Vad är språk

Moderator: Moderatorgruppen

Squirrel
Inlägg: 173
Blev medlem: 11 apr 2005 19:35
Ort: Linköping

Vad är språk

Inläggav Squirrel » 26 okt 2005 12:39

Det här kommer bli ganska abstrakt. Vad jag söker är en definition av vad språk är och som passar in på så många användningar av ordet "språk" som möjligt (talat språk, teckenspråk, skriftspråk, kroppsspråk, programeringsspråk etc).

Mitt resonemang så långt:
Språk är intimt förknippar med komunikation och kommunikation men inte identiskt med komunikationen som sådan. Kommunikation kan ske med olika språk så "språk" kan inte vara identiskt med "kommunikation". Trivialt men nu är det på prent.

Språket kan heller inte vara identiskt med kopplingen mellan komunikatörer. Det finns för mycket annat som kan falla in under den kategorin, så som telefonledningar, luft etc.

Språket är väl heller inte vata identiskt med principen för koppling mellan komunikatörer för då skulle alla verbala språk vara en del av ett och samma språk.

Kan språk vara principen för översättning från medveten tanke hos avsändare till kommunikativt uttryck och för översättning från kommunikativt intryck till medveten tanke hos mottagaren?

Har jag börjat i fel ände? Är jag ute och cyklar?

Användarvisningsbild
Johan Ågren
Administratör
Inlägg: 3368
Blev medlem: 15 jan 2003 00:58
Ort: Gävle

Inläggav Johan Ågren » 26 okt 2005 17:11

Squirrel,

Språk är inte kommunikation, men språket i rörelse blir kommunikation. Sedan finns vissa kriterier som måste uppfyllas för att språket ska sättas i rörelse - kommuniceras (ungefär som förutsättningarna för att elektronerna ska sättas i rörelse och bilda elektricitet). Språket (S) är informationen som genom kommunikationen (V) sätts i rörelse. Sedan kan man också mena att språket inte existerar utan kommunikation, för hur skulle vi ha kunskap om att det existerade ett språk om det inte gav oss en hänvisning om att det faktiskt rörde sig om ett språk, DVS det kommunicerar något till oss som visar att det rör sig om ett språk.

Johan

Squirrel
Inlägg: 173
Blev medlem: 11 apr 2005 19:35
Ort: Linköping

Inläggav Squirrel » 26 okt 2005 17:55

Jahan,

Jag kan inte riktigt hålla med. Språket är inte informationen i sig. Informationen förmedlas genom kommunikation med hjälp av språket. Vi kan byta språk och ha kvar informationen. Komunikationen kan gå via en mängd språk innan den når mottagaren.

Användarvisningsbild
Johan Ågren
Administratör
Inlägg: 3368
Blev medlem: 15 jan 2003 00:58
Ort: Gävle

Inläggav Johan Ågren » 26 okt 2005 20:52

Nu avsåg jag inte med information språkets kommunikativa innehåll utan den statiska informationsmängden. Det som gör språket till något utöver en statisk informationsmängd är när det uppstår kommunikation. Språket i sig är ett substantiv med ett informationsmässigt innehåll; ljud/tecken, men är i sig självt inte kommunikativt utan att kriterierna uppfylls som är nödvändiga för att sätta språket i rörelse.

Genom att förknippa upplevelser med ljud/tecken så blir upplevelserna till ett språk. Vi enas om att vissa ljud/tecken står för en specifik gemensam upplevelse. Språket är antagna gemensamma upplevelser som kommuniceras från sändare till mottagare. Utan en gemensam förståelse av språkets innehåll existerar ingen kommunikation. Det kommunikativa språket är en gemensam minnesbank där varje minne fått en märkeslapp. Det statiska språket är märkeslappar utan gemensamma minnen. Språket kan existera utan kommunikation - men kommunikationen kan inte existera utan språket.

Språket är gemensamma anteckningar vi gör på minnen, som vi senare refererar till när vi kommunicerar.

Johan

Rafael
Inlägg: 462
Blev medlem: 26 okt 2005 01:35

Inläggav Rafael » 26 okt 2005 22:21

har aldrig tänkt mycket på språk av någon anledning, men ni har bägge väldigt intressanta åsikter.
Johans delvis matematiska/fysikaliska resonemang var intressant.
Man kan ju ställa upp följande premisser:
Språk = S
Kommunikation = K

S * K = Y
0<Y
Detta leder till att om S eller K = 0, uppföljs inte premisserna. I detta fall kan inte språk existera utan kommunikation, och vice versa. Detta är kanske inte helt korrekt, men jag tänker det så som att det är kommunikationen som gör språket till ett språk. Innan dess är det inte språk i någon egentlig mening. Innan man knäppt på gitarren är den inte ett musikaliskt instrument. Men när man väl gjort det en gång, kommer det "alltid" att vara - och har alltid varit - ett musikaliskt instrument för personen ifråga.

Man kan även göra en annan liknelse:
Alla människors är privata öar, men våra öar är så långt ifrån varandra att vi inte kan se någon med blotta ögat (vi förutsätter att ögat i det här fallet får representera själen). Lyckligtvis har vi fått en kikare, och i den kan vi se andras stränder. Vi kan där se andras information "skriven" i sanden, men vi kan aldrig veta om det vi ser är vad kikaren får oss att se, eller om informationen faktiskt ser ut så. Kikaren, instrumentet, ger oss möjlighet att se den andra ön, men det kräver att vi vet hur vi ska använda den. Så länge vi använder den rätt, tycks vi kunna få ut något ur det som är skrivet i sanden.

Squirrel
Inlägg: 173
Blev medlem: 11 apr 2005 19:35
Ort: Linköping

Inläggav Squirrel » 26 okt 2005 23:40

Johan Ågren skrev:Nu avsåg jag inte med information språkets kommunikativa innehåll utan den statiska informationsmängden. Det som gör språket till något utöver en statisk informationsmängd är när det uppstår kommunikation. Språket i sig är ett substantiv med ett informationsmässigt innehåll; ljud/tecken, men är i sig självt inte kommunikativt utan att kriterierna uppfylls som är nödvändiga för att sätta språket i rörelse.

Jag kan inte hålla med om att språket är en statisk informationsmängd. På ett sätt kan man se språket som en infromationsmängd, inte statisk utan under ständig men långsam förändring. På ett annat sätt att se det är språket en samlingsterm för en massa informationsmängder som delvis överlappar varandra. Det är den språkliga informationen i varje enskild språkbrukare samt information samlade i övergripande språkdatabaser från olika institusioner (tex SAOL). Att mängderna bara är delvis överlappande beror på att ingen instans rymmer hela språket och att det råder en viss oenighet vad det gäller viss information i det.

Johan Ågren skrev:Genom att förknippa upplevelser med ljud/tecken så blir upplevelserna till ett språk. Vi enas om att vissa ljud/tecken står för en specifik gemensam upplevelse. Språket är antagna gemensamma upplevelser som kommuniceras från sändare till mottagare. Utan en gemensam förståelse av språkets innehåll existerar ingen kommunikation.
...

Gemensamma upplevelser är lite problematiskt att använda. Vi kan inte veta vad andra upplever och vi bör inte anta att våra upplevelser är gemensamma i annat än att de liknar varanda. Ingen upplever exakt vad någon annan upplever men de flesta kan antas ha upplevelser som liknar de flesta andras. Förståelsen av språket kan därmed inte antas vara exakt identisk men antagligen tillräckligt likartad att vi inte kan upptäcka någon skillnad genom språkanvändningen.

Johan Ågren skrev:Det kommunikativa språket är en gemensam minnesbank där varje minne fått en märkeslapp. Det statiska språket är märkeslappar utan gemensamma minnen.

Jag upplever ett i det närmaste metafysikt problem här. Vad är det för gemensam minnesbank du talar om? Var är den lagrad? Kanske är det bara jag som inte riktigt greppar vad det är du försöker säga. Kan du förtydliga?

Användarvisningsbild
SpyTrap
Inlägg: 77
Blev medlem: 20 okt 2005 18:39
Ort: Vermont, USA
Kontakt:

Inläggav SpyTrap » 26 okt 2005 23:46

Språk är ett system man använder för att kommunicera.

De här "regler" brukar ingå i definitionerna som jag har hört:
1. Språk är inte medfött
2. Det är baserat på symboler som bestäms för det mesta godtyckligt (med undantag för onomatopoetiska ord, men det är ett helt annat ämne)
3. Det kan användas för att uttrycka egentligen vad som helst. Nya meningar kan byggas

Därför har t ex hundar inget språk. De kan kommunicera med varandra, men det är (så vitt vi vet) mycket begränsat och räknas därför inte som ett språk.
Devil's Advocate

Användarvisningsbild
Johan Ågren
Administratör
Inlägg: 3368
Blev medlem: 15 jan 2003 00:58
Ort: Gävle

Inläggav Johan Ågren » 27 okt 2005 00:57

Squirrel,

Jag kan inte hålla med om att språket är en statisk informationsmängd. På ett sätt kan man se språket som en informationsmängd, inte statisk utan under ständig men långsam förändring.


Jag menar naturligtvis i ett givet ögonblick. Självklart är språket under ständig uppbyggnad. Jag menar att språket i sig är statiskt/stilla; ett dött ting, som genom kommunikation blir rörligt. Jag vill med detta uppenbara placera in begreppet språk på sin plats. Språk är inte kommunikation utan enbart en klassificerad och indelad märkning av våra minnen som sedan har gemensam grund med andra användare av samma språk.

Gemensamma upplevelser är lite problematiskt att använda. Vi kan inte veta vad andra upplever och vi bör inte anta att våra upplevelser är gemensamma i annat än att de liknar varandra.


Jag är medveten om denna problematik, men likväl är detta grundförutsättningen för en förståelse av språket; en fungerande kommunikation. Naturligtvis handlar det inte om en identisk (metafysisk) gemensam minnesbank, utan en gemensam nämnare av kollektiv samstämmighet som kan vara bättre eller sämre beroende på hur faktiskt samstämmiga de olika subjektiva upplevelserna är. Ibland kan man inte alls tala om förståelse när de subjektiva referenserna är extremt olika. Därför talar människor mestadels om sådana ting där referenserna antas vara identiska och där de faktiskt inte skiljer sig extremt. Och av denna anledning kan vi inte fullt förstå varandra när vi försöker kommunicera unika upplevelser. Språket kommer dock inte helt till korta med sådana försök då vi genom vår komplexa språkförmåga förmår addera olika - gemensamt kända - ingredienser som tillsammans kan ge en bild motsvarande den helt unika.

Rafael,

Som jag ser det existerar begreppet språk även utan kommunikation; och då som statsik informationsmäng hos de olika subjekten. Språket existerar eftersom det är inlärt. Vi har som människor en språklig förståelse av världen; vi abstraherar. Språket är alltså inte enbart en kommunikativ företeelse utåt, utan en intrapersonell företeelse som ger oss en tolkning av världen. Detta är samtidigt det filter som avskärmar oss från den första intuitiva mötet med tingen. Detta är både praktiskt - ur överlevnadssynpunkt - men också alienerande. Detta ger oss ett brett spektrum av fördommar, där endast de mest uppenbara är möjliga att lösa upp. Vi har trotts allt inte evolutionärt sett fått en extrem minneskapacitet för att kunna utveckla abstrakta filosofiska tankebanor - utan för att inte råka ramla ner i samma grop två gånger. :)

Spytrap,

Därför har t ex hundar inget språk. De kan kommunicera med varandra, men det är (så vitt vi vet) mycket begränsat och räknas därför inte som ett språk.


Jag vill ändå kalla det för ett begränsat språk. Vad de saknar är den vidare komplexa förmågan vi människor har (verkar det). Samtidigt är vi inte kapabla att kommunicera med hundar lika bra som hundar är på att kommunicera med andra hundar - men vi kan lära oss detta språk genom att tillbringa tid med hundarna och se hur de kommunicerar i givna situationer, och då kan vi även lära oss kommunicera tillbaka. Det vi lärt oss är ett språk.

Johan


Återgå till "Filosofi"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 15 och 0 gäster