Vad är det som är oförenlig med värdeemotivism? Skolarbete.

[Tinker]

Hej alla.

Har ett problem och jag pluggar Filosofi A. Jag är ingen höjdare på att försöka tänka på måfå, utan kommer jag in på en diskussion så kan jag sätta igång. Helst i verkligheten, även fast många teorier av mina är ologiska.

Men jag ska då skriva vilken teori i avsnittet "Verkligheten och människan" som är oförenlig med värdeemotivism.

Jag har läst lite och undrar då om det är identitesteorin, därför att den säger detta

"Uttrycket att vara glad kan inte sägas vara identiskt med en elektrokemisk process i vår hjärna på samma sätt som skrivare kan sägas vara identiskt med printer"

Och jag tycker att det låter rätt likt i jämförelse med värdeemotivismen, som säger:

"Det är fel att ljuga","egentligen bara uttrycker vad talaren känner för lögner, satsen skulle alltså kunna översättas med "Ljuga, usch""

Vad tror ni? Jag funderar om det är identitetsteorin eller funktionalism. För epifenomenalism enligt läraren var fel som jag trodde först.

Skulle vara tacksam med snabba svar då mina analysfrågor ska in på fredag.

[Zokrates]

Vad är det som är oförenlig med värdeemotivism, det mesta, funderade på holism och absolut realism,
men värdenaturalism går också in.

[David H]

min gissning är att läraren vill att du ska svara värdeobjektivism. värdeemotivism har bland annat kallats för värdenihilism och/eller räknats som en form av värdesubjektivism, vilket alltså är motsats till värdeobjektivism. men jag tycker nog man kan komma med flera alternativa svar. klassisk uppdelning brukar vara mellan värdeemotism, värdenaturalism och värdeobjektivism, som tre olika huvudinriktningar.

[Sceptisk]

Frågor som dessa är en anledning till varför jag aldrig skulle vilja plugga filosofi hos något universitet. Det jag sett av etik och metaetik i skolvärlden är direkt löjligt. Problemen med universitetens utbildningar i dessa områden är fundamentala. Det är så otroligt ointressanta frågeställningar som lärs ut. Det finns sällan eller ingen koppling alls till studenternas verklighet. Istället kringgår man detta, som jag anser vara fundamentalt, genom att ge exempel på hur andra reagerar, skulle reagera eller borde reagera. Man ger exempel på hypotetiska situationer och klassificerar dom. Varför? Man hjälper kort sagt inte till med att vara som jag tycker en filosofilärare ska vara, någon som kan vara en positiv influens och erfaren guide till studenternas egna upptäckande av världen, att bidra till ett intellektuellt uppvaknande och självtänkande. Det är det första som filosofi ska handla om, allt annat är ju bara snick-snack och onödigt krångel med terminologi. Filosofi på universitet verkar bara existera för att tjäna pengar på hoppfulla studenter.

Vad är oförenligt med värdeemotivism? Vem bryr sig?

[David H]

Frågor som dessa är en anledning till varför jag aldrig skulle vilja plugga filosofi hos något universitet. Det jag sett av etik och metaetik i skolvärlden är direkt löjligt. Problemen med universitetens utbildningar i dessa områden är fundamentala. Det är så otroligt ointressanta frågeställningar som lärs ut. Det finns sällan eller ingen koppling alls till studenternas verklighet. Istället kringgår man detta, som jag anser vara fundamentalt, genom att ge exempel på hur andra reagerar, skulle reagera eller borde reagera. Man ger exempel på hypotetiska situationer och klassificerar dom. Varför? Man hjälper kort sagt inte till med att vara som jag tycker en filosofilärare ska vara, någon som kan vara en positiv influens och erfaren guide till studenternas egna upptäckande av världen. Det är det första som filosofi ska handla om, allt annat är ju bara snick-snack och onödigt krångel med terminologi. Filosofi på universitet verkar bara existera för att tjäna pengar på hoppfulla studenter.

Vad är oförenligt med värdeemotivism? Vem bryr sig??

Vem bryr sig? Den som måste skriva skoluppgift om det här tjafset. Brukar vara enda tillfällena den här typen av frågor kommer på tal...

Själv upplever jag att stor del av filosofiundervisningen är onödigt krångel med nonsens-terminologi, men jag menar att det inte behöver vara så - och det är inte är så illa i alla kurser.

[Zokrates]

Vad är oförenligt med värdeemotivism? Vem bryr sig?

Inte kossan, för den säger muu!

Filosofin i skolvärlden är som religionskunskap pekandes på olika ismer.

[Sceptisk]

Ja ni får ursäkta mig, jag försöker inte skriva någon på näsan eller förlöjliga någon. Det är bara det att i min erfarenhet så har universitetsstudier inte gett mig det jag förväntade mig. Har sneglat lite på andra utbildningar men tyvärr så har mina farhågor från tidigare studier hela tiden infunnit sig. Om det inte är en konspiration så är det åtminstone en väldigt tråkig utveckling.

Det hela liknar litegrann scenen i Rivierans Guldgossar där den gentlemannamässige Lawrence Jaimeson ska lära den mindre sofistikerade Freddy hur man blir en framgångsrik lurendrejare. Naturligtvis så får Freddy lära sig allt om hur han ska föra sig, om hur han ska klä sig, hur han ska forma frisyren, vilka viner han ska dricka och så vidare. Allt sånt som ser respektingivande ut men som inte har ett dugg med saken att göra. Då det kommer till själva lurendrejeriet så får han bara spela efterblivet störningsmoment för att driva bort Jaimesons prospekt då han måste bli av med dom. Inte heller får Freddy några pengar utan får nöja sig med att få "kunskap".

[Tinker]

Okej. Jag tycker att frågorna de ställer är långt ifrån lika intressanta som jag trodde de skulle vara. Sen så beskriver de inte värdeemotivismen på ett bra förståeligt sätt enligt mig. För liten beskrivning, samma sak när det kommer till värdeobjektivism och värdesubjektivism.

Funderar på att bara göra faktafrågor nu mera, krävs att göra dessa analysfrågor för ett VG/MVG men vissa frågor kan ta timmar och som inte ens är intressanta. Sen enligt filosofi boken så skriver de ungefär så här när de jämför determinster och fatalister:

"En fatalist menar att även om han röker 100 cigg om dagen så påverkar det framtiden, dvs att han kommer att dö när det är tänkt att han ska dö."

Och jag tror knappast en fatalist menar på ett sånt vis, det är ju helt idiotiskt.

[Rorschach]

Hej alla.

Har ett problem och jag pluggar Filosofi A. Jag är ingen höjdare på att försöka tänka på måfå, utan kommer jag in på en diskussion så kan jag sätta igång. Helst i verkligheten, även fast många teorier av mina är ologiska.

Men jag ska då skriva vilken teori i avsnittet "Verkligheten och människan" som är oförenlig med värdeemotivism.

Jag har läst lite och undrar då om det är identitesteorin, därför att den säger detta

"Uttrycket att vara glad kan inte sägas vara identiskt med en elektrokemisk process i vår hjärna på samma sätt som skrivare kan sägas vara identiskt med printer"

Och jag tycker att det låter rätt likt i jämförelse med värdeemotivismen, som säger:

"Det är fel att ljuga","egentligen bara uttrycker vad talaren känner för lögner, satsen skulle alltså kunna översättas med "Ljuga, usch""

Vad tror ni? Jag funderar om det är identitetsteorin eller funktionalism. För epifenomenalism enligt läraren var fel som jag trodde först.

Skulle vara tacksam med snabba svar då mina analysfrågor ska in på fredag.

Det är svårt att svara på vilken teori som är oförenlig med värdeemotivism då det inte framgår vilka teorier som finns beskrivna i avsnittet "Verkligheten och människan". Ett sätt är som Rekoj påpekat att hitta någon lämplig teori som säger att värden existerar, typ värderealism eller värdeintuitionism.

[Rorschach]

Frågor som dessa är en anledning till varför jag aldrig skulle vilja plugga filosofi hos något universitet. Det jag sett av etik och metaetik i skolvärlden är direkt löjligt. Problemen med universitetens utbildningar i dessa områden är fundamentala. Det är så otroligt ointressanta frågeställningar som lärs ut. Det finns sällan eller ingen koppling alls till studenternas verklighet. Istället kringgår man detta, som jag anser vara fundamentalt, genom att ge exempel på hur andra reagerar, skulle reagera eller borde reagera. Man ger exempel på hypotetiska situationer och klassificerar dom. Varför?

Ett möjligt skäl skulle kunna vara för att se om eleven har förstått de begrepp som lärts ut i kursen. Vidare är det väl rätt så praktiskt att kunna se om två olika teorier är förenliga eller ej och jämföra dem på olika sätt. Synpunkten att vissa frågeställningar är ointressanta tolkar jag i det här fallet emotivt, det vill säga som "Usch fy, vilken tråkig, ointressant fråga!" och visst kan man tycka det.

[David H]

Frågor som dessa är en anledning till varför jag aldrig skulle vilja plugga filosofi hos något universitet. Det jag sett av etik och metaetik i skolvärlden är direkt löjligt. Problemen med universitetens utbildningar i dessa områden är fundamentala. Det är så otroligt ointressanta frågeställningar som lärs ut. Det finns sällan eller ingen koppling alls till studenternas verklighet. Istället kringgår man detta, som jag anser vara fundamentalt, genom att ge exempel på hur andra reagerar, skulle reagera eller borde reagera. Man ger exempel på hypotetiska situationer och klassificerar dom. Varför?

Ett möjligt skäl skulle kunna vara för att se om eleven har förstått de begrepp som lärts ut i kursen. Vidare är det väl rätt så praktiskt att kunna se om två olika teorier är förenliga eller ej och jämföra dem på olika sätt. Synpunkten att vissa frågeställningar är ointressanta tolkar jag i det här fallet emotivt, det vill säga som "Usch fy, vilken tråkig, ointressant fråga!" och visst kan man tycka det.

Jag menar det finns viss nytta i filosofiundervisningen, men ändå är det snedvridet. Alltså, det är bra att lära sig begrepp för att kunna distingera. Men sen är undervisningen konstigt vinklad, för att istället fokusera på distinktion handlar det om att diskutera vilken av "teorierna" är rätt - alltså vilken av teorierna ska få köra undan de andra.
Alltså, alla ska placeras i olika fack, antingen är man värdeemotivist eller värdenaturalist eller värdesubjektivist eller värdeobjektivist eller bla bla etc och alla dessa ska tävla mot varann som i nån sorts tornerspel för att vi tillslut liksom ska kunna kora en vinnare (men vi kommer aldrig till detta slut, vi bara ältar, same procedure every year, varje ny klass filosofistudenter).
Istället borde man nöja sig med att fokusera på distinktion, alltså att man kan se emotivistiskt anspråk/aspekt/perspektiv eller naturalistiskt anspråk eller objektivistisk anspråk eller (välj valfri) anspråk i ett uttalade. För det får man studera hur språket används på olika sätt i olika sammanhang. (Inte genom empiriska studier, men genom reflektion av vanligt uppkomna situationer.)

lyhördhet, metodiskt arbete, kartläggning

[Sceptisk]

Synpunkten att vissa frågeställningar är ointressanta tolkar jag i det här fallet emotivt, det vill säga som "Usch fy, vilken tråkig, ointressant fråga!" och visst kan man tycka det.

Vaddå tolka? Jag kan inte förstå vad du pratar om. Vad är det du tolkar?

Om en kurs presenterar material men utan att ifrågasätta studenternas fördomar och förmå dom att börja tänka kritiskt och skeptiskt, vad har studenterna för nytta av det? Då kan dom ju lika gärna stanna hemma och läsa en bok. Det är betydligt billigare.


rekoj

Instämmer i mycket av din beskrivning. Personligen tycker jag att filosofi isåfall ska handla om att lära sig ifrågasätta och kritisera på ett rationellt och förnuftigt sätt alla dessa begrepp och floskler som aldrig tycks ta slut. Det är bara då alla dessa filosofiska begrepp blir relevanta. Men som du skriver så är utbildningen idag uppbyggd lite som ett tornerspel där idéer kämpar mot varandra. Det är ett spel, en chimär. Det går bara ut på att allt ska konceptualiseras och rationaliseras. Det är som om utbildningarna lägger fram hela floskelrepertoaren för att eleverna inte ska hinna komma underfund med begreppens grundläggande falskhet. Därför så har sådana utbildningar inget värde. Det är inte utbildning, det är inbillning. Slöseri med tid och pengar.

[Rorschach]

Vad är det du tolkar?

Påståendet "Det är så otroligt ointressanta frågeställningar som lärs ut" tolkade jag som att du uttryckte åsikten att visa av de frågeställningar som lärs ut är ointressanta. Det kanske var fel?

Om en kurs presenterar material men utan att ifrågasätta studenternas fördomar och förmå dom att börja tänka kritiskt och skeptiskt, vad har studenterna för nytta av det? Då kan dom ju lika gärna stanna hemma och läsa en bok. Det är betydligt billigare.

Givetvis kan man lära sig tänka kritiskt och skeptiskt utan att gå någon specifik kurs och tur är väl det. Poängen med klassificera hypotetiska situationer kan vara att se om eleverna har lärt sig använda de olika begreppen och förstår vad som avses med dem. I det fall man exempelvis ska kritisera något begrepp så kan det vara lämpligt att först försökt sig på att förstå vad begreppet betyder, annars blir kritiken lätt tramsig.

Personligen tycker jag att filosofi isåfall ska handla om att lära sig ifrågasätta och kritisera på ett rationellt och förnuftigt sätt alla dessa begrepp och floskler som aldrig tycks ta slut. Det är bara då alla dessa filosofiska begrepp blir relevanta.

Vilka filosofiska begrepp är det du har i åtanke?

[David H]

Personligen tycker jag att filosofi isåfall ska handla om att lära sig ifrågasätta och kritisera på ett rationellt och förnuftigt sätt alla dessa begrepp och floskler som aldrig tycks ta slut. Det är bara då alla dessa filosofiska begrepp blir relevanta. Men som du skriver så är utbildningen idag uppbyggd lite som ett tornerspel där idéer kämpar mot varandra. Det är ett spel, en chimär. Det går bara ut på att allt ska konceptualiseras och rationaliseras. Det är som om utbildningarna lägger fram hela floskelrepertoaren för att eleverna inte ska hinna komma underfund med begreppens grundläggande falskhet. Därför så har sådana utbildningar inget värde. Det är inte utbildning, det är inbillning. Slöseri med tid och pengar.

Jag är lite kluven till det här. På sätt och vis är jag glad att jag inte är filosofilärare, för jag vette katten hur man ska kunna forma en filosofiundervisning på ett bra sätt.

[Sceptisk]

Det tycks mig som att filosofin stannade efter Descartes och Kant. Vill man veta något så går man till vetenskapen. Det enda som filosofin går ut på är att ifrågasätta sinnesintrycken. Utifrån detta ifrågasättande om det man upplever är verkligt eller inte produceras en uppsjö av olika begrepp. Utifrån ifrågasättandet av sinnesintrycken så produceras ifrågasättande av tankelivet, av känslolivet, av ens förmåga att avgöra vad man ser och så vidare. Men utan att egentligen producera något användbart eller nyttigt. Vad har man för nytta av att ifrågasätta om det man ser är verklighet? Vad ska man jämföra med? Vetenskapen har en metod för detta, men det har inte filosofin. Filosofin är idag (som alltid) en letargisk hippie som egentligen bara förtjänar en rak höger. Men eftersom dess letargi har letat sig så djupt in i kulturen så kan den inte försvinna utan att man går ner till dess rötter (premisser) och skoningslöst utplånar den därifrån. Filosofin är egentligen inget mer än ett enda långt ad-hom påstående som söker att sätta sig på den hederliga människan och göra henne ofarlig och exploaterbar.

Ifrågasättandet av filosofin får alltid stå i bakgrunden. Istället är det människan som ifrågasätts under den dekadenta filosofin. Men det är filosofin och dess fördomar som måste ifrågasättas. Men det hjälper tydligen inte universiteten till med, därför är dom ointressanta.