Jämlikhet
Moderator: Moderatorgruppen
Jämlikhet
I USA:s deklaration of independence står det "We hold these truths to be self evident, that all men are created equal".
På vilket sätt skulle det vara en självklar sanning att alla män är skapade jämlika? Vad är det som gör män till jämlikar?
För redan i nästa mening står det "That to secure these rights, Governments are instituted among Men, deriving their just powers from the consent of the governed".
Så hur kan något som är en sanning behöva försvaras? Om det verkligen vore så att män var jämlika, varför skulle det isåfall behövas en regering som kan skydda denna jämlikhet?
Problemet för mig är att kunna se vad som gör män till jämlikar, och på vilket sätt detta skulle vara en självklar sanning. För om vi ser på världen så tycks det som att vissa män gör sig själva till andras herrar, vissa män blir självklara ledare, vissa föredrar att låta någon annan leda, en del är starkare än andra, smartare än andra, har mer inflytande än andra, har mer pengar än andra, har bättre uppväxt än andra, har bättre utbildning än andra, är friskare än andra, osv.
Så om det är fakta att det finns skillnader på alla dessa saker, vad är det isåfall som är kärnan i att alla män är jämlika?
Och om det är fakta att det finns skillnader, är det isåfall skillnad på sanning och fakta? Och om sanning och fakta kan tala emot varandra, hur kan man isåfall lita på någondera?
Och om du skulle säga att "det finns ingen som är skapad jämlik, det finns ingen jämlikhet" då talar du emot hundratals år av politisk idétradition. Och var står kvinnor någonstans i förhållande till männens jämlikhet? Är det bara männen som är jämlikar?
Det står också att alla män är födda fria. Vad menas med att vara född fri? Fri från vad? Regeringar? Lagar? All logik pekar ju på att frihet kostar. För att ett barn ska kunna leva "fritt" så måste det ha föräldrar som sköter om det, tar hand om barnet och ger det mat, trygghet, kärlek och fostran. När man sedan växer upp och skaffar sig ett eget hem, så måste man arbeta för att försörja sig och om man lever i detta samhälle så måste man acceptera regeringar och lagar. På vilket sätt är det frihet? Inte alla barn får växa upp med kärlek, trygghet och fostran. På vilket sätt är det jämlikt?
Om det nu istället handlar om en utopisk vision om någon drömsk paradistillvaro då kan man såklart säga att i utopins värld så är alla fria och jämlika, för i utopins värld så är allting möjligt. Men i verkligheten, hur gagnar det någon eller rättare sagt, vem gagnar det, att tro att man redan lever i en utopi?
Om dessa påståenden är politikers eller visionärers åsikter om hur saker borde eller skall vara, oavsett hur verkligheten ser ut, då kan de inte längre tas för "självklara sanningar" utan något annat. Politisk doktrin, ideologisk dogm, utopisk vision, etc.
Det passar dock det riddarideal som västerlänningen eftersträvat under så många år. Bland riddare så är jämlikhet och frihet dygder och realiteter. En krigare lever inte som en bonde eller slav eller proletär eller arbetare. Riddare försvarar kungens "rätt" och i gengäld blir de belönade med mark och slott och privilegier som hör till krigarklassen. Så om man är född in i krigarklassen, då kan man troligtvis säga att alla (av de) är födda jämlika och fria. Men om man är född i arbetarfamilj eller klasslös då finns det andra realiteter som man måste ta hänsyn till. Arbetaren är född ofri, tyngd av skulder och arbete, har en helt annan nivå på utbildningen än vad riddarklassen får, har inte tid med att träna sig för strid eller filosofiska spekulationer för att utveckla sitt tankeliv.
Och bland riddarna så finns det inte heller någon direkt jämlikhet, användandet av gradbeteckningar och skillnader i privilegier, interna strider, politiska agendor, intriger och liknande målar inte direkt upp bilden av en klass som lever i jämlikhet.
Så vad är jämlikhet isåfall? Ett grymt skämt för att skapa kontroverser mellan klasserna? Eller är det ett tjusigt begrepp som då och då måste åberopas för att försöka bringa reda och trofasthet i falangerna? Att man kan säga att oavsett alla yttre skillnader och viljor och strider och intriger, så är alla ändå jämlikar och detta måste vi komma ihåg... detta måste vi komma ihåg..
När Platon utmålade sin vision om det perfekta samhället i sin Republiken så tog han det för givet att det måste finnas klasser, det måste finnas bönder, hantverkare och krigare och högst på rankingen satt filosoferna och dikterade alltihop. Jag måste fråga mig själv, vad är det som gör ett sådant samhälle "perfekt"? För vem är ett sådant samhälle perfekt? Det är klart att för filosoferna som får sitta i lugn och ro och tänka på livets mening medan andra arbetar och slåss för dom så är tillvaron säkerligen inte så långt ifrån perfekt. För de övriga så undrar jag över hur de gynnas av en sådan ordning.
Hörnstenarna för republiken är dels dess sammanhållande mytologi, men ideologiskt så hålls det samman av framförallt lagen och pengar. I grund och botten så är det ett försök till att förverkliga ett slags skådespel där filosoferna är författare och regissörer, politiker folkets representanter och klasserna utför de olika specificerade uppgifterna. Alla utför de sin del i ett välregisserat och väldresserat drama, och ifall man vägrar att spela med så blir man helt enkelt utan mat.
Människor som inte vill eller kan spela med blir "de utstötta" som tvingas leva på samhällets nåd. För dom finns det ingen jämlikhet eller frihet. De får knappt vistas bland de som agerar inom samhällets regi och författning. Hur ofta brukar man få se politiker, filosofer eller riddare stå på bild och hålla klunga torgalkisar eller tiggare under ryggen? Hur ofta brukar man få höra hur politiker vill göra något för sina utsatta bröder som lever på gatorna och ge dom åtminstone en varm lokal att få vistas i utan att behöva be om lov eller vara ute efter klockan 8 på morgonen? Eller hjälpa dom med att bidra med kundvagnar eller låta dom få den mat som ändå bara slängs bort för att underlätta deras liv något?
Styrkan i idéernas kraft går inte att ta miste på. När man tagit in mytologin så tar man in ideologin och när man tagit in ideologin så tar man in lagsystemet och det ekonomiska systemet, pengar, bankväsende, polis, domare och allt det övriga. För vissa säkerligen en perfekt tillvaro, för andra, ett välregisserat helvete.
På vilket sätt skulle det vara en självklar sanning att alla män är skapade jämlika? Vad är det som gör män till jämlikar?
För redan i nästa mening står det "That to secure these rights, Governments are instituted among Men, deriving their just powers from the consent of the governed".
Så hur kan något som är en sanning behöva försvaras? Om det verkligen vore så att män var jämlika, varför skulle det isåfall behövas en regering som kan skydda denna jämlikhet?
Problemet för mig är att kunna se vad som gör män till jämlikar, och på vilket sätt detta skulle vara en självklar sanning. För om vi ser på världen så tycks det som att vissa män gör sig själva till andras herrar, vissa män blir självklara ledare, vissa föredrar att låta någon annan leda, en del är starkare än andra, smartare än andra, har mer inflytande än andra, har mer pengar än andra, har bättre uppväxt än andra, har bättre utbildning än andra, är friskare än andra, osv.
Så om det är fakta att det finns skillnader på alla dessa saker, vad är det isåfall som är kärnan i att alla män är jämlika?
Och om det är fakta att det finns skillnader, är det isåfall skillnad på sanning och fakta? Och om sanning och fakta kan tala emot varandra, hur kan man isåfall lita på någondera?
Och om du skulle säga att "det finns ingen som är skapad jämlik, det finns ingen jämlikhet" då talar du emot hundratals år av politisk idétradition. Och var står kvinnor någonstans i förhållande till männens jämlikhet? Är det bara männen som är jämlikar?
Det står också att alla män är födda fria. Vad menas med att vara född fri? Fri från vad? Regeringar? Lagar? All logik pekar ju på att frihet kostar. För att ett barn ska kunna leva "fritt" så måste det ha föräldrar som sköter om det, tar hand om barnet och ger det mat, trygghet, kärlek och fostran. När man sedan växer upp och skaffar sig ett eget hem, så måste man arbeta för att försörja sig och om man lever i detta samhälle så måste man acceptera regeringar och lagar. På vilket sätt är det frihet? Inte alla barn får växa upp med kärlek, trygghet och fostran. På vilket sätt är det jämlikt?
Om det nu istället handlar om en utopisk vision om någon drömsk paradistillvaro då kan man såklart säga att i utopins värld så är alla fria och jämlika, för i utopins värld så är allting möjligt. Men i verkligheten, hur gagnar det någon eller rättare sagt, vem gagnar det, att tro att man redan lever i en utopi?
Om dessa påståenden är politikers eller visionärers åsikter om hur saker borde eller skall vara, oavsett hur verkligheten ser ut, då kan de inte längre tas för "självklara sanningar" utan något annat. Politisk doktrin, ideologisk dogm, utopisk vision, etc.
Det passar dock det riddarideal som västerlänningen eftersträvat under så många år. Bland riddare så är jämlikhet och frihet dygder och realiteter. En krigare lever inte som en bonde eller slav eller proletär eller arbetare. Riddare försvarar kungens "rätt" och i gengäld blir de belönade med mark och slott och privilegier som hör till krigarklassen. Så om man är född in i krigarklassen, då kan man troligtvis säga att alla (av de) är födda jämlika och fria. Men om man är född i arbetarfamilj eller klasslös då finns det andra realiteter som man måste ta hänsyn till. Arbetaren är född ofri, tyngd av skulder och arbete, har en helt annan nivå på utbildningen än vad riddarklassen får, har inte tid med att träna sig för strid eller filosofiska spekulationer för att utveckla sitt tankeliv.
Och bland riddarna så finns det inte heller någon direkt jämlikhet, användandet av gradbeteckningar och skillnader i privilegier, interna strider, politiska agendor, intriger och liknande målar inte direkt upp bilden av en klass som lever i jämlikhet.
Så vad är jämlikhet isåfall? Ett grymt skämt för att skapa kontroverser mellan klasserna? Eller är det ett tjusigt begrepp som då och då måste åberopas för att försöka bringa reda och trofasthet i falangerna? Att man kan säga att oavsett alla yttre skillnader och viljor och strider och intriger, så är alla ändå jämlikar och detta måste vi komma ihåg... detta måste vi komma ihåg..
När Platon utmålade sin vision om det perfekta samhället i sin Republiken så tog han det för givet att det måste finnas klasser, det måste finnas bönder, hantverkare och krigare och högst på rankingen satt filosoferna och dikterade alltihop. Jag måste fråga mig själv, vad är det som gör ett sådant samhälle "perfekt"? För vem är ett sådant samhälle perfekt? Det är klart att för filosoferna som får sitta i lugn och ro och tänka på livets mening medan andra arbetar och slåss för dom så är tillvaron säkerligen inte så långt ifrån perfekt. För de övriga så undrar jag över hur de gynnas av en sådan ordning.
Hörnstenarna för republiken är dels dess sammanhållande mytologi, men ideologiskt så hålls det samman av framförallt lagen och pengar. I grund och botten så är det ett försök till att förverkliga ett slags skådespel där filosoferna är författare och regissörer, politiker folkets representanter och klasserna utför de olika specificerade uppgifterna. Alla utför de sin del i ett välregisserat och väldresserat drama, och ifall man vägrar att spela med så blir man helt enkelt utan mat.
Människor som inte vill eller kan spela med blir "de utstötta" som tvingas leva på samhällets nåd. För dom finns det ingen jämlikhet eller frihet. De får knappt vistas bland de som agerar inom samhällets regi och författning. Hur ofta brukar man få se politiker, filosofer eller riddare stå på bild och hålla klunga torgalkisar eller tiggare under ryggen? Hur ofta brukar man få höra hur politiker vill göra något för sina utsatta bröder som lever på gatorna och ge dom åtminstone en varm lokal att få vistas i utan att behöva be om lov eller vara ute efter klockan 8 på morgonen? Eller hjälpa dom med att bidra med kundvagnar eller låta dom få den mat som ändå bara slängs bort för att underlätta deras liv något?
Styrkan i idéernas kraft går inte att ta miste på. När man tagit in mytologin så tar man in ideologin och när man tagit in ideologin så tar man in lagsystemet och det ekonomiska systemet, pengar, bankväsende, polis, domare och allt det övriga. För vissa säkerligen en perfekt tillvaro, för andra, ett välregisserat helvete.
Filosofer, är mästare på att krångla till även det enklaste,
betalda filosofer som tjänar sina mästare, dvs, mammon, hittar på styrsystem för att hålla folket kvar i slaveriet,
till och med Marx var en av dem som låtsades kämpa för befrielse men endast såg till att de styrande gavs ännu
ett medel att uppnå sina mål, fan, finns det inga självständigt tänkande människor kvar i världen?
Än har vi inte sett den siste indoktrineraren i detta ruttna hjärntvättsprogram.
Det är uppenbart att endast döden är jämlik.
betalda filosofer som tjänar sina mästare, dvs, mammon, hittar på styrsystem för att hålla folket kvar i slaveriet,
till och med Marx var en av dem som låtsades kämpa för befrielse men endast såg till att de styrande gavs ännu
ett medel att uppnå sina mål, fan, finns det inga självständigt tänkande människor kvar i världen?
Än har vi inte sett den siste indoktrineraren i detta ruttna hjärntvättsprogram.
Det är uppenbart att endast döden är jämlik.
Ingen människa är lika, vi har som du säger olika förutsättningar, olika förmågor.
Att eftersträva att ge människan bästa möjliga förutsättningar är nog vad texten står för.
Alla människor är lika, en mänsklig värdering och inte en fysisk verklighet.
Tanken är god, vi ska inte födas in i en träldom, vi ska ha våra mänskliga rättigheter.
och även det är en mänsklig tanke och önskan om uppnåd moral i världen.
Vi ska bli behandlade lika om vi så är kvinnor, barn, utländska och vilken tro eller uppfattning vi har.
Jag gillar dessa värderingar och tankar. Hurvida dom helt korrekt överenstämmer med verkligheten har inte så stor betydelse för texten i sig.
(det är en annan fråga hur korrupt världen egentligen är i många avseenden)
Dessa ord är vad som är väl utspritt i världen och värderad av människan
mytologin har sina rötter i solen månen och vinden, sådden och naturen.
Härifrån har människan förvandlat krafterna till demoner som vi tror på.
mytologin i sig är fashinerande och inget som jag ser negativt på,
rätt fashinerande egentligen. Mytologin lär oss att människan är skapad ur jord (adam) och fick liv (eva)
livet föds från kvinnan, och hon är moder och god. Månen symboliserar kvinnan efter hennes menstruations cykler.
Jord, luft och (söt)vattnet är mannen. Vi är verkligen inte lika ; ) enligt mytologin.. Religionen gjorde oss inte lika heller.
fast här skiljer sig naturen från mentala värderingar. kvinnan är inte lika mycket mentalt värd som mannen, vare sig i kristendom eller islam.
Naturens namn och funktioner kan väl inte ses som felen i världen ?
Kvinnan var kärleken, modern och fruktsamhet fred, enligt en icke religös berättelse.
Att eftersträva att ge människan bästa möjliga förutsättningar är nog vad texten står för.
Alla människor är lika, en mänsklig värdering och inte en fysisk verklighet.
Tanken är god, vi ska inte födas in i en träldom, vi ska ha våra mänskliga rättigheter.
och även det är en mänsklig tanke och önskan om uppnåd moral i världen.
Vi ska bli behandlade lika om vi så är kvinnor, barn, utländska och vilken tro eller uppfattning vi har.
Jag gillar dessa värderingar och tankar. Hurvida dom helt korrekt överenstämmer med verkligheten har inte så stor betydelse för texten i sig.
(det är en annan fråga hur korrupt världen egentligen är i många avseenden)
Dessa ord är vad som är väl utspritt i världen och värderad av människan
mytologin har sina rötter i solen månen och vinden, sådden och naturen.
Härifrån har människan förvandlat krafterna till demoner som vi tror på.
mytologin i sig är fashinerande och inget som jag ser negativt på,
rätt fashinerande egentligen. Mytologin lär oss att människan är skapad ur jord (adam) och fick liv (eva)
livet föds från kvinnan, och hon är moder och god. Månen symboliserar kvinnan efter hennes menstruations cykler.
Jord, luft och (söt)vattnet är mannen. Vi är verkligen inte lika ; ) enligt mytologin.. Religionen gjorde oss inte lika heller.
fast här skiljer sig naturen från mentala värderingar. kvinnan är inte lika mycket mentalt värd som mannen, vare sig i kristendom eller islam.
Naturens namn och funktioner kan väl inte ses som felen i världen ?
Kvinnan var kärleken, modern och fruktsamhet fred, enligt en icke religös berättelse.
Zokrates skrev:Filosofer, är mästare på att krångla till även det enklaste,
betalda filosofer som tjänar sina mästare, dvs, mammon, hittar på styrsystem för att hålla folket kvar i slaveriet,
till och med Marx var en av dem som låtsades kämpa för befrielse men endast såg till att de styrande gavs ännu
ett medel att uppnå sina mål, fan, finns det inga självständigt tänkande människor kvar i världen?
Än har vi inte sett den siste indoktrineraren i detta ruttna hjärntvättsprogram.
Det är uppenbart att endast döden är jämlik.
Vad du säger är alltså ungefär att, hade det funnits ett bra system att köra ett land på som gör saker och ting jämlika så hade vi kommit på det vid laget. Nåt sånt?
Min blogg över mitt filosofiska läsande --> http://ingenfilo.blogspot.com
Jonathan Haidt - A righteous mind
Juli 2026
Jonathan Haidt - A righteous mind
Juli 2026
Anders skrev:Zokrates skrev:Filosofer, är mästare på att krångla till även det enklaste,
betalda filosofer som tjänar sina mästare, dvs, mammon, hittar på styrsystem för att hålla folket kvar i slaveriet,
till och med Marx var en av dem som låtsades kämpa för befrielse men endast såg till att de styrande gavs ännu
ett medel att uppnå sina mål, fan, finns det inga självständigt tänkande människor kvar i världen?
Än har vi inte sett den siste indoktrineraren i detta ruttna hjärntvättsprogram.
Det är uppenbart att endast döden är jämlik.
Vad du säger är alltså ungefär att, hade det funnits ett bra system att köra ett land på som gör saker och ting jämlika så hade vi kommit på det vid laget. Nåt sånt?
Visst går det att skissera fram ett totalt jämlikt samhälle, eller rättare sagt ett rättvisare samhälle,
där inte en minoritet tjänar på att utnyttja och leva på en majoritet,
men direkt stämplas varje förslag som en utopi, ett orealistisk fantasifoster,
det tråkiga är ju att de som nu står lägst i den sociala trappan protesterar mest,
de skulle ju förlora sin illusion om att kunna vinna på lotto eller bli rik på annat sätt, (revanschtanken)
i praktiken är det ytterst få som vill ha jämlikhet, så få att det är försumbart rent statistisk.
Det finns en hel del fungerande teoretiska alternativ,
trots det finns det inget praktiskt alternativ som majoriteten människor skulle acceptera,
det är de alldeles för hjärntvättade för, så som bäst blir det små enskilda kollektiv,
en och annan sekt, därmed inte sagt att de är jämlika, tvärtom, det som lockar är ju oftast
lusten att utnyttja eller som det blir för de mesta oavsett vilket, att bli utnyttjad.
Zokrates skrev:Anders skrev:Zokrates skrev:Filosofer, är mästare på att krångla till även det enklaste,
betalda filosofer som tjänar sina mästare, dvs, mammon, hittar på styrsystem för att hålla folket kvar i slaveriet,
till och med Marx var en av dem som låtsades kämpa för befrielse men endast såg till att de styrande gavs ännu
ett medel att uppnå sina mål, fan, finns det inga självständigt tänkande människor kvar i världen?
Än har vi inte sett den siste indoktrineraren i detta ruttna hjärntvättsprogram.
Det är uppenbart att endast döden är jämlik.
Vad du säger är alltså ungefär att, hade det funnits ett bra system att köra ett land på som gör saker och ting jämlika så hade vi kommit på det vid laget. Nåt sånt?
Visst går det att skissera fram ett totalt jämlikt samhälle, eller rättare sagt ett rättvisare samhälle,
där inte en minoritet tjänar på att utnyttja och leva på en majoritet,
men direkt stämplas varje förslag som en utopi, ett orealistisk fantasifoster,
det tråkiga är ju att de som nu står lägst i den sociala trappan protesterar mest,
de skulle ju förlora sin illusion om att kunna vinna på lotto eller bli rik på annat sätt, (revanschtanken)
i praktiken är det ytterst få som vill ha jämlikhet, så få att det är försumbart rent statistisk.
Det finns en hel del fungerande teoretiska alternativ,
trots det finns det inget praktiskt alternativ som majoriteten människor skulle acceptera,
det är de alldeles för hjärntvättade för, så som bäst blir det små enskilda kollektiv,
en och annan sekt, därmed inte sagt att de är jämlika, tvärtom, det som lockar är ju oftast
lusten att utnyttja eller som det blir för de mesta oavsett vilket, att bli utnyttjad.
Frågan är lite - vill vi vara rikARE än andra? För att känna den här relativistiska tillfredställelsen? Annars skulle man önska att de flesta kunde hitta glädjeämnena i vardagen, att man inte måste resa långt bort, ha vackra bilar och så för att känna tillfredställelse.
De som VERKLIGEN bidrar mycket är ofta ganska anspråkslösa, forskare, hantverkare, sjuksystrar, ingenjörer, ickekarriärläkare. Det är mer typ ICA-handlare, entrepenörer och andra små och stora påvar som vill roffa åt sig. Och folk som sagt de som suktar efter att bli fotbollsproffs eller lottovinnare. De som är glada och nöjda med att leva på mammas och pappas pengar nämner jag inte ens....
Egentligen tror jag att de flesta faktiskt är för det här jämlikare, rättvisare samhället. Men det är de här typ A personerna och de som ärvt en massa pengar som rular och som alltid kommer att rula.
Rent praktiskt kan vi börja med att införa 100% arvsskatt.
Sen en skola där alla får samma chans och där ingen är bråkig blir väl steg 2, men det kanske är knepigare.
Min blogg över mitt filosofiska läsande --> http://ingenfilo.blogspot.com
Jonathan Haidt - A righteous mind
Juli 2026
Jonathan Haidt - A righteous mind
Juli 2026
Anders skrev:Men det är de här typ A personerna och de som ärvt en massa pengar som rullar och som alltid kommer att rulla.
Rent praktiskt kan vi börja med att införa 100% arvsskatt.
Sen en skola där alla får samma chans och där ingen är bråkig blir väl steg 2, men det kanske är knepigare.
Ja, vilka är de här klass A personerna som du beskriver och kan de förstås?
Samlaren
I praktiken bygger varje monetärt samhälle idag på mänsklighetens naturliga samlarinstinkter,
vi är i grunden fortfarande en bunt samlare och jägare, något ett par tusen års jordbruk inte
har förändrat nämnvärt. Vad som däremot har skett är att våra naturliga instinkter att samla på
ätbara saker, har ersatts av diverse andra produkter, givetvis som nummer ett här är ju just pengarna,
att samla på pengar för att byta dem mot exempelvis mat, men detta är ju bara ett grundbehov
som tillfredsställs därmed, att fylla förrådet av mat årsvis är det få som gör så länge de vet att de när
som helst kan köpa mat, så därmed kanaliseras samlarbehovet in på andra saker, sådant
som oftast inte har med vår direkta överlevnad att göra.
Företagaren
Det skapas alltså produkter som vi skall samla, detta sker ju genom påverkan av andra, reklam, mm.
Därmed skapas det behov, priserna sätts efter tillgång och efterfrågan, några blir därmed väldigt rika på
dem som köper just deras produkter, när de blivit tillräckligt rika kan de låta andra jobba helt och hållet
för dem, de äger företag men de har anställda som sköter allt så att de lugnt kan luta sig tillbaka och
håva in vinsterna. Men mycket vill ha mer, så i verkligheten så börjar de flesta köpa upp andra företag
som de ser goda vinstmöjligheter i. För att kunna hålla en vinst uppe så krävs det att kostnaderna
för att framställa produkten är så låga som möjligt, ett sätt är att lägga beslag på råvarorna,
går inte det så gäller det att hitta dem som säljer till lägsta pris, samtidigt så måste lönerna hållas
nere, lagerkostnader, transporter, etc. Vad alla gör idag är att de ganska snabbt finner smärtgränserna
för hur mycket de kan sälja sina varor för, dvs de tangerar gränsen där folk inte har råd att betala mer
utan att istället välja en annan billigare vara. För att undvika att folk väljer den andra tillverkaren av samma
sorts produkter så köper de upp konkurrenten eller ingår en priskartell, vilket som nu är möjligast.
Miljardären
Inom alla brancher så skaps det till slut ett fåtal vinnare, de som blir störst inom sitt område, dominerar
alltså marknaden, detta i sin tur leder till en monopolliknande ställning.
Om de nu, ägarna enbart var ute efter att samla pengar så skulle de nu kunna luta sig tillbaka vid det här
laget för att aldrig mer behöva arbeta, men se vid det här laget så är de så smittade av framgången att
de inte kan sluta tänka på att göra ändå större vinster, de börjar även mäta sig med andra miljardärer,
de vill hamna bland dem i den absoluta toppen, inom varje fält finns det endast en vinnare, den som har
mest.
Prestigen
De gifter in sig i andra framgångsrika familjer, deras barn får den bästa undervisningen som går
att köpa, helst vill deras föräldrar att barnen skall gå i deras fotspår, ekonomi och handelsutbildningar,
lära sig förstå marknaden så att de kan ta över och hålla kvar framgången inom familjen. Har de flera barn
så kan de initialt offra några mellanbarn, de kan få utbilda sig till advokater, läkare, jurister, huvudsaken
är att en av dem ärver makttronen och att familjeförmögenheten inte splittras om fadern dör.
Nyrika gör här tusen misstag, det tar tid, generationer att lära sig denna konsten till fulländning,
det krävs en slughet få besitter, det krävs en smarthet som få har, det krävs en vilja till manipulation som
endast en promille bland mänskligheten bemästrar för att lyckas bli en miljardär, det finns ingen slump,
det finns inget som heter vara på rätt ställe med en idé, produkt, i rätt tidpunkt, detta är något de skapar.
Att kunna vara hänsynslös vid rätt tillfälle, att kunna gå över lik, att kunna ställa sina krav främst, att
aldrig gå med på en kompromiss som innebär någon form av prestige eller affärsförlust, där ligger deras
absoluta styrka. Därmed utmärker de sig från vanliga människor, de är och förblir inhumana trots alla
miljoner de eventuellt skänker till olika bistånd och hjälpprojekt, det är bara skatteplanering och goodwill.
Familjefaran
En del går så långt att de sällan ser sina egna barn som små, de överlåter hela deras uppväxt i händerna
på anställda, i värsta fall slutar det med att deras barn som vuxna helt enkelt inte kan eller vill sympatisera
med sina föräldrar då de känner sig förbigångna och försummade. Detta är en svår balansgång för dessa
framgångsrika, oftast har de själva skapar en förmögenhet från i stort sett två tomma händer och rädslan
att tappa greppet gör att de offrar familj och barn, därför skapar de stiftelser som de hoppas skall föra idén
vidare oavsett vad som än händer inom familjen. Dessa män, för det är oftast män som hamnar i denna
situationen, tar sig knappt tid att njuta av frukterna, tvärtom kan de leva både spartanskt och snålt överlag
som om det vore en dygd i sig eller en drivkraft att hålla igång, för om allt rasar, så kan de fortsätta leva som
om ingenting hänt, vilket är en inbillning.
Jämlikhet innebär att var och en av oss
har alla andra som sin omvärld
- men min omvärld är något sämre än alla andras
-
och att var och en av oss
upplever och kommunicerar med omvärlden
mer eller mindra väl
via sinnen och mun och hand - hela kroppen
och var och en av oss har tillgång till en privat inre värld
som ett resultat av vår kommunikation
ett inre rike som börjar i det medvetna straxinnanför ögonen
och den relativt viljestyrda sfären där
som sedan förklingar bortom medvetande och vilja
utan att vi kan säga var gränsen går
vi vet inte särskilt mycket om våra inre världar
bara det som sipprar fram via språk och beteende
det är inte särskilt mycket
men du ser ut i världen genom dina ögon
och ser mig där ut och undrar vem jag är
och jag gör detsamma genom mina ögon
och ställer samma fråga om dig
Vem är jag?
Jag är den som ställer frågan
om vem jag är och den söker ett svar
och som finner ett svar.
Men jag är inte detta svar
för ett svar kan inte fråga.
Vem är du?
Du är analog med mig
och upplever samma värld
men från en annan punkt
definierad av delvis andra erfarenheter, förmågor och avsikter
Varför skulle du och jag inte vara jämlika då?
Häls Algotezza
har alla andra som sin omvärld
- men min omvärld är något sämre än alla andras
och att var och en av oss
upplever och kommunicerar med omvärlden
mer eller mindra väl
via sinnen och mun och hand - hela kroppen
och var och en av oss har tillgång till en privat inre värld
som ett resultat av vår kommunikation
ett inre rike som börjar i det medvetna straxinnanför ögonen
och den relativt viljestyrda sfären där
som sedan förklingar bortom medvetande och vilja
utan att vi kan säga var gränsen går
vi vet inte särskilt mycket om våra inre världar
bara det som sipprar fram via språk och beteende
det är inte särskilt mycket
men du ser ut i världen genom dina ögon
och ser mig där ut och undrar vem jag är
och jag gör detsamma genom mina ögon
och ställer samma fråga om dig
Vem är jag?
Jag är den som ställer frågan
om vem jag är och den söker ett svar
och som finner ett svar.
Men jag är inte detta svar
för ett svar kan inte fråga.
Vem är du?
Du är analog med mig
och upplever samma värld
men från en annan punkt
definierad av delvis andra erfarenheter, förmågor och avsikter
Varför skulle du och jag inte vara jämlika då?
Häls Algotezza
Algotezza aka Algotezza
-
Ungkarl
Jämlikhet är tillståndet där våra sociala relationer är så optimerade att vi inte behöver göra rationella distinktioner mellan varandra.
Det är tillstånd i etern eller "ingenmansland" där inga förbättringsmöjligheter existerar.
Det är tillståndet där allt är perfekt.
Det är en drunknande mans sista hopp, den korkades samhällspolitiska mål.
Det är tillstånd i etern eller "ingenmansland" där inga förbättringsmöjligheter existerar.
Det är tillståndet där allt är perfekt.
Det är en drunknande mans sista hopp, den korkades samhällspolitiska mål.
-
Ungkarl
Jag bör tillägga att det finns många som tror på jämlikhet som inte är korkade (du är troligtvis en av dem), men de tenderar att ha en annan definition på jämlikhet än vad jag har.
Och även korkade människor kan ha goda egenskaper. Allt som oftast har de det.
Jämlikhet är väl i stort sett en vänsteride? Vänstermänniskor är mycket kapabla till att tillföra värde samtidigt som de uttrycker korkade ideer. Jävla vandrande paradoxer.
Och även korkade människor kan ha goda egenskaper. Allt som oftast har de det.
Jämlikhet är väl i stort sett en vänsteride? Vänstermänniskor är mycket kapabla till att tillföra värde samtidigt som de uttrycker korkade ideer. Jävla vandrande paradoxer.
Ungkarl skrev:Jag bör tillägga att det finns många som tror på jämlikhet som inte är korkade (du är troligtvis en av dem), men de tenderar att ha en annan definition på jämlikhet än vad jag har.
Och även korkade människor kan ha goda egenskaper. Allt som oftast har de det.
Jämlikhet är väl i stort sett en vänsteride? Vänstermänniskor är mycket kapabla till att tillföra värde samtidigt som de uttrycker korkade ideer. Jävla vandrande paradoxer.
Även korkade människor med klent språk, elaka människor som ser ut som smilande kalla monster på utsidan och s.k. mentalt handikappade som vi anser leva ett tomt grönsaksliv och missbrukare som knarkat och supit sönder sina hjärnor, även den som ligger grönsak utan kontakt med omvärlden (skenbart) har en inre värld vi bara kan drömma om - som jag här - och ju mer det inte verkar ske ngt på utsidan - desto mer kan ni ger er fanken på att det sprakar och gnistrar i det inre!
De med downs syndrom som bara är känslor på utsidan lever i en svindlande rymd av känslonyanser som kan liknas vid hundens väderkorn jämfört med vår klena kran - säger mig min inlevelseförmåga!
Tala med någon med detta "handikapp" - se på kroppspråkets budskap - krävs ingen andlighet för det - bara utgå från att insidan på alla är ett fyrverkeri av ANGSTGLÛCK - svindlande lycka och avgrundsångest på en gång - som slingrar ned i drömmar och sagor!
Ha som metafysiskt grundantagande i din syn på andra att det jag skriver stämmer - ska du se det blir bekräftat - steg för steg!
Läs Gärdenfors Den meningssökande människan - den öppnade mina ögon!
<iframe width="560" height="349" src="http://www.youtube.com/embed/srzinRVkTxc" frameborder="0"></iframe>
Häls
Algotezza
Algotezza aka Algotezza
-
lösdrivaren
- Avstängd
- Inlägg: 869
- Blev medlem: 16 okt 2010 12:33
-
Justin Case
- Inlägg: 3552
- Blev medlem: 31 mar 2007 17:46
Rent "objektivt" är det sant att alla människor inte är lika mycket värda. Olika människor kan ju förbättra världen olika mycket (genom att de är olika intelligenta, olika rika, olika mäktiga etc), och därmed har olika människor åtminstone olika stort instrumentellt värde. Däremot kan det tänkas ha utilitaristiskt bra konsekvenser, och därmed vara berättigat, att tala och skriva som om alla människor vore - åtminstone intrinsikalt - lika mycket värda. En sådan praxis i tal och skrift kan ha en psykologisk påverkan på människor, som får människor att mer jämlikt fördela makt och annat som nu är mycket ojämlikt fördelat över människor. Jämlikhet har inget egenvärde, men jämlikhet ökar mänsklighetens överlevnadschanser och därmed den förväntade framtida lyckomängden i universum, och på så sätt har jämlikhet ett instrumentellt värde.
Att det är rätt att säga att alla människor är lika värda innebär inte att man bör sätta igång och fördela allting (makt m.m.) lika över människorna. Att någon är "värd" X (t.ex. mat, pengar, makt, lycka eller något annat värdefullt) innebär inte nödvändigtvis att det är rätt att göra vad som krävs för att vederbörande ska komma i besittning av X. För att ta ett extremt exempel: om det enda sättet för en butiksinnehavare att få tillbaka ett snattat äpple är att döda snattaren, har butiksbiträdet inte rätt att döda snattaren bara för att han har rätt att få tillbaka äpplet. Han har rätt att få tillbaka äpplet, men denna rätt får inte "omsättas till verklighet" till vilket pris som helst. På liknande sätt kan det vara så att om det enda sättet att skapa total jämlikhet mellan människorna på jorden är att tvinga av de rika allt deras överflöd, med kanske svåra våldsamheter och mycket lidande och död och stor risk för potentiellt mänsklighetsutrotande världskrig som följd, bör man inte göra det. Hellre en mänsklighet där livets goda är mycket ojämlikt fördelat än ingen mänsklighet alls.
Det faktum att man anser det vara klokt att låta människor få fortsätta ha olika mycket makt och olika mycket av livets goda kan alltså vara fullt förenligt med tron att det är bra att tala och skriva som om man ansåg att alla människor är lika värda. Även om du anser dig värd en löneförhöjning gör du nog inte vad som helst för att få en (du skulle nog t.ex. inte mordhota din chef för att få en). Det man är värd har man inte automatiskt rätt att göra så att man kommer i besittning av. Det finns alltså inte nödvändigtvis något självmotsägande i att säga och skriva "alla människor är lika värda" och samtidigt anse att det av utilitaristiska skäl tills vidare är bäst att man tillåter vissa människor få fortsätta ha mycket mer makt, intelligens, inflytande, hälsa, pengar och andra värdefulla saker än andra.
Att det är rätt att säga att alla människor är lika värda innebär inte att man bör sätta igång och fördela allting (makt m.m.) lika över människorna. Att någon är "värd" X (t.ex. mat, pengar, makt, lycka eller något annat värdefullt) innebär inte nödvändigtvis att det är rätt att göra vad som krävs för att vederbörande ska komma i besittning av X. För att ta ett extremt exempel: om det enda sättet för en butiksinnehavare att få tillbaka ett snattat äpple är att döda snattaren, har butiksbiträdet inte rätt att döda snattaren bara för att han har rätt att få tillbaka äpplet. Han har rätt att få tillbaka äpplet, men denna rätt får inte "omsättas till verklighet" till vilket pris som helst. På liknande sätt kan det vara så att om det enda sättet att skapa total jämlikhet mellan människorna på jorden är att tvinga av de rika allt deras överflöd, med kanske svåra våldsamheter och mycket lidande och död och stor risk för potentiellt mänsklighetsutrotande världskrig som följd, bör man inte göra det. Hellre en mänsklighet där livets goda är mycket ojämlikt fördelat än ingen mänsklighet alls.
Det faktum att man anser det vara klokt att låta människor få fortsätta ha olika mycket makt och olika mycket av livets goda kan alltså vara fullt förenligt med tron att det är bra att tala och skriva som om man ansåg att alla människor är lika värda. Även om du anser dig värd en löneförhöjning gör du nog inte vad som helst för att få en (du skulle nog t.ex. inte mordhota din chef för att få en). Det man är värd har man inte automatiskt rätt att göra så att man kommer i besittning av. Det finns alltså inte nödvändigtvis något självmotsägande i att säga och skriva "alla människor är lika värda" och samtidigt anse att det av utilitaristiska skäl tills vidare är bäst att man tillåter vissa människor få fortsätta ha mycket mer makt, intelligens, inflytande, hälsa, pengar och andra värdefulla saker än andra.
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 22 och 0 gäster