Brottslighetens eviga reduktionism
Moderator: Moderatorgruppen
Harald
Oavsett vad Freud eller någon annan säger, har du tagit reda på om det stämmer med verkligheten? Är moral verkligen något som tränger bort sexualiteten? Om moral är det krav vi har på varandra för att kunna uppföra oss hyfsat sjysst mot varandra i samhället då ser jag inget i moralen som skapar några sexuella neuroser. Det spelar ingen roll vad Freud eller Marx har sagt. Jag ser inga bevis för det.
Däremot, ifall man lever under en Gud eller metafysiskt koncept som kräver återhållsamhet, absolut disciplin av varenda tanke som växer fram i skallen, särskilt gällande känslor av lust och erotik, med hot om att brinna i helvetet för alltid, då kan jag förstå vad sexuell neuros skulle kunna innebära med betydligt bättre tydlighet.
Moral skapar inte sexuella neuroser. Freud närde någon egen slags avsky gentemot sexuell återhållsamhet och skapade en ideologi som handlade om sexuell "frigörelse" som en slags lösning på alla problem. Jag tror inte på Freud av många anledningar. Jag tror att han antingen var missledd, korkad eller så ljög han helt enkelt. Marx är ännu en annan berömd lögnare som skapat det mest parasitiska systemet av dom alla: kommunismen.
Men vad har det med saken att göra? Detta är en tråd som diskuterar lagar och moral.
Oavsett vad Freud eller någon annan säger, har du tagit reda på om det stämmer med verkligheten? Är moral verkligen något som tränger bort sexualiteten? Om moral är det krav vi har på varandra för att kunna uppföra oss hyfsat sjysst mot varandra i samhället då ser jag inget i moralen som skapar några sexuella neuroser. Det spelar ingen roll vad Freud eller Marx har sagt. Jag ser inga bevis för det.
Däremot, ifall man lever under en Gud eller metafysiskt koncept som kräver återhållsamhet, absolut disciplin av varenda tanke som växer fram i skallen, särskilt gällande känslor av lust och erotik, med hot om att brinna i helvetet för alltid, då kan jag förstå vad sexuell neuros skulle kunna innebära med betydligt bättre tydlighet.
Moral skapar inte sexuella neuroser. Freud närde någon egen slags avsky gentemot sexuell återhållsamhet och skapade en ideologi som handlade om sexuell "frigörelse" som en slags lösning på alla problem. Jag tror inte på Freud av många anledningar. Jag tror att han antingen var missledd, korkad eller så ljög han helt enkelt. Marx är ännu en annan berömd lögnare som skapat det mest parasitiska systemet av dom alla: kommunismen.
Men vad har det med saken att göra? Detta är en tråd som diskuterar lagar och moral.
- Harald Davidsson
- Inlägg: 5897
- Blev medlem: 28 okt 2009 13:48
Sceptisk
Moral har vi istället för kärlek, hur vi ska vara istället för att vara oss själva,
men det är bra att du ifrågasätter begreppet moral, vad Freud menade var att överjaget i människa som då bestod av moraliska regler och som vi uppfattade som vårt samvete, kanske sa negativa saker om vårt sexuella uppförande, du ska t.ex. inte runka ute på gatan, för folk mår dåligt av att någan människan har det skönt med sig själv, ingen vill se detta. Både Reich och Freud hade den åsikten att sexualiteten var den primära driften i människan, ifall den hindrades av yttre omständigheter så kunde en neuros skapas, ett komplex.
men du får inte göra samhället till någonting absolut, du måste se två världar samtidigt, en inre och en yttre, för om du tror att alla lösningar ligger i den yttre världen, genom att vi ställer R Ä T T V I S A krav på varandra och då kan få samhället att fungera som paradiset,
please, var lite mera självreglerande, lite mera självkännande, lite mera unik, lite mera dig själv och rucka då en aning på moralern, lagen och den yttre pseudo-ordningen på bekostand av att utveckla mera frihet i tanke, känsla och handling.
Men om du läser Paulus,
han säger att lagen, och menar då makten från den yttre världen
är anti-mänsklig
men du kan skriva att det finns en god moral och berätta vad det är
Moral har vi istället för kärlek, hur vi ska vara istället för att vara oss själva,
men det är bra att du ifrågasätter begreppet moral, vad Freud menade var att överjaget i människa som då bestod av moraliska regler och som vi uppfattade som vårt samvete, kanske sa negativa saker om vårt sexuella uppförande, du ska t.ex. inte runka ute på gatan, för folk mår dåligt av att någan människan har det skönt med sig själv, ingen vill se detta. Både Reich och Freud hade den åsikten att sexualiteten var den primära driften i människan, ifall den hindrades av yttre omständigheter så kunde en neuros skapas, ett komplex.
men du får inte göra samhället till någonting absolut, du måste se två världar samtidigt, en inre och en yttre, för om du tror att alla lösningar ligger i den yttre världen, genom att vi ställer R Ä T T V I S A krav på varandra och då kan få samhället att fungera som paradiset,
please, var lite mera självreglerande, lite mera självkännande, lite mera unik, lite mera dig själv och rucka då en aning på moralern, lagen och den yttre pseudo-ordningen på bekostand av att utveckla mera frihet i tanke, känsla och handling.
Men om du läser Paulus,
han säger att lagen, och menar då makten från den yttre världen
är anti-mänsklig
men du kan skriva att det finns en god moral och berätta vad det är
- Harald Davidsson
- Inlägg: 5897
- Blev medlem: 28 okt 2009 13:48
Vad säger du om virtue.
citat
Virtue is a behavior showing a high moral standard and is a pattern of thought and behavior based on high moral standards. Virtues can be placed into a broader context of values. Each individual has a core of underlying values that contribute to his or her system of beliefs, ideas and/or opinions (see value in semiotics). Integrity in the application of a value ensures its continuity and this continuity separates a value from beliefs, opinion and ideas. In this context, a value (e.g., Truth or Equality or Creed) is the core from which we operate or react. Societies have values that are shared among many of the participants in that culture. An individual's values typically are largely, but not entirely, in agreement with his or her culture's values.
Individual virtues can be grouped into one of four categories of values:
Ethics (virtue - vice, good - evil, moral - immoral - amoral, right - wrong)
Aesthetics (unbalanced, pleasing)
Doctrinal (political, ideological, religious or social beliefs and values)
Innate/inborn
Examples of virtues include:
Main article: List of virtues
Virtue, sword in hand, with her foot on the prostrate form of Tyranny on the Great Seal of Virginia.The four classic Western Cardinal virtues are:
temperance: σωφροσύνη (sōphrosynē)
prudence: φρόνησις (phronēsis)
courage: ἀνδρεία (andreia)
justice: δικαιοσύνη (dikaiosynē)
This enumeration is traced to Greek philosophy and was listed at least by Plato, if not also by Socrates, from whom no attributable written works exist. Plato also mentions "Holiness".
It is likely that Plato believed that virtue was, in fact, a single thing, and that this enumeration was created by others in order to better define virtue. In Protagoras and Meno, he states that the separate virtues can't exist independently and offers as evidence the contradictions of acting with wisdom (prudence), yet in an unjust way, or acting with bravery (fortitude), yet without knowing (prudence).
citat
Virtue is a behavior showing a high moral standard and is a pattern of thought and behavior based on high moral standards. Virtues can be placed into a broader context of values. Each individual has a core of underlying values that contribute to his or her system of beliefs, ideas and/or opinions (see value in semiotics). Integrity in the application of a value ensures its continuity and this continuity separates a value from beliefs, opinion and ideas. In this context, a value (e.g., Truth or Equality or Creed) is the core from which we operate or react. Societies have values that are shared among many of the participants in that culture. An individual's values typically are largely, but not entirely, in agreement with his or her culture's values.
Individual virtues can be grouped into one of four categories of values:
Ethics (virtue - vice, good - evil, moral - immoral - amoral, right - wrong)
Aesthetics (unbalanced, pleasing)
Doctrinal (political, ideological, religious or social beliefs and values)
Innate/inborn
Examples of virtues include:
Main article: List of virtues
Virtue, sword in hand, with her foot on the prostrate form of Tyranny on the Great Seal of Virginia.The four classic Western Cardinal virtues are:
temperance: σωφροσύνη (sōphrosynē)
prudence: φρόνησις (phronēsis)
courage: ἀνδρεία (andreia)
justice: δικαιοσύνη (dikaiosynē)
This enumeration is traced to Greek philosophy and was listed at least by Plato, if not also by Socrates, from whom no attributable written works exist. Plato also mentions "Holiness".
It is likely that Plato believed that virtue was, in fact, a single thing, and that this enumeration was created by others in order to better define virtue. In Protagoras and Meno, he states that the separate virtues can't exist independently and offers as evidence the contradictions of acting with wisdom (prudence), yet in an unjust way, or acting with bravery (fortitude), yet without knowing (prudence).
Zokrates skrev:Algotezza skrev:Det gäller t.ex. copyright äganderätt... Helt nya möjligheter till brott som den skrivna normala lagen inte hunnit ifatt att ta sig an...
Där har vi ännu inte sett änden...
/A-a
Jag tänker ta copyright på alfabetet, först till kvarn....
Du tjänar mer på att ta patent på de komplexa talen. Fast börja med de naturliga. Bara sex skall vara gratis.
/A-a
Algotezza aka Algotezza
Återigen Harald, jag håller inte med dig.
Jag har redan definierat moral som något som uppstår i sociala relationer mellan människor som ställer krav på varandra. För att moralen ska kunna vara rättvis så måste den vara ömsesidig. Moral kan aldrig vara ensidig eller bygga på exklusivism för någon. Det är det sociala och propra med moralen och vad som gör moral till just moral.
Ditt resonemang om "yttre" och "inre" har ingenting med moral att göra. Så du gör en skillnad mellan vad som är "yttre" och "inre" för dig. Men so what? Vad har det med din relation till andra människor att göra och vad har det med andras relation till dig att göra? Ingenting. Du tar även in självreglering och dygder i dina "resonemang".
Det tycks som att det är bekvämt av dig att sikta in dig på dygder eftersom de kan presenteras på ett sådant sätt att de tycks sakna social kontext - trots att de är subjektiva omdömen av andras kvalitéer. Du tar upp självreglering som om det vore en lösning. Men vad du försöker göra är att bygga upp ett argument för varför du förtjänar specialbehandling. Vad är självreglering om inte exklusivism? Självreglering säger ju bara att du ska få göra precis som du vill utan någon hänsyn till andra. När man tänker som en exklusivist då sätter man upp egna regler för sig själv medan alla andra får följa andra regler och exklusivisten försöker då tjäna på skillnaden. Det är i princip samma sak som att ljuga för att skaffa sig fördelar på andras bekostnad. Det du då gör är att du skapar ett intellektuellt och socialt vacuum omkring dig och du gör dig själv till en parasit.
Parasiter utvecklas inte. De lever hela tiden i ett beroendeskap och de kan därför aldrig vara fria att göra egna val. Om du vill bli fri så kan du inte hålla dig till någon dubbelstandard. Ifrågasätt dig själv, analysera din teologi eller filosofi, finns det en dubbelhet där? Jag har funnit att all teism, dvs Gudstro, är tron på en dubbelstandard. Detta inkluderar Hinduism, såväl som Kristendom, Judendom och Islam. De anser sig alla vara speciella. Även kommunismen bygger på en dubbelstandard som är ännu sjukare än teologisk exklusivism. Det är därför som både religion och kommunism blir parasitisk och varför båda är så djupt omoraliska och varför troende blir som robotar.
Du säger att moral är något vi har istället för kärlek och att moral är något annat än att "vara sig själv". Var får du dina definitioner ifrån? Vem är det som tänker ut dina resonemang? Moral står absolut inte i någon som helst motsatsställning till kärlek eller autenticitet. Moral är krav på vad som är propert i sociala sammanhang. Lönger, falskspel, hyckleri, osv; allt sådant är ju uppenbarligen inte passande eller socialt och därför är det omoraliskt.
Så jag skulle vilja veta hur du har resonerat dig fram till att moral är omoraliskt.
Jag har redan definierat moral som något som uppstår i sociala relationer mellan människor som ställer krav på varandra. För att moralen ska kunna vara rättvis så måste den vara ömsesidig. Moral kan aldrig vara ensidig eller bygga på exklusivism för någon. Det är det sociala och propra med moralen och vad som gör moral till just moral.
Ditt resonemang om "yttre" och "inre" har ingenting med moral att göra. Så du gör en skillnad mellan vad som är "yttre" och "inre" för dig. Men so what? Vad har det med din relation till andra människor att göra och vad har det med andras relation till dig att göra? Ingenting. Du tar även in självreglering och dygder i dina "resonemang".
Det tycks som att det är bekvämt av dig att sikta in dig på dygder eftersom de kan presenteras på ett sådant sätt att de tycks sakna social kontext - trots att de är subjektiva omdömen av andras kvalitéer. Du tar upp självreglering som om det vore en lösning. Men vad du försöker göra är att bygga upp ett argument för varför du förtjänar specialbehandling. Vad är självreglering om inte exklusivism? Självreglering säger ju bara att du ska få göra precis som du vill utan någon hänsyn till andra. När man tänker som en exklusivist då sätter man upp egna regler för sig själv medan alla andra får följa andra regler och exklusivisten försöker då tjäna på skillnaden. Det är i princip samma sak som att ljuga för att skaffa sig fördelar på andras bekostnad. Det du då gör är att du skapar ett intellektuellt och socialt vacuum omkring dig och du gör dig själv till en parasit.
Parasiter utvecklas inte. De lever hela tiden i ett beroendeskap och de kan därför aldrig vara fria att göra egna val. Om du vill bli fri så kan du inte hålla dig till någon dubbelstandard. Ifrågasätt dig själv, analysera din teologi eller filosofi, finns det en dubbelhet där? Jag har funnit att all teism, dvs Gudstro, är tron på en dubbelstandard. Detta inkluderar Hinduism, såväl som Kristendom, Judendom och Islam. De anser sig alla vara speciella. Även kommunismen bygger på en dubbelstandard som är ännu sjukare än teologisk exklusivism. Det är därför som både religion och kommunism blir parasitisk och varför båda är så djupt omoraliska och varför troende blir som robotar.
Du säger att moral är något vi har istället för kärlek och att moral är något annat än att "vara sig själv". Var får du dina definitioner ifrån? Vem är det som tänker ut dina resonemang? Moral står absolut inte i någon som helst motsatsställning till kärlek eller autenticitet. Moral är krav på vad som är propert i sociala sammanhang. Lönger, falskspel, hyckleri, osv; allt sådant är ju uppenbarligen inte passande eller socialt och därför är det omoraliskt.
Så jag skulle vilja veta hur du har resonerat dig fram till att moral är omoraliskt.
- Harald Davidsson
- Inlägg: 5897
- Blev medlem: 28 okt 2009 13:48
Sceptisk skrev:Återigen Harald, jag håller inte med dig.
Jag har redan definierat moral som något som uppstår i sociala relationer mellan människor som ställer krav på varandra. För att moralen ska kunna vara rättvis så måste den vara ömsesidig. Moral kan aldrig vara ensidig eller bygga på exklusivism för någon. Det är det propra med moralen och vad som gör moral till just moral.
Ditt resonemang om "yttre" och "inre" har ingenting med moral att göra. Så du gör en skillnad mellan vad som är "yttre" och "inre" för dig. Men so what? Vad har det med din relation till andra människor att göra och vad har det med andras relation till dig att göra? Ingenting. Du tar även in självreglering och dygder i dina "resonemang".
Det tycks som att det är bekvämt av dig att sikta in dig på dygder eftersom de kan presenteras på ett sådant sätt att de tycks sakna social kontext - trots att de är subjektiva omdömen av andras kvalitéer. Du tar upp självreglering som om det vore en lösning. Men vad du försöker göra är att bygga upp ett argument för varför du förtjänar specialbehandling. Vad är självreglering om inte exklusivism? Självreglering säger ju bara att du ska få göra precis som du vill utan någon hänsyn till andra. När man tänker som en exklusivist då sätter man upp egna regler för sig själv medan alla andra får följa andra regler och exklusivisten försöker då tjäna på skillnaden. Det är i princip samma sak som att ljuga för att skaffa sig fördelar på andras bekostnad. Det du då gör är att du skapar ett intellektuellt och socialt vacuum omkring dig och du gör dig själv till en parasit.
Parasiter utvecklas inte. De lever hela tiden i ett beroendeskap och de kan därför aldrig vara fria att göra egna val. Om du vill bli fri så kan du inte hålla dig till någon dubbelstandard. Ifrågasätt dig själv, analysera din teologi eller filosofi, finns det en dubbelhet där? Jag har funnit att all teism, dvs Gudstro, är tron på en dubbelstandard. Detta inkluderar Hinduism, såväl som Kristendom, Judendom och Islam. De anser sig alla vara speciella. Även kommunismen bygger på en dubbelstandard som är ännu sjukare än teologisk exklusivism. Det är därför som både religion och kommunism blir parasitisk och varför båda är så djupt omoraliska och varför troende blir som robotar.
Du säger att moral är något vi har istället för kärlek och att moral är något annat än att "vara sig själv". Var får du dina definitioner ifrån? Vem är det som tänker ut dina resonemang? Moral står absolut inte i någon som helst motsatsställning till kärlek eller autenticitet. Moral är krav på vad som är propert i sociala sammanhang. Lönger, falskspel, hyckleri, osv; allt sådant är ju uppenbarligen inte passande eller socialt och därför är det omoraliskt.
Så jag skulle vilja veta hur du har resonerat dig fram till att moral är omoraliskt.
jag vill inte medvetet missförstå dig eller försöka förlöjliga dig osv, så vad jag kan förstå av din text vill du börja om på noll med samhället, och då det nya samhället skapas av dina ideer ska det ske genom en slags jätte-stor grupp-terapi där alla ska bli hörda om vilka krav de kan ställa på varandra och dessa krav ska vara så rättvisa som möjligt så ingen känner sig åsidosatt, och denna jätte-gruppterao heter idag demokratiskt samhälle, men grupp-medlemmarna får inte vara med direkt, men har ombud som ska föra fram deras intressen av att leva tillsammans i samhället, så egentligen är det rixdagsvalet du skriver om, för detta val är den enda praktiska möjligheten folk har att framföra sin krav och önskningar. Fast vi har också arbetsorganisationerna, SAF och LO osv..så du pratar helt om det politiska samhället, och försöker kalla det religösa, filosofiska, mystiska osv, som asociala ideer,
Och du försöker upphöja begreppet moral till nåt slags universialt begrepp
där allt kan försonas, och göra människorna lyckliga.
1. detta du beskriver kan kallas det sociala livet.
2. men vi har också ett djupare liv, där självreglering, självförverkligande, självkännedom osv. kommer in och detta djupare liv snackade Reich om, men han var en terapeut som menade att vi skull försöka få ut våra spänningar och önskningar ur kroppen och detta var orgasmreflexen normalt ämnad för, vi skulle alltså detronisera överjaget som består av moral och lag osv..för att därigenom frigöra våra instinkter, precis som sker varje dag för alla de som mediterar, de försöker också få ut sina spänningar, och som Patanjali pläderar för.
3. men jag är på en ännu djupare nivå, för jag tror inte på att vi ska projicera ut våra spänningar, men TRANSFORMERA dem upp från första chakrat till det tolfte chakrat V E R T I K A L T i kroppen, den inre världen,
och för denna transformation som inte ska missförstås som sublimering, behövs det extra krafter som t.ex. själen, kärleken, Gud osv.
men du, Sceptisk, då vi går runt och handlar i affärer eller sitter och dricker kaffe på nåt fik eller dricker en öl med en kompis, så är vi kanske sociala varelser på ytan, men oss själva samtidigt på en djupare nivå där vi då kan snacka om personliga problem med en kompis trots att det sitter folk runt omkring vid andra bord och snackar och dricker kaffe, vi lever så att säga i två världar samtidigt, den yttre sociala med sina regler och krav men också i vår egen inre värld med våra egena personliga känslor och upplevelser som vi då objektifierar för en vän.
Harald
Nu tycker jag dina resonemang känns tydligare. Det verkar som att vi börjar förstå varandra. Du resonerar utifrån hur du kan göra dig av med inre spänningar, men har du funderat på varifrån dessa inre spänningar kommer?
Det är min uppfattning och personliga erfarenhet att omoral, dvs hyckleri, gör människan olycklig. En person som lever med en dubbelstandard och försöker göra sig själv unik och speciell lever alltid med risken att bli upptäckt. Precis som en lögnare så snärjer hycklaren in sig i en väv av falskhet. Är det märkligt isåfall att en hycklare kommer att leva med inre spänningar? Han måste ju hindra sig själv hela tiden för att inte avslöja sig själv.
För mig så är det allt mer självklart att en hycklare blir och är en djupt olycklig människa. Det är en människa som aldrig riktigt kan nå fram till andra, som blir exkluderad av sin egen exklusivism, asocial av sin egen asocialitet och som upplever inre spänningar just för att han/hon hela tiden måste ta på sig en mask och spela en roll som han eller hon inte kan stå för.
Det är klart att det finns en rädsla där, precis som för lögnaren, att bli upptäckt och förödmjukad. Tro nu inte att jag sitter på några höga hästar och försöker att döma någon, för jag vet själv hur det är. Jag har varit troende i stort sett hela mitt liv och jag har varit falsk gentemot andra människor och jag vet vad det leder till.
Det finns ingen gräns för hur djupt man kan snärja in sig i falskheter väl man skapar en dubbelstandard. En standard för mig själv som speciell och en annan standard för alla andra "vanliga dödliga". Då man är troende så innebär det i min erfarenhet att man antingen vill göra sig själv till en frälsare eller gudom, eller så använder sig av "Gud" för att skaffa sig denna speciella status 'by proxy' - eller så gör man bådadera.
Både det att vilja vara speciell av egen kraft och speciell by proxy leder till blindhet för andras känslor och man blir även blind för hur man själv är och beter sig. Man tror man är sig själv god nog och att man har ett värde som är oberoende av andra.
Misären i detta består bland annat av inre spänningar, som man såklart försöker att leva ut på olika sätt som oftast är självdestruktiva eller förnedrande för en själv och kanske även för andra. Det är på det viset som jag tror att missbruk uppstår. Missbruk av makt, droger, sex, alkohol, etc har inget att göra med att det är något fel på ens vilja. Men det beror på att man vill hålla sig fast vid känslan av att vara speciell och att vilja ha en egen standard för sig själv oberoende av andra.
Har du sett att många människor som blir alkoholister tycks vara rädda för sociala sammanhang? Och blir det inte självuppfyllande att en alkoholist gör sig själv asocial och ibland rent omöjlig att ha att göra med? Och hur blir det för sexmissbrukarna som försöker använda sig av erotiska förströelser för att bli av med sina inre spänningar? Hur mycket skam upplever inte dom med sig själva? Kan en människa vara sexmissbrukare och samtidigt vara social och äkta?
Samhället har en moralisk ordning och det tycks som att människor som tror dom är undantag från den ordningen blir asociala, missbrukande och miserabla. För mig är det tydligt att omoral (hyckleri) gör människan olycklig och svag.
Nu tycker jag dina resonemang känns tydligare. Det verkar som att vi börjar förstå varandra. Du resonerar utifrån hur du kan göra dig av med inre spänningar, men har du funderat på varifrån dessa inre spänningar kommer?
Det är min uppfattning och personliga erfarenhet att omoral, dvs hyckleri, gör människan olycklig. En person som lever med en dubbelstandard och försöker göra sig själv unik och speciell lever alltid med risken att bli upptäckt. Precis som en lögnare så snärjer hycklaren in sig i en väv av falskhet. Är det märkligt isåfall att en hycklare kommer att leva med inre spänningar? Han måste ju hindra sig själv hela tiden för att inte avslöja sig själv.
För mig så är det allt mer självklart att en hycklare blir och är en djupt olycklig människa. Det är en människa som aldrig riktigt kan nå fram till andra, som blir exkluderad av sin egen exklusivism, asocial av sin egen asocialitet och som upplever inre spänningar just för att han/hon hela tiden måste ta på sig en mask och spela en roll som han eller hon inte kan stå för.
Det är klart att det finns en rädsla där, precis som för lögnaren, att bli upptäckt och förödmjukad. Tro nu inte att jag sitter på några höga hästar och försöker att döma någon, för jag vet själv hur det är. Jag har varit troende i stort sett hela mitt liv och jag har varit falsk gentemot andra människor och jag vet vad det leder till.
Det finns ingen gräns för hur djupt man kan snärja in sig i falskheter väl man skapar en dubbelstandard. En standard för mig själv som speciell och en annan standard för alla andra "vanliga dödliga". Då man är troende så innebär det i min erfarenhet att man antingen vill göra sig själv till en frälsare eller gudom, eller så använder sig av "Gud" för att skaffa sig denna speciella status 'by proxy' - eller så gör man bådadera.
Både det att vilja vara speciell av egen kraft och speciell by proxy leder till blindhet för andras känslor och man blir även blind för hur man själv är och beter sig. Man tror man är sig själv god nog och att man har ett värde som är oberoende av andra.
Misären i detta består bland annat av inre spänningar, som man såklart försöker att leva ut på olika sätt som oftast är självdestruktiva eller förnedrande för en själv och kanske även för andra. Det är på det viset som jag tror att missbruk uppstår. Missbruk av makt, droger, sex, alkohol, etc har inget att göra med att det är något fel på ens vilja. Men det beror på att man vill hålla sig fast vid känslan av att vara speciell och att vilja ha en egen standard för sig själv oberoende av andra.
Har du sett att många människor som blir alkoholister tycks vara rädda för sociala sammanhang? Och blir det inte självuppfyllande att en alkoholist gör sig själv asocial och ibland rent omöjlig att ha att göra med? Och hur blir det för sexmissbrukarna som försöker använda sig av erotiska förströelser för att bli av med sina inre spänningar? Hur mycket skam upplever inte dom med sig själva? Kan en människa vara sexmissbrukare och samtidigt vara social och äkta?
Samhället har en moralisk ordning och det tycks som att människor som tror dom är undantag från den ordningen blir asociala, missbrukande och miserabla. För mig är det tydligt att omoral (hyckleri) gör människan olycklig och svag.
- Harald Davidsson
- Inlägg: 5897
- Blev medlem: 28 okt 2009 13:48
Sceptisk
spänningar kommer av konflikter, bland annat av att folk är olika,
ifall alla var exakt likadana skulle vi inte få några spänningar
det är två problem med samhället,
dels att folk inte känner sina spänningar, de är inte tillräckligt sensitiva,
dels att de är extroverta, alltså fått ut sina spänningar i världen,
men evolutionen till den totala människan
betyder att kunna ta in alla spänningar i världen i sin egen kropp,
INTROJICERA DEM
och sedan få en uppståndelse en vertikal transformation av spänningarna.
som HANUMAN, att det man tänker händer.
spänningar kommer av konflikter, bland annat av att folk är olika,
ifall alla var exakt likadana skulle vi inte få några spänningar
det är två problem med samhället,
dels att folk inte känner sina spänningar, de är inte tillräckligt sensitiva,
dels att de är extroverta, alltså fått ut sina spänningar i världen,
men evolutionen till den totala människan
betyder att kunna ta in alla spänningar i världen i sin egen kropp,
INTROJICERA DEM
och sedan få en uppståndelse en vertikal transformation av spänningarna.
som HANUMAN, att det man tänker händer.
- Harald Davidsson
- Inlägg: 5897
- Blev medlem: 28 okt 2009 13:48
Sceptisk skrev:Nej Harald. Det stämmer inte. Konflikter kan uppstå men de behöver inte leda till inre spänningar. Inre spänningar beror på att man har en inre konflikt.
Du är okunnig om psykologi, Sceptisk,
spänningar skapas av känslomässiga reaktioner i kroppen,
och de kan vara positiva sexuella spänningar, upphetsning, men behöver laddas ut ur kroppen,
dels av aggressiva spänningar, som också kan vara positiva,
men genom att lära sig introjicera spänningar i sin kropp,
genom att undertrycka både sin sexualitet och sin aggression
kan man göra EVOLUTION,
du är för okunnig
- Harald Davidsson
- Inlägg: 5897
- Blev medlem: 28 okt 2009 13:48
Det du skriver blir en slags social smet som passar bästa på barnkalas,
och den modellen att utgå från emperi som de franska postmodernisterna, Focult Darrida osv,
att börja om på noll och bara ta en bit så kallad verklighet och beskriva hur man upplever detta
skulle jag vilja kalla för en vetenskaplig geggamoja
utan annan användning än att göra folk mera förvirrade.
och den modellen att utgå från emperi som de franska postmodernisterna, Focult Darrida osv,
att börja om på noll och bara ta en bit så kallad verklighet och beskriva hur man upplever detta
skulle jag vilja kalla för en vetenskaplig geggamoja
utan annan användning än att göra folk mera förvirrade.
- Harald Davidsson
- Inlägg: 5897
- Blev medlem: 28 okt 2009 13:48
Sceptisk skrev:Harald
Du skrev i inlägget innan att spänningar uppstår genom konflikter. Nu säger du att spänningar uppstår i känslomässiga reaktioner i kroppen. Ungefär samma sak som jag skrev. Så hur ska du ha det?
Spänningar i kroppen orsakas av känslomässga reaktioner, alltså affekter mer eller mindra, och hur känslor kommunicerar med hjärnan, med det mentala, det går två vägar dels från varat till vetandet, detta kan kallas för neuros, då man genom att jaga upp sig blir rädd för en viss situatione eller en viss människa, dels från vetandet till varat, som kan bero på att en jordbävning just sker i i omvärlden eller att man blir rånad av en människa eller att man blir förälskad i en kvinna,
men det är mera med spänningar som jag inte kan ta upp nu.
för hela den symboliska världen bygger också på spänningar, kreativa spänningar, intuitiva spänningar osv.
- Harald Davidsson
- Inlägg: 5897
- Blev medlem: 28 okt 2009 13:48
Sceptisk skrev:Harald
Neuros används inte lika ofta numera inom psykatrin, men om du alltså erkänner att du lider av en inre konflikt, var säger du isåfall emot mig? Jag ser inte att du har något argument. Och vad har du att säga om hur lagar och moral uppstår?
jag har inte sagt att jag lider av inre konflikt,
så du lider av att ge lögn om mig, varför ska jag diskutera på en sådan låg nivå,
lagar och moral uppstår på grund av att folk tänker som du.
Återgå till "Religion och andlighet"
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 14 och 0 gäster