Att anlända till filosofiskt forum
Moderator: Moderatorgruppen
SigurdV,
Jag tror att paradoxer inte har med logik i sig att göra,
utan mer vad vi upplever troligt eller motsägelsefullt.
jag reser tillbaka i tiden och dödar min far. det är en paradox. resultatet är att jag inte föds och kan inte döda min far. ur detta får jag fram att något är fel eller att jag inte förstår hur jag ska hantera situationen..
Det som matas in är ett påstående som vi inte vet är sant eller falskt och resultatet blir självocillerande effekt i en logisk krets (ett värde inverteras hela tiden i lögn paradoxen)
vi vet inte och vi försöker rationellt förstå vad det ska betyda..
Jag tror att paradoxer inte har med logik i sig att göra,
utan mer vad vi upplever troligt eller motsägelsefullt.
jag reser tillbaka i tiden och dödar min far. det är en paradox. resultatet är att jag inte föds och kan inte döda min far. ur detta får jag fram att något är fel eller att jag inte förstår hur jag ska hantera situationen..
Det som matas in är ett påstående som vi inte vet är sant eller falskt och resultatet blir självocillerande effekt i en logisk krets (ett värde inverteras hela tiden i lögn paradoxen)
vi vet inte och vi försöker rationellt förstå vad det ska betyda..
Russells paradox är i en mening redan löst, matematiker har sedan länge intagit hållningen att Russellmängden inte existerar dvs:
(1 ) Russellmängden = Mängden av mängder som inte innehåller sig själva som element
De menar att russellmängden är en klass i st f en mängd!
Allt jag kan göra med paradoxen är att förklara den med påståendet att sats1 här ovan är en lögnaridentitet!
Och därmed är jag framme vid Gödel...
G hävdar att antingen är (det av honom användna formella systemet för) aritmetiken inkonsistent eller så existerar
satser som hävdar att de inte kan bevisas...Ingen vill ha en inkonsistent aritmetik så vi har levt med dessa satser
allt sedan dess. Jag påstår nu att G snarare visat aritmetiken inkonsistent, det rör sig om att man generellt ansett att vilket som helst subjekt kan bilda sats med vilket som helst predikat...något som jag visat inte stämmer:
Det finns en klass predikat som är logiskt uteslutna för att bilda självreferenta satser, och predikatet "är ej bevisbar" är ett av dessa...Antag att det finns en sats,x, (oavsett språk) som säger om sig själv att den inte är bevisbar,vi har då:
(1) x="x är inte bevisbar" (antagande)
(2) x är bevisbar om och endast om "x är inte bevisbar" är bevisbar (ur antagandet)
(3) x är bevisbar om och endast om x inte är bevisbar (eftersom bevisbara satser är sanna:)
Jag ser inget sätt att undvika slutsatsen att det, helt oberoende av vilket språk det gäller, inte existerar några satser
som säger om sig själva att de inte går att bevisa! (vsb)
Därmed tror jag att jag framställt min uppfattning klart och tydligt för vem som helst att granska:)
MVH
(1 ) Russellmängden = Mängden av mängder som inte innehåller sig själva som element
De menar att russellmängden är en klass i st f en mängd!
Allt jag kan göra med paradoxen är att förklara den med påståendet att sats1 här ovan är en lögnaridentitet!
Och därmed är jag framme vid Gödel...
G hävdar att antingen är (det av honom användna formella systemet för) aritmetiken inkonsistent eller så existerar
satser som hävdar att de inte kan bevisas...Ingen vill ha en inkonsistent aritmetik så vi har levt med dessa satser
allt sedan dess. Jag påstår nu att G snarare visat aritmetiken inkonsistent, det rör sig om att man generellt ansett att vilket som helst subjekt kan bilda sats med vilket som helst predikat...något som jag visat inte stämmer:
Det finns en klass predikat som är logiskt uteslutna för att bilda självreferenta satser, och predikatet "är ej bevisbar" är ett av dessa...Antag att det finns en sats,x, (oavsett språk) som säger om sig själv att den inte är bevisbar,vi har då:
(1) x="x är inte bevisbar" (antagande)
(2) x är bevisbar om och endast om "x är inte bevisbar" är bevisbar (ur antagandet)
(3) x är bevisbar om och endast om x inte är bevisbar (eftersom bevisbara satser är sanna:)
Jag ser inget sätt att undvika slutsatsen att det, helt oberoende av vilket språk det gäller, inte existerar några satser
som säger om sig själva att de inte går att bevisa! (vsb)
Därmed tror jag att jag framställt min uppfattning klart och tydligt för vem som helst att granska:)
MVH
Hej Marko:)
Vi kan nog båda ha rätt, jag har intresserat mig för en avgränsad klass av paradoxer, de som beror av självreferens...
Även om begreppet "paradox" tyvärr inte är tillräckligt väl avgränsat så är det tryggt att påstå att
det blir paradoxer över även om min attack lyckas.
Om jag nu kunde resa tillbaka till tidpunkt, t , i det förflutna så skulle det innebära en interaktion med t och därmed skulle en bifurkation uppstå ...det skulle alltså bildas två universum i t (vilket jag tror är omöjligt beroende på de enorma energimängderna det skulle röra sig om ), det ena ledande till mig resande till t och det andra ledande till vad som händer mig där...så någon tidsreseparadox tror jag inte på.
Men, jag ÄR intresserad av vilka paradoxer som återstår...dock oroar mig fortfarande möjligheten att jag
är ute och far...
MVH
Vi kan nog båda ha rätt, jag har intresserat mig för en avgränsad klass av paradoxer, de som beror av självreferens...
Även om begreppet "paradox" tyvärr inte är tillräckligt väl avgränsat så är det tryggt att påstå att
det blir paradoxer över även om min attack lyckas.
Om jag nu kunde resa tillbaka till tidpunkt, t , i det förflutna så skulle det innebära en interaktion med t och därmed skulle en bifurkation uppstå ...det skulle alltså bildas två universum i t (vilket jag tror är omöjligt beroende på de enorma energimängderna det skulle röra sig om ), det ena ledande till mig resande till t och det andra ledande till vad som händer mig där...så någon tidsreseparadox tror jag inte på.
Men, jag ÄR intresserad av vilka paradoxer som återstår...dock oroar mig fortfarande möjligheten att jag
är ute och far...
MVH
Hej Katten:)
Hör av dig igen,jag har inga invändningar angående det du skrivit, utom möjligen att jag inte begräsar Z till "är inte sann". Jag blev lite överaskad av att min notation också fungerar matematiskt (vilket första eftertanke ger att den borde göra), och jag har ingen aning om konsekvenserna därvidlag.(I love maths but maths doesnt love me.)
Notationen valdes för att slippa dessa förbaskade citationstecken som filosofer älskar att placera ut för att undgå
att förväxla use med mention...Bah! Parenteser funkar bättre!
MVH
Hör av dig igen,jag har inga invändningar angående det du skrivit, utom möjligen att jag inte begräsar Z till "är inte sann". Jag blev lite överaskad av att min notation också fungerar matematiskt (vilket första eftertanke ger att den borde göra), och jag har ingen aning om konsekvenserna därvidlag.(I love maths but maths doesnt love me.)
Notationen valdes för att slippa dessa förbaskade citationstecken som filosofer älskar att placera ut för att undgå
att förväxla use med mention...Bah! Parenteser funkar bättre!
MVH
SigurdV skrev:Hej Katten:)
Hör av dig igen,jag har inga invändningar angående det du skrivit, utom möjligen att jag inte begräsar Z till "är inte sann". Jag blev lite överaskad av att min notation också fungerar matematiskt (vilket första eftertanke ger att den borde göra), och jag har ingen aning om konsekvenserna därvidlag.(I love maths but maths doesnt love me.)
Notationen valdes för att slippa dessa förbaskade citationstecken som filosofer älskar att placera ut för att undgå
att förväxla use med mention...Bah! Parenteser funkar bättre!
MVH
1. Kotten, inte katten.
Jag ser inte vad som skulle vara att invända gentemot ditt påstående. Det stämmer inte för alla tal som du redan fastslagit är den sann i vissa fall men inte alla, men jag ska sätta mig ner i detta lite mer när jag kommer hem. Har du några sidor som går in på detta med filosofisk logik(eller vad det är! Jag har ingen aning om sånt) som du kan rekommendera. Jag jobbar till 23 idag så det dröjer innan svar men jag ska försöka hjälpa dig så mycket som möjligt. Jag måste dock sätta mig in lite i logik.
Hej igen Kotten:)
Tyvärr kan jag inte hänvisa till annat än standardlitteratur...Men studiet av logikens grunder är av intresse! Satslogikens grunder tar inte stor plats, det finns tre lagar:
(1) x=x (Identitetslagen)
(2) inte (x och inte-x ) (Motsägelselagen)
(3)Antingen är x sann eller så är inte-x det (lagen om det uteslutna tredje)
Till dessa kommer :
(4) Definition av negation (vanligen via så kallad sanningsvärdestabell)
(5) Tarskis definition av sanning (Lite förenklat: "x" är sann omm x) (ersätter Aristoteles)
(6) Övriga semantiska definitioner (variabler, use and mention, kategorimisstag etc etc)
(Och så hoppas jag att någon upplyser oss om vad jag glömt:)
Det är väl ungefär vad jag syftar på när jag talar om "Klassisk Logik".
Jag börjar med förutsättningen/antagandet att det finns minst en sats ,x, sen definierar jag satser sådana att det finns ett predikat Z sådant att (x=xZ) och därmed är vi början av vad jag skrivit, där min viktigaste poäng är att
implikationen "(x=xZ) medför (xZ=xZZ)" är en logisk sanning och att dess vänstra led inte får vara sant om det högra inte är det.(Till skillnad mot naturlagarna så kan man ju bryta mot logikens lagar.)
Tja...mer var det väl inte just nu.
MVH
Tyvärr kan jag inte hänvisa till annat än standardlitteratur...Men studiet av logikens grunder är av intresse! Satslogikens grunder tar inte stor plats, det finns tre lagar:
(1) x=x (Identitetslagen)
(2) inte (x och inte-x ) (Motsägelselagen)
(3)Antingen är x sann eller så är inte-x det (lagen om det uteslutna tredje)
Till dessa kommer :
(4) Definition av negation (vanligen via så kallad sanningsvärdestabell)
(5) Tarskis definition av sanning (Lite förenklat: "x" är sann omm x) (ersätter Aristoteles)
(6) Övriga semantiska definitioner (variabler, use and mention, kategorimisstag etc etc)
(Och så hoppas jag att någon upplyser oss om vad jag glömt:)
Det är väl ungefär vad jag syftar på när jag talar om "Klassisk Logik".
Jag börjar med förutsättningen/antagandet att det finns minst en sats ,x, sen definierar jag satser sådana att det finns ett predikat Z sådant att (x=xZ) och därmed är vi början av vad jag skrivit, där min viktigaste poäng är att
implikationen "(x=xZ) medför (xZ=xZZ)" är en logisk sanning och att dess vänstra led inte får vara sant om det högra inte är det.(Till skillnad mot naturlagarna så kan man ju bryta mot logikens lagar.)
Tja...mer var det väl inte just nu.
MVH
SigurdV skrev:Hej igen Kotten:)
Tyvärr kan jag inte hänvisa till annat än standardlitteratur...Men studiet av logikens grunder är av intresse! Varför inte ta det här inne? Satslogikens grunder tar inte stor plats, det finns tre lagar:
(1) x=x (Identitetslagen)
(2) inte (x och inte-x ) (Motsägelselagen)
(3)Antingen är x sann eller så är inte-x det (lagen om det uteslutna tredje)
Till dessa kommer :
(4) Definition av negation (vanligen via så kallad sanningsvärdestabell)
(5) Tarskis definition av sanning (Lite förenklat: "x" är sann omm x) (ersätter Aristoteles)
(6) Övriga semantiska definitioner (variabler, use and mention, kategorimisstag etc etc)
(Och så hoppas jag att någon upplyser oss om vad jag glömt:)
Det är väl ungefär vad jag syftar på när jag talar om "Klassisk Logik".
Jag börjar med förutsättningen/antagandet att det finns minst en sats ,x, sen definierar jag satser sådana att det finns ett predikat Z sådant att (x=xZ) och därmed är vi början av vad jag skrivit, där min viktigaste poäng är att
implikationen "(x=xZ) medför (xZ=xZZ)" är en logisk sanning och att dess vänstra led inte får vara sant om det högra inte är det.(Till skillnad mot naturlagarna så kan man ju bryta mot logikens lagar.)
Tja...mer var det väl inte just nu.
MVH
Om x = xZ, detta vet vi är sant.
xZ kan också vara xZ = (xZ)Z
Precis som x = xZZ
eller... x = xZZZZZZZZZZZ...
Detta är sant om, och endast om x = xZ.
Z fyller dock ingen funktion eftersom Z inte kan påverka x i någon som helst grad. Det finns inga motsägelser här såsom jag ser det.
SigurdV skrev:Till saken:)
Jag hanterar satser som tal och predikat som funktioner, skrivna till höger om subjektet...
(Def 1) x är en självreferent sats omm det finns ett Z sådant att x=xZ.
Om det finns en sådan sats har vi:
(1) x=xZ
Eftersom det samma kan sägas om båda le i en identitet:
(2) xZ=xZZ
Och vi kan av det sagda dra slutsatsen:
(3)(x=xZ)medför(xZ=xZZ)
Vad innebär det att du hanterar satser som tal och predikat som funktioner, vad betyder exempelvis x=xZ?
Hej Rorsach!
Om x=xz så finns det en självreferent sats,x, som säger Z om sig själv, exempelvis:
(1) Sats1 uttrycks på engelska (är förstås falsk på svenska, men sann om översatt till engelska med bibehållen numrering)
I fallet ovan ger inspektion att sats1 = "Sats1 är uttryckt på engelska"
Man noterar att Z = "är uttryckt på engelska", att x = sats1 och att x = "Sats1 är uttryckt på engelska"
Vanligast förekommande är nog fallet med lögnarparadoxen...exempelvis när man i en definition definierar den lögnarsats vars sanningshalt ska undersökas: (def) Låt uttrycket "Lögnarsatsen" beteckna satsen "Lögnarsatsen är inte sann".
Vi erhåller "x=xZ" om vi i definitionen ersätter "Lögnarsatsen" med "x" samt "är inte sann"med "Z"
Uttrycket "x=xZ" är således den självferenta satsens egentliga logiska form:)
Om x=xz så finns det en självreferent sats,x, som säger Z om sig själv, exempelvis:
(1) Sats1 uttrycks på engelska (är förstås falsk på svenska, men sann om översatt till engelska med bibehållen numrering)
I fallet ovan ger inspektion att sats1 = "Sats1 är uttryckt på engelska"
Man noterar att Z = "är uttryckt på engelska", att x = sats1 och att x = "Sats1 är uttryckt på engelska"
Vanligast förekommande är nog fallet med lögnarparadoxen...exempelvis när man i en definition definierar den lögnarsats vars sanningshalt ska undersökas: (def) Låt uttrycket "Lögnarsatsen" beteckna satsen "Lögnarsatsen är inte sann".
Vi erhåller "x=xZ" om vi i definitionen ersätter "Lögnarsatsen" med "x" samt "är inte sann"med "Z"
Uttrycket "x=xZ" är således den självferenta satsens egentliga logiska form:)
SigurdV skrev:Hej Rorsach!
Om x=xz så finns det en självreferent sats,x, som säger Z om sig själv, exempelvis:
(1) Sats1 uttrycks på engelska (är förstås falsk på svenska, men sann om översatt till engelska)
I fallet ovan ger inspektion att sats1 = "Sats1 är uttryckt på engelska"
Man noterar att Z = "är uttryckt på engelska", att x = sats1 och att x = "Sats1 är uttryckt på engelska"
Vanligast förekommande är nog fallet med lögnarparadoxen...exempelvis när man i en definition definierar den lögnarsats vars sanningshalt ska undersökas: (def) Låt uttrycket "Lögnarsatsen" beteckna satsen "Lögnarsatsen är inte sann".
Vi erhåller "x=xZ" om vi i definitionen ersätter "Lögnarsatsen" med "x" samt "är inte sann"med "Z"
Uttrycket "x=xZ" är således den självferenta satsens logiska form:)
Du missförstod nog frågan. x=xZ framstår för tillfället som obegripligt. Vad avses exempelvis med '=' i "x=xZ"? Skall det att du behandlar satser som tal och predikat som funktioner tolkas så som att satsen x i exemplet tilldelas ett tal och att Z är en funktion som givet talet för x ger talet för x?
Nej...
Jag använder "x" för att beteckna satser och "Z" för att beteckna predikat, satsen "Solen lyser" får beteckningen "xZ". Detta för att slippa mänger av citationstecken när jag för resonemanget vidare...
Förresten borde du väl ha skrivit " "x=xZ" framstår för tillfället som obegripligt" ?
Och "=" tecknet ska tolkas som det vanligen tolkas i exempelvis Identitetslagen i den klassiska logiken. (Där det ju påstås att a=a, vilket rimligen ger att x=x och att det kan vara fallet och begripligt att x=xZ)
Jag använder "x" för att beteckna satser och "Z" för att beteckna predikat, satsen "Solen lyser" får beteckningen "xZ". Detta för att slippa mänger av citationstecken när jag för resonemanget vidare...
Förresten borde du väl ha skrivit " "x=xZ" framstår för tillfället som obegripligt" ?
Och "=" tecknet ska tolkas som det vanligen tolkas i exempelvis Identitetslagen i den klassiska logiken. (Där det ju påstås att a=a, vilket rimligen ger att x=x och att det kan vara fallet och begripligt att x=xZ)
SigurdV skrev:Nej...
Jag använder "x" för att beteckna satser och "Z" för att beteckna predikat, satsen "Solen lyser" får beteckningen "xZ". Detta för att slippa mänger av citationstecken när jag för resonemanget vidare...
Förresten borde du väl ha skrivit " "x=xZ" framstår för tillfället som obegripligt" ?
Jo, visst borde jag ha gjort det. Vi har alltså satsen "Solen lyser", som har fått beteckningen "xZ". Vilken sats betecknar "x" i den beteckningen?
SigurdV skrev:Och därmed är jag framme vid Gödel...
G hävdar att antingen är (det av honom användna formella systemet för) aritmetiken inkonsistent eller så existerar
satser som hävdar att de inte kan bevisas...Ingen vill ha en inkonsistent aritmetik så vi har levt med dessa satser
allt sedan dess. Jag påstår nu att G snarare visat aritmetiken inkonsistent, det rör sig om att man generellt ansett att vilket som helst subjekt kan bilda sats med vilket som helst predikat...något som jag visat inte stämmer:
Vad är en sats i ett predikatlogiskt språk?
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 53 och 0 gäster