Brottslighetens eviga reduktionism

Traditionella religionsriktningar, men även andlighet ur ett mer generellt perspektiv.

Moderator: Moderatorgruppen

Sceptisk
Inlägg: 2520
Blev medlem: 15 dec 2006 00:33

Brottslighetens eviga reduktionism

Inläggav Sceptisk » 06 okt 2011 03:05

Sitter och läser Bibeln och går igenom specifikt de paragrafer som handlar om vilka lagar som ska gälla för olika saker. Det involverar vanliga lagar som har att göra med vad som kan hända i vardagen, åtminstone på den tiden, såsom att ifall någon har en oxe som stångar ihjäl någon annan så måste oxen stenas till döds. Eller om någon själ en oxe så måste detta kompenseras och hur. Vad som gäller vid skvaller, blasfemi, utlånande av pengar och även vilka lagar som gäller vid konstruktionen av Guds tempel, altare, dagliga offer och så vidare. Men också vad gäller könsumgänge, vilka djur som är rena och orena, vad som gäller vid menstruation, vad som gäller ifall någon får vita prickar på huden, spetälska, och om någon har orena flytningar. Vad man får och inte får göra med blod, vilka regler som gäller för präster och så vidare. Jag har också sneglat lite på Talmud som innehåller en mängd diskussioner kring regler och vad som gäller vid olika situationer, och den del jag läste handlar om vem som är fri och vem som är ofri. Exemplet i Talmud tog upp att ifall någon sträcker ut sin hand ur sitt hus och lägger pengar i någon annans hand, då är båda fria, men om han skulle hålla fram pengarna i handen och den andre skulle ta pengarna ur handen då är han ofri. Och liknande hur man kan avgöra frihet och ofrihet i olika situationer som dessa.

Men det jag ville diskutera här är dels hur lagar av sig själva inte har någon uppfattning om rimlighet och att i princip vad som helst kan uppfattas som ett brott. Jag läste även ett dokument om puritanerna i 1800 talets england, där en man hade varit borta i tre år på en seglats och precis kommit hem och möt sin fru och de kysstes utomhus, och detta var ett brott för puritanerna som straffades förmodligen med böter eller liknande. Även det att råka somna i kyrkan var ett brott och straffades med böter. Och så vidare.

När Kristendomen kom så spreds Judarnas Bibeln över hela världen och folk blev informerade om 1. Judarnas position som det utvalda folket. 2. Judarnas lag. 3. Att Jesus gjort försoningsoffret för alla lagöverträdande. 4. Att Kristendomen skulle spridas till alla folk.

Men med Kristendomen så blev det plötsligt förändringar, trots att de är självmotsägande och trots att Jesus själv talar emot sig själv på dessa punkter. Men det som kom med Kristendomen var att det räcker inte med att bara göra efter lagen, det gäller att även tänka rätt. Inte bara den som ingår en lös förbindelse med en annan kvinna begår en synd, utan även en person som bara tittar på en annan kvinna med åtrå begår en synd, och även att om någon begår en enda synd så är det likvärdigt med att begå varenda synd som det finns en lag för.

Det problematiska i detta är att vi lämnas åt att själva uppskatta vad som skulle kunna vara en synd. För om även en endaste tanke fel innebär att man förbrutit sig på samma sätt som en massmördare så har vi ingen information om exakt vad det är vi ska tänka i varje tänkbar situation. Detta tycks för övrigt vara en orsak till varför lagen hela tiden utökas, för en enda lag kan inte tackla komplexa situationer och problem, därför måste lagen skrivas ut och skrivas om så att den hela tiden följer vilka problem som kan tänkas komma upp och vad som kan komma att tänkas vara stötande.

Detta innebär att precis vad som helst som kan kan uppfatta som stötande eller störande, eller inte ens störande eller störande, kan göras om till ett brott. Det finns ju ingen inbyggd begränsning i lagen som sådan vad gäller vad som kan och inte kan klassas som ett brott. Vad som helst går ju per definition att klassa som ett brott. Att få akut hicka, eller att bara titta på någon kan ju i princip klassas som brott. Vad som helst går att göra till ett brott eftersom vad som helst kan uppfattas som stötande av någon. Detta är vad jag kallar för brottslighetens eviga reduktionism. Att precis vad som helst kan reduceras ner till ett brott. Att existera kan reduceras ner till ett brott. Att bara andas kan reduceras ner till ett brott. Det finns med andra ord ingen standard för vad som kan bli en lag och vad som inte kan bli en lag, annat än precis det vi använder oss av själva, vår egen inre moraliska kompass. Så vad är isåfall meningen med att ha en lag som kan reducera ner precis allting till ett brott för vilket någon måste straffas för, ifall vi ändå själva vet hur vi ska göra i olika situationer?

Jag jämför lagen och domstolarna med ett komplext och effektivt vapen som är ständigt riktat tillbaka mot folket. Folket kan då gå till detta vapens representanter och be om att få någon att bli utsatt för vapnet. Eller i dagligt tal, någon kan gå till polisen och be om att få någon ställd inför domstol. Människor lever alltså med detta vapen riktade mot dom hela tiden och risken finns hela tiden att man gör någon som kan få någon att se tillräckliga skäl för att gå till vapnet och få det riktat mot vederbörande.

Min fråga är, är detta hälsosamt? Är det välgörande? Är det rimligt? Om vi själva redan vet hur vi ska göra i olika situationer, varför måste vi då ha ett laddat vapen riktat mot oss som laddas med ammunition som kan reducera ner precis allting till ett brott? Vad händer med samhället då det hela tiden lever i rädsla för att någon ska misstolka eller utnyttja detta vapen och sätta igång en lång och tröttsam process.

Om vi säger att samhället till exempel skulle drabbas av moralisk lättja, och vissa ser problemet, men ser som enda utväg att gå till vapnet för att skärpa ammunitionen och på så vis skrämma upp en stämning av moralism, då hamnar vi potentiellt i samma situation som puritanerna där ifall man inte infinner sig i kyrkan på söndag så blir det böter, somnar man i bänken så blir det böter, osv. Det är klart att staten tjänar pengar på detta system. Läste att fartkameror drar in multimiljonbelopp till staten varje år. Samtidigt som polisen säger att det är ett tecken på att dom misslyckats.

Men samtidigt, vad är det för slags system som dom försöker att använda sig av? Ett begrepp jag inte vet om det används, men jag kallar det för preventionism. Att istället för att låta folk göra som dom vill och straffa dom när dom väl begår brott, så tänker jag mig preventionismen (teoretiskt) att vara ett sådant system som hindrar människor från att begå brott. Så vid första misstanke om att någon är på väg att bli brottslig så finns det preventionister som kommer för att hindra personen från att begå detta brott. Ett exempel skulle kunna vara ungdomar som misstänks för att vara på väg utför, och att dessa isåfall tilldelas en preventionist som kan hålla uppsikt på dom och hindra dom ifall dom skulle börja göra något brottsligt. Detta går också att dra hur långt som helst, till det att en preventionist blir en ständig psykoanalytiker som hela tiden håller koll på vad vederbörande tänker på för att försäkra sig om att han inte tänker på något omoraliskt eller brottsligt.

Problemet är att med lagismen så kan vi definiera precis vad som helst som brottsligt, vänta till ett brott begås och därefter bestraffa personen. Problemet med preventionismen är att man då också hindrar personen från att begå misstag och därför kanske personen aldrig får lära sig något alls och att ha någon omkring sig som håller koll på precis allt man gör är ju också ett hinder i utvecklingsfaserna. Vad man än går så är människor fasthållna, inlåsta, och bundna vid regler som de egentligen inte behöver eftersom vi alla har en egen moralisk kompass.

Vissa håller såklart inte med alls om det för de menar att vissa inte har någon moralisk kompass över huvud taget.

Men problemet är mycket djupare än att handla om moraliska kompasser. Problemet handlar om hur vi försökt bygga upp ett nytt system och försökt att återuppfinna hjulet. Om människor lämnas ifred så kommer dom att stabilisera sig och hitta sätt att hantera konflikter och problem på. Även om inte alla människor är kreativa så finns det ändå alltid dom som är kreativa och vet vad man ska göra. Men kreativa människor hindras av lagismens byråkrater och system. Lagarnas konsekvenser är inte bara att de skyddar vissa saker eller att lagarna bara förhindrar dåliga saker från att hända, de förhindrar också bra saker från att kunna hända. De förhindrar kreativa lösningar i olika sammanhang, de förhindrar spontana lösningar. Lösningar som kanske inte är perfekta, men som fungerar. Som i evolutionen, varelserna är inte perfekta, lösningarna för överlevnad är inte perfekta, men de tjänar ändamålet och de fungerar i den utsträckning som behövs just då.

När jag läser Bibeln så slås jag av tanken att detta handlar om ett folk som helt har tappat fotfästet i tillvaron. Detta handlar om en folk som helt glömt bort sina traditioner och kreativa lösningar från förr. Detta handlar om ett folk med ett prästerskap som försöker att uppfinna ett helt nytt samhällssystem som aldrig prövats förut. Därför så var det så extremt noga med varenda liten detalj i hur det skulle göras och vad som var tillåtet och inte. För nu försökte detta folk att helt och hållet återuppfinna sig själva och göra en helt ny kultur baserad på lagar och förordningar baserade på en härskarprincip.

Jag menar, Bibelns Gud brydde sig inte om att komma ner till något av de andra folken för att återuppfinna dom och dra upp nya lagar för vad som skulle göras. Men Israeliterna hade av någon anledning helt glömt bort hur man kan göra saker och därför så var dom i stort behov av auktoritära lösningar. Desto mer auktoritära desto bättre. Om det nu var så att dom hade lagt den gamla kulturen bakom sig i och med civilisationens påbörjan, då är det iallafall rimligt att tänka sig att nu uppenbarade sig en helt ny situation. Ledarna försökte därför att reda ut situationen genom att hitta på "Herren" och skriva böcker om lagar som dömde efter öga för öga och tand för tand. Som ju faktiskt inte var något nytt påfund ens på den tiden, utan kom från Hammurabi och det Babyloniska imperiet. Så att kalla det för Herrens bud efter att en viss Hammurabi gjort samma sak tyder på att ledarna hade funnit inspiration hos Hammurabi för hur de skulle konstruera sin egen lagordning för sitt eget folk. Plus att det såklart inte finns något behov av någon Gud för att skriva ner en mängd lagar, om människor är tillräckligt smarta att skriva ner lagar så är dom tillräckligt smarta för att hitta på dom själva också och ge anledningar till varför just dessa lagar ska implementeras.

Jag ska försöka själv och se om jag klarar av att hitta på en lag, för det här med att skriva lagar det är ju nåt som vi fått lära oss är otroligt avancerat och bara kan göras av högt utbildade i avancerad akadmisk litteratur, få se;

Det är inte tillåtet att pissa i motvind. Den som pissar i motvind riskerar att pissa ner sig och måste därför taga sina byxor till tvättstugan och betala med sin tid och pengar till tvättmedel för att ha betett sig så dåraktigt!

Ja, det var faktiskt inte så svårt...

Eller en annan lag;

Den som pissar på sig inomhus drar vanära över sig själv och hela släkten.

Men denna lag så har man faktiskt inte löst något problem, utan man har skapat ett nytt problem. Istället för att skämta om situationen och tvätta kläderna så måste man lösa problemet med vanäran också. Och då måste man hitta på en ny lag för vad som gäller för vanära;

Till exempel att Den som drar vanära över släkten måste tas ut på torget och bli spottad på.

Då har man alltså dels skapat problemet med vanära och dessutom utsatt en person för att bli offentligt förödmjukad. Den som blir förödmjukad måste alltså bara stå där och utstå denna behandling. Inte för att det löser någonting, inte för att det gör livet lättare eller bättre, utan för att lagen dikterar det.

Att då se de Kristna dansa runt i kyrkan och tjoa hallelulja för att Jesus dog för en lag som ingen kan fullfölja och som därför inte egentligen ens behövde implementeras är både vedervärdigt och komiskt på samma gång.

Hur vore det om vi bara sket i alltihopa och återgick till att försöka vara lite kreativa och försöka göra sådant som gör livet enklare, lättare och mindre problematiskt?

Användarvisningsbild
Zokrates
Inlägg: 9937
Blev medlem: 14 maj 2007 02:27

Inläggav Zokrates » 06 okt 2011 12:39

Kommer att tänka på byäldstar som dömer den i gruppen som gjort fel enligt de regler som
de lever efter, säkerligen en föregångare till senare utvecklingar av rättssystem.
Så vad var det egentligen som hände?

Det hela börjar med klanen, där en blir dess överhuvud, ju större klanen blir desto mer underförgreningar
utvecklas och med det behovet av en central styrning för att kontrollera dispyter och maktkamper.
Således utvecklas aristokratin, eller rättare sagt en priviligierad grupp i samhället, vars uppgift är
att upprätthålla maktordningen, alltså vara den dömande maktens förlängda arm i riket. I detta skedet har
oftast klanledaren redan utropat sig till kung över sina undersåtar, men i samband med senare utveckling av
religioner har megalomanin lett till att dessa kungar gjort sig själva till guds ställföreträdare på jorden,
en ganska förståelig utveckling när det gäller storhetsvansinne.

Så vad vi historiskt har är en form av galenskap som tagit en ända av förskräckelse avseende proportionalitet,
det har fått förödande och djupgående konsekvenser för den fortsatta utvecklingen av mänskligheten alltsedan
Faraonerna i Egyptien via mellanöstern till Roms härskare och rakt in i vår tid. Men det är först i och med
stadsreligionernas monoteistiska utveckling som går hand i hand med dels skrivkomstens utveckling samt
faktiskt vissa yrkesgruppers förbättrade hantverksskicklighet angående trä, metall och sten, som vi med fog
kan göra gällande att medlen för att upprätthålla illusionen av att härskarnas oinskränkta gudagivna makt är
något ofrånkomligt.

Användarvisningsbild
Zokrates
Inlägg: 9937
Blev medlem: 14 maj 2007 02:27

Re: Brottslighetens eviga reduktionism

Inläggav Zokrates » 06 okt 2011 19:14

Sceptisk skrev:
Jag ska försöka själv och se om jag klarar av att hitta på en lag, för det här med att skriva lagar det är ju nåt som
vi fått lära oss är otroligt avancerat och bara kan göras av högt utbildade i avancerad akadmisk litteratur, få se;

Det är inte tillåtet att pissa i motvind. Den som pissar i motvind riskerar att pissa ner sig och måste därför taga
sina byxor till tvättstugan och betala med sin tid och pengar till tvättmedel för att ha betett sig så dåraktigt!

Ja, det var faktiskt inte så svårt...

Eller en annan lag;

Den som pissar på sig inomhus drar vanära över sig själv och hela släkten.

Men denna lag så har man faktiskt inte löst något problem, utan man har skapat ett nytt problem.
Istället för att skämta om situationen och tvätta kläderna så måste man lösa problemet med vanäran också.
Och då måste man hitta på en ny lag för vad som gäller för vanära;

Till exempel att Den som drar vanära över släkten måste tas ut på torget och bli spottad på.

Då har man alltså dels skapat problemet med vanära och dessutom utsatt en person för att bli offentligt förödmjukad.
Den som blir förödmjukad måste alltså bara stå där och utstå denna behandling. Inte för att det löser någonting,
inte för att det gör livet lättare eller bättre, utan för att lagen dikterar det.


Det fick mig att tänka på radioprofilen som dömdes idag, han döms för ett omöjligt brott.

Först så skall han ha smekt en ung flicka utanpå hennes kön, men utan att penetrera henne.

Som bevis för att han gjort detta så lämnar en läkare ett intyg på att flickan har en skada på
mödomshinnan, som egentligen inte finns annat än som en mycket ovanlig missbildning,

Trots namnet "mödomshinna" är det ovanligt att hymen stänger slidan helt. Detta kallas
hymen imperforatum och förekomsten varierar mellan olika befolkningsgrupper men anses
vara någonstans mellan 1/1000 och 1/10 000 flickfödslar. Detta är den vanligaste missbildningen
i flickors könsorgan och bör åtgärdas innan hon når puberteten. Annars kommer det att ansamlas
mensblod ovanför hinnan som inte kan komma ut, vilket leder till smärta och risk för endometrios.
Felet åtgärdas kirurgiskt med snitt i hymen. Oftast ställs diagnosen vid födseln, men om detta inte
görs upptäcks missbildningen ofta först vid puberteten.


vilket gör det hela rent makabert. Hur kan en tingsrätt påstå att en man inte penetrerat en flicka, men
samtidigt åberopa ett rättsintyg från en gynekologisk undersökning som bevis?

Sanningen är den att vilket flickebarn man är tar oavsett ålder, kommer att vid en undersökning
uppvisa ärrbildningar i slidan, detta vet åklagarna om. Därpå har de i sin process gjort det till sitt
signum att låta företa en undersökning, eftersom det kommer att visa just det åklagaren hävdar,
att ett sexualbrott kan styrkas, en cirkus är vad detta är, eller rättare sagt, vår tids häxprocess.

Visst kan P.E vara skyldig, det kan mycket väl vara så att han tafsat, men proceduren för att
bevisa detta är ett lågvattenmärke som kan fälla vilken man som helst.

Sceptisk
Inlägg: 2520
Blev medlem: 15 dec 2006 00:33

Inläggav Sceptisk » 06 okt 2011 19:41

Jag skulle vilja rikta din uppmärksamhet till boken My Ishmael. På följande länk så finns det ett transcript av en pdf, sök efter sidorna 23 till 25 och läs dessa. Det inleds med "Tunes & Dancers Terpsichore". Det handlar om en allegori om vad som skulle kunna hänt där i Mesopotamien för så länge sedan då civilisationen inleddes.

http://www.slideshare.net/savenaturalwo ... nn-5281732

Så vi ser att det börjar inte med klaner. Bibeln skrevs ju för omkring 3700 år sedan, i kring samma tid som det Babyloniska imperiet. Och då hade ju vi redan byggt på vår civilisation i omkring 7000 år. Vad Bibeln berättar är att alla folk kommer ifrån Noah och hans tre söner. I tråden om Oden så kom det ju fram att vår gamla gud Tor förmodligen kan vara Tiras, som var son till Japeth som var Noas tredje son.

De folk som kom efter Tiras var klaner, vilket innebär att klanerna kom efter civilisationen. Klanerna var inte det första samhällsskicket, utan något som växte fram senare.

Klansamhället skiljer sig även åt från hur jägare och samlare lever på. Bibeln omnämner inte alls jägare och samlare, utan allt är skriver på ett sådant sätt att bara jordbruk var det kända sättet att försörja sig på. Till och med Jehova sätter ju upp lagarna för hur jordbruket ska gå till.

Så om det var så att Israeliterna var våra förfäder, spreds över världen från Noahs släkt och Noah dyrkade den ende guden. Varför kände de övriga folken inte till det? Om Tiras var Noas son så borde han ju varit instruerad i monoteismen. Men istället så dyrkar folken honom som en gud. Och när Kristendomen kommer så är det som att folken inte har en aning om vem Jehova är. De har då dyrkat enligt polyteistisk tradition i några hundra år.

Det tyder ju på antingen en grav kulturell minnesförlust eller något annat.

Men hur som helst, de folk som började att vandra runt i världen hade alla klaner och klanhövdingar. Krigarhövdingar. Men om de alla kom från Noah så tyder det på att samma folk som var i sådant stort behov av instruktioner för hur man kan leva, nu bara hade svärdet och plogen som medel för att försörja sig på. Dom vandrade omkring i världen som krigarnomader och satte upp nya städer där de slog sig ner. Den kunskap som finns bland jägare och samlare tycks inte ha funnits bland dom.

Vad jag fann var att en Svensk grupp (Routsierna) hade så pass mycket oenigheter inom sig att de gick till ett annat folk för att be om att få en prins som kunde döma i deras meningsskiljaktigheter. Detta är tycker jag ett tecken på att detta folk inte hade en aning om hur de skulle lösa sina inre problem, så de gjorde det dom kunde komma på vilket var att gå till någon annan och få en utomstående domare.

Jägare och samlare har inte detta problem. De har istället en kultur som sträcker sig långt tillbaka i tiden, väl invanda traditioner och en fullständigt säkerhet i vilka dom är och hur dom ska göra saker, inklusive om det skulle bli oenigheter. Att det var så pass mycket oenigheter bland Routsierna tyder på att dom verkar varit helt identitetslösa.

En annan märklighet är att Bibeln säger att det var en översvämning som drabbade hela världen och dödade alla människor och allt liv. Men ändå finns det jägare och samlare fortfarande i världen som aldrig har stötts på tidigare. Och dessutom så träffade de förmodade Israelerna på främmande folk efter floden. Vad menas isåfall men denna översvämning? Var det något som drabbade den tidigare civilisationen eller kan det vara så att flod-myten var något som vår kultur tog in från ett annat folk och gjorde till sin egen berättelse? Var det deras sätt att förklara sin egen kulturella minnesförlust på?

Sceptisk
Inlägg: 2520
Blev medlem: 15 dec 2006 00:33

Re: Brottslighetens eviga reduktionism

Inläggav Sceptisk » 06 okt 2011 20:21

Zokrates skrev:Visst kan P.E vara skyldig, det kan mycket väl vara så att han tafsat, men proceduren för att
bevisa detta är ett lågvattenmärke som kan fälla vilken man som helst.


Ja precis, det jag tycker är väldigt sorligt är att vi tror att detta är ett så pass avancerat system att det är omöjligt att kunna göra på något annat sätt. Vi tror att vi måste ha lagen för annars skulle det bli "anarki" och "kaos". Vi är livrädda för att det skulle hända. Kanske det har att göra med hur vi tänker om vår egen historia att eftersom vi inte själva vet hur man kan leva så skulle det bli mörk medeltid ifall vi gjorde något annat. Men då jämför vi bara med vår egen historia och det är förmodligen orsaken till att vi inte vågar förändra oss.

Under medeltiden så bedrevs ju häxprocesserna. Tack vare en enda liten paragraf i Bibeln som sa att man inte ska låta en trollkvinna leva så dödades och torterades tusentals människor i Europa. De använde sig av barn som vittnen och precis vem som helst kunde bli anklagad för häxeri. För det finns ju ingen förklaring på vad som menas med häxeri och det går inte ens bevisa att häxeri existerar. Sådana exempel tar vi som "anarki" och "kaos" men det handlar ju om lagar och domar.

Det som räddade människorna från häxprocesserna och allt kaos var någon som använde sig av sin egen moraliska kompass och kreativitet. Så om det enda som kan rädda människorna från lagar och processande och kaos och anarki är precis det vi alla redan har, vår egen moraliska kompass och förmåga till att vara kreativa, varför använder vi oss inte bara av det då isåfall? Vi skapar nya problem där det inte behöver vara några problem. Varför inte bara lösa problemen som dyker upp istället för att dessutom skapa nya?

Som jag skrev så är lag och domstol som ett väloljat, effektivt (nja) vapen som är riktat mot befolkningen. Minsta misstag räcker för att sätta igång en segdragen och smärtsam process. Men varför måste vi ha ett vapen riktat mot oss själva?

PS. Det jag förstår händer när man riktar ett skarpladdat vapen mot någon är att dom blir rädda och är man rädd så är man inte riktigt i stånd till att tänka klart. Rädsla väcker bara en respons att bara fly, krypa ihop och gömma sig. Det är också det jag tror händer när människor har så svårt att tänka sig något annat än att ha ett lagsystem som potentiellt kan anklaga dom för precis vad som helst. Under min tid som religiös kristen så upplevde jag absolut detta hot väldigt tydligt, att vad som helst skulle kunna sätta igång en process mot mig, om jag så mycket som tänkte en tanke som gick ut på "olydnad" eller liknande. Så det är ett kraftfullt sätt att försätta människor i ett hjärntvättat tillstånd och att tvinga in folk i "fållan".

Dessutom så underminerar lagen, enligt dess egna definition, människors legitimitet att vara människor, annat än om det ges tillstånd därpå i lagen. Med andra ord så är det lagen som ger tillstånd och legitimitet. Så människor ser lagen och de som är representanter för lagen som de enda som har legitimitet i att komma på nya lösningar. "Vanliga" människor har helt enkelt blivit ifråntagna deras legitimitet till att vara kreativa och moraliska. Det är istället lagen som är källan till all legitimitet och det är därför lagen hela tiden insisterar på att vara "rätt" och att det därför bara finns "ett rätt sätt" att göra saker på, för alla andra sätt undermineras genom att beskrivas som sakna lagligt stöd, dvs de har ingen licens.

Särskilt i religionen fungerar det på det här sättet att man lever med en imaginär skarpladdad pistol mot tinningen och ifall man så mycket som tittar på någon på fel sätt så smäller pistolen av. Ingen kan ju leva på det sättet så även religiösa tvingas ju att glömma bort pistolen då och då, eller så skapar det bara en motreaktion där man förtränger pistolen för en stund och så gör man något utanför vad som religionen säger är moraliskt och sedan får man enorm ångest för nu tror man att man kommer hamna i helvetet.

PS2. Och iochmed det att man har detta ständiga hot mot sig, samtidigt som man har en särskild förbindelse till den som uttalar hotet, leder det till ett slags navelskåderi. Särskilt religionen som egentligen är ett enda långt navelskåderi från början till slut, men också i den juridiska processen där vi är utelämnade åt politiker som är professionella navelskådare som inte tar någon hänsyn till vad lagar som sådana har för konsekvenser eller hur det påverkar samhället på sikt, utan bara försöker att få igenom sina egna lagar.

Sceptisk
Inlägg: 2520
Blev medlem: 15 dec 2006 00:33

Inläggav Sceptisk » 11 okt 2011 11:20

Thomas Paine skrev i ett stycke i hans text "Common sense" att regeringar är ett tecken på förlorad oskuld.  

Thomas Paine - Common sense skrev:Society in every state is a blessing, but government even in its best state is but a necessary evil in its worst state an intolerable one; for when we suffer, or are exposed to the same miseries by a government, which we might expect in a country without government, our calamities is heightened by reflecting that we furnish the means by which we suffer! Government, like dress, is the badge of lost innocence; the palaces of kings are built on the ruins of the bowers of paradise. For were the impulses of conscience clear, uniform, and irresistibly obeyed, man would need no other lawgiver; but that not being the case, he finds it necessary to surrender up a part of his property to furnish means for the protection of the rest; and this he is induced to do by the same prudence which in every other case advises him out of two evils to choose the least. Wherefore, security being the true design and end of government, it unanswerably follows that whatever form thereof appears most likely to ensure it to us, with the least expense and greatest benefit, is preferable to all others.


Länk: http://www.earlyamerica.com/earlyameric ... /text.html

Användarvisningsbild
Harald Davidsson
Inlägg: 5897
Blev medlem: 28 okt 2009 13:48

Re: Brottslighetens eviga reduktionism

Inläggav Harald Davidsson » 11 okt 2011 11:48

Sceptisk skrev:
Zokrates skrev:Visst kan P.E vara skyldig, det kan mycket väl vara så att han tafsat, men proceduren för att
bevisa detta är ett lågvattenmärke som kan fälla vilken man som helst.


Ja precis, det jag tycker är väldigt sorligt är att vi tror att detta är ett så pass avancerat system att det är omöjligt att kunna göra på något annat sätt. Vi tror att vi måste ha lagen för annars skulle det bli "anarki" och "kaos". Vi är livrädda för att det skulle hända. Kanske det har att göra med hur vi tänker om vår egen historia att eftersom vi inte själva vet hur man kan leva så skulle det bli mörk medeltid ifall vi gjorde något annat. Men då jämför vi bara med vår egen historia och det är förmodligen orsaken till att vi inte vågar förändra oss.

Under medeltiden så bedrevs ju häxprocesserna. Tack vare en enda liten paragraf i Bibeln som sa att man inte ska låta en trollkvinna leva så dödades och torterades tusentals människor i Europa. De använde sig av barn som vittnen och precis vem som helst kunde bli anklagad för häxeri. För det finns ju ingen förklaring på vad som menas med häxeri och det går inte ens bevisa att häxeri existerar. Sådana exempel tar vi som "anarki" och "kaos" men det handlar ju om lagar och domar.

Det som räddade människorna från häxprocesserna och allt kaos var någon som använde sig av sin egen moraliska kompass och kreativitet. Så om det enda som kan rädda människorna från lagar och processande och kaos och anarki är precis det vi alla redan har, vår egen moraliska kompass och förmåga till att vara kreativa, varför använder vi oss inte bara av det då isåfall? Vi skapar nya problem där det inte behöver vara några problem. Varför inte bara lösa problemen som dyker upp istället för att dessutom skapa nya?

Som jag skrev så är lag och domstol som ett väloljat, effektivt (nja) vapen som är riktat mot befolkningen. Minsta misstag räcker för att sätta igång en segdragen och smärtsam process. Men varför måste vi ha ett vapen riktat mot oss själva?

PS. Det jag förstår händer när man riktar ett skarpladdat vapen mot någon är att dom blir rädda och är man rädd så är man inte riktigt i stånd till att tänka klart. Rädsla väcker bara en respons att bara fly, krypa ihop och gömma sig. Det är också det jag tror händer när människor har så svårt att tänka sig något annat än att ha ett lagsystem som potentiellt kan anklaga dom för precis vad som helst. Under min tid som religiös kristen så upplevde jag absolut detta hot väldigt tydligt, att vad som helst skulle kunna sätta igång en process mot mig, om jag så mycket som tänkte en tanke som gick ut på "olydnad" eller liknande. Så det är ett kraftfullt sätt att försätta människor i ett hjärntvättat tillstånd och att tvinga in folk i "fållan".

Dessutom så underminerar lagen, enligt dess egna definition, människors legitimitet att vara människor, annat än om det ges tillstånd därpå i lagen. Med andra ord så är det lagen som ger tillstånd och legitimitet. Så människor ser lagen och de som är representanter för lagen som de enda som har legitimitet i att komma på nya lösningar. "Vanliga" människor har helt enkelt blivit ifråntagna deras legitimitet till att vara kreativa och moraliska. Det är istället lagen som är källan till all legitimitet och det är därför lagen hela tiden insisterar på att vara "rätt" och att det därför bara finns "ett rätt sätt" att göra saker på, för alla andra sätt undermineras genom att beskrivas som sakna lagligt stöd, dvs de har ingen licens.

Särskilt i religionen fungerar det på det här sättet att man lever med en imaginär skarpladdad pistol mot tinningen och ifall man så mycket som tittar på någon på fel sätt så smäller pistolen av. Ingen kan ju leva på det sättet så även religiösa tvingas ju att glömma bort pistolen då och då, eller så skapar det bara en motreaktion där man förtränger pistolen för en stund och så gör man något utanför vad som religionen säger är moraliskt och sedan får man enorm ångest för nu tror man att man kommer hamna i helvetet.

PS2. Och iochmed det att man har detta ständiga hot mot sig, samtidigt som man har en särskild förbindelse till den som uttalar hotet, leder det till ett slags navelskåderi. Särskilt religionen som egentligen är ett enda långt navelskåderi från början till slut, men också i den juridiska processen där vi är utelämnade åt politiker som är professionella navelskådare som inte tar någon hänsyn till vad lagar som sådana har för konsekvenser eller hur det påverkar samhället på sikt, utan bara försöker att få igenom sina egna lagar.


istället för den yttre lagen införde Wilhelm Reich begreppet SJÄLVREGLERING, som står i total motsats till Jante-lagen
och jante-religionen som nog är den största religionen i världen i dag.

Användarvisningsbild
Algotezza
Inlägg: 21436
Blev medlem: 21 jul 2006 21:36
Ort: Lund
Kontakt:

Inläggav Algotezza » 11 okt 2011 13:41

Lagen/moralen är en intersubjektivt baserat rättesnöre/n inom en viss grupp, utifrån dem som är tongivande och har högst status, makt, materiella tillgångar (och därmed makt) inom/över gruppen.  

Betraktad som "naturlig/gudagiven  lag/moral baseras detta epitet endast på omedvetenhet om genesen för lagen/moralen, antingen att man tar den befintliga diktatoriska maktens maktspråk för given/ naturlig (när denna pådyvlar folket sin lag/moral) eller att man glömt bort processen att skapa lag/moral (när det sker i annan form än den förstnämnda diktatoriska)..

Deklarationen för de mänskliga rättigheterna var väl ett försök att skapa en global lag/etik.

Men allt detta är historia nu genom att det genom internet växer fram en helt annan digitaliserad moral än tidigare, en nätbaserad situationsetik. Man har då ett nätbeteende som etiskt kan vara skilt från ens beteende IRL/AFK. Det gäller t.ex. copyright äganderätt... Helt nya möjligheter till brott som den skrivna normala lagen inte hunnit ifatt att ta sig an...

Där har vi ännu inte sett änden...

/A-a
Algotezza aka Algotezza

Användarvisningsbild
Zokrates
Inlägg: 9937
Blev medlem: 14 maj 2007 02:27

Inläggav Zokrates » 11 okt 2011 13:55

Algotezza skrev:Det gäller t.ex. copyright äganderätt... Helt nya möjligheter till brott som den skrivna normala lagen inte hunnit ifatt att ta sig an...

Där har vi ännu inte sett änden...

/A-a


Jag tänker ta copyright på alfabetet, först till kvarn.... :wink:

Sceptisk
Inlägg: 2520
Blev medlem: 15 dec 2006 00:33

Inläggav Sceptisk » 11 okt 2011 16:15

Algotezza

Det du tar upp är väldigt intressant och högst relevant. På internet träffas nya människor från helt skilda kulturer dagligen och pratar om olika saker. Det som händer där är att det uppstår eller att man söker sig fram till en gemensam uppförandekod för att det gynnar samtalet, umgänget och diskussionen. På internet formas det ju hela tiden nya "virtuella samhällen". Jag inser att du talar om Copyright och sådant, och även där så blir det såklart en annan syn på ägande och delande och det är intressanta frågor för sig.

Användarvisningsbild
Harald Davidsson
Inlägg: 5897
Blev medlem: 28 okt 2009 13:48

Inläggav Harald Davidsson » 12 okt 2011 08:32

jag tror inte du förstod vad jag ville säga

för din moraliska kompass har redan ett begrepp i internationella psykologi.
alltså självreglering,
och som Zokrates skriver att den svenska religionen idag handlar om självförverkligande,
blir därför självreglering ett bra begrepp i Sverige,
för detta begrepp menas att man kan reglera sitt liv själv,
utan att vara bunden till lagar och relger, moral osv..
detta skulle säkert Marko gilla,

men allt handlar om, självkännedom för att kunna reglera sitt liv själv,

och självkännedom kommer från urskiljningsförmåga,
att kunna se vad som är gott eller ont, kärlek och hat
lycka och olycka,

och då kunna börja välja sin egen väg,
värdera sig fram i tillvaron
genom sin ökande självkännedom och sin förbätträde utrskiljningsförmåga,


men jag säger att du måste få kontakt med själen, för att kunna börja urskilja gott och ont,

alltså nå fjärde chakrat.

Sceptisk
Inlägg: 2520
Blev medlem: 15 dec 2006 00:33

Inläggav Sceptisk » 12 okt 2011 09:22

Jag håller inte helt med dig Harald.

Regler för uppförande finns i alla samhällen. Men de har inte uppkommit genom att någon suttit på en bergstopp och mediterat, utan för att människor ställer krav på varandra. De ställer krav på propert uppförande i sociala situationer.

Det är något som alltid uppstår när människor träffas och ska försöka göra något tillsammans. Särskilt blir det relevant då människor ska försöka leva tillsammans. Regler för uppförande är därför först och främst relevant i vad vi tycker kan vara rimliga krav på varandra, oss själva och andra.

För att man ska kunna säga att dessa krav är rättvisa så måste de gälla åt båda hållen. Det fungerar inte ifall någon vill ha specialbehandling och en egen uppsättning regler som exkluderar andra från att kunna ställa några krav tillbaka. I en normal situation blir en sådan person nedröstad. Och även så fungerar det inte att någon ställer krav utan att någon kan ge ett ömsesidigt bifall. Ömsesidighet gäller ju åt båda hållen. Om någon vill ha specialbehandling då blir dom oftast nedröstade, och om någon inte känner sig alls delaktig i samhället då kommer dom automatiskt att falla bort från den process där reglerna är relevanta.

Moral är något som växer fram i en social kontext. Men som Thomas Paine skriver så är regeringar ett tecken på att oskulden förlorats. Istället för att man har regler alla kan vara överens om, så måste vi i det moderna samhället påtvinga människor regler och sätta folk i fängelser om dom inte följer dom. Detta beror på att vi inte har någon social kärna i det moderna samhället. Vi kan säga att människor lever i samma samhälle idag, samtidigt som dom inte känner någon annan i samhället. Så det leder till disintegrering av vad som gör alla regler rättvisa till att börja med. Och det finns ett ansvar för dom som ställer upp reglerna också i att dom ser till att alla är delaktiga i samhället också, annars så finns det ingen relevans eller ömsesidighet i reglerna. Bristen på relevans, ömsesidighet och delaktighet är en stor anledning till att det moderna samhället är så pass fyllt av bedrägeri, våld, mord, våldtäckter, etc.

Det är också min uppfattning att i dagens starkt demokratiserade samhälle där tolerans övervinner allt annat, så är det väldigt få som har någon uppfattning om sociala regler och hur de ska appliceras och vilka krav man kan ställa, och får ställa, på andra och sig själv.

Det är som att folk går omkring i ett slags dimhöljt sus där dom tror att det är idéerna som sådana som är viktiga. När det i själva verket är den praktiska appliceringen av dom. Och det är inte tolerans som är det viktigaste i sociala sammanhang, utan att man har rimliga krav på varandra. Men då måste man också veta vilka krav man har och att dessa krav gäller åt båda hållen. För att krav ska kunna vara rättvisa så måste dom vara ömsesidiga. Det är så man får klarhet och tydlighet i komplexa sociala relationer.

Vad hjälper det nån att du sitter och känner dig själv när regler och moral är något som handlar om social kontext? Du kan sitta och stirra in i ditt inre hela livet om du vill, men det har inget att göra med moral.

En stor del i förvirringen gällande moral beror dels på religion och ideologier men också på att moralfilosofin oftast börjar med att fråga vad som är det rätta, vad som är det sköna, vad som är det vackra osv. Så den vanliga synen på moral handlar om att försöka definiera en idé istället för att se på vad som faktiskt krävs och behövs och kan bevisas vara gynnsamt för alla samhällsmedlemmar och det är inte något man alltid kan förutse. Olika människor har olika förmågor och man kan inte ställa samma krav gällande allting på alla människor. Det finns dock vissa saker som man alltid kan och får kräva, men det måste vara relevant och ömsesidigt. Så jag förkastar den filosofiska och religiösa inställningen till moral. Moral är praktisk tillämpning av önsesidiga krav i sociala kontexter. Det behövs ingen mystik, inga gudar, inga chakran, ingen spiritualitet för att förklara eller förstå det.

Användarvisningsbild
Harald Davidsson
Inlägg: 5897
Blev medlem: 28 okt 2009 13:48

Inläggav Harald Davidsson » 12 okt 2011 10:05

Sceptisk skrev:Jag håller inte helt med dig Harald.

Regler för uppförande finns i alla samhällen. Men de har inte uppkommit genom att någon suttit på en bergstopp och mediterat, utan för att människor ställer krav på varandra. De ställer krav på propert uppförande i sociala situationer.

Det är något som alltid uppstår när människor träffas och ska försöka göra något tillsammans. Särskilt blir det relevant då människor ska försöka leva tillsammans. Regler för uppförande är därför först och främst relevant i vad vi tycker kan vara rimliga krav på varandra, oss själva och andra.

För att man ska kunna säga att dessa krav är rättvisa så måste de gälla åt båda hållen. Det fungerar inte ifall någon vill ha specialbehandling och en egen uppsättning regler som exkluderar andra från att kunna ställa några krav tillbaka. I en normal situation blir en sådan person nedröstad. Och även så fungerar det inte att någon ställer krav utan att någon kan ge ett ömsesidigt bifall. Ömsesidighet gäller ju åt båda hållen. Om någon vill ha specialbehandling då blir dom oftast nedröstade, och om någon inte känner sig alls delaktig i samhället då kommer dom automatiskt att falla bort från den process där reglerna är relevanta.

Moral är något som växer fram i en social kontext. Men som Thomas Paine skriver så är regeringar ett tecken på att oskulden förlorats. Istället för att man har regler alla kan vara överens om, så måste vi i det moderna samhället påtvinga människor regler och sätta folk i fängelser om dom inte följer dom. Detta beror på att vi inte har någon social kärna i det moderna samhället. Vi kan säga att människor lever i samma samhälle idag, samtidigt som dom inte känner någon annan i samhället. Så det leder till disintegrering av vad som gör alla regler rättvisa till att börja med. Och det finns ett ansvar för dom som ställer upp reglerna också i att dom ser till att alla är delaktiga i samhället också, annars så finns det ingen relevans eller ömsesidighet i reglerna och det är därför som det moderna samhället är så pass fyllt av bedrägeri, våld, mord, våldtäckter, etc.

Det är också min uppfattning att i dagens starkt demokratiserade samhälle där tolerans övervinner allt annat, så är det väldigt få som har någon uppfattning om sociala regler och hur de ska appliceras och vilka krav man kan ställa, och får ställa, på andra och sig själv.

Det är som att folk går omkring i ett slags dimhöljt sus där dom tror att det är idéerna som sådana som är viktiga. När det i själva verket är den praktiska appliceringen av dom. Och det är inte tolerans som är det viktigaste i sociala sammanhang, utan att man har rimliga krav på varandra. Men då måste man också veta vilka krav man har och att dessa krav gäller åt båda hållen. För att krav ska kunna vara rättvisa så måste dom vara ömsesidiga. Det är så man får klarhet och tydlighet i komplexa sociala relationer.

Vad hjälper det nån att du sitter och känner dig själv när regler och moral är något som handlar om social kontext? Du kan sitta och stirra in i ditt inre hela livet om du vill, men det har inget att göra med moral.

Detta har också viss del i att moralfilosofin oftast börjar med att fråga vad som är det rätta, vad som är det sköna, vad som är det vackra osv. Så den vanliga synen på moral handlar om att försöka definiera en idé istället för att se på vad som faktiskt krävs och behövs och kan bevisas vara gynnsamt för alla samhällsmedlemmar. Det är inte något man alltid kan förutse. Så jag förkastar den filosofiska och religiösa inställningen till moral. Moral är praktisk tillämpning av önsesidiga krav i sociala kontexter. Det behövs ingen mystik, inga gudar, inga chakran, ingen spiritualitet för att förstå det.



det första du måste göra då du pratar om att samhället har en viss norm, normalitet
som samhället förväntar sig att dess medlemmar ska följa
är att också försöka skissera fram en bild av självreglering
som ju också finns samtidigt i samhället fast som kanske inte samhället förväntar sig att vi ska ha,
men som faktiskt existerar,
alltså vi är inte robotor under en social ordning
men alla människor har mer eller mindre en viss självreglering,
alltså en slags distans till sina handlingar
att hon inte är det hon gör
men att hon känner inom sig själv att hon inte är automatisk i det sociala relationerna,
men kan välja, värdera och tänka i viss mån själv,
att hon har uppnått en viss frihet från regler och förordningar,
men följer dessa regler mera rutinmässigt fast ganska ytligt,
att hon kan gå omkring på stan och fundera över filosofiska problem
samtidigt som hon är en normal människa i gruppen,

och jag skulle vilja säga att det första kravet vi kan ställa på varandra
är att vi ska uppvisa ett icke-vålds beteende

vi kan skrika, käfta, gräla osv,
men vi ska aldrig använda fysiskt väld,
för då fysiskt våld används är samhället förvandlat till barberi

Sceptisk
Inlägg: 2520
Blev medlem: 15 dec 2006 00:33

Inläggav Sceptisk » 12 okt 2011 10:21

Harald

Vad menar du med självreglering?

Regler uppstår när människor är tillsammans. Även om det är outtalade regler så finns det ändå hela tiden en förväntan på hur vi vill att andra ska behandla oss. Men för att detta krav ska kunna sägas vara rättvist så måste det gälla åt båda hållen. Det fungerar inte att någon vill ha en uppsättning regler för sig själv och en annan uppställning regler för alla andra. En sådan person blir en parasit, en översittare och en mobbare.

När du tar upp robotar under en social ordning då är det precis det som har hänt, att någon har blivit parasitisk och har egna regler för sig själv och andra regler för alla andra. De "sociala robotarna" blir då givetvis som slavar åt parasiten.

Alla monoteistiska religioner bygger på detta koncept förresten. Gud kan beordra masslakt och svält, sända blixtar och tortera folk i evigheter, men skulle han upptäcka att någon har en tanke på att inte älska honom för allt detta, då blir denne Gud chockad över denne persons "fräckhet" och har skapat ett helt helvete för den personen där denne kan bli torterad för alltid.

Jag vet inte men jag tycker inte det är en speciellt avlägsen gissning att mobbare har precis samma tankemönster och uppfattning om sig själva. Själv anser dom sig vara gudar och alla andra är irrelevanta objekt som bara finns för "gudens" egen njutning. Det är omoraliskt.

Så om du vill få bort sociala robotar, gör dig av med tron på parasiten. Jag vet inte vad du menar med "självreglering" men människor som växer upp i rättvisa miljöer där de är delaktiga i samhället, så blir dom inte sociala robotar och behöver inte återerövra någon självreglering. Men om man däremot har fallit offer för parasitiska ideologier så vet jag av egen erfarenhet att det tar tid att ta sig ur programmeringen.

Användarvisningsbild
Harald Davidsson
Inlägg: 5897
Blev medlem: 28 okt 2009 13:48

Inläggav Harald Davidsson » 12 okt 2011 10:58

Sceptisk

självreglering var ett begrepp som växte fram från Freuds upptäckt att moralen skapade sexuell borträngning som i sin tur skapade våra neuroser, och Wilhelm Reich kom då ut med son bok karatäranalysen, han och Jung var Freuds närmsta lärjungar, men Reich var också marxist. Han menade att ifall vi kunde frigöra orgasmreflexen, som också är Reichs begrepp så skulle vår karaktär som var formad av yttre tryck från moral och patriarkala samhället kunna lösas upp och människan skulle då bli fri att kunna agera inifrån henne själv, alltså börja vara sig själv och han kallde detta beteendet för självreglering i motsats till moral och lag,

och du är själv nu inne i en sådan process där du försöker börja finna moment inom dig själv att kunna reglera ditt liv bättre utifrån din unika identitet och önskningar därför håller du på med denna undersökning om vad samhället har för olika förtryck att ge till sina medlemmar som hämmar dem i sina gärningar att nå ett förverkligande av sig själva.

Parasiteringar. det onda i samhället. Marx kallade detta för kapitalism, men kapitalisterna säger att får de inte ha en viss utsugning, profit så kommer stagnation att ske i samhället. Men man kan ju strunta i att köpa en massa prylar. Det finns många vägar att komma undan samhällets förtryck utan att för den skulle vara olaglig.

att bli medveten om sin känsla, först själen, sen kärleken, sen godhet osv.
detta ger autentisk substans till en sann självkännedom som gör att man inte behöver att välja handlingar och saker som gör att man förlorar kontakten med sig själv, blir alienerad.

det andra kravet vi  måste kunna ställa på varandra är att vi ska vara hederliga, inte lura varandra.


Återgå till "Religion och andlighet"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 19 och 0 gäster