Teleporting problem

[Okunnig]

Jag vet inte om jag har kommit på ett nytt problem med teleportering VS identitet, men jag har sökt på internet efter liknande idéer, men inte funnit något. Jag undrar därför om någon av er har hört talas om liknande tankar om teleportering. Jag talar dock inte om den klassiska teleporterings paradoxen, där en kopia av dig skapas någon annanstans och man inte vet vem som är den "äkta" du. Sidor som berör detta har jag funnit, så det är inte vad jag pratar om här.

Mitt problem är istället att man inte överlever teleporteringen. Teleportering förutsätter att din identitet, fysiska kropp osv översätts till ren information, som sedan skickas till en annan plats där informationen omvandlas till en fysisk kropp med alla minnen och personlighetsdrag intakta. Men under tiden som "du" skickas som ren information, kan du inte interagera med omvärlden, dvs, du får inga upplevelser, och kan ej heller orsaka konsekvenser ( såvida inte de partiklar som bär på din information interagerar med andra partiklar på vägen, men det är en annan sak ). Låt oss måla upp ett exempel:

Låt säga att någon har uppfunnit teleportering redan ( ignorera vetenskapliga motbevis ). Du står redo att gå in i teleporteringsmaskinen och bli omvandlad till information. Men då borde ju din uppfattning av tid, din upplevelse av händelser, förevigt kommer upphöra, och en identisk kopia av dig skapas på en annan plats. Kopian kommer ha alla dina minnen, personlighetsdrag, ja kanske tillochmed inte ens ha slutfört den tanke du påbörjar när du kliver in i teleporteringsmaskinen. Kopian kommer tro fullt och fast att han är du, och alltid varit du ända sedan du föddes.

Men du existerar inte längre.

Ditt flöde av uppfattade händelser kommer upphöra så fort du blir omvandlad till rå information, oavsett hur det åstadkoms. Den person du är just nu, innan du kliver in i teleportern, kommer upphöra att existera. Du kommer inte kunna njuta av nya upplevelser på den andra platsen, USA, Kina, Månen, Mars eller var nu än informationen om dig skickas till.

Har denna problematik eller tankegång berörts tidigare inom filosofin eller andra områden? Har det då någon term eller namn?

[Jörgen]

förstår inte frågan... om en kopia kan göras - varför inte flera?
Och varför förstöra originalet?

[Justin Case]

Om teleportering inte skulle innebära överlevnad för personen som teleporteras, hur förklarar man då att det naturliga utbytandet av celler, cellernas vanliga omsättning, i en människokropp idag innebär överlevnad för personen som består av cellerna? Under sju år hinner alla celler i din kropp bytas ut, och ändå anser du dig överleva sjuårsperiod efter sjuårsperiod. Om du på detta svarar att det avgörande för överlevnad kanske är att utbytandet av materia som man består av sker gradvis, hur gradvis måste då denna process vara, som minst, för att överlevnad ska kunna äga rum?

En närbesläktad fråga är när dödförklaring av en människa är adekvat. När har en människa "dött för gott", blivit förstörd bortom räddning? Det beror på hur mycket räddning framtida generationer kommer att vara kapabla till! Redan idag är det möjligt att ersätta enstaka friska hjärnceller med elektronik; personen tycks överleva det. Om några år kommer man att kunna ersätta ytterligare några fler hjärnceller med elektronik, med bibehållen överlevnad för personen - och så vidare. Det är svårt att argumentera för att det av någon naturgiven anledning skulle ta stopp någonstans, innan vi kan ersätta hela hjärnan med elektronik. Och från ersättande av hela hjärnan med elektronik till teleportering är steget inte stort. Det är ju i båda fallen fråga om att en klump materia ersätts med en annan, funktionellt likvärdig klump materia.

[Okunnig]

förstår inte frågan... om en kopia kan göras - varför inte flera?
Och varför förstöra originalet?

Problemet berör inte kopiorna, oavsett hur många de är. Frågan berör enbart den ursprungliga personen.

[Okunnig]

Om teleportering inte skulle innebära överlevnad för personen som teleporteras, hur förklarar man då att det naturliga utbytandet av celler, cellernas vanliga omsättning, i en människokropp idag innebär överlevnad för personen som består av cellerna? Under sju år hinner alla celler i din kropp bytas ut, och ändå anser du dig överleva sjuårsperiod efter sjuårsperiod. Om du på detta svarar att det avgörande för överlevnad kanske är att utbytandet av materia som man består av sker gradvis, hur gradvis måste då denna process vara, som minst, för att överlevnad ska kunna äga rum?

En närbesläktad fråga är när dödförklaring av en människa är adekvat. När har en människa "dött för gott", blivit förstörd bortom räddning? Det beror på hur mycket räddning framtida generationer kommer att vara kapabla till! Redan idag är det möjligt att ersätta enstaka friska hjärnceller med elektronik; personen tycks överleva det. Om några år kommer man att kunna ersätta ytterligare några fler hjärnceller med elektronik, med bibehållen överlevnad för personen - och så vidare. Det är svårt att argumentera för att det av någon naturgiven anledning skulle ta stopp någonstans, innan vi kan ersätta hela hjärnan med elektronik. Och från ersättande av hela hjärnan med elektronik till teleportering är steget inte stort. Det är ju i båda fallen fråga om att en klump materia ersätts med en annan, funktionellt likvärdig klump materia.

'

Huruvida vi kan dö i framtiden, och ändå överleva döden, är en mycket intressant fråga i sig, men dock inte det jag tänker på i denna debatt. Ditt exempel av celler som hela tiden förökar sig och sedan dör, är ett mycket gott exempel. Men hjärnceller har inte denna recycling. Ja, det finns områden i hjärnan som kan skapa nya hjärnceller beroende på omständigheterna, men i stort kan en hjärna inte recyclas och ändå hålla kvar sin identitet.

Min tanke berör dock inte enbart det materialistiska, utan även det psykologiska. Upplevelser, för att vara extremt tydlig.

När du, via teleporting maskinens funktion, flyttar dig från en plats till en annan, omvandlas din existens till rå information. Information om molekyler, atomer, subatomiska effekter osv..

Men information är inte interaktivt. Det är statiskt och förändras inte pga av upplevelser som informationen må ha. När du omvandlas till en ström av information, avbryts din uppfattning av tid, händelser och upplevelser.

Med andra ord: Din upplevelse av verkligheten, drömmar, kärlek osv, kommer permanent upphöra när du dör. En kopia av dig kommer dock tro att den har funnits ända sedan dagen du föddes.

[Jörgen]

Hur kan man avgöra om man är en kopia eller originalet?

Även alla mikroskopiska djur man bär på ska med, organismer, bakterier,
viruser måste återskapas, senaste måltiden, varenda sädescell, snoret i näsan, håren (dött materia).

Jag tänker, att om platsen & tiden för den återskapade människan är en annan,
så är kopian inte längre identiskt på grund av den ändrade platsen & tiden.

Aven om kroppen teleporteras till samma plats så finns ju tidskillnaden kvar.

Det kanske är så tiden egentligen fungerar -
på subatomär nivå har en kropp inbyggda teleporter som flyttar fram kroppen i
pyttesmå tidskvanter i ungefärligen samma hastighet som allt annat.

Och rymden får sin egen förklaring, den finns egentligen inte annat en som det skenbara
resultatet av att kroppar inte har precis samma hastighet, vilken man sedan uppfattar som rörelse,
det vill säga hjärnan tolkar det så.

Så om man vill att någon ska sticka, så kan man säga: "bjud på lite tidskvanter!"

Eller om man vill någon ska komma: "låt oss synkronisera teleportationen!"

[lösdrivaren]

Jörgen, jag märker att du börjar balla ur, du ser en massa kopior av dej själv.
Det där med att andra är lika dej själv är inte så märkligt och inget att hetsa upp sej för.
Motsatsen vore horribel, en massa psykopatiska mördarmaskiner med noll empati. Så var tacksam istället Jörgen.

[Jörgen]

Jo, jag är glad så gott det nu går.

Hör här, mera om rymden:

Frågan: om det inte finns någon rymd annat än som en fantasiföreställlning...
var är vi nånstans då? bygger på den felaktige uppfattningen att man måste vara någonstans.

I verklighet så är vi varken någonstans eller ingenstans, det behövs inte.

Men vilka är vi då, som tror oss befinna oss i något slags "rymd"?
..där vi kan röra oss igenom den, vi vada genom "rymden!" - HAHAHA!
I våra gummistövlar träska vi vidare, jo, genom "rymden!" - Ni märker själv, nånting är ju fel...

Det här är ju en hel ny stil inom humoren: rymdvitsar!
Ska se om jag kan komma på några fler, strax tillbaka.

[Jörgen]

Kom på nåt annat:
Om det nu inte finns någon rymd,
var befinner sig den självteleporterande subatomära saken?

Jag tror jag kom fram till det i min förrförra post, de behöver ju faktisk inte vara någonstans.
De behöver inte ens att finnas till för funktionera.
All funktion är inbillning.

[Jörgen]

Och...

De olika poster som jag tror mig ha skrivit i denne tråd har i själva verket
skrivits av olika jörgar, kolla tidstämpeln bara då ser du det.

Det är jag som är den riktige, den ende Jörgen, de andra har väl tjänat sitt syfte.

Varje tangenttrycking görs av en unik person,
specialbeställd och levererad att utföra denna enda uppgift,
för att därefter försvinna spårlöst och göra plats för sin efterträdare
som tror att han är någon.

kvantjörgen

[Marksa]

Men du existerar inte längre.

Som jag uppfattar din frågeställning så handlar det om att förstå om "du" är mer än den information som sänds på en bärvåg mellan mellan 2 punkter.

Då kan man dra parallen och fråga sig om "du" är mer än den information som innehålls i den container som är din kropp.

Om du under telelporteringen inte upplever något så är det lika med döden, frånvaron av liv. Denna slutsats torde vara korrekt.

[lösdrivaren]

Jörgen, varför inte slå våra påsar ihop och i sann kapitalistisk anda börja i försäkringsbranchen?
Vi bildar helt enkelt ett försäkringsbolag med massa finstilta undantag.
Kom på iden när farsan hus skulle försäkras. Det finstilta var att försäkringen inte gäller om ett flygplan störtar på huset.
Nu går det att göra det omvända och i finstilen skriva att försäkringen gäller endast om du blir anfallen av en byxlös man med yxa.
Kulorna ramlar in.

[freddemalte]

Jag vet inte om jag har kommit på ett nytt problem med teleportering VS identitet, men jag har sökt på internet efter liknande idéer, men inte funnit något. Jag undrar därför om någon av er har hört talas om liknande tankar om teleportering. Jag talar dock inte om den klassiska teleporterings paradoxen, där en kopia av dig skapas någon annanstans och man inte vet vem som är den "äkta" du. Sidor som berör detta har jag funnit, så det är inte vad jag pratar om här.

Mitt problem är istället att man inte överlever teleporteringen. Teleportering förutsätter att din identitet, fysiska kropp osv översätts till ren information, som sedan skickas till en annan plats där informationen omvandlas till en fysisk kropp med alla minnen och personlighetsdrag intakta. Men under tiden som "du" skickas som ren information, kan du inte interagera med omvärlden, dvs, du får inga upplevelser, och kan ej heller orsaka konsekvenser ( såvida inte de partiklar som bär på din information interagerar med andra partiklar på vägen, men det är en annan sak ). Låt oss måla upp ett exempel:

Låt säga att någon har uppfunnit teleportering redan ( ignorera vetenskapliga motbevis ). Du står redo att gå in i teleporteringsmaskinen och bli omvandlad till information. Men då borde ju din uppfattning av tid, din upplevelse av händelser, förevigt kommer upphöra, och en identisk kopia av dig skapas på en annan plats. Kopian kommer ha alla dina minnen, personlighetsdrag, ja kanske tillochmed inte ens ha slutfört den tanke du påbörjar när du kliver in i teleporteringsmaskinen. Kopian kommer tro fullt och fast att han är du, och alltid varit du ända sedan du föddes.

Men du existerar inte längre.

Ditt flöde av uppfattade händelser kommer upphöra så fort du blir omvandlad till rå information, oavsett hur det åstadkoms. Den person du är just nu, innan du kliver in i teleportern, kommer upphöra att existera. Du kommer inte kunna njuta av nya upplevelser på den andra platsen, USA, Kina, Månen, Mars eller var nu än informationen om dig skickas till.

Har denna problematik eller tankegång berörts tidigare inom filosofin eller andra områden? Har det då någon term eller namn?

Hej Okunnig

Är det inte så att du har ett error i ditt tankeexperiment från första början? För att kunna "bygga upp" (återskapa) Person A vid platsen P1 så att "Person A vid platsen P2" blir identiskt med "Person A vid platsen P1" måste alla förutsättningar vara identiska. Med andra ord måste P1 och P2 vara exakt samma sak (miljö/tillstånd) [läs: Identiska] för att det över huvud taget ska bli tal om att det ska gå att återskapa Person A. Om vi förutsätter att den fysikaliska struktur (tillstånd) som utgör Person A är en förutsättning för att det ska vara Person A, så kommer det alltså aldrig att gå att bygga upp Person A på en ny plats i världen, eftersom Person A då går miste om sin fysikaliska struktur. Med andra ord, om man skulle lyckas med att utföra teleportering så som du beskriver det och även tar hänsyn till det jag här tar upp så kommer alltså Person A att dö och en extremt lik kopia av A kommer att materialiseras på platsen P2. Huruvida kopian kan leva vidare eller inte är en annan fråga, den kommer dock antagligen att tro att den är Person A och därmed kommer omgivningen att uppfatta det som att experimentet har lyckats.

I övrigt kan jag tillägga att även om det hade gått att utföra ditt experiment utan att då ta hänsyn till det som jag hänvisar till som ett error, så håller jag med dig om att Person A hade dött och att en ny person (extremt lik Person A) hade skapats.

Kommentar till Justins tankar: Jo, visst skulle man kunna säga att jag dör för var sekund som går och ersätts med en nyskapad Fredrik, men det som skiljer mig (i mitt vanliga liv/vardagen) från tankeexperimentet om teleporteringen är just min "Punkt i tillvaron", dvs jag är ständigt integrerad i världen på just bara den plats och tid jag är och kan därmed inte vara någon annan än den jag är. Av den anledningen tappar idén om att jag dör och återskapas sitt värde när det kommer till den vanliga livsprocessen för en människa.

Mvh
Fredrik

[Zokrates]

Ditt flöde av uppfattade händelser kommer upphöra så fort du blir omvandlad till rå information, oavsett hur det åstadkoms. Den person du är just nu, innan du kliver in i teleportern, kommer upphöra att existera. Du kommer inte kunna njuta av nya upplevelser på den andra platsen, USA, Kina, Månen, Mars eller var nu än informationen om dig skickas till.

Har denna problematik eller tankegång berörts tidigare inom filosofin eller andra områden? Har det då någon term eller namn?

I den här obesvarade! tråden hittade jag på begreppet "dopplad", tycker att det i princip handlar om ett liknande
scenario, man blir kopierad, originalet dör före kopian. http://www.filosofiforum.com/forum/vie ... 714#103714

[Marko]

Människan kan förflyttas från punkt A till Punkt B. Vägen till målet spelar väl ingn roll, vi blir inte andra personligheter bara för att vägen är kortare mellan A och B ? Oändligt med kopior av en person ger nog  ingen ny identitet utan det är en och samma identitet.

Inom kvantfysiken finns samma partikel på olika platser. Vi vill bar inte ta till oss att det är SAMMA partikel som existerar i olika dear av det vi upplever som rummet i sin samtidighet.