Att säga att ett argument är bra eller dåligt säger kanske inte så mycket om argumentet i sig själv? Ett argumentet kanske är/fungerar "bra" när jag försöker övertala min lillebror, men inte så "bra" när jag försöker övertala min retoriklärare.
Vad menas egenligen med ett "bra" argument?
1. Ett argument som är relevant till problemrymden - och som därför bidrar till att skapa en relation/koppling mellan tidigare nämda komponenter.
Eller 2. Ett argument som gör att jag "vinner" argumentationen?
Ja det bror kanske på om vill vi nå sammstämmighet eller om jag vill få större psykologisk makt/inflytande i situationen.
Jag tror problemet ligger i att vi använder begreppen bra och dåligt - väldigt löst och allmängilltigt - utan att prata om sammanhanget. Ett argument som jag inte upplever som relevant för diskussionen, känns helt enkelt inte meningsfullt för MIG och upplevs därför kanske som ett "dåligt" argument.
Sen skulle jag nog våga påstå att det finns det någon form av objektiva sanningar - fakta, men att härleda dessa fakta till värderingar som är bra och dåliga (för mig, dig eller hela mänskligheten) är ofta väldigt knepigt om parterna inte har liknande utgångspunkter/erfarenhetsgrund/kunskapsmodeller innan de gick in i diskussionen. Vilket i sig själv är en jävla paradox. Men det förklarar i alla fall i en begränsad utsträckning varför många "trångsynta"/"överdrivet övertygade" personer är svåra att ha att göra med.
Personligen anser jag att alla människor alltid har lite sanning i det de påstår, jag kanske inte håller med i vad de säger, men jag förstår ofta (eller försöker ofta förstå) varför de påstår något - d.v.s. grunderna för deras påstående. Människor påstår i regel något för att de är övertygade, och deras övertygelse är ofta genuint ärlig. Problemet är att deras kunskap och erfarenheter bara är relevant i ett begränsat sammanhang - i relation till alla deras tidigare erfarenheter/upplevelser, vilket gör att de själva uppfattar deras kunskap som allmängiltig och sann - eftersom vi trots allt lever med våra egna uppfattningar 24 timmar om dygnet (inte helt sant eftersom vi sover).
Och detta gäller alla människor. Olika människor är bara mer eller mindre medvetna om att de alltid är begränsade till deras tidigare upplevelser.
Vad jag ser som roten till problemet är att "egot"/språket/logiken/minnet alltid arbetar efter att vara ett komplett slutet system. Allting jag upplever ställer jag alltid i relation till det jag tidigare upplevt, vilket gör att människor alltid utgår ifrån sina egna erfarenheter.
Och därför är det svårt att argumentera med en person som suttit inne i en grotta hela livet, eller som aldrig varit fattig och levt med alkoholiserade föräldrar, aldrig blivit dumpad av sin flickvänn e.t.c. om dessa erfarenheter är direkt relevanta till argumentationen/diskussinen.
Jag uppfattar att människor argumenterar/diskuterar av olika anledningar:
1. Som är genuit intresserade av att förstå hur de själva tänker och hur andra människor tänker och resonerar, för att bygga en större kunskapssyntes.
2. Som är slutna/övertygade och mest argumenterar för att skapa ett psykologisk makthörhållande, en barriär, en högre position och därav känna sig psykologisk överlägsna (p.g.a tidigare rädsla de upplevt när andra personer skapat detta maktförhållande).
3. Som är övertygade om att deras egna kunskapsmodell är den absoluta/perfekta sanningen.
*. Det finns säkert flera som jag inte kommer på just nu.
Så vad tycker du avgör om ett argument är ett bra eller dåligt? Och varför kommer människor överhuvudtaget med dåliga argument? Och är ett argument bara "dåligt" om det inte känns "meningsfullt" för mig?
Bra och dåliga argument
Moderator: Moderatorgruppen
PopJimmy skrev:Ett argumentet kanske är/fungerar "bra" när jag försöker övertala min lillebror, men inte så "bra" när jag försöker övertala min retoriklärare.
Jag såg filmen Kocken igår:
"Intelligenta människor manipulerar man tills de ger en respekt. Idioter slår man." - Peter Stein
Nej, det är inte det jag menar med ett bra argument. Jag mäter inte ett arguments kvalitet i graden av handling det föranleder - i så fall skulle hot, skuldkänslor och smicker vara utmärkta argument.
Ett bra argument är ett sakligt argument, som inte är logiskt felaktigt. Argumentet måste utvärderas separat från handlingen den underbygger. Betrakta t.ex. "Vi måste bomba Irak för att förhindra terrorism". Här är inte handlingen att bomba Irak i sig i fråga, utan ifall förhindradet av terrorism är ett bra eller dåligt argument i sammanhanget. Ett liknande exempel: "Jag ska slå ihjäl min bror för att etablera världsfred". Vi kan här inte se hur min brors död skulle vara kopplad till världsfreden, därför är det ett dåligt argument (oavsett handlingen i sig).
Personligen anser jag att alla människor alltid har lite sanning i det de påstår, jag kanske inte håller med i vad de säger, men jag förstår ofta (eller försöker ofta förstå) varför de påstår något - d.v.s. grunderna för deras påstående.
Just, men grunderna kan vara starka eller svaga. Det är samma sak med argument.
Så vad tycker du avgör om ett argument är ett bra eller dåligt?
Om det är sakligt, begripligt och logiskt följdriktigt är det bra, annars inte.
Och varför kommer människor överhuvudtaget med dåliga argument?
Troligtvis för att det inte fått lära sig att skilja på bra och dåliga argument. Debattnivån i media är extremt låg och det politiska klimatet är oschysst. Vuxna (läs: lärare/föräldrar) är ofta lika dåliga på detta själva på grund av sina egna osäkerheter och missuppfattningar. Hur ska de kunna lära ut?
Och är ett argument bara "dåligt" om det inte känns "meningsfullt" för mig?
Nä, jag skiljer nog på "bra argument" i sig och meningsfulla argument. Låt säga att det är huvudsakligen sant att skivbolagen går med förlust på grund av den ökande fildelningen på nätet. Då är det ett bra argument att hävda att man borde upphöra med fildelningen för att inte missgynna skivbolagen. Om jag sedan inte bryr mig ett skvatt om skivbolagen missgynnas är det en annan sak.

Själv tycker jag att det är mer intressant att diskutera vad ett bra argument är: vad som är hållbart, relevant, etc.. Hemsidan hovnarr länkade till ger en del bra tips, även om de är av rätt allmän karaktär. På senare tid har man försökt arbeta fram logiker som ska vara mer vidsträckta än traditionell första ordningens logik. Titta t ex på hur många "logic" entries det finns på Staford. http://plato.stanford.edu/contents.html#l Det vore ju väldigt trevligt om man lyckades utveckla en mer omfattande formell teori om argumentationens konst, men än så länge måste vi nöja oss med att ganska så mycket är informellt.
Förresten måste jag säga att jag totalt missbedömde dig när du först kom till det här forumet, PopJimmy. Jag uppfattade dig som en flummare (och skällde en del, vill jag minnas), men det visade sig vara totalt felaktigt. Hoppas du inte tog illa upp och kul att du kommer med så läsvärda inlägg.
Förresten måste jag säga att jag totalt missbedömde dig när du först kom till det här forumet, PopJimmy. Jag uppfattade dig som en flummare (och skällde en del, vill jag minnas), men det visade sig vara totalt felaktigt. Hoppas du inte tog illa upp och kul att du kommer med så läsvärda inlägg.
Här är en trevlig och lättsam genomgång på argumentation:
http://hem.passagen.se/argumentum/
http://hem.passagen.se/argumentum/
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 23 och 0 gäster
