Global hjärna

[Teofil]

Teknologi, Artificiell Intelligens, Internet, Interconnectedness, Minne, Programmering,
Objektivitet, Subjektitivet, Lingvistik, Matematik, Historia, Filosofi, Framtid, Dåtid,

[Teofil]

Bloggar visar tydligt upp separationen i det kollektiva medvetna, en blog visar vad som rör sig i det individuella huvudet, Om man frågar sig själv vem det är som ser alla dessa bloggar, alla dessa språkliga och bildliga objektiva uttryck, så är det en själv, och vips, där är den globala hjärnan,

fylld med information som färdas i elektroniska nätverk, med tillgång till hela matrixen, som artificiell intelligens,
med facebook som en sorts drog, ett interaktivt virus, något som binder människan till en vana,
skapar ett mönsterbeteende, kollektivt,

krigsspel, där hjärnan programmeras, stimuleras till
våldshandling, Breivik som sköt ihjäl en massa stackare, hade spelat mycket våldspel, programmerat sin hjärna,
till att bli något sorts artificiellt, monsterliknande, destruktivt väsen,

jag minns då jag gick i gymnasieskolan, mina klasskamrater satt och spelade krigspel mellan lektionerna,
den killen som jag upplevde mest, sympatiskt och snäll, var den som var bäst på att skjuta ihjäl mina klasskamrater,
holografiskt och visuellt, mentalt och med en emotionell tillfredställelse, ironiskt nog,

självklart så förstod dom att det bara var på låtsas, men, att låtsas är en form av illusion,
i den meningen att allting hjärnan producerar, är på riktigt, i den imaginära sfären,

riktigt i den meningen att spelet var en produkt av en hjärna, som producerat en kopia av våldshandlingen,
i spelet tog de alla påhittade namn, inte riktiga, de dödade varandra på låtsas, inte på riktigt,

jag finner det absurt och förödande att det inte riktas mer uppmärksamhet, till detta fenomen,

Ahimsa är en buddistisk term för ickevåld som jag gärna använder, och i en övergångsfas, till ett mer och mer,
holografiskt samhälle, så tycker jag detta borde integreras i kulturen, som verkar bli mer och mer teknologiskt anpassad, till medvetandets utveckling, föräldrar där ute, bör uppmärksamma hur deras barns hjärnor,
blir programmerade till att utföra våldshandling,  

uppmärksamma vad om skrivs på bloggarna, vad som rör sig i den individuella hjärnan, få perspektiv på den globala,
knyta ihop ett och två, tyda det objektiva som det är, och i den meningen så borde den här,
kommunikationseran, börja accelerera, medan mark zuckenberg blir rikare och rikare,
människor som breivik blir uppfångade av sociala skýddsnät, någon sorts kollektiv interaktiv arketypisk moder,
så vi slipper onödigt våld  

genom att se de subjektiva virtuella imaginära fenomenen, utvecklas till direkt artificiella objektiva processer,
som bildar en holografik, en matrix där internet står som centrum, bör vi också kunna skilja, ondskan ifrån det goda,
och inte, begravas i ett kluster av vibrerande strängar som ingen verkar begripa,

Internet kommer generera karma, och om inte våldsspelen upphör,
om det vi är rädda för, konstant censureras, leder detta till degeneration,
genetiskt förfall, en mänsklighet, konditionerade av internet,

[Justin Case]

Nu har väl inga vetenskapliga studier kunnat visa på något samband mellan "våldsamma" dataspel (dataspel som föreställer våld) och verkliga våldshandlingar? Ett enda fall, som Breivik, bevisar ingenting. Det är så pass många som spelar "våldsamma" dataspel nuförtiden att sannolikheten för att Breivik skulle visa sig ha varit en av dem måste förväntas vara ganska stor oavsett om där finns ett samband eller inte.

Men om man hypotetiskt antar att det skulle finnas ett sådant samband. Då skulle det ändå räcka med att 1) människorna på internet blev tillräckligt interconnectade för att bli som en enda hjärna, och att 2) det bland dem spreds, så att de alla fick, insikten och kunskapen om hur man håller isär fantasi och verklighet så att man inte får för sig att det går bra att göra verklighet av våldsspelen. Så att alla som spelar våldsspel anammade samma mentalitet som de våldsspelare har som aldrig begår något verkligt våld trots ymnigt våldsspelsspelande. Då skulle folk kunna fortsätta spela våldsspel utan att det var någon fara med det. Men nu är det, vad jag har förstått, dessutom inte ens bevisat att det finns något sådant samband som gör våldsspelsspelare mer våldsbenägna i verkligheten. Man kan t.ex. mycket väl tänka sig att Breiviks våldsspelsspelande bara var ett av många symtom på en dragning till allt som påminde om våld, liksom hans verkliga våldshandlingar var det, och att hans våldsspelsspelande inte utgjorde någon orsak, ens någon delorsak, till det verkliga våld han begick, utan bara ett ytterligare symtom parallellt med det.

Och - ännu en möjlighet - även om det just i Breiviks fall var så att våldsspelsspelandet till viss del orsakade det verkliga våldet, kan det vara så att anledningen till att man i vetenskapliga studier inte sett några tecken på att våldsspelsspelande statistiskt sett ökar benägenheten till verkligt våld är att det på varje Breivik går ungefär en lika engagerad våldsspelsspelare någon annanstans som på grund av att han får utlopp för sina våldsfantasier i våldsspelen kan avhålla sig från att begå våldsdåd i verkligheten, våldsdåd han skulle ha begått i verkligheten om det inte hade funnits våldsspel att kanalisera våldslusten i.

[Teofil]

En inblick i hur jag ser det, drömmer upp det,

Medvetande >                                                
Meditation >
Emotionella/Mentala Filter Löses Upp >
Direkt Perception/Apperception >
Objekt/Subjekt Bryggas >
Holografisk Verklighet>
Mental Programmering Via>
Lingvistik>
Mytologiska System>
Kaos Matematik>
Ekonomiska System>
Politiska System>
Filosofiska Plattformer>
=
Matrix>
Maya>
Objektiv Illusorisk Verklighet >

Emotionell Affekt >
Kausal Effekt >


                                                     -

Individuelltmedvetande/Ego >ObjektivOrganism >Hjärna> Våldspel> Programmering> VirituellVerklighet -Matrix  
Individuelltmedvetnade/Ego >ObjektivOrganism >Hjärna> Våldspel> Programmering> VirituellVerklighet -Matrix  
Individuelltmedvetande/Ego >ObjektivOrganism >Hjärna> Våldspel> Programmering> VirituellVerklighet -Matrix  
Individuelltmedvetande/Ego >ObjektivOrganism >Hjärna> Våldspel> Programmering> VirituellVerklighet -Matrix  
Individiuellmedvetande/Ego >ObjektivOrganism >Hjärna> Våldspel> Programmering> VirituellVerklighet -Matrix    
Individuelltmedvetande/Ego >ObjektivOrgansim >Hjärna> Våldspel> Programmering> VirituellVerklighet -Matrix    
Individuelltmedvetnade/Ego >ObjektivOrgansim >Hjärna> Våldspel> Programmering> VirituellVerklighet -Matrix

>Nätverk > Synkronisitet >
>Virtuell Verklighet > Underhållning/Drama/Komedi/Spel>
>Programmering > Emotionell Affekt >
>Kausal Respons > PsykoDynamik >
>Global Hjärna    > Världens Skick >

Breivik som Arketyp för Djävul >Spelar ut Destruktivitet > Holografiskt Våldsdåd >Artificiell Realitet>Matrix

"Ett enda fall, som Breivik, bevisar ingenting. Det är så pass många som spelar "våldsamma" dataspel nuförtiden att sannolikheten för att Breivik skulle visa sig ha varit en av dem måste förväntas vara ganska stor oavsett om där finns ett samband eller inte."


Fallet med Breivik är intressant eftersom han befann sig koncentrerad, fokuserad då han utförde handlingarna.
En koncentration som tyder på att han förmodligen upplevde verkligheten som virtuell, under en fundamental och             extrem ideologi filtrerad via Djävul som arketyp, för destruktivitet och ondska, hans mentala tillstånd var alltså  grundat på en fundamental plattform, som jag tror var programmerad utifrån virtuella våldspel, men också via socialisering inom militären och politiken, där han verkat inom tidigare.

En ingenjör som producerar teknologiska elementära objekt, programmerar alltså objekten utifrån hennes eget subjekt, hennes referenspunkt, en referenspunkt som består av minnen, minnet består av programmeringar, memetik. Om ingenjören i framtiden, har blivit programmerad i sin barndom, via våldspel, bland annat,
så kommer hon förmodligen att producera teknologiska apparaturer utefter hennes subjektiva, omedvetna minnesprogrammeringar, hennes memetik. Vilket skapar en heirarkisk teknologisk utvecklingsprocess, där vi går från programmering till programmering.

Exempelvis en dator är programmerad med språk, matematik, bilder, ljud ljus och och minne, en produkt av den mänskliga hjärnans innehåll, en avbild dess intelligens, som ett sorts artificiellt individuellt medvetande, där Internet kopplar upp den på ett universellt medvetande, där information färdas i signalsystem, från nervsystem till nervsystem.

Teknologin är på det sättet alltid ett steg efter den mänskliga hjärnans utveckling i tiden, om teknologin börjar programera den mänskliga hjärnan, genom att den i framtiden agerar utifrån minnen som tidigare referens då den utvecklar nya former av teknologi, så skapas i teorin en framtid med klonade artificiella nervsystem som blir verklighet i matrixen. Med referens till att minne verkar vara ett slags lager på lager produkt av programmeringar, som skapar det globala mönstret av människan som organism på gaia, där internet får oss medvetna om vår interconnectedness, vår sammanlänkade existens i den kollektiva medvetna.

I vilket jag finner våldsspelen förödande då om de i en eventuell framtida holografisk matrix skulle vara rent av
onödiga, då vi också har förmågan att utveckla etiska ickevålds principer, och arbeta med det mörka på ett mer sofistikerat sätt, försöka att analysera grunden till uppkomsten av avundsjuka, aggression och förtryck på ett djuppsykologisk kollektivt plan.    
   
"att han får utlopp för sina våldsfantasier i våldsspelen kan avhålla sig från att begå våldsdåd i verkligheten,
våldsdåd han skulle ha begått i verkligheten om det inte hade funnits våldsspel att kanalisera våldslusten i."

Människan har i historien förtryckt skadliga impulser, känslor, på ett individuellt plan av medvetande, men ofta så
verkar detta inte hjälpa då vi ser att det istället bildas socialagrupper som kanaliserar de hemska känslorna via en ideologi som sedan förs ut till manifestation i matrix, där det istället för att förtryckas verkar accelerera kollektivt,
hatet och de skadliga emotionerna sublimeras och kanaliseras via politiska system, skapar doktriner, sverigedemokraterna för exempel för ett kanaliserat missnöje, en politisk ideologi som bygger en form av hatisk agenda.


Det är intressant att se vad det finns för tankar där ute, angående den teknologiska evolutionen, människans relation till interaktiva system, artificiell intelligens. Alla synpunkter bildar ett mönster, och det är här förändringen sker, som jag ser det, då universiteten domineras auktoritära system, som ofta censurerar och förpressar den fria tanken, något som jag personligen fått avsmak för, så befria tanken!

[Justin Case]

En inblick i hur jag ser det, drömmer upp det,

Medvetande >                                                
Meditation >
Emotionella/Mentala Filter Löses Upp >
Direkt Perception/Apperception >
Objekt/Subjekt Bryggas >
Holografisk Verklighet>
Mental Programmering Via>
Lingvistik>
Mytologiska System>
Kaos Matematik>
Ekonomiska System>
Politiska System>
Filosofiska Plattformer>
=
Matrix>
Maya>
Objektiv Illusorisk Verklighet >

Emotionell Affekt >
Kausal Effekt >


                                                     -

Individuelltmedvetande/Ego >ObjektivOrganism >Hjärna> Våldspel> Programmering> VirituellVerklighet -Matrix  
Individuelltmedvetnade/Ego >ObjektivOrganism >Hjärna> Våldspel> Programmering> VirituellVerklighet -Matrix  
Individuelltmedvetande/Ego >ObjektivOrganism >Hjärna> Våldspel> Programmering> VirituellVerklighet -Matrix  
Individuelltmedvetande/Ego >ObjektivOrganism >Hjärna> Våldspel> Programmering> VirituellVerklighet -Matrix  
Individiuellmedvetande/Ego >ObjektivOrganism >Hjärna> Våldspel> Programmering> VirituellVerklighet -Matrix    
Individuelltmedvetande/Ego >ObjektivOrgansim >Hjärna> Våldspel> Programmering> VirituellVerklighet -Matrix    
Individuelltmedvetnade/Ego >ObjektivOrgansim >Hjärna> Våldspel> Programmering> VirituellVerklighet -Matrix

>Nätverk > Synkronisitet >
>Virtuell Verklighet > Underhållning/Drama/Komedi/Spel>
>Programmering > Emotionell Affekt >
>Kausal Respons > PsykoDynamik >
>Global Hjärna    > Världens Skick >

Breivik som Arketyp för Djävul >Spelar ut Destruktivitet > Holografiskt Våldsdåd >Artificiell Realitet>Matrix

Vad står ">" för?
Om det står för "leder till" eller "orsakar" eller något i den vägen, får jag inte ihop det du skriver. Jag får förresten inte ihop det på något annat sätt heller. Förklara gärna närmare hur du menar.

Fallet med Breivik är intressant eftersom han befann sig koncentrerad, fokuserad då han utförde handlingarna.
En koncentration som tyder på att han förmodligen upplevde verkligheten som virtuell, under en fundamental och             extrem ideologi filtrerad via Djävul som arketyp, för destruktivitet och ondska, hans mentala tillstånd var alltså  grundat på en fundamental plattform, som jag tror var programmerad utifrån virtuella våldspel, men också via socialisering inom militären och politiken, där han verkat inom tidigare.

En ingenjör som producerar teknologiska elementära objekt, programmerar alltså objekten utifrån hennes eget subjekt, hennes referenspunkt, en referenspunkt som består av minnen, minnet består av programmeringar, memetik. Om ingenjören i framtiden, har blivit programmerad i sin barndom, via våldspel, bland annat,
så kommer hon förmodligen att producera teknologiska apparaturer utefter hennes subjektiva, omedvetna minnesprogrammeringar, hennes memetik. Vilket skapar en heirarkisk teknologisk utvecklingsprocess, där vi går från programmering till programmering.

Exempelvis en dator är programmerad med språk, matematik, bilder, ljud ljus och och minne, en produkt av den mänskliga hjärnans innehåll, en avbild dess intelligens, som ett sorts artificiellt individuellt medvetande, där Internet kopplar upp den på ett universellt medvetande, där information färdas i signalsystem, från nervsystem till nervsystem.

Teknologin är på det sättet alltid ett steg efter den mänskliga hjärnans utveckling i tiden, om teknologin börjar programera den mänskliga hjärnan, genom att den i framtiden agerar utifrån minnen som tidigare referens då den utvecklar nya former av teknologi, så skapas i teorin en framtid med klonade artificiella nervsystem som blir verklighet i matrixen. Med referens till att minne verkar vara ett slags lager på lager produkt av programmeringar, som skapar det globala mönstret av människan som organism på gaia, där internet får oss medvetna om vår interconnectedness, vår sammanlänkade existens i den kollektiva medvetna.

I vilket jag finner våldsspelen förödande då om de i en eventuell framtida holografisk matrix skulle vara rent av
onödiga, då vi också har förmågan att utveckla etiska ickevålds principer, och arbeta med det mörka på ett mer sofistikerat sätt, försöka att analysera grunden till uppkomsten av avundsjuka, aggression och förtryck på ett djuppsykologisk kollektivt plan.

Det är förhastat att tro att det är moraliskt bra att kategoriskt leva utifrån "ickevålds principer". Förmågan till våld kan komma väl till pass om det skulle dyka upp behov därav. Man kan aldrig utesluta att det någon gång i framtiden kommer att dyka upp behov av våld. Även i en pacifistisk "utopi" där våld för länge sedan är utrotat som företeelse, kan det slå slint i hjärnan på någon människa så att han/hon spårar ur och blir våldsam, hur mycket man än försöker övertala honom/henne till ickevåld, och om då alla människor utom den "urspårade" har glömt bort poängen med våld och hur man använder våld, är de allihop ett lätt byte för honom/henne, eftersom de inte kommer att försvara sig/varandra.

Förslaget att vi ska utrota alla tendenser till våld, även på fantasiplanet - vilket det vore fråga om om man skulle förbjuda våldsamma dataspel och liknande - är som om man skulle föreslå att man ska, inte bara utrota alla bakterier och alla virus som kan vara farliga för någon som helst människa inklusive sådana bakterier och virus som kan vara farliga för de människor som helt saknar immunförsvar (t.ex. människor med långt gången aids), utan även släcka ned hela kroppens immunförsvar på varenda människa genom att injicera hiv i alla människor och se till att alla människor utvecklar långt gången aids, med motiveringen att ickevålds-principen kräver att inte bara inkräktande organismer utan även kroppen själv låter bli att utöva våld i någon som helst skala, och att kroppens immunförsvar ju faktiskt utövar våld mot inkräktande organismer när sådana kommer. Tanken skulle alltså vara att se till att inget våld äger rum överhuvudtaget, varken från inkräktande organismers sida eller från människokroppens immunförsvars sida.

En sådan strategi skulle vila på antagandet att det aldrig någonsin i framtiden kommer att komma några inkräktande organismer som kan behöva bekämpas med ett immunförsvar. Ett sådant antande vore mycket riskabelt, eller hur? Det vore uppåt väggarna för riskabelt, det vore idiotiskt. Precis så idiotisk framstår ickevålds-principen för mig - och av i princip samma skäl. Genom att få alla människor att bli så paficistiska i sitt medvetande att de till och med slutade spela våldsamma dataspel, skulle man avprogrammera folk helt och hållet från dem mentala inriktningen att tänka på något som överhuvudtaget påminner om våld, och på så sätt skulle man allvarligt äventyra mänsklighetens framtida "sannolikhet till" att gå till nödvändigt våldsamt försvar mot galningar när så är nödvändigt. Och galningar kommer att dyka upp då och då hur mycket man än försöker att med ickevåld förhindra det - liksom man aldrig kommer att lyckas utrota alla bakterier och virus helt och för all framtid.

Tanken att ickevålds-principen skulle hålla fullt ut förutsätter att allt våld försvinner, inte bara en gång, utan en gång för alla, så att våld aldrig mer kommer att behövas, eftersom det aldrig kommer att dyka upp något våld som man kan behöva ta till våld mot. Det är fullständigt orealistiskt. Eftersom våld aldrig kommer att gå att utrota helt, måste de "goda" i samhället se till att fortsätta vara kapabla att slå ned våld från "ondas" sida med våld. För att vara kapabel till det, måste några i samhället i alla tider träna sig i förmågan till våld. Dataspel kan tjäna som en av flera välkomna mentala källor till påminnelse om att det ibland kan behövas våld, och till påminnelse om ungefär hur man då gör och vad det brukar gå ut på. Alla i samhället behöver inte vara kapabla till våld, men några bör vara det, exempelvis militärer, polis, hemvärn, och - viktigare - tillräckligt många hågade enskilda civilia som motvikt mot "maktmonopolet", eller kanske enbart enskilda individer i form av anarki (alltså så att det bara finns våldskapabla individer och ingen centralt organiserad våldsmakt). Som träning, i det våldsmedvetande som behöver upprätthållas hos åtminstone några individer i samhället, kan det räcka med träning mestadels i en virtuell värld, men någon form av träning behövs för att inte helt tappa bort medvetenheten om att våld är viktigt att (kunna) (och vilja) (och vara beredd att) ta till när det behövs, och ungefär hur det i så fall kan (böra) gå till och vad det innebär och vad man måste tänka på osv.

Det viktiga är balansen mellan de "våldsinriktade" i samhället. Hur stor andel av de "våldsinriktade" i samhället som tenderar använda våld i "goda" syften snarare än "onda". Alltför många av dem får inte som en Breivik löpa amok ogrundat i fredstid. Så länge endast ytterst få av dem gör det, ytterst sällan - vilket är fallet idag - är det farligare att börja minska våldskapaciteten hos "de goda" än att låta den finnas kvar. De "goda" bör få spela dataspel med innehåll som verklighetstroget föreställer våld. De "onda" kommer naturligtvis också att göra det, men så länge de "goda" är i tillfredsställande majoritet - vilket de är i vårt samhälle - är "våldet" i dataspelen mer av godo än av ondo sammantaget. Detta eftersom kapacitet till våld behöver vara utbredd eftersom den inte kan utrotas helt i hela mänskligheten. Tänk till exempel om fler av ungdomarna på Utöya hade varit lite mer våldsinriktade i sin mentalitet, exempelvis på grund av mer spelande av våldsamma dataspel. Då hade kanske Breivik bara hunnit döda tio tjugo personer innan han själv blev fälld med en stor sten eller något. Nu var våld så långt borta från de flesta av ungdomarnas medvetanden till vardags, så någon våldsreflex kickade inte in lika naturligt i lika många av dem (när Breivik började skjuta folk), som kanske skulle ha varit på plats i situationen i fråga.

"att han får utlopp för sina våldsfantasier i våldsspelen kan avhålla sig från att begå våldsdåd i verkligheten,
våldsdåd han skulle ha begått i verkligheten om det inte hade funnits våldsspel att kanalisera våldslusten i."

Människan har i historien förtryckt skadliga impulser, känslor, på ett individuellt plan av medvetande, men ofta så
verkar detta inte hjälpa då vi ser att det istället bildas socialagrupper som kanaliserar de hemska känslorna via en ideologi som sedan förs ut till manifestation i matrix, där det istället för att förtryckas verkar accelerera kollektivt,
hatet och de skadliga emotionerna sublimeras och kanaliseras via politiska system, skapar doktriner, sverigedemokraterna för exempel för ett kanaliserat missnöje, en politisk ideologi som bygger en form av hatisk agenda.

Det som gjorde Breiviks handlande så skadligt att det bör var straffbart var kombinationen av 1) feltänkt etik i hjärnan och 2) användande av våld. Ingen av dessa två komponenter är, allmänt sett, var för sig tillräckligt skadlig för att böra vara kategoriskt förbjuden. En sverigedemokrat eller kulturkonservativ som aldrig tar till våld utan bara tillför idéer till samhället är, liksom en politiskt aktiv socialdemokrat, eller miljöpartist, eller piratpartist, eller syndikalist, eller libertarian, eller djurrättsförespråkare, eller dödsstraffsförespråkare, eller (fredliga) abortmotståndare, etc, att betrakta som en av många potentiellt viktiga pusselbitar i det tänkande som mänskligheten kollektivt bedriver genom att dess "beståndsdelar" (d.v.s. individer) diskuterar med varandra och stöter och blöter argument mot varandra. En vanlig svensson eller norrman kan göra rätt i att ha samma beredvillighet som Breivik att ta till våld i speciella situationer, förutsatt att det handlar om sådana situationer där man gör rätt i att ta till våld. Det går alltså inte att säga att Breivik gjorde fel bara för att han dödade; han gjorde fel för att han dödade i fel situation och för fel sak. I rätt situation och för rätt sak kan det vara rätt att döda.

Anta till exempel hypotetiskt att Breivik hade tre barn, och att hans barnvakt, som passade hans tre barn den aktuella eftermiddagen och kvällen, råkade hitta hans manifest och hans terrorplaner i detalj och insåg precis vad han just var på väg att göra. Anta att barnvakten då ringde Breivik och, när inga argument verkade fungera, i desperation hotade honom att skada hans barn om han inte slutade. Anta att han ändå började skjuta folk på Utöya. Anta att barnvakten då skar halsen av ett av Breiviks barn, filmande allt med sin mobilkamera, och skickade filmen till Breivik med hotet om att göra likadant med de övriga två barnen, ett efter ett, om han inte slutade. Anta att Breivik nåddes av det budskapet och såg filmen efter att ha skjutit endast ca tio ungdomar på Utöya, och då genast slutade skjuta och överlämnade sig till polisen, eftersom han ville behålla sina övriga två barn. Barnvakten skulle då med sitt enda mord ha räddat ett stort antal oskyldiga ungdomar från att bli skjutna. Det vore intressant att veta vad det norska folket efter ett sådant scenario hade tyckt att samhället borde göra med den barnvakten. Fängelse för mord, eller totalt frikännande, eller ett relativt kortvarigt fängelsestraff som kompromiss? Om man hade landat på det sistnämnda, hade man då ansett att hon gjorde i någon mån fel, även rent moraliskt (och inte bara juridiskt), eller hade man ansett att hon faktiskt gjorde helt rätt, rent moraliskt, men ändå borde straffas för det juridiskt felaktiga i sitt handlande för att inte andra människor i framtiden ska förhastat bli alltför beredvilliga att göra liknande saker i situationer som - till skillnad från den beskrivna situationen - inte kräver det? Det hade nog i så fall varit en vettig inställning. Eller så hade det kanske rentav varit rätt att frikänna henne helt, med hänvisning till någon sorts flexibelt tolkad terrorlagstiftning eller liknande.

Poängen är att det finns situationer då det inte alls är självklart fel att döda oskyldiga. Vad som gör att det blir fel är kombinationen av felaktig etik och våldsbenägenhet. Var för sig kan felaktig etik och våldsbenägenhet böra tillåtas, beroende på sammanhang. Felaktig etik bör tillåtas i människors hjärnor och i dataspel och andra virtuella miljöer som t.ex. böcker och filmer. Våld i verkliga livet bör tillåtas när det föranleds av bra etik.

Och vad kan då ovanstående tankeexperiment säga om "våldsamma" dataspel? Jo, det är fullt tänkbart att barnvakten i tankeexperimentet hade spelat en massa våldsamma dataspel och att hon inte hade varit beredvillig nog till att skada eller döda Breiviks barn om hon inte hade spelat så mycket våldsamma dataspel. I ett sådant fall skulle det norska folket ha haft våldsamma dataspel att tacka för att inte fler blev dödade!

Vidare kan något liknande sägas om Breiviks politiska idéer. Det är inte alls säkert att mänskligheten skulle komma fram till lika bra lösningar på världsproblemen (som de nu kanske kan komma fram till) om det inte fanns irriterande och provocerande moment som t.ex. piratpartister, sverigedemokrater, kulturkonservativa a la Breivik, abortmotståndare, djurrättsförespråkare osv, som rörde om i grytan så att säga, och som höll debatter levande och fick folk att tänka längre och både mer öppet och mer kritiskt än de annars skulle. Att censurera eller förbjuda åsiktsyttringar, fantasier, tankar, idéer bara för att man tycker att de verkar farliga är farligt, vilket historien visat gång på gång. Tänk t.ex. på hur vetenskapsmän avrättats för att de sagt saker som deras samtid ansåg som djävulens tankar och därför farliga, men som sedermera visat sig vara sanna och viktiga för mänsklighetens utveckling. Att majoriteten i ett samhälle tror sig veta vilka tankar som är de enda som bör få frodas och yttras, och undertrycker övriga tankar, det är farligt eftersom majoriteten kan ha fel. Jag säger inte att den har fel just nu. Om den har rätt, borde den kunna lita på att detta kommer att visa sig även om den låter de icke omtyckta tankarna få ta plats de också och medverka i samhällsdebatten på sina egna meriter. Mänskligheten ska lita på att argument håller genom argumentens egna meriter, och bemöta argument med argument, och våld med våld. Och således bemöta tankar med tankar, och inte med förbud.

(Förbud ska bemötas med förbud. Om någon vill införa förbud mot vissa tankar eller mot vissa typer av dataspel (vilket ju bara vore en form av tankeförbud), ska man alltså bemöta sådana förbud med förbud, d.v.s. förbjuda sådana förbud. Om EU-konstitutionen och FN:s deklaration om mänskliga rättigheter kan ha en positiv funktion, är det just att med överstatliga förbud hindra enskilda länder från att exempelvis närma sig ett Orwells "1984" alltför mycket.)

Av dessa skäl bör våldsspel tillåtas, så länge ingen mot sin vilja skadas i dem. Våldsspel är att betrakta som en del av spelarens tänkande. Och individens tänkande ska staten inte ge sig in och styra och ställa med. Detta av bland annat de skäl jag just angett: staten bör inte utgå från att den vet bättre än individen vad som är bäst att tänka på och fantisera, leka, spela, göra i sitt medvetande eller i en virtuell värld med datorns hjälp. Detta eftersom staten faktiskt kan ha fel, i fråga om vilka tankar och fantasier som är mestadels konstruktiva och vilka som är mestadels destruktiva i det långa loppet. Staten har som sagt visat sig ha fel, gång på gång, när det gäller sådant. Nu är det dags att den lär sig av sina misstag och slutar ge sig på människors tänkande - vilket inkluderar de virtuella världar människor använder sig av för sitt tänkande.

Ett dataspel är bara en sorts hjälpmedel för fantasin. Fantasin flödar som den vill, den bör tillåtas göra det och bör inte undertryckas. Den är en kreativ kraft som ska hållas inom sådana inhägnader att den både kan tillföra de positiva effekter den kanske kan, till människors mentala hälsa, tankeverksamhet, ork, livsglädje, etc, utan att för den skull skada någon - direkt skada någon - mot dess vilja. Dataspel, även "våldsamma" sådana, sker inom sådana inhägnader. Den som inte vill bli ihjälskjuten i ett dataspel kan helt enkelt låta bli att spela dataspel, och så är det problemet löst. Därmed behöver dataspel inte (direkt) skada någon som inte vill bli skadad. Skulle människor inte ha dataspel eller andra oskyldiga hjälpmedel för sin fantasi, skulle de ta till andra, kanske mindre oskyldiga hjälpmedel för sin fantasi, och risken är stor att de skulle göra det även om det enda som då återstod var sådana hjälpmedel som kanske hade som oönskad bieffekt att skapa lidande för andra mot deras vilja och på så sätt göra verklighet av fantasin, t.ex. terrordåd a la Breivik, gladiatorspel, misshandel, hulliganism etc.

Den virtuella världen i t.ex. ett dataspel är att betrakta som en förlängning av den spelandes tänkande. Eftersom man inte ska förbjuda någon att tänka det han/hon vill tänka, ska man följaktligen inte heller förbjuda någon att spela några dataspel, hur "våldsamma" de än kan verka. Det är förresten missvisande att kalla dataspelen i fråga för "våldsamma"; det som händer i dem föreställer våld, det är inte våld.

...på samma sätt som en kriminalroman inte innehåller våld utan bara beskriver våld.

Ingen har rest några krav på förbud av kriminalromaner.

Allt kan användas i gott syfte och i ont syfte. Ta till exempel köksknivar. Att de kan användas i ont syfte gör inte att någon kräver att de ska förbjudas. Likadant borde det vara med våldsamma dataspel. Den som kan hantera sin fantasi ska få hänge sig åt sin fantasi. Den som inte kan hantera sin fantasi ska straffas för det han gör som skadar andra människor, men inte förbjudas hänge sig åt sin fantasi och alltså inte heller förbjudas spela våldsamma dataspel till exempel. En person som avtjänat ett straff för dråp med kökskniv (t.ex. på grund av att ett gräl i köket spårade ur en gång), och som kommer hem från fängelset och ska laga middag, är inte förbjuden att inneha och använda köksknivar vid sitt middagslagande. Visst finns det en viss risk med att låta det vara så, men vissa risker bör samhället ta, av hänsyn till värdet av att människor tillåts behålla ett stort mått av autonomi och rätt att leva efter eget omdöme och göra vad de vill så länge de inte skadar någon. Det gör att mänskligheten kan fortsätta fungera dynamiskt, fortsätta utvecklas kreativt och i hälsosam grad icke-toppstyrt, vilket är hemligheten bakom mycket av mänsklighetens fantastiska uppfinningar, idéer, upptäckter, revolutionerande teorier inom vetenskap m.m.

[Teofil]

> Står för tankeprocessens logiska dynamik.

Nej, Förbud är förtryck. Att förbjuda kriminalromaner är inte vettigt.
Men kriminalromanen har samma funktion, att den skapar en illusion om en fientlig våldsam tillvaro, en programmering.
Kriminalromaner är ett verk som uppstår som fenomen i medvetandet hos författaren, i vilket hon kanaliserar mörker i form av fantasi, och där mörker finns existerar rädsla, således rädsla och mörker är ett.

Galningen finns och existerar bara i individen medvetande som projektion av dess eget mörker mot omvärlden,
att säga att det finns galningar där ute är att vara en.

Våldshanlig beror på oförlösta trauman i de inre kropparna, faderkomplex, missnöje avudsjuka.
Att uppnå ett pacifistisk medvetande är att lösa dessa trauman, befria medvetandet ifrån egots innehåll.
Genom egots befrielse så skapas ett altruistisk vara.

När ett djur blir instängt i en bur blir det antingen apatisk eller aggresivt, buren är socialiseringen, programmeringen och via socialiseriangi barndomsmedvetandet så har det format uppfattningen om att det finns separationer där ute,
via dömande som projektion mot omvärlden finner egot sig befinna sig på en position i matrixen, lingivistiska ramverk, kaosmatematik, filosofiska plattformer osv.

Vem säger vad som tillåts tänkas i din hjärna, vem bestämmer över dig?

Våld kan aldrig föranledas av bra etik, ordet etik är våldets befriare, kärlekens härskare.

Alla förbud är skapade av faders som arketyp.
Allt våld är ett resultat av ett delusionerat sinne, då det angriper en fenomenvärld som inte är verklig, detta kalls för ignorans, vilket är en projektion, fenomenvärlden består av 118 element, egot är skuggan och illusionen,
resten är klart solljus.

"Den som inte vill bli ihjälskjuten i ett dataspel kan helt enkelt låta bli att spela dataspel, och så är det problemet löst. Därmed behöver dataspel inte (direkt) skada någon som inte vill bli skadad. "

Alla har vi förmågan att välja vilka handlingar vi utför, vi kan acceptera att det våldspel där,
men att avstå från det är en vacker gest till framtiden.
Spelindustrin tjänar enorma summor på ungdomar som köper datorspel, hela detta systemet bygger på en våldsprincip som är direkt tragisk, då den saknar medmänsklighet och ger upphov till separation.

Om medvetandet transcenderar de inre och yttre objekten, så ses datorn och sinnet vara ett, då datorn uppkom utifrån sinnets subjektiva grund, till att formas som inre objekt till att manifisteras till yttre objektiv process.
Ett våldspel blir således till en fruktansvärd mörk sanning, då ett holistiskt transcendent medvetande etableras.

Då inte den holistika transcendeten har genomsyrat de objektiva processerna, är där illusioner om separation.
Det är just dessa som skapar missförhållanden i världen, då vi finner att vi kämpar mot varnadra när vi egentligen
är en skapelse av samma rymdstoff, medvetandets ljus.  

"Det är förresten missvisande att kalla dataspelen i fråga för "våldsamma"; det som händer i dem föreställer våld, det är inte våld."

Ja det är missvisande, på ett ytligt plan av medvetande då det inte är en direkt form av fysiskt våld, men en subtil form, som assimilerar negativa emotioner och komplex utifrån individens subjekt, så då är ett censurfritt forum för filosofi en bättre plats att assimilera det på.

"Allt kan användas i gott syfte och i ont syfte. Ta till exempel köksknivar. "

Fängelser är en dyster plats för ljusa barn som inte fått utlopp för positiv kreativitet utan väder sig så att säga i graven för att ta ut destruktivitet på det som finner hennes själ hållen.  
Fenomenvärlden är full av duala förhållanden, psyket är fullt av dualistiska förhållanden vilka skapar förvirring,
vägen ut ur detta är transcendes av dem, köksknivar används då man hackar upp grönsaker, inte människor,
en etisk princip har således etableras, då inget vill bli upphackad av någon annan, det vore ett resultat av ignorans som uppstår ur en felaktig syn på vad som är verkligt och icke verkligt, ett verk av illusion då fenomen är
yttre externa objektiva processer relativa till absolut transcendens.  

Det dilemma du stället upp angående brievik och hela scenariot är som teaterpjäs, ett drama,
skapat av fantasi och föreställningsfömåga, det finns en betraktare till dessa funktioner som procceseras i hjärnan,
att därför visualisera en vacker värld fri från elände är vettigt, att falla in i fantasier och föreställningar är således att falla in i delusion. En delusion som skapar mycket lidande via köp och sälj systemen som i princip är ett resultat av rädsla, mental och emotionell frånvaro.

"bemöta argument med argument, och våld med våld. Och således bemöta tankar med tankar, och inte med förbud."
All politik är i den meningen våldsföring, och då en annan förbjuder en annan, skapas konflikt då alla strävar efter frihet i grund och botten, och då en dikterar över en annan skapas förtryck och missnöje, detta pågrund av att vi lever under en falsk upplevelse av ett ego, vilket är dominerat av arketyper och myter, men även datorspel.  

Så istället för våldspel, fråga din andre hur hon känner sig.

[Justin Case]

Eftersom skjutande på virtuella varelser i dataspel inte skadar eller dödar någon av de virtuella varelserna i dataspelen på riktigt, tycker jag att man kan likna det vid att skära grönsaker med kökskniv. Att varelserna i dataspelet ser ut som människor är inget som behöver vara mer sant än att vissa morötter kan se ut lite som människor de också. Är man väldigt fantasifull och känslig inför tanken på att hacka en morot som ser ut lite som en människa, kan man känna inför moroten att det man utövar mot den när man hackar den är "våld". Men sådan känslighet är ju överdriven och löjlig. Det menar jag att även den känslighet är, som en del människor har inför de varelser man skjuter i dataspel. Det är i princip samma sak. Varelser som man skjuter ned i dataspel har inte mer medvetande än vad morötter som man hackar på en skärbräda har. Anledningen till att medkänsla eller dåligt samvete eller obehag kan dyka upp är i båda fallen en rent inbillad koppling mellan varelserna i fråga (dataspel respektive morötter som liknar människor) och riktiga människor. Alltså kan både de virtuella varelserna i dataspelet och morötterna på skärbrädan gott behandlas med samma totala frånvaro av medlidande. Om det sedan är en verklig kökskniv eller ett virtuellt automatgevär eller vad det är man använder till de handlingarna, det är väl knappast av någon avgörande vikt. Det är, om något, verkliga köksknivar snarare än virtuella automatgevär som går att använda som mordvapen i verkligheten, vilket talar för att "dödande" av virtuella varelser i dataspel med virtuellt maskingevär är, om något, ännu mer självklart okej än att hacka morötter i verkligheten med verklig kökskniv.

Det är glädjande att du inte vill ha några förbud mot vare sig tankar, dataspel eller kriminalromaner. Dock går du för långt när du inte vill ha några förbud mot något alls. Om det - bara för att ta ett exempel - inte vore förbjudet att våldta, skulle (nästan) inga kvinnor våga röra sig ute på kvällar och nätter. Det skulle innebära en klar försämring av deras livskvalitet. Det finns många andra exempel. Om rån inte vore förbjudet, skulle folk vara mer vaksamma när de rör sig ute på stan, kanske beväpna sig för att kunna försvara sig mot rånare, kanske helt enkelt inte gå ut på stan utom när det är absolut nödvändigt. Det skulle innebära en onödig sänkning av mångas livskvalitet. Av dessa skäl bör sådant som våldtäkt och rån (tills vidare) vara förbjudet. Många saker bör tills vidare vara förbjudna (typ i minst något årtionde till i alla fall, i väntan på att teknikutvecklingen ska ta fram tekniska lösningar som gör det omöjligt för människor att kränka varandras rättigheter).

Om du invänder att kvinnor kanske visst skulle våga röra sig ute på kvällar och nätter även om våldtäkt inte var förbjudet, borde jag kanske tillägga att jag med "förbjudet" menar inte bara i lagen utan även i praktiken i den sociala miljön. Allmänhetens psykosociala dom mot en våldtäktsman - utfrysning, kanske avsked, kanske nobben till jobb och andra förmåner, kanske överfall på stan, etc -  är nog inte sällan en minst lika hård och avskräckande "dom" som den officiella dom våldtäkten ger i form av fängelse. Om ingen av dessa två former av dom existerade, det skulle innebära att våldtäkt inte betraktades som något att hetsa upp sig över om någon gjorde, och det skulle göra att väldigt många fler män släppte sina hämningar och började våldta. Det skulle i sin tur göra att kvinnor började hålla sig hemma mer. Det tror jag inte att man kan förneka. Förbud behövs alltså.

Om du svarar att förbud inte är nödvändigt eftersom de som vill begå brott helt enkelt kan sluta begå brott, svarar jag att de som vill begå brott inte kommer att sluta begå brott, hur mycket du än vill det. Det är den situationen du har att förhålla dig till. Inte till någon utopi som bara finns i din fantasi.

Du verkar förespråka totalpacifism. Jag undrar: om någon gav sig på min älskade och började våldta henne på de hemskaste tänkbara sätt, med skruvmejsel och motorsåg och grejer, och var på väg att bokstavligen ha ihjäl henne, och om jag vore den enda som kunde få honom att sluta, och om det enda sättet för mig att få honom att sluta vore att ta till våld mot honom, borde jag då inte ta till våld mot honom?

All vår påverkan på materian i vår omgivning utgör olika former och grader av våld. För att upphöra med vårt utövande av våld helt och hållet, och allt som påminner om det (dataspel bara påminner om det, och ändå vill du att vi ska sluta upp med dem också), måste vi ge upp själva livet. Att leva är, av natur, att göra våld på vissa saker, bland annat på de saker man behöver stoppa i sig för att få energi så att man kan fortsätta leva - om det sedan är frukt, grönsaker, kött eller vad det är, är det samma princip som är genomgående: man offrar vissa föreningar av molekyler till förmån för att skapa andra. Livet vore inte möjligt utan en viss destruktivitet. Man måste destruera något för att kunna konstruera något nytt. Åtminstone förr eller senare. Och ofta gäller att ju förr desto bättre. Att vi kommit så långt i vår teknikutveckling som vi kommit beror av allt att döma på att vi kunnat tillgodogöra oss flera olika födoämnen, bland annat sådana vi bara kunde få tag på genom att döda. En ko eller antilop eller panda med sitt eviga växtätande skulle nog aldrig kunna utveckla en så högtstående civilisation som vi utvecklat. Fisk är bra för hjärnan, vi behöver de omega-3-fettsyror som finns i fet fisk. Och utan att döda får vi inte i oss fisk. Jag tycker nog att det är en minst lika oskyldig sysselsättning att "döda" (det vill säga fantisera att man dödar) några helt icke-kännande varelser i ett dataspel som att i verkliga livet döda en fisk för att få i sig omega 3. Om fiskätande är okej, måste alltså dataspelsdödande vara okej. Visserligen kanske inte dataspel är nödvändiga för att få i oss något näringsämne, men det nöje som dataspel kan ge kan betraktas som ett "näringsämne för själen". Du betraktar det tydligen som en "dålig" sorts näring, men om näringen som fisk ger oss är bra för oss - vilket den är, omega 3 är bra för oss - trots att vi måste döda fisken för att få i oss den näringen, borde även den (själsliga) näring dataspel ger oss kunna vara bra för oss trots att vi måste "döda" (d.v.s. låtsas som att vi dödar) för att få i oss den.

Vidare kan man undra varför våld betraktas som dåligt överhuvudtaget. Jo, därför att det gör att någon lider och/eller dör. Om ingen skulle lida eller dö av våld, skulle våld inte vara dåligt. Vi kan tänka den tanken, och inte bara det, vi vet att vissa sorters "dödande" är just sådant att det inte skapar något lidande eller död: nämligen t.ex. "dödandet" i dataspel. Det är just tack vare den vetskapen som man kan "döda" i dataspel utan att bli mer benägen att döda i det verkliga livet eller på annat sätt blir mer våldsbenägen i det verkliga livet. Som sagt finns det inga studier som visar att dataspelsvåld ökar våldsbenägenheten i det verkliga livet. Det talar emot din föreställning om att det skulle göra det.

De dataspelsnördar som spelar "våldsamma" dataspel hela dagarna uppfattar jag inte som mer våldsamma än andra människor i verkliga livet. Snarare tvärtom, om något. Vi människor kan skilja på fantasi och verklighet. Utom du kanske?

Jo, jag tror nog att du kan, du också. Om du skulle vilja. Det finns inget som säger att vi av natur måste få för oss att bli mer benägna att bli våldsamma i verkligheten bara för att vi spelar dataspel där vi lever i en fantasivärld och i den världen låtsas som att vi "dödar". Det behöver inte på något sätt vara farligare än att hacka morötter.

[Justin Case]

[...] köksknivar används då man hackar upp grönsaker, inte människor,
en etisk princip har således etableras, då inget vill bli upphackad av någon annan, det vore ett resultat av ignorans som uppstår ur en felaktig syn på vad som är verkligt och icke verkligt, ett verk av illusion då fenomen är
yttre externa objektiva processer relativa till absolut transcendens.

Det du säger här, att den mentala koppling man skulle kunna göra mellan hackandet av grönsaker och hackandet av en människa, "vore ett resultat av ignorans som uppstår ur en felaktig syn på vad som är verkligt och icke verkligt", det är ju just det du borde inse, och som dataspelare inser, även när det gäller dataspelsvåld. Precis samma sak kan ju sägas om den koppling du påstår att dataspelare gör mellan dataspelsvåld och verkligt våld: den vore "ett resultat av ignorans [...]", som du så förtjänstfullt uttrycker det! Dataspelare är lika lite ignoranta om dataspel som om grönsaker, de vet att virtuella varelser i dataspel egentligen inte är mer levande, medvetna eller mänskliga än vad grönsaker är. Att "köksknivar används då man hackar upp grönsaker, inte människor" är en sanning med modifikation. Det har skett både mord och dråp och vållande till annans död medelst kökskniv. Men det vore löjligt att vara främmande för att använda kökskniv när man skär grönsaker bara för att det går att associera det beteendet till dessa mord, dråp och vållanden. Samma sak med dataspelsvåld.