning njutning, go for it. Men man måste ju ta hänsyn till moraltanterna också.
Det känns inte som något som jag skapat, utan jag har sen småbarnsåldern alltid gillat det.
Det känns inte som något som jag skapat, utan jag har sen småbarnsåldern alltid gillat det.
Min blogg över mitt filosofiska läsande --> http://ingenfilo.blogspot.com
Jonathan Haidt - A righteous mind
Juli 2026
Jonathan Haidt - A righteous mind
Juli 2026
Det jag försökt förklara min syn på ansvar är att det inte alls har något att göra med att förtränga, förtrycka eller fördöma eller tabubelägga, utan att bara inse att sexualiteten är något som man själv gör, inte bara något man har. Ansvar är för mig detsamma som frihet. Om man skulle tvinga sig själv till att göra vad någon annan, t ex "moraltanterna" eller företrädare för monoteismen säger, då tar man ju inget eget ansvar alls, då underkastar man sig och lyder någon annan och sitter därför i någon annans ficka. Men jag tror inte att det är möjligt att förstå denna punkt utan att först meditera på sitt ansvar. Rena argument är tyvärr eller tack och lov maktlösa. Innan man inser sitt ansvar så använder man begrepp på ett oprecist sätt.
Att ta ansvar är bara att erkänna vad som tillhör en själv. Om jag inte förstår vad som tillhör mig då kommer jag att automatiskt också tro att det tillhör någon annan och därför är någon annans ansvar. Om mina fantasier därför "tillhör någon annan" då har jag inte längre något att säga till om, utan kommer att vara beroende av vem jag än "projicerar" mina fantasier på, dvs; tror äger och kontrollerar mina fantasier. Eller idéer. Om jag inte tar något ansvar för mitt tänkande, då kommer det autmatiskt leda till att jag projicerar, eller anklagar andra för att vara ansvariga för vad jag tänker på.
Frihet är ett juridiskt begrepp som jag ser det. Man är antingen fri eller ofri - under lagen. Det finns inget annat sätt att vara fri eller ofri på. Lagen säger vad som är okej att göra, dvs det man är "fri" att göra och vad man inte får göra, dvs sådant som är "kriminellt" och innebär bestraffning. Frihet och ofrihet är helt meningslösa begrepp utanför lagen för det är bara lagen som säger vad som är fritt och vad som är förbjudet. Lagen är inget man tar något ansvar för, lagen lyder man eller så lyder man den inte.
Så om jag skulle säga att det finns en konkurrens mellan ansvar och frihet så sitter det just i detta att frihet är ett juridiskt begrepp och handlar om vad någon eller några andra kontrollerar, medan ansvar handlar om att inse vad man själv kontrollerar.
Som jag sagt förut i "Lagens psykologi" så är det skillnad mellan lagar och regler. Lagar bygger på ett kontrakt, detta kontrakt är ett löfte och ifall man bryter mot det löftet då "bryter man mot lagen" och om man bryter sitt löfte gentemot någon som har större makt än man själv, då kan man bara be om nåd. Regler däremot har inget kontrakt inbyggt i sig. Man kan sätta upp regler precis som man själv vill och därför kan man inte bryta mot en regel. Regler kan bara antingen följa eller ignorera. Lagar däremot, dom följer man eller så bryter man mot dom.
Det är därför jag anser att det till exempel inte finns några "naturlagar" utan bara naturkrafter. För det finns inget kontrakt och det går helt enkelt inte att bryta mot naturkrafterna.
Därför så är frihet ett meningslöst begrepp utanför lagen. För människan (och alla andra) lever enbart bland naturkrafterna - som man inte kan bryta mot.
Det roliga är att när folk pratar om att vara fria och vad viktigt det är, vad dom då faktiskt menar är att det är viktigt att lyda lagen - eftersom frihet är ett juridiskt begrepp. Som jag skrev om i "Lagens psykologi" angående Egyptens slavar, vad kommunisterna anser vara så viktigt för jämlikheten, att äga produktionsmedlen, är lika bisarrt eller roligt eller tragiskt, beroende på hur man ser det.
Frihet är ett juridiskt begrepp som jag ser det. Man är antingen fri eller ofri - under lagen. Det finns inget annat sätt att vara fri eller ofri på. Lagen säger vad som är okej att göra, dvs det man är "fri" att göra och vad man inte får göra, dvs sådant som är "kriminellt" och innebär bestraffning. Frihet och ofrihet är helt meningslösa begrepp utanför lagen för det är bara lagen som säger vad som är fritt och vad som är förbjudet. Lagen är inget man tar något ansvar för, lagen lyder man eller så lyder man den inte.
Så om jag skulle säga att det finns en konkurrens mellan ansvar och frihet så sitter det just i detta att frihet är ett juridiskt begrepp och handlar om vad någon eller några andra kontrollerar, medan ansvar handlar om att inse vad man själv kontrollerar.
Som jag sagt förut i "Lagens psykologi" så är det skillnad mellan lagar och regler. Lagar bygger på ett kontrakt, detta kontrakt är ett löfte och ifall man bryter mot det löftet då "bryter man mot lagen" och om man bryter sitt löfte gentemot någon som har större makt än man själv, då kan man bara be om nåd. Regler däremot har inget kontrakt inbyggt i sig. Man kan sätta upp regler precis som man själv vill och därför kan man inte bryta mot en regel. Regler kan bara antingen följa eller ignorera. Lagar däremot, dom följer man eller så bryter man mot dom.
Det är därför jag anser att det till exempel inte finns några "naturlagar" utan bara naturkrafter. För det finns inget kontrakt och det går helt enkelt inte att bryta mot naturkrafterna.
Därför så är frihet ett meningslöst begrepp utanför lagen. För människan (och alla andra) lever enbart bland naturkrafterna - som man inte kan bryta mot.
Det roliga är att när folk pratar om att vara fria och vad viktigt det är, vad dom då faktiskt menar är att det är viktigt att lyda lagen - eftersom frihet är ett juridiskt begrepp. Som jag skrev om i "Lagens psykologi" angående Egyptens slavar, vad kommunisterna anser vara så viktigt för jämlikheten, att äga produktionsmedlen, är lika bisarrt eller roligt eller tragiskt, beroende på hur man ser det.
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 21 och 0 gäster