Vem var Oden

Traditionella religionsriktningar, men även andlighet ur ett mer generellt perspektiv.

Moderator: Moderatorgruppen

Användarvisningsbild
Zokrates
Inlägg: 9937
Blev medlem: 14 maj 2007 02:27

Inläggav Zokrates » 18 sep 2011 00:15

Men visst har vi redan diskuterat detta Sceptisk i någon annan tråd, fick en känsla av att
du tidigare hade postat nått liknande.
Kul grej att vikingarnas förfäder lärde de antika grekerna skaldekonsten, ack idag har vi bara tramserier kvar.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Thrakien
http://sv.wikipedia.org/wiki/Skytien

Användarvisningsbild
Harald Davidsson
Inlägg: 5897
Blev medlem: 28 okt 2009 13:48

Inläggav Harald Davidsson » 18 sep 2011 00:28

Loketrätan

Äger, som med ett annat namn hette Gymer, hade tillrett öl åt asarne, när han hade fått den stora kitteln, såsom nu är sagt. Till detta gästabud kommo Oden och Frigg, hans hustru. Tor kom icke, ty han var österut. Siv, Tors hustru, var där; Brage och Idun, hans hustru. Tyr var där; han var enhänt: Fenrisulven slet handen av honom, när han blev bunden. Där var Njord och hans hustru Skade, Frej och Freja, Vidar, Odens son. Loke var där, och Frejs tjänare Böggver och Beyla. Många voro där av asar och alfer.


Äger hade två tjänare: Fimafeng och Elder. Där hade man lysande guld för eldsljus; ölet bars fram av sig självt; stället var lyst i helig frid. Man lovordade mycket, huru goda Ägers tjänare voro. Loke tålte icke höra detta utan slog ihjäl Fimafeng. Då skakade asarne sina sköldar och skreko åt Loke och jagade honom bort till skogen, och sedan gingo de åter att dricka, Loke skyndade tillbaka och träffade Elder ute; Loke tilltalade honom:

1. »Säg du mig, Elder,
utan att ett enda
steg du framåt stiger,
varom här inne
vid ölet tala
segergudarnes söner.»

Elder sade:
2. »Om vapen tala
och sin visade mandom
segergudarnes söner;
av asar och alfer,
som här inne äro,
ingen i ord är din vän.»

Loke sade:
3. »In skall jag gå
i Ägers sal
att akt på gillet ge;
ondska och ilska
för jag åt asars söner
och blandar dem så men i mjödet.»

Elder sade:
4. »Vet du, om du in går
i Ägers sal
att akt på det gillet ge;
om skällsord på gudar
och skymf du öser,
torka de nog det på dig.»

Loke sade:
5. »Vet du, Elder,
om vi två skola
strida med stickande ord;
svar jag skall
i svar bliva,
om för mycket du säger emot.»

Sedan gick Loke in i salen. Men när de, som sutto där, sågo, vem som kommit in, tystnade de alla:


Loke sade:
6. »Törstig jag hit
till hallen kom,
Lopt, från långan väg
att asarne bedja,
det en de mig giva
dråplig dryck av mjöd.

7. Vi tigen I så,
I trumpna gudar,
att målet ni mistat ha?
Visen mig sittplats
att vara på vid gillet
eller på dörren mig driven!»

Brage sade:
8. »Visa dig sittplats
att vara på vid gillet
asarne aldrig göra,
ty asarne veta
åt vad folk de skola
ypperligt gille giva.»

Loke sade:
9. »Minns du, Oden,
när vi i urtiden
blandade blod tillsamman;
öl smaka
du sade dig ej skola,
om det ej at oss båda bures.»

Oden sade:
10. »Res dig då, Vidar,
och låt vargens fader
sitta i vårt samkväm,
på det att ej Loke
oss lasta må
här i Ägers hall.»

Då steg Vidar upp och hällde i åt Loke, men innan han drack, tilltalade han asarne:

11. »Hell eder, asar!
Hell, asynjor!
Hell, alla heliga gudar!
Blott den asagud icke,
som inåt sitter
på bänken, nämligen Brage!»

Brage sade:
12. »Häst och svärd
av mina håvor jag dig giver,
och så bötar dig ock Brage en ring,
på det du ej asarne
elakhet visar.
Gör gudarne ej dig gramse!»

Loke sade:
13. »Häst och armringar,
du alltid skall
båda sakna, Brage;
av asar och alfer,
som här inne äro,
är du i fejd fegast
och för skott skrämdast.»

Brage sade:
14. »Vore jag utanför,
som nu inne jag är
uti Ägers sal,
ditt huvud jag bure
i handen på mig;
litet det vore för din lögn.»

Loke sade:
15. »Dristig är du, där du
sitter,
du dylikt ej skall göra,
du Brage, som på bänken prålar.
Till vapen grip,
om vred du är!
Den tappre sig icke betänker.»

Idun sade:
16. »Jag beder dig, Brage,
vid barnen vara,
egna och upptagna,
att till Loke du ej talar
lastande ord
här i Ägers hall.»

Loke sade:
17. »Tig du, Idun»
Av alla kvinnor
jag menar dig mangalnast vara,
sen du lade dina armar,
lysande tvagna,
kring din broders baneman.»

Idun sade:
18. »Till Loke jag ej talar
lastande ord
här i Ägers hall.
Brage jag lugnar,
som är lustig av ölet.
Jag vill ej, att vreda ni kämpa.»

Gevjon sade:
19. »Varför skolen I två asar inne här
strida med stickande ord?
Loke vet, att gyckel
liknar Brage
och allt levande vill honom väl.»

Loke sade:
20. »Tig du, Gevjon!
Nu talar jag om,
huru ditt hjärta den ljuse
svennen besvek,
som dig smycke gav
och som dig famna fick.»

Oden sade:
21. »Tokig är du, Loke,
och har tappat förståndet
då du Gevjon gramse dig gör,
ty världens öden
vet hon alla
och skönjer så väl som jag själv.»

Loke sade:
22. »Tig du, Oden!
Aldrig du rätt
kunde dela lyckan i drabbning;
ofta skänkte du den,
som du skänka ej skulle,
den sämre nämligen, seger.»

Oden sade:
23. »Vet du, skänkte jag den,
som jag skänka ej skulle,
den sämre nämligen, seger,
åtta vintrar var du
under jorden
kor mjölkande och kvinna;
där barn du till världen bringat,
det för skamlig omanlighet skattas.

Loke sade:
24. »Också sejd man sade dig
öva på Samsö,
du valors vidskepelse brukte;
i gestalt av trollkarl
du strövade kring världen;
det för skamlig omanlighet skattas.»

Frigg sade:
25. »Edra öden
skolen I aldrig
nämna om för någon,
vad ni båda asar
i urtiden gjorde;
det forna förblive folk fjärran!»

Loke sade:
26. »Tig du, Frigg!
Du är Fjorgyns mö,
och mangalen mycket du varit;
Vee och Vile
lät du, Vidrers hustru,
båda två dig taga i famn.»

Frigg sade:
27. »Vet, om här inne
i Ägers sal
jag hade son av Balders sinne,
ut du ej komme
från asarnes söner,
slag dig i vrede sloges.»

Loke sade:
28. Ȁn mer vill du, Frigg,
att jag meddelar dig
av obehagliga ämnen!
Jag rår därför,
att du rida ej ser
Balder sedan till salen.»

Freja sade:
29. »Tokig är du, Loke,
då du förtäljer
edra nedrigheter öppet;
alla framtidens öden
tror jag Frigg veta,
änskönt hon dem själv ej säger.»

Loke sade:
30. »Tig du, Freja;
Dig till fullo jag känner;
du vanära visst icke saknar;
de asar och alfer,
som här inne äro,
ha alla dina älskare varit.

Freja sade:
31. »Falsk är din tunga;
framdeles, tror jag,
skall den dig ådraga ofärd;
vreda äro dig asar,
så ock asynjor,
med bedrövelse hem du skall draga.»

Loke sade:
32. »Tig du, Freja!
En trollpacka är du
och mängd med mycket men,
sedan blida makter
med din broder dig beträdde,
och fult skämde, Freja, du dig ut.»

Njord sade:
33. »Föga det gör,
om fruntimmer sig
äkta män eller älskare skaffa;
men ett under det är,
att en omanlig as
kommit hit in, som barn har burit.»

Loke sade:
34. »Tig du, Njord!
Till östlig trakt
du gick som gisslan för gudar.
Hymers mör nyttjade
till nattkärl dig,
med sitt vatten vätte din mun.»

Njord sade:
35. »Den lisa jag fick,
då jag långt härifrån
som gisslan för gudarne gick;
en son mig föddes,
som fiende ej har,
en ädling bland asar han synes.»

Loke sade:
36. »Håll nu, Njord,
och hov visa!
Ej längre det lönligt jag håller:
med syster din
fick du sådan son
och är dock ej värre än van var.»

Tyr sade:
37. »Frej är bäst
bland bålda hjältar
uti gudars gårdar;
mö han ej grämer
eller mans hustru
och löser ur länkar envar.»

Loke sade:
38. »Tig du, Tyr!
Två du kunde
aldrig att ena sig bringa.
Högra handen,
henne vill jag nämna,
som Fenrer ifrån dig slet.»

Tyr sade:
39. »Handen mig rövats
men Rodvitner dig,
oss båda vallar saknaden sorg.
Ej heller ulven har det bra,
som bunden skall
i bojor ragnarök bida.»

Loke sade:
40. »Tig du, Tyr!
Min tillfälligtvis
var den son, som din hustru hade;
aldrig du fick
en aln eller penning
för oförrätten, din usling!»

Frej sade:
41. »Ulven ser jag ligga
framför åns mynning,
tills makternas samband slites.
Tiger du ej,
du torde bredvid
fjättras, du fiende lede!

Loke sade:
42. »Med guld du köpte dig
Gymers dotter
och sålde så ditt svärd,
men när Muspells söner
över Mörkskog rida,
vad vapen värjer dig då, usling?»

Byggver sade:
43. »Om jag anor ägde
som Ingunar-Frej
och bebodde så ståtligt ställe,
till mindre än märg
jag malde dig, olycksfågel,
och lamsloge alla dina lemmar.»

Loke sade:
44. »Vad är det för en varelse,
som vifta jag ser
och sniket snappa?
Vid Frejs öron
du alltid torde vara
och under kvarnarna kraxa .»

Böggver sade:
45. »Böggver jag heter,
men hetsig mig vara
gudar och människor mena.
Här jag därav rosas,
att Ropts söner
alla dricka öl tillsammans.»

Loke sade:
46. »Tig du, Byggver»
Bra du ej kunde
skifta bland männen mat,
och i bänkplatsens halm
man dig hitta ej kunde,
när män i vapenskifte möttes.»

Heimdall sade:
47. »Rusig är du, Loke,
rent från vettet;
vi låter du ej hejda dig, Loke;
ty dryckenskap
driver envar
att ej tänka på vad han talar.»

Loke sade:
48. »Tig du, Heimdall!
Tidigt blev dig
ett ledsamt liv bestämt:
rak skall du alltid
i ryggen vara
och som gudars väktare vaka.»

Skade sade:
49. »Lätt till mods är du, Loke!
Länge skall du ej så
springa lös och ledig;
ty på kantig klippa
med kalle sonens tarmar
skola gramse gudar dig binda.»

Loke sade:
50. »Om på kantig klippa
med kalle sonens tarmar
gramse gudar mig binda,
så vet, den förste och siste
i fejden jag var,
när Tjatse förlorade livet.»

Skade sade:
51. »Om den förste och siste
i fejden du var,
när Tjatse förlorade livet,
så vet, från min helgedom
och heliga fält
för dig skola kalla råd komma.»

Loke sade:
52. »Lättare i målet
mot Lauveys son du var,
då du bjöd mig in till din bädd;
nämnas får slikt,
om vi noga skola
uppräkna alla våra fel.»

Då gick Siv fram och hällde i en kristallbägare mjöd åt Loke och sade:

53. »Hell dig, Loke!
Här får du bägarn,
full med flerårigt mjöd,
på det du ensamt mig
bland asars söner
låter fri fran fel vara.»

Han tog emot hornet och drack därav:

54. »Ensam du vore,
om du så vore,
aktsam och ärbar mot maken;
en jag vet
och med visshet känner,
som har Lorrides hustru förlett,
och det var den lömske Loke.»

Beyla sade:
55. »Fjällen alla darra,
nu drager, tror jag,
hemifran Lorride hit
Han tysta skall
den som här tillmälen ger
och grovt människor och
gudar beskyller.»

Loke sade:
56. »Tig du, Beyla!
Du är Byggvers hustru
och mängd med mycket men;
ett värre utskum
kom ej bland asars söner;
smörjig är du, deja, och smetig.»

Då kom Tor dit och sade:
57. »Tig, ditt kräk!
Dig skall min krafthammar,
Mjollner, målet betaga;
ditt huvud slår jag
av halsen på dig
och så blir det slut med ditt liv.»

Loke sade:
58. »Jordens son
in i salen nu kommit;
vi väsnas du så väldigt, Tor?
Då vagar du icke,
när med vargen du skall kämpa
och han slukar Segerfader hel.»

Tor sade:
59. »Tig, ditt kräk!
Dig skall min krafthammar,
Mjollner, målet betaga.
Upp jag dig slungar
och i österled;
sedan dig ingen ser.»

Loke sade:
60. »Om österfärderna dina
aldrig du skall
säga människor mycket,
sedan i handskens tumme
ihop du kröp, kämpe,
och tycktes du då Tor ej vara.»

Tor sade:
61. Tig, ditt kräk!
Dig skall min krafthammar,
Mjollner, målet betaga.
Min högra hand dig slår
med hammarn, som drap Rungner,
så att i dig vart ben
blir bräckt.»

Loke sade:
62. »Ett långt liv
leva jag hoppas,
fast du mig med hammaren hotar.
Skarpskrumpna remmar
tycktes dig Skrymers vara,
du mäktade ej matsäcken öppna,
höll på att svälta ihjäl, fastän sund.»

Tor sade:
63. »Tig, ditt kräk!
Dig skall min krafthammar,
Mjollner, målet betaga.
Rungners dråpare
skall dig till dödsriket skicka
långt under likgrinden nedan.»

Loke sade:
64. »Jag sade inför asar,
och inför asars söner
det, vartill lusten mig lockat;
men ensamt för dig
skall ut jag gå,
ty jag vet, att du slår
till slut.

65. Ölgille gjorde du, Äger,
men aldrig du skall
mera gästabud göra;
all din egendom,
som här inne är,
må lågan leka över
och bränna dig bak på ryggen!»

Men efter detta dolde sig Loke i Franangers fors i laxskepnad; där togo asarne honom. Han blev bunden med sin son Nares tarmar, men hans son Narve blev till en varg.

Skade tog en etterorm och fäste upp den över ansiktet på Loke, och etter dröp ur den. Sigyn, Lokes hustru, satt där och höll ett fat under ettret. Men när fatet var fullt, bar hon ut ettret. Men under tiden dröp ettret på Loke. Då ryckte han till så hårt, att hela jorden skälvde därav, och det kallas nu jordskalv.

Användarvisningsbild
Zokrates
Inlägg: 9937
Blev medlem: 14 maj 2007 02:27

Inläggav Zokrates » 18 sep 2011 02:33

Jakten på Oden blir lätt en jakt på Svenskarnas ursprung och eller historia. För den som orkar
och vill kan läsa detta arbetet, visserligen inte purfärskt, men ändå, av Johansson Inger E, för Studiefrämjandet i Linköping 1995.
http://norah4history.wordpress.com/sven ... irs-ruser/

Användarvisningsbild
Harald Davidsson
Inlägg: 5897
Blev medlem: 28 okt 2009 13:48

Inläggav Harald Davidsson » 18 sep 2011 04:39

Sverige, skandinavien visar inte upp någon homogenitet,
men verkar vara en blandning de senaste 2000 åren av olika folk
och om vattnet var 12 meter högre för 2000 år sedan undrar man
ifall Gotland  då var en större ö, annars verkar Gotland ha varit
en slags handelsförbindelse över vattnet med så kallade finnar,
ryssar, tyskar estlänningar och danskar, men i denna blandning av folkslag
kan jag inte se doktrinen om Oden som någon genuin kraft som växt upp i Sverige,
däremot talas det ej så mycket om vägen mellan England,
Jylland, Bergen, den Norska staden högt uppe i fjällen och Oslo,
för här skulle det då finnas en möjlighet för Druiderna att sprida sin mytologi,
men ingen har tydligen forskat i detta,
och den engelsk-danska-norska människan måste säkert ha befolkat Göteborgstrakten upp till Oslo.

fast Loketrätan visar upp en samling människor
som var  mycket öppna, raka och ärliga i sitt umgänge,
inget hyckleri

Användarvisningsbild
Zokrates
Inlägg: 9937
Blev medlem: 14 maj 2007 02:27

Inläggav Zokrates » 18 sep 2011 05:36

Detta börjar likna en länksamling,
men det fanns fler folk med anknytning till östersjön.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Heruler
http://sv.wikipedia.org/wiki/Skirer
http://en.wikipedia.org/wiki/The_Rus
( Den svenska wikilänken var för rusfattig, så det blev den engelska istället).

Lufier
Inlägg: 811
Blev medlem: 05 dec 2010 14:35

Inläggav Lufier » 18 sep 2011 19:16

Zokrates skrev:Jakten på Oden blir lätt en jakt på Svenskarnas ursprung och eller historia. För den som orkar
och vill kan läsa detta arbetet, visserligen inte purfärskt, men ändå, av Johansson Inger E, för Studiefrämjandet i Linköping 1995.
http://norah4history.wordpress.com/sven ... irs-ruser/


Håller med, man tröttnar lätt på det fast det är så spännande att lösa gåtor.
Kanske därför inte viktiga källor som saxos är publicerade på nätet förrän nu. De som intresserar sig för sånt här vill ofta se något rent nordiskt i det där matrialet. Fast man behöver inte vara någon Einstein för att räkna ut att Ask och Embla är är taget från Adam och Eva osv.
Inger E har en del intressanta saker att komma med. Men hon fastnar ofta i debatten om Svea rikes vagga.
Den befinner sig ofta på sandlådenivå. Helt klart finns det kopplingar till Sverige när det gäller goterna, men det är en annan tråd.

Åter till Oden

Saxo Grammaticus

Den andra versionen

Ehuru han ansågs såsom den förnämsta av gudarna, vände Odin sig till spåmän, teckentydare och andra, som han hade hört förutsäga framtiden, för att få veta, hur han skulle  erhålla hämd för sin son. Ty i de flesta fall har en dylik ofullkomlig gudomlighet behov av mänsklig hjälp. En invånare från Fyn vid namn Rostiophus förutsade honom då, att han med Rinda, en dotter av ruthenernas( norra Tyskland) konung skulle avla en annan son, som skulle utkräva hämnd för broderns dråp.
Men när Gudarna, som hade sitt säte i Byzantium, fann Odin hade fläckat sitt gudomliga anseende genom att flera gånger förnedra sitt majestät, så beslöt de att utesluta honom från sin församling. De berövade honom inte bara regeringsmakten, utan från honom också hans personliga hedersbetygelser. Ty de ansågo det bättre att den makt deras skändliga överhuvud innehaft undergrävdes, än att den offentliga religionens värdighet vanhelgades, så att de belastades med en annans brott fick ehuru oskyldiga lida den brottsliges straff. De insåg nämligen att de som hade förfört att giva dem gudomlig dyrkan, skulle förakta dem i stället för att lyda dem, då det blev bekant, vilken skymf som vederfarits den förnämsta guden, att de skulle blygas över dem och i stället dyrka dem, att offren skulle anses som sakrilegier och de hävdvunna, regelmässiga religionsbruken såsom barnsligheter. Döden stod dem för ögonen och fruktan i själen och man kunde tro, att den enskildes brott kommit över allas huvuden. På det att den offentliga religionen inte för hans skull skulle drivas i landsflykt, bestraffade de honom själv med landsflykt och inte bara upphöjde en viss Ollerus på tronen, utan tilldelade honom också gudomlig värdighet, som om det vore sak samma att välja gudar och konungar.Trots att de utsett honom till överstepräst bara för tilfället, gav de honom oinskränkt myndighet, på det att han inte skulle synas vara bara förvaltare av en annans ämbete utan betraktas såsom denne laglige efterträdare i värdigheten. För att intet skulle fattas gav de honom även Odins namn, på det att den ynnest namnet åtnjöt skulle förtaga oviljan över revolutionen. Då Ollerus i tio år hade varit den kejserliga senatens ämbetsman, började gudarna känna medlidande med Odins hårda landsflykt och ansåg att han nu fått ett tillräckligt hårt straff och fick därför utbyta sin förnedrings skepnad mot sin förra glans, ty den mellanliggande tide hade nu utplånat märken efter den föregående skändligheten. Dock fanns de som menade att han var ovärdig att återtaga den forna värdigheten , emedan han genom att uppträda på scenen och genom att ge sig ut för att vara en kvinna hade tillfogat gudanamnet den gräsligaste skymf. Det fanns även de som försäkrade att han för penningar köpt tillbaka sitt förlorade majestät, i det han bevekte några gudar med smicker, andra med gåvor och att han för en väldig summa åter förskaffade sig den heder han förut innehaft. Men frågar man efter priset, så må man vända sig till dem som vet hur mycket en gudarang kostar. Jag tillstår att mig är det mindre bekant. Så blev nu Ollerus fördriven ur Byzantium av Odinoch for till Sverige där han, som om han var kommen till en helt ny värld, sökte att förbättra sitt anseende, men dräptes av danskarna. Ryktet berättar att han var så inne i trolldomskonster att han då han skulle över havet i stället för båt begagnade sig av ett ben som han ristat full med trollsånger och på så sätt kom han lika hastigt fram som han begagnat sig av åror. men då Odin återtagit sina gudomliga ärtecken, vann han jordens länder ett sådant anseende att alla folk hälsade honom såsom det till världen återkommande ljuset och det fanns ingen plats på jorden som ej hörsammade maktbuden från detta namn.


Återigen Byzantium men den här gången är det inte Oden som de slår ihjäl i Danmark utan hans dubbelgångare en viss Ollerus. Intressant det där med Oden i kvinnokläder. Hans lite feminima drag framkommer då och då i sagorna som tex i det Harald publicerade ovan vers 24. Där retar Loke honom för att bedriva sejd som en kvinna. Såg någonstans, kan varit i Olaus Magnus Bok att Starkater tyckte Oden dansade omkring med bjällror och fånade sig som en kvinna.
En gång ska du vara en av dem som levat för längesen

Lufier
Inlägg: 811
Blev medlem: 05 dec 2010 14:35

Inläggav Lufier » 20 sep 2011 11:05

Maximinus genere Gothico patre Micca Ababaque Alana genitus martre
så står det i Iordanis romana et getica (Jordanes romersk historieskrivare)

Kejsare Maximinus  var son till en got vid namn Micca och en alansk mamma som hette Ababa.

Det finns otaliga exempel på personer från de regionerna Snorre påstår Oden kom ifrån som hamnat på höga positioner i Romarriket.
En gång ska du vara en av dem som levat för längesen

Lufier
Inlägg: 811
Blev medlem: 05 dec 2010 14:35

Inläggav Lufier » 20 sep 2011 13:32

För några år sedan kunde man läsa om att en av kvinnorna i Osebergshögen hade dna-material som visar
att hennes släktingar kom från regionen runt Svarta Havet.

http://www.aftenposten.no/nyheter/iriks ... 707648.ece

Det var inte i vilken storhög som helst hon var begravd

http://sv.wikipedia.org/wiki/Osebergsskeppet

Bild
I det här skeppet var hon begravd

Bild
Vagn från graven

Bild
Hink från graven. Buddhafigur brukar de säga. Jag gissar att det är Suparshvanath.

Bild
Textilier från graven

Det var två kvinnor begravda i Osebergshögen. Förr trodde man att kvinnan med anlag österifrån var en slavinna
som avrättades i samband med begravningen. Hon hade skador på halskotorna. Modernare forskning visade på
att skadorna var läkta och det mesta tyder nu på att det är hon som är den högättade av de två.

http://www.nrk.no/vitenskap-og-teknologi/1.5480085

Norska forskare tror att det är Drottning Åsa, man går på datering av gravfynd och det faktum att det bara kan röra sig om kvinnor från den absoluta toppen i samhället.

Det är nu det börjar bli intressant och mycket kontroversiellt. Drottning Åsa är mor till Halvdan Svarte som tillhör ynglingaätten.Ynglingaättens stamfader är Oden. Halvdan ska alltså vara släkt med Oden i direkt nerstigande led.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Ynglinga%C3%A4tten
En gång ska du vara en av dem som levat för längesen

Sceptisk
Inlägg: 2520
Blev medlem: 15 dec 2006 00:33

Inläggav Sceptisk » 21 sep 2011 02:23

Zokrates

Ja precis, jag lade till texten eftersom jag tänkte det kunde vara intressant.

Lufier

Har du då en teori om att Oden var en gud i den Jainistiska eller den Hinduistiska paradigmen eller kanske en blandning av influenser inklusive den Abrahamitiska, Caananitiska, Egyptiska och sedan Grekiska? Om man jämför Jainismens kosmologi och Nordisk mytologis kosmologi så finner man vissa likheter.

Till exempel i Jainismens kosmologi så tror man att människorna var längre förr i tiden. Under den lyckligaste eran så var människor flera mil höga medan i denna tid så är människorna omkring 180 cm höga. Alltså så trodde man på jättar. Bibeln talar också om hur det fanns jättar förr i tiden, och apropå jättar; såg en teori om att ur jätten Ymer kan vara den indiska dödsguden Yama och den östiraniska guden Yima eller Jamshid.

Enligt Jainismen och Hinduismen så kan alla bli gudar. Att man gjorde människor till gudar så ofta förr i tiden, kan det ha berott på dessa influenser som härstammar från Indien? Om man kollar vid den högra kanten och den nedre kanten på textilien så ser man två stycken swastikas, symbol för bl a Suparshvanath som du lagt upp en bild på. Den sjunde i Avasarpini (den nuvarande tidsåldern) att bli en Siddah (att uppnå befrielse från karma och bli en gud).


Återgå till "Religion och andlighet"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 21 och 0 gäster