"x" måste inte vara en sats, kan också vara ett namn eller en besktivning... inte nödvändigtvis på eller av en sats.
I det fall xZ="Solen lyser" så är "x" ett namn på ett fysiskt objekt, men vad jag redan från början kanske inte tillräckligt tydligt talar om är att min undersökning i första hand gäller självreferenta satser, alltså de satser,x, för vilka det är sant att x=xZ och i de fallen är subjektet,x, en omnämnd sats i satsen "xZ".
Det här är elementära frågor (i positiv mening) grunderna i logik och semantik är inte så väl utredda som de borde vara ...exempelvis tar åtminstone äldre litteratur sällan hänsyn till att meningen eller i varje fall sanningsvärdet inte enbart beror på satsers inre struktur, satsers yttre omständigheter (såsom vilket språk de uttryckts i)måste ibland tas med i beräkningen : Hur översätts "This very sentence is written in english." till svenska utan att ändra sanningsvärde? Och kan verkligen två satser ha samma mening om de inte har samma sanningsvärde??
Så vilken (enklaste) logiska form ska vi anse satser ha? Jag föreslår: (y) xZ .... där "y" betecknar satsens relevanta omständigheter (Här menas alltså att alla påståenden kan uttryckas i subjekt/predikat-form med dess yttre relevanta omständigheter angivna). Det hela är säkert redan väl utrett men det har ännu inte fallit under mina ögon.
Nu ska jag titta på vad du ytterligare skrev...jag hoppas frågan om hur man ska tolka "=", "x", "xZ", "x=xZ" etc nu i varje fall tills vidare är tillräckligt utredd.
Att anlända till filosofiskt forum
Moderator: Moderatorgruppen
vi utgår ifrån att 'jag ljuger' är en funktion.
det som kommer in i jag ljuger blir behandlat och är en process.
vi gör den både till process och och en mening i samma stycke och vi får den där falska återkopplingen som inte finns.
'jag ljuger' är alltså inte falskt i sig, det är datan som existerar och är sann och ska föreligga alla andra slutsatser som följer.
lite som verktyget och arbetsstycket.
det som kommer in i jag ljuger blir behandlat och är en process.
vi gör den både till process och och en mening i samma stycke och vi får den där falska återkopplingen som inte finns.
'jag ljuger' är alltså inte falskt i sig, det är datan som existerar och är sann och ska föreligga alla andra slutsatser som följer.
lite som verktyget och arbetsstycket.
Hej marko:)
Jag förstår för det första tyvärr inte vad du menar med att uttrycket "jag ljuger" är en funktion.
Jag tycker det är en sats som uttalar sig om alla satser som en viss person (betecknad med ordet "jag") yttrat ,yttrar samt kommer att yttra.
I de fall personen aldrig talat eller kommer att tala sanning uppstår en version av Epimenides Paradox...
Om satsen hade varit : Jag ljuger nu.
Har vi (ett en smula oklart) fall av lögnarparadoxen vilken redan är behandlad här inne.
Jag förstår för det första tyvärr inte vad du menar med att uttrycket "jag ljuger" är en funktion.
Jag tycker det är en sats som uttalar sig om alla satser som en viss person (betecknad med ordet "jag") yttrat ,yttrar samt kommer att yttra.
I de fall personen aldrig talat eller kommer att tala sanning uppstår en version av Epimenides Paradox...
Om satsen hade varit : Jag ljuger nu.
Har vi (ett en smula oklart) fall av lögnarparadoxen vilken redan är behandlad här inne.
SigurdV skrev:Hej marko:)
Jag förstår för det första tyvärr inte vad du menar med att uttrycket "jag ljuger" är en funktion.
Jag tycker det är en sats som uttalar sig om alla satser som en viss person (betecknad med ordet "jag") yttrat ,yttrar samt kommer att yttra.
I de fall personen aldrig talat eller kommer att tala sanning uppstår en version av Epimenides Paradox...
Om satsen hade varit : Jag ljuger nu.
Har vi (ett en smula oklart) fall av lögnarparadoxen vilken redan är behandlad här inne.
jag ljuger är premissen och inte argumentet, eh hjälp mig här : ) avskyr logikska termer och simpla metodiker.
Det finns ingen återkoppling till programmet och själva datan.
lokigken är ett program som har det fasta värdet "jag ljuger"
detta behandlas oavsett vad som händer och omvandlar inte sin egen premiss till "jag talar sanning"
Verktyget alltså.
Input data kommer senare med det som efterföljer, och vi har inte fått någon inputs till logiken.
jag ljuger om att jag ljuger blir rätt, jag talar alltså sanning.
alla människor ljuger
jag är människa
alltså ljuger jag
men vad ljuger jag om ?
Det du säger har säkert förtjänster, och processer kan (i likhet med satser) vara paradoxala, se exvis Eschers målningar av gående i trappor. Men jag kan inte värdera ditt resonemang eftersom jag inte klart och tydligt förstår det:)
Jag har gått runt lite här i filosofiforum och jag är inte imponerad av diskussionerna (än).
Hmmm ...sist nånting gjorde det var visst när kosmologen A.Linde (om det nu är så han heter) i en bilaga, till en i övrigt mycket intressant bok, förklarade det där med negativ gravitation som jag tills dess vägrat tro på.
Oj då nu skrev du nåt igen:) Hoppas det förklarar saker:)
Jag har gått runt lite här i filosofiforum och jag är inte imponerad av diskussionerna (än).
Hmmm ...sist nånting gjorde det var visst när kosmologen A.Linde (om det nu är så han heter) i en bilaga, till en i övrigt mycket intressant bok, förklarade det där med negativ gravitation som jag tills dess vägrat tro på.
Oj då nu skrev du nåt igen:) Hoppas det förklarar saker:)
Jag är av den upfattningen att inga paradoxer finns i naturen. Det är vårat språk och kunskap som brister.
Ett barn hadde frågat vad ljuger du om ?. Där finns ingen tvekan eller paradox.
och när jag skriver har jag en paradoxal brist som inte syns, jag vill att det ska tas som funderingar och inte påståenden.
Mina påståenden och inte dina. Jag skulle kunna lära mig ett mer ödmjukt sätt och vara mer intellektuell med att precicera, men jag är också lat och envis sådan : ).. så misstolka mig rätt när jag kommer med ett påstående, det är ett öppet förslag (givetvis, jag är inte din diktator)
att det finns motsatta kfafter råder väl ingen större tvekan om, vi kan leka med magneter som 'skjuter' ifrån varandra.
Gravitoner är en teoretisk elementärpartikel och än mer blir ju antigravitonen det. Men otroligt ser jag det inte som.
Ett barn hadde frågat vad ljuger du om ?. Där finns ingen tvekan eller paradox.
och när jag skriver har jag en paradoxal brist som inte syns, jag vill att det ska tas som funderingar och inte påståenden.
Mina påståenden och inte dina. Jag skulle kunna lära mig ett mer ödmjukt sätt och vara mer intellektuell med att precicera, men jag är också lat och envis sådan : ).. så misstolka mig rätt när jag kommer med ett påstående, det är ett öppet förslag (givetvis, jag är inte din diktator)
att det finns motsatta kfafter råder väl ingen större tvekan om, vi kan leka med magneter som 'skjuter' ifrån varandra.
Gravitoner är en teoretisk elementärpartikel och än mer blir ju antigravitonen det. Men otroligt ser jag det inte som.
Äntligen!
Jag håller med om att det inte finns några paradoxer, att de alla är exempel på felaktig hantering av språket (eller logiken rättare sagt),det är det jag i någon mån försöker bevisa med logiska termer och simpel metodik...Nå...men det tycker jag inte (so far) du försöker göra...får intrycket att du hellre tar ett dopp i paradoxen:)
Nåväl: Fortsätt gärna skriva, men jag skulle verkligen uppskatta om du försökte förstå vad jag åstadkommit.
Det kräver dock en viss disciplin och tankemöda, se bara hur Rorshach kämpar med uttrycket "x=xZ" som är vänster led i en viktig logisk sanning som förbjuder vissa självreferenta satser(som: Jag ljuger nu) att påstås!
(Kriterium för självreferens) (x=xZ) medför (xZ=xZZ)
Jag har aldrig försökt testa"jag ljuger nu" så varför inte försöka! (ordet "jag" medför svårigheter):
( sats (som skall undersökas)= "jag ljuger nu") medför ("jag ljuger nu" = "jag ljuger nu" är vad jag ljuger om just nu)
Höger led reduceras till: ("jag ljuger nu"="jag talar sanning nu")
Eftersom höger led är falskt är också vänster led det...Vilket innebär att det inte får finnas en sådan sats som den som undersöks...
Just detta exempel tål att tänkas på lite till för att få till det tillfredsställande.
Jag håller med om att det inte finns några paradoxer, att de alla är exempel på felaktig hantering av språket (eller logiken rättare sagt),det är det jag i någon mån försöker bevisa med logiska termer och simpel metodik...Nå...men det tycker jag inte (so far) du försöker göra...får intrycket att du hellre tar ett dopp i paradoxen:)
Nåväl: Fortsätt gärna skriva, men jag skulle verkligen uppskatta om du försökte förstå vad jag åstadkommit.
Det kräver dock en viss disciplin och tankemöda, se bara hur Rorshach kämpar med uttrycket "x=xZ" som är vänster led i en viktig logisk sanning som förbjuder vissa självreferenta satser(som: Jag ljuger nu) att påstås!
(Kriterium för självreferens) (x=xZ) medför (xZ=xZZ)
Jag har aldrig försökt testa"jag ljuger nu" så varför inte försöka! (ordet "jag" medför svårigheter):
( sats (som skall undersökas)= "jag ljuger nu") medför ("jag ljuger nu" = "jag ljuger nu" är vad jag ljuger om just nu)
Höger led reduceras till: ("jag ljuger nu"="jag talar sanning nu")
Eftersom höger led är falskt är också vänster led det...Vilket innebär att det inte får finnas en sådan sats som den som undersöks...
Just detta exempel tål att tänkas på lite till för att få till det tillfredsställande.
som jag färstår det ska meta datan behandlas som metadata och inte dynamisk data.
jag försöker förstå ditt resonemang med xyz men letar via allternativa tänk som kan skalas ner senare.
En tanke var att se sanning som vitt och det falska som svart.
hur ter sig lögnarens paradox ur den visualiseringen ?
jag försöker förstå ditt resonemang med xyz men letar via allternativa tänk som kan skalas ner senare.
En tanke var att se sanning som vitt och det falska som svart.
hur ter sig lögnarens paradox ur den visualiseringen ?
Bra sagt Rorschach! Tur då att jag inte också kvantifierat dem.
Du har förstås rätt i att jag överskrider satslogikens gränser OM jag introducerar satser bestående av subjekt och predikat. Men vilken roll spelar det för resultatet? (x=xZ) medför (xZ=xZZ)
Vi tar det från början MED citationstecknen utsatta:
(Definition1) x är en självreferent sats omm det finns ett predikat ,Z, sådant att x="xZ"
Antag att det finns en sådan sats x då har vi:
(1) x="xZ" (antagande)
(2) "xZ"=""xZ"Z" (ur antagandet)
(3) "x="xZ""medför""xZ"=""xZ"Z"" (slutsats=Villkor för självreferens!)
Visst finns predikat (egentligen en predikatvariabel) här ovan men när såg vi citationstecken i en predikatkalkyl sist?
Det rör sig om två identitetsutsagor och en implikation ...varav ingen verkar vara predikatlogisk...
Så vilken är nästa invändning mot slutsatsen?
Jag har förståelse för om du bekämpar den till sista andetaget eftersom du antagligen inte gillar dess konsekvenser
Du har förstås rätt i att jag överskrider satslogikens gränser OM jag introducerar satser bestående av subjekt och predikat. Men vilken roll spelar det för resultatet? (x=xZ) medför (xZ=xZZ)
Vi tar det från början MED citationstecknen utsatta:
(Definition1) x är en självreferent sats omm det finns ett predikat ,Z, sådant att x="xZ"
Antag att det finns en sådan sats x då har vi:
(1) x="xZ" (antagande)
(2) "xZ"=""xZ"Z" (ur antagandet)
(3) "x="xZ""medför""xZ"=""xZ"Z"" (slutsats=Villkor för självreferens!)
Visst finns predikat (egentligen en predikatvariabel) här ovan men när såg vi citationstecken i en predikatkalkyl sist?
Det rör sig om två identitetsutsagor och en implikation ...varav ingen verkar vara predikatlogisk...
Så vilken är nästa invändning mot slutsatsen?
Jag har förståelse för om du bekämpar den till sista andetaget eftersom du antagligen inte gillar dess konsekvenser
SigurdV skrev:Bra sagt Rorschach! Tur då att jag inte också kvantifierat dem.
Du har förstås rätt i att jag överskrider satslogikens gränser OM jag introducerar satser bestående av subjekt och predikat. Men vilken roll spelar det för resultatet? (x=xZ) medför (xZ=xZZ)
Ack, jag har ingen aning om vilken roll det spelar för resultatet. Denna satslogik med identitet är mig fullständigt främmande.
alla människor ljuger
jag är människa
slutsats jag ljuger
eftersom det var jag som sa frasen så innebär det att vi måste göra om det till:
ingen människa ljuger
jag är ingen människa
slutsats: lögn skapar kaos : )
ps, jag analyserade fram hur en bra lögn ska se ut, (tror det blev en metafor som sa 90%sanning och 10%lögn + retoriken)
Det jag kom fram till är att vi reagerar på när mycket verkar stämma och den lilla biten lögn blir accepterad.
detta är inte logik, men väl hur vi fungerar. att mata in en ologisk lögn i en logiskt resonemang blir fel.
vad i satsen är lögn och vad är sanning ?
Ett roligt expriment som jag gjorde var att i matkön och med retorik och påstående tilsammans med en kolega börja bråka om vänster gafflar och höger gafflar till maten. Med retoriken lät vi övertygande som om vi själva trodde det fanns matbestick för vänsterhänta vs högerhänta. Gissa om folk börja skruva på sig och titta på sina gafflar och ställde sig samma fråga.
En to.m frågade oss om det var sant : )
alla människor ljuger men inte jag.. och detta är sant(hypotetiskt) och logiskt falskt.
vad ljuger dom om? och hur sätter vi upp det matematiskt ? /(x) inverterat X känns inte helt korrekt i hur ordet lögn beter sig.
jag är människa
slutsats jag ljuger
eftersom det var jag som sa frasen så innebär det att vi måste göra om det till:
ingen människa ljuger
jag är ingen människa
slutsats: lögn skapar kaos : )
ps, jag analyserade fram hur en bra lögn ska se ut, (tror det blev en metafor som sa 90%sanning och 10%lögn + retoriken)
Det jag kom fram till är att vi reagerar på när mycket verkar stämma och den lilla biten lögn blir accepterad.
detta är inte logik, men väl hur vi fungerar. att mata in en ologisk lögn i en logiskt resonemang blir fel.
vad i satsen är lögn och vad är sanning ?
Ett roligt expriment som jag gjorde var att i matkön och med retorik och påstående tilsammans med en kolega börja bråka om vänster gafflar och höger gafflar till maten. Med retoriken lät vi övertygande som om vi själva trodde det fanns matbestick för vänsterhänta vs högerhänta. Gissa om folk börja skruva på sig och titta på sina gafflar och ställde sig samma fråga.
En to.m frågade oss om det var sant : )
alla människor ljuger men inte jag.. och detta är sant(hypotetiskt) och logiskt falskt.
vad ljuger dom om? och hur sätter vi upp det matematiskt ? /(x) inverterat X känns inte helt korrekt i hur ordet lögn beter sig.
Jag har varit lite upptagen. Men nu återvänder lite av mitt intresse till sverige:
Om du är det minsta intresserad av paradoxers konstruktion och dess filosofiska konsekvenser bör du
se vad jag skriver i Philosophical Forums (Philosophy of Logic and Maths... A general method of solving paradoxes)
där jag MYCKET bättre behandlar vad jag skrivit här. (heter förresten sihgrdvojnov där)
Jag stannar förstås kvar här men här går det lite långsammare:)
Om du är det minsta intresserad av paradoxers konstruktion och dess filosofiska konsekvenser bör du
se vad jag skriver i Philosophical Forums (Philosophy of Logic and Maths... A general method of solving paradoxes)
där jag MYCKET bättre behandlar vad jag skrivit här. (heter förresten sihgrdvojnov där)
Jag stannar förstås kvar här men här går det lite långsammare:)
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 21 och 0 gäster