lilltån skrev:Om du har sett kungen så är det din uppfattning. Det kanske inte var kungen -kanske var det Sune från Bromölla som är väldigt lik kungen.
Men det går ändå inte att jämföra med att påstå sig ha sett en gud. Kungen är en erkänd mänsklig existens. Många har sett honom och tagit på honom samtidigt. Men gud/ar är fiktiva varelser. Att en person här och var har upplevt sig se honom? Nej, nej.
Hm, det var inte så jag menade. Jag menade: Att säga "Jag har sett X" är inte ett bevis för att X existerar.
Om jag säger såhär: "Jag såg min pappa i morse", så är det inte ett bevis för att han existerar. Det är heller inget bevis för att jag såg honom. Om du eller någon annan väljer att hålla det påståendet för sant, kommer det enbart att bero på hur mycket du litar på mig. Mer specifikt har du inte skäl att tvivla på att jag såg min pappa, eftersom det är sånt som händer till vardags. Din grad av tillit behöver alltså inte vara så stor för att svälja detta påstående.
Om jag säger "Jag har sett Gud" så är det, förutsatt att jag inte ljuger, till exempel ett bevis på att jag har uppfattningen att Gud existerar - varken mer eller mindre. Så fort någon frågar efter bevis på någonting måste man fråga sig vad ett bevis i det fallet skulle vara för något.
Om vi t.ex. fick skäl att tvivla på att kungen fortfarande levde, vad skulle vi erkänna som bevis på att han faktiskt existerade? En bild i tidningen kan ju vara för gammal. Ett reportage i TV? Kanske är massmedia korrupta och producenten köpt av någon som vill hemlighålla att kungen i själva verket avlidit. Om vi åkte till slottet själva och skakade hand med kungen? Kanske är det en plastikopererad skådespelare! Intervjua Silvia med lögndetektor? Han som sköter detektorn kanske också är köpt!
När vi börjar syna "bevisen" i sömmarna förstår vi att vi, om vi bara är tillräckligt oresonliga, inte har några bevis för att vårt liv inte är en enda stor Trueman show, att vi inte är nedsövda stimulerade biomaskiner som i Matrix, eller något liknande. Så förr eller senare handlar det trots allt om tillit.
När litar du på att yttervärlden existerar?
När litar du på att kungen existerar?
När litar du på att Gud existerar?
Vad skulle du acceptera som bevis på Guds existens?
? Tankeläsare där... jag utelämnade 3 steg i processen...
. - upplevde också någon form av splittat medvetande - ser "djupet" och sfärerna för mitt inre öga medans jag skriver och inser att mina intryck i skrivandets stund sker "inne" i de olika sfärerna. Svårt att förklara - och mycket dumt att experimentera med när man kör bil 
.
. Ibland så lyckas man stänga av ett sinne till 99%, ibland så lyckas man sämre - hörseln kan vara knepig för mig, speciellt om någon i omgivningen pratar - men då fortsätter man bara med nästa sinne - och när en signal dyker upp så förpassar man den tillbaks till sin sfär. En gång fick jag en fullträff på synintrycken och vips så blev jag "blind" och förstod autism lite bättre, det var lite obehagligt.